OM ARKITEKTUR

Enligt läran om ordens ursprung betyder arkitektur byggnadskonst.

Arkitekt av latinets architectus är bildat efter grekiskans arkhitékton.

arkhi = över-, huvud-, förnämst, anförare,- den främste

tékton = den som bygger

Arkhitékton (lat. architectus) är den främsta av dem som bygger. Han är konstförfaren och skapar byggnadskonst.

 VAD ÄR BYGGNADSKONST

”I arkitekturen är sanningen viktigare än fakta.”

Frank Lloyd Wright

”Arkitektur är den uppövade leken genom vilken former fullständigt och magnifikt samlas i ljuset”.

Le Courbusier

”Alla arkitektoniska värden är mänskliga värden, ifall de inte är det, är de inte värdefulla”

Frank Lloyd Wright

”Det är verkligen något gudomligt i hans anläggningar, något av makten hos den store diktaren som av sanning och lögn skapar ett tredje, vars förborgade väsen förtrollar oss”

Goethe om Palladio

Det sägs att den grekiske guden Apollon, Zeus son, spelade på ett strängat instrument. När han så gjorde formade sig stenarna kring honom till en mur. Ett skönt och bedårande byggnadsverk blev till. En uttolkare säger att detta inte skulle ha skett ifall stenarna inte själva velat det. Arkitektur, musik, ekologi.

Arkitektur handlar om att konstnärligt gestalta platser och konstnärligt gestalta byggnader, om stadsbyggnadskonst och byggnadskonst, om gator, torg, parker och byggnaderna som omger dem. Om att göra allt i samarbete med jorden själv.

Men framför allt handlar arkitektur om att ge konstnärlig gestalt åt det mellanmänskliga, ty endast i det som äger rum mellan människor finns verklighet.

I arkitekturen liksom i alla operativa konster, måste målet styra verksamheten. Målet för arkitekturen är att bygga bra. Att bygga bra förutsätter att slutresultatet skall vara användbart, hållbarhet och skönt, som Vitruvius säger. Men byggnadskonst är inte syntesen av användbarhet, beständighet och skönhet. Arkitekturen är inte rent förnuft, men aldrig är den oförnuftig. Liksom kärleken äger den ett förnuft som förnuftet inte begriper. Ett byggnadsverk kan visserligen programmeras och måste programmeras, men arkitekturen står samtidigt bortom frågorna om nyttigheten, beständigheten och estetiken. Varje sant byggnadsverk är därför mer än en syntes; något nytt har blivit till, någonting gåtfullt. Arkitektur är poesi.

Men trots att skönhet är en byggnads substans, måste följande utsägas med stort allvar. Ifall en byggnad inte är strukturerad tekniskt eller funktionellt, så är den inte byggnadskonst, blott och bart en byggnad, och arkitekten är inte den främste bland byggarna, endast en simpel effektsökare, som degraderar byggnadskonsten till en underavdelning av dekorativt tårtbakande.

Arkitektur är rörelse i tidrummet. I motsats till måleriet och skulpturen, som man betraktar eller rör sig runt vandrar man genom arkitekturen.

Arkitektur är att gestalta det mellanmänskliga, motsatserna, och gestaltning är en ren skapelse av människoanden; uppgiften kallar på den gestaltande konstnären. Med hjälp av tröga stenar bygger så passionen ett drama.

Arkitekturen tar vid där ingenjörskonsten slutar. Le Corbusier beskriver saken så här:

”Man skaffar fram stenar, trä, cement; med dessa gör man hus, palats; det är en konstruktiv angelägenhet. Uppfinningsanden är stadd i arbete.

Deras inbördes förhållanden har inget gemensamt med praktiska behov, sådana som man kan beskriva med ord. De är skapelser av era snillen. De är arkitekturens språk. Med rå materia inom ramen för mer eller mindre ändamålsbestämda program – som ni gått ut ur – har ni framställt förhållanden, som gripit tag i mitt innersta. Detta är arkitektur.”

Men med ens rör något vid mitt hjärta, får mig att känna mig väl till mods, jag är lycklig, jag säger: detta är skönt. Detta är byggnadskonst. Detta är konst.

Mitt hus är praktiskt. Tack för det. Samma tack riktas till ingenjörerna vid järnvägen och telefonbolagen. Min själ har ni inte vidrört.

Men murarna reser sig mot himlen i en ordning som gör mig rörd. Jag anar en konstnärlig avsikt. Ni må ha varit milda eller våldsamma, älskvärda eller fyllda av värdighet. Era stenar berättar det för mig. Ni trollbinder mig vid denna ort, och mina ögon skådar. Mina ögon ser något som förråder en tanke. En tanke, som utan ord eller ton klargörs endast genom de geometriska kropparna vilka står mot varandra i bestämda proportioner. Dessa kroppar är formade så, att ljuset avslöjar varje enskild detalj.

Le Corbusier (Vers une architecture)