I anledning av insändare i HBL den 18 mars 2009
Göran Lindén och Peter Elg har i snusfrågan kokat en märklig soppa som borde klarnas eller kanske helst spolas ned i vasken. Elgs svada bottnar inte i denna världen och Lindén insinuerar att min kunskap härstammar från Swedish Match´s hemsidor. Så här är det Göran Lindén och Peter Elg. Jag är inte läkare eller biokemist men i mitt eget yrke har jag lärt mig att lita på dem som beräknar grunden. Grunden i detta ärende finns i slutsatser som fått övertygande stöd i den vetenskapliga dokumentationen.
Jag har läst EU:s SHENHIR- rapport. Jag har läst det brittiska läkarsamfundets (The Royal College of Physicians RCP) tunga rapport från år 2007 ”Harm reduction in nicotine addiction” och uppföljningsrapporten från 2008 ”Ending tobacco smoking in Britain”, bägge skrivna på uppdrag av det brittiska hälsodepartementet. Jag läst Foulds J, Kozlowski L. Snus – ”What should the public health response be?” i den världsledande medicintidskriften Lancet 2007; 369:1976 – 8. Artikeln räknas som en av de mest banbrytande alstren i de tobakspolitiska frågorna. Jag har läst W Hall och C Gartners uppmärksammade artikel ”Supping witgh the Devil 2009, The Royal Society for public Health. Samtliga rapporter och artiklar är författade av erkända forskare och vederbörligt granskade. Alla är de tillgängliga på nätet. Artiklarna från Lancet måste man betala för. Tillsammans omfattar de 430 sidor text.
Jag har även läst en fin liten rapport på finska ”Nuuska ja terveys” skriven av E.P Pälvimäki och Marja Haavisto. Ifall ni inte har tid att söka ber jag er gå in på min hemsida. Där får ni information om kapitelrubriker och sidnummer.
Göran Lindén och Peter Elg. Sluta prata i vädret. Läs på och återkom när vi kan tala sak.
Om hjärtinfarkt (myocardial infarction) säger SCENHIR sid 95 p 3.6.3.3. Snus orsakar inte hjärtinfarkt. Tre stora svenska fallstudier har visat att risken för hjärtinfarkt för snusare inte är högre än bland icke snusare (Huhtasaari et al 1992, Huhtasaari et al 1999, Herhgens et al 2005). Royal College of Physicians (RCP) bekräftar detta, sid 152: ”hypotesen att rökfri tobak ökar risken för hjärtinfarkt stöds inte av forskningsresultaten”.
Om stroke säger rapporterna ingenting, men två stora svenska studier har visat att risken bland snusare inte är högre än bland icke-snusare (Bolinder et al 1994, Asplund et al 2005).
Om förhöjt blodtryck. SCENHIR säger att snuset kan ha temporär effekt på blodtryck och pulsfrekvens, sid 95, p 3.6.3.3. Detta motsägs av resultat från MONICA-studien som visar att de som använder snus har ett lägre blodtryck (Läkartidningen 2008 nr 48 sid 3530-5)
Om cancer i munhålan. SCENHIR: I fem svenska och skandinaviska studier har man inte kunnat påvisa att det förekommer en ökad risk för muncancer sid 93 p. 3.6.2.3. Lustigt nog visade det sig i undersökningarna att risken för muncancer var lägre hos snusare än hos dem som inte överhuvudtaget använder tobaksprodukter. Samma sak konstateras i RCP sid 130 och 146.
Om rökavvänjning. SCENHIR sid 110, p 3.7.2.3. Uppgifterna är samstämmiga när de visar att manliga snusare med större sannolikhet upphör att röka än sådana som använder andra medel. Samma sak säger RCP som därutöver hänvisar till en studie av Ramström LM, Foulds 2006;15:210-4. I ärendet lönar det sig även att läsa W.Hall, C Gartner, supping with the Devil?
Om beroendeframkallande. RCP konstaterar i sin sammanfattning av nikotinberoende, 4.7 sid 79, att cigarretten är den mest beroendeframkallande tobaksprodukten.
Om minskning av skaderisker. SCENHIR: ”I Sverige där det skett en väsentlig förskjutning från rökande till snus, kan tillgängligheten till snus ha varit gynnsam för folkhälsan” sid 117 p 3.8.2. RCP uppskattar med hjälp av en panel på nio experter, att snuset är relativt sett mer än 90% mindre riskfyllt än cigarretterna”, sid 156, och att det haft en gynnsam effekt på folkhälsan i Sverige (sid 131). Slutsatsen i RCP- rapporten är det svenska snuset tillsammans med de pharmaceutiska nikotinprodukterna skall användas i elimineringen av röktobaken.