Nu i advent sjunger vi: ”Kristus kommer – Davids son, konung utan like. Ondskans välde, mörkrets makt bävar för hans rike.

Var finns ondskans välde, denna flammande mörkermakt som bävar för Kristi rike? En del menar att ondskan finns hos talibanerna eller hos Saddam Hussein, eller hos någon annan någonstans. Den 11. september 2001 var säkert resultatet av en ond vilja. Ondskan regerade också i den unge man som senaste höst utlöste sprängladdningen i Myrbacka, och hos den man, som på Storgatan i Jakobstad, driven av hat och hämndbegär, bokstavligen sprängdes i bitar av de demoner han trodde sig kontrollera.

Javisst, ondskans välde finns; mörkrets makt är en realitetet. Ondskan kan ändå inte lokaliseras till något speciellt land. Ostridigt är att det finns människor med ond vilja, människor som njuter av att göra ont, människor, som psalmisten säger det ”har behag i sina illdåd… och lustvandrar i ondska… så att nedrighet blir rådande”. Det finns människor som ingått pakt med ondskan, demoniserats. Ostridigt är även att sådana människor kan komma samman så att nationer förtärs, genom att ”makt runtom strömmar till, ända till dess en stor svart eldström drar över länderna och sveder dem” ( Martin Buber i Gog und Magog). Napoleon, Hitler, Stalin, Pol Pot, alQaida.

Men ondskan har inga geografiska gränser

Ondskans välde är ändå en realitet. Just nu skrivs många böcker som berör vårt sätt att föreställa oss det svarta i livet, böcker som försöker skapa en världsbild där ondskan har sin speciella plats, och böcker som försöker beskriva ondskan utifrån sociologiska eller psykologiska aspekter. Det räcker emellertid inte med att psykologisera ondskan i termer av aggressivitet, avund, depressiv ångest, destruktivitet, hat, narcissism, tomhetsdepression eller något motsvarande. Det är lika naivt att identifiera ondskans geografiska axel eller religiösa hemvist.

Ont och gott handlar väsentligt om det innersta i själva varat; om livsnerven: om trohet eller trolöshet. Trohet eller trolöshet mot skapelsen och mot skaparen.

”Det onda kan inte finnas i världen om det inte först finns hos oss”, utropar Jaakob Jiijzak i Bubers ”Gog und Magog”. ”Att ondskan vuxit sig så stor beror på att vi svikit Gud”.

”Om Gud är död, då är allting möjligt”, säger Raskolnikov i ”Brott och straff”. Då finns det inte längre några förnuftsmässiga skäl att hålla fast vid moraliska värden….”allting blir tillåtet”.

I våra översättningar av Bibeln betecknas de onda (förbrytare, terrorister, våldsverkare) som gudlösa. De förnekar varats grund och tar sig övermänniskans rätt. När de gör det sviker de sin egen uppgift i skapelsen: ”det var mig själv jag mördade och inte henne”, säger Raskolnikov… ”jag slog ihjäl mig själv med ett enda slag och för all tid”. Om de onda säger därför psalmisten att ”de är som agnar som vinden blåser bort…de ondas väg försvinner”. De onda missar målet. Så beskrivs synden i bibeln. Den som drivs av det onda missar meningen med sitt liv, den gudagivna möjligheten. Av allt blir ett intet.

Gud har skapat himlarna och jorden. Liksom Gud skapade mörkret skapade han det onda. Liksom mörker är för att ljus skall bli till, finns det onda för att gott skall bli till. Utan det onda finns inte heller det goda. Detta är svårt att förstå. Låt mig som vägledning citera en del av ett bordssamtal ur ”Gog und Magog”. Det är ”Skådaren” som talar:

”Men vad är då det onda som Gud skapar? Det är den makt, att göra det, som han vill att inte skall ske. Om han inte skulle skapa den, kunde ingen handla emot honom. Men han vill att hans skapade varelse skall kunna trotsa honom. Han har satt henne fri. Han har gett henne makt att handla så, som om allmakten inte funnes. Den skapade varelsen menar inte endast att hon kan handla så; hon kan det i sanning, hon har makten att göra det. Detta är den sanna meningen som hänvisas till, när det heter att ickegrunden har begränsat sig till världen. Vi har lärt oss, att han i sig beredde rum för världen; men det framför allt viktigaste är, att han ur sin allmakt inrättade äkta makt, som tilldelades varje människa; och att det handlar om äkta gudsmakt, uppenbarar sig i förmågan att trotsa Gud. Och utan denna äkta makt som tilldelats varje människa, finns inte heller det goda, ty det goda finns endast där, när det utförs med denna makt. Men vad är då det goda som Gud skapar? Det är hänvändelsen till honom. När en människa med hela den makt , med vilken hon förmådde resa sig upp mot Gud, vänder sig bort från det onda, blir hon förbunden med honom. Därför består världen i kraft av omvändelsen. Hon är ljuset, som bryter ut ur mörkret. Som det står skrivet: ´Den som bildar ljuset och skapar mörkret´”.

Vi fortsätter att sjunga adventspsalmen: ”Kristus kommer – världens ljus. Dödens udd han bryter. In i denna dunkla värld livets källa flyter”. Fylld av insikt utbrister David: ”Ja, det är du som frigör ett nedtrampat folk…Ja, det är du, som lyser upp min fackla. HAN, min Gud, genomlyser mitt mörker.”

Vi vänder oss till dig, Herre Jesus Kristus.

Fräls oss från det onda. Släck vår trolöshet. Bevara oss från impulser som lockar oss att gripa tag i verkligheten med tjugo händer på en och samma gång, och som får oss att slira i alla riktningar, där ingenting har mått eller vikt. Fräls oss från möjligheternas malström som sliter sönder vårt väsen. Fräls oss från världens ökenstorm som överskrider sina gränser och förrycker själens ordning, och som på lejons vis river våra själar i stycken. Fräls oss från pseudobeslut. Fräls oss från tungokrimskrams. Fräls oss från våra vanföreställningar…särskilt de hemliga. Fräls oss från våra spruckna nätter, fräls oss från våra ensamma spegelrum, fräls oss från våra dolda liv. Fräls oss från trältjänsten under våra böjelser, fräls oss från drifternas livegenskap. Fräls oss från håglösheten, lättjan och från vanorna, de som försåtligt bedövar och förlamar oss.

Herre Jesus Kristus David son, konung utan like, föd oss på nytt. Ena våra hjärtan. Ge oss en god vilja. Genomlys med kärlekens ljus vår kaotiskt flammande eld, så att vi – med alla böjelser och drifter – kan delta i den skapelse, som skall fullkomnas i dig. Vi överlämnar oss åt dig som medhjälpare och medarbetare, för att helhjärtat kunna göra något som är gott och rätt.