Öppet brev till bastrygghetsminister Risikko!

Minister,

i Suomen Kuvalehti nr 5 2009 svarar du på en fråga som gäller snusets hälsorisker. Du skriver att du litar på experterna, dvs ledarna för de nordiska folkhälsoinstituten. Lita inte på dem! De är inga experter, de tillhör pulpetsittarväldet. En gång fattade de en ståndpunkt, sedan fattar de ingenting.

Jag har läst den tobakspolitiska slutrapporten som du beställt. Den är pinsamt naiv, osammanhängande, motstridig och vilseledande. Den saknar därutöver strategier för hur det tobakspolitiska programmet skall genomföras. Yttermera förvisso strider den mot tillgänglig vetenskaplig evidens och påminner sålunda närmast om konsten att avläsa ett solur med ficklampa.

Rapporten grundar sig på 1) den artikel i Suomen Lääkärilehti 48/2008 som du refererar till, och 2) Europeiska kommissionens SCENIHR – rapport från febr 2008. Dessa två strider sorglustigt nog mot varandra. Den vetenskapliga kommitténs rapport avfärdar punkt för punkt det som pulpetsittarna påstår i läkartidningen. Undantaget gäller cancer i bukspottskörteln. Jag återkommer till detta.

En sak är alla överens om.

Rökningen håller på att bli ett av de allt överskuggande hälsoproblemen i världen.

Cigarretterna utgör 96% av den globala försäljningen av tobakstillverkade produkter. Förtidig död i de utvecklade länderna drabbade år 2005 5,4 miljoner människor. I Finland dör nu årligen mellan 5000 – 6000 människor på grund av rökning.

Man har försökt lösa problemet utifrån två sätt att se på verkligheten.

Den första uppfattningen innebär att all tobak är skadlig och att all tobak skall utrotas. Enligt kritikerna bygger den inställningen på ”en orealistisk fundamentalistisk renlevnadsfilosofi som snedvrider hälsoarbetet och gynnar tobaksindustrin” (Ramström-Foulds).

Det andra betraktelsesättet bygger på insikten att det visserligen är eftersträvansvärt att åstadkomma en helt tobaksfri värld, men att det inte är realistiskt. Man ser därför inte snuset som en del av problemet utan som en lösning på problemet. Man föreslår att snus tillsammans med andra rökavvänjningsmetoder skall användas i kampen mot de dödsbringande cigarretterna. Strategin handlar om att minska riskerna (”harm reduction”). Motståndarna säger: ”ni har inte tillräckliga bevis”.

Minister Risikko. Din arbetsgrupp föreslår att det svenska snuset skall förbjudas (torrsnus och tuggtobak är ju tillåtna i EU). Ifall förslaget blir lag spelar du cigarrettindustrin i händerna och löper risk att kasta ut barnet med badvattnet.

I maj 2007 publicerade den världsledande medicintidskriften ”The Lancet” två artiklar angående det svenska snusets effekter på folkhälsan. Sverige är det enda land som uppnått WHO:s mål att minska cigarrettrökningen till under 20% av den vuxna befolkningen. Snuset har haft en avgörande betydelse.

Den ena artikeln var författad av Juhua Luo et al. De rapporterade om risken att i Sverige få cancer av snus. Den andra skrevs av Coral Gartner et al. De uppskattade de möjliga effekterna på folkhälsan ifall Australien så att säga skulle ta modell av Sverige.

Luo et al noterar att risken att drabbas av cancer i bukspottkörteln är dubbelt så stor för snusare än för sådana som inte snusar, men ändå avsevärt mindre än för dem som röker.

För snusarnas del var risken 8…9 personer /100000 människoår. Undersökningen gällde en period före 1980. Sedan dess har cancerformen hos de svenska männen halverats, trots att användningen av snus kraftigt ökat samtidigt som rökningen minskat. Tillsammans med Island har Sverige nu den lägsta siffran i Europa.

Gartner et al uppskattade bl.a. vad olika typer av tobaksbruk har för effekt på förväntad livslängd. För 40-åringar gäller följande:

• Nuvarande rökare som fortsätter att röka – 5,04 år
• Nuvarande rökare som slutar med sitt tobaksbruk – 0,53 år
• Nuvarande rökare som övergår till snus – 0,77 år
• Nuvarande snusare som aldrig rökt – 0,28 år

Artiklarna i The Lancet kommenterades på ledarplats av två framstående forskare Jonathan Foulds och Lynn Kozlovski. Deras (och tidskriftens) åsikt var att det i praktiken endast finns en väg, nämligen riskreduktion. De säger vidare att snuset gör skillnaden.

Så här skriver de:

Snuset är inte riskfritt, men Jonathan Foulds och Lynn Kozlovski uppskattar att skaderiskerna för snus är 90% mindre än för cigarretter.

De avslutar sin ledare så här:

”Det forskningsmaterial som publicerats i dag, indikerar att vi inte får dröja med att tillåta snus att tävla om marknadsandelar med cigarretter…. I ljuset av all tillgänglig forskning är förbud, eller en förstärkning av motståndet mot snus i miljöer där cigarrettrökning är vanlig, inte sund folkhälsopolitik”

”… ”Det är en pervers folkhälsopolitik som gör en beroendeframkallande drog vitt och brett tillgänglig i dess mest skadliga form, samtidigt som man förbjuder eller underlåter att på ett vederbörligt sätt informera konsumenterna om att samma drog är tillgänglig i en form där skaderiskerna är avsevärt mindre.

Professor Brad Rodu och professor emeritus Philip Cole tar avstamp i ”den svenska erfarenheten” och fastslår i artkeln ”The Burden of Mortality from Smoking: Comparing Sweden with Other Countries in the European Union” (2004), att närmare 200000 människoliv skulle sparas varje år om alla män i EU skulle anamma svenska mäns tobaksvanor, dvs färre cigaretter och mer snus. För Finlands del beräknar de att det handlar om 1570 människoliv per år.

Minister Risikko, använd litet snusförnuft. Fräls inte hela världen på en gång. Börja med att i Finland rädda 1570 liv per år. Och ifall du absolut måste förbjuda något, förbjud förmynderiet, det är den största faran för folkhälsan. Och framför allt: förbjud ledan. Enligt Kierkegaard är den alla lasters moder.

Roger Wingren, icke snusande och icke rökande pensionär.