Budbärarnas budskap är kristallklart. En frälsare är född. Den Högstes son, Herren och Kristus, har kommit till världen. Att läka världen var så angeläget för honom att han själv ville födas som människa. Detta bräckliga gossebarn skall bli människornas tröst och fröjd. Dessutom skall han betvinga Satans makt och slutligen skall han åstadkomma fred.

Saken är inte egal. Det som sker är inte liksom en film man tittar på. Det är verklighet. Saken gäller vårt väl. Tilldragelsen handlar om oss, vårt välbefinnande. Så gå då, gå! Se där! Där ligger i ett mörkt stall alltets Härskare. Där för en liten stund sedan boskapen sökte sin föda, där vilar nu en jungfrus barn.

En frälsare, frälsa.

Vårt språk förändras och sekulariseringen tilltar. I takt med att detta sker förvandlas ordet ”frälsa” till ett religiöst begrepp som till synes alltmer saknar betydelse för den moderna människan. Saken angår oss inte längre.

Ordet frälsa kommer från fornsvenskan och isländskan: frelsa, frjalsa,. Egentligen fri – hals….. ”som har halsen fri”. Enligt etymylogen Elof Hellqvist innebar fri-halsningen två saker. För det första: trälen befriades från järnringen kring halsen, det gamla tecknet på ofrihet. För det andra: en fri hals fick inte halshuggas, den var okränkbar.

Den som befriats från träldomstecknet var fri, han var frjalsad, frälst. Frälse var för övrigt en beteckning på de högre priviligierade stånden som uppkom under 1500-talet. Adelsman och frälseman var synonyma begrepp. De ofria, de som på olika sätt måste betala skatt och utföra dagsverken kallades ofrälse.

Ordet ”frälse”, adelsman, påminner väsentligt om ordet ”from”, som också det under tidens gång förlorat sin ursprungliga mening. Längst tillbaka innehöll ordet betydelserna ”fyllig”, ”stark”, ”framstående”, ”den främste”, ”den förste”, ”furste”. När ordet förpassades till en religiös sfär förändrades dess innebörd. De som finns inom denna sfär uppfattar ordet i betydelserna ”gudfruktig”, ”mild”, och ”fridsam”; människor utanför den religiösa sfären uppfattar ordet from som ”snäll”, ”beskedlig”, ”foglig”, ”oförarglig”, ”menlös”, ”spak” och ”skenhelig”. Betydelse av furste, Herre, konung, folkets ledare, har för länge sedan gått förlorad.

Tillbaka till ordet frälsare. Frälsare kallas fursten som befriar från trälringen, den som gör fri. Ordet frälsare handlar i denna mening mycket om juridik. Men när hjälten av Davids stam skall födas gäller det även tröst, förbarmande och framför allt läkedom för världen. Det tyska ordet för frälsare, ”Heiland”, har en dubbel betydelse. Roten till ordet är ”Heil” som kan översättas med läkedom, helbrägdagörelse, helande, frälsning. Heiland, frälsare, är följaktligen en som helar, läker, helbrägdagör och frihalsar.

Det finns ytterligare en aspekt på änglarnas budskap. Gudamänniskan Jesus Kristus inte bara befriar och läker. När människan frihalsas och tillfrisknar, förlöses de processer inom henne som omskapar och förmänskligar henne. I ett samtal med en av sin samtids andliga furstar, 30 år efter det att änglarna förkunnade frälsarens ankomst, säger Jesus att denna befrielse är som en förlossning; det är som att födas på nytt, födas till ett nytt liv med nya möjligheter.

Frälsaren är den som tröstar, återlöser och förlöser. Men han är inte lik den grekiska hjälten som utför sitt uppdrag och sedan försvinner. Han är brudgummen som bruden – hela världen – väntat på.

Bach´s  juloratorium genomsyras av brudmystik:

”Bered dig Sion med ljuv lust.
Den allra skönaste, den allra käraste skall snart ses hos dig.
Dina kinder skall i dag glöda skönare än någonsin förr.
Skynda att älska den brudgum du åtrått”. 
Sinnligt skönt så det förslår. Är det inte nu hög tid för ett glädjetjut och ett fröjdeskutt. Viktigt är inte att det låter vackert, viktigt är inte att vi hoppar ända upp till himlen. Avgörande är att allt vi gör kommer från hjärtat. I Juloratoriets 3. kantat finns dessa insiktsfulla ord, oss till tröst och vägledning.

”Himmelens Härskare, hör vårt lallande
Låt våra kraftlösa sånger behaga dig
när ditt Sion upphöjer dig med psalmer.
Hör jublande lovsånger ur våra hjärtan
när vi visar dig vördnad.
Ty du har tryggat vårt väl” 
Låt oss begrunda detta och i likhet med kören i koral 33 (fortfarande juloratoriet) slutligen sjunga följande:

”Jag vill bevara dig med flit.
Jag vill leva för dig här.
Till dig vill jag fara hädan.
Med dig vill jag slutligt sväva
fylld av fröjd när tiden inte längre finns,
där i det andra livet”. 

Juloratoriet i översättning av Roger Wingren