FÖR FÖRVERKLIGANDETAV DET ARKITEKTURPOLITISKA PROGRAMMET ANSVARAR  FÖLJANDE:

Centralförvaltningen

Stadsdirektören

Drätseln

Tekniska verket

Stadsplaneavdelningen

Mätningsavdelningen

Kommunaltekninska avdelningen

Husavdelningen

Stadsarkitektkontoret

Byggnadstillsynsbyrån

Jakobstads muséum

Miljövårdsbyrån

Affärsverken

Jakobstads vatten

Energiverket

Följande politiskt tillsatta operativa organ berörs omedelbart av programmet:

Stadsstyrelsen

Tekniska nämnden

Miljö- och byggnadsnämnden

Museinämnden

Styrelsen för Energiverket

Styrelsen Vattenverket

Frågorna som dessa skall behandla och besluta om gäller identiteten, byggnadsarvet, arkitekturen, kvaliteten i byggandet, Val av planerare, vägledning, skolning, forskning information, interaktion

FÖRVALTNINGEN SKALL UTVECKLA OCH STÄRKA JAKOBSTADS IDENTITET

Jakobstadsbon mår bättre och lever längre än någon annan i Finland. Detta beror på Jakobstad.

I Jakobstad finns komplexa sociala nätverk och ett intrikat och genuint stadsbygge. Jakobstad har hög integritet.

Problemet är emellertid att alla jakobstadsbor inte mår lika bra. Välmåendet är språkligt. Frågan är i vilken utsträckning detta kan lösas rumsligt. Rent ut sagt kan saken handla om en barackskola.

Integriteten är sammanbunden med identiteten. Att erhålla identitet är inte att förverkliga sig själv. Identitet handlar inte om att byta kläder, eller ändra frisyr. Det är att låta sig förverkligas, att utvecklas inifrån. Allt annat är ytlighet. Identiteten uppstår och förstärks uteslutande genom skapande arbete. Här finns inga genvägar. Endast så erhåller en människa sin identitet. Endast så utvecklas identiteten i en stad. De flesta av Jakobstads märkesbyggnader – dessa som nu binder samman jakobstadsborna och gör Jakobstad igenkännlig – kom till därför att driftiga och kreativa industriledare beredde rum för sin expanderade verksamhet. Samtidigt förstod dessa att för detta uppdrag anlita de absolut bästa arkitekterna. Villkoret för identitet är skapande verksamhet och endast den som skapar blir skapad.

De som flyttade till staden för brödets skull byggde inga märkesbyggnader men genom arbete i anletets svett skapade de entrepenörernas rikedom och därmed mnärkesbyggnaderna. De bosatte sig i staden bortom staden, i Skata. Här förverkligades de genom arbetar- och frikyrkorörelserna. Så småningom blev de jakobstadsbor.

Jättarna, brådskan och alla de ljumma, som inte bryr sig, dessa som inte dagligen umgås intimt med Jakobstad, utgör faror för skapande processer och därmed för identiteten. Detta gäller de nationella byggnadsfirmorna, vilkas bostadsbyggande man i identisk form kan beskåda i Tammerfors, Vasa och litet var som helst; bostadsbyggnader som verkar ha kommit till på samma sätt som när man prefabricerar småhus. Först planeras huset, sedan söker man en lämplig tomt och därefter beklagar man sig över omgivningen. Samma sak gäller de centra för dagligvaruhandeln, som de moderna rovriddarna, de nationella och internationella handelskedjorna bygger. Typiserade lösningar, snabba procedurer. Understundom tror man att man befinner sig i Närpes, Kajana eller Karleby, någon gång i en liten by i Tyskland. Överallt samma parkeringsplats, på alla ställen samma ingång, i alla avseenden samma likgiltighrt mot platsens ande ”genius locii”. Den totala ignoransen. (Här bör dock inskjutas att några av de stora byggnadsfirmorna nu initierat interna arkitekturpolitiska program.) Lika illa är det med märkesbutikerna. Deras ljusreklamer förkunnar överallt i väårlden samma frälsningsbudskap.

Stadsförvaltningen kan bemöta likgiltigheten genom att i ett skede där planeringen ännu inte påbörjats, beskriva förutsättningarna och ställa tydliga krav. Detta skall ske när ”den som påbörjar ett byggprojekt” med bistånd av huvudplaneraren, förhandlar med byggnadstillsynsbyrån om planeringens utgångspunkter. Jakobstad innehar fortfarande planeringsmonopolet.

Ett komplext stadsbygge är ett resultat av en motsättningsfull stadsgemenskap. Ett sådant stadsbygge skapar alltid nya betydelser. Liksom den mänskliga hjärnans sammansatthet är en förutsättning för medvetandet hos människan, är ett sammansatt stadsbygge förutsättning för kreativ energi i stadsgemenskapen. Stadsbygget skapar nya meningar; nya meningar alstrar energi och ur energin föds återigen nya byggnadsverk som skapar nya betydelser, som skapar ny energi. Så är det.

Förutsättningarna för att ett sjudande, kreativt stadsliv skall kunna uppstå, finns beskrivna i generalplanen och kondenserade i den urbana formen: SAMTIDIGHET, MÖTE, SAMLING, ett kraftdiagram som styr stadsutvecklingen mot täta, laddade, komplexa och sköna stadsrum. Stadens livskraft är väsentligt förbunden med stadsbygget. Stadsliv kräver stadsbyggande. Ett högre stadsliv är beroende av ett förfinat stadsbygge. Identiteten är starkt förknippad med byggnadsarvet.

Stadsförvaltningens uppgift är att låta Jakobstad bli det som det bästa inom henne förutbestämt henne att bli, en stad som vi ännu inte sett, men som stegvis växer fram ur nuet. Den skall inte likna New York, Paris eller Venedig. Den skall likna oss.

Den skall likna oss!

Den fortsatta utbildningen av stadsbygget är beroende av att just vi tänker staden på nytt. Konstskapelsen Jakobstad kan endast förvandlas och utvecklas genom en urban form, genom samtidighet, möte, samling. Framför allt skall det ske med stadsbornas hjälp på så sätt att jakobstadsbon förverkligas.

Det urbanas form – samtidighet, möte, samling – är en ”inre” form, den är liksom en formerande princip. Stadens yttre form är dess arkitektur. När full symmetri råder mellan den formerande principen och stadens gestalt, har Jakobstad lyckats bli den enda staden; ingen stad är som hon och samtidigt har hon blivit den allmänna staden. I henne är hela historien närvarande, människan känner igen sig själv. När hon fullkomnas finns inte tiden längre.