(Insändare publicerad i Österbottens Tidning den 6 januari 2009)

Öppet brev till bastrygghetsminister Risikko!

Fru minister,
Jag varken snuser eller röker. Jag vill ändå tala, för jag vet hur man kan öka folkhälsan, minska sjukvårdskostnader och lindra pinsam och stundtals olidlig smärta.

Förbjud alla toalettstolar!

Jag påstår att toalettstolar drastiskt ökar risken för hemorrojder. Så tror jag. Allt klarnar när man jämför befolkningen på Afrikas savanner med befolkningen i Finland. Hos befolkningen på savannerna förekommer sjukdomen överhuvudtaget inte; i Finland är sjukdomen tämligen vanlig. Varför? Jo, på savannerna i Afrika finns inga toalettstolar. Inte heller hemorrojder.

Så förbjud dem i Finland…jag menar toalettstolarna. I alla händelser: förbjud!

Så tänker jag, men jag kan ju ha fel.

Nu har jag ju inte läst den rapport om snuset som skall klarlägga ALLT, men jag har i radio och TV både lyssnat till och iakttagit dessa som fått ditt uppdrag, dessa som följer dig och blickar ned på oss andra – ömsom med milda flickaktiga, nästan moderliga och förlåtande blickar, ömsom med av faderlig omsorg präglade litet barska leenden – dessa som vaktar ”mysteriet” och låter kättarbålen spraka. Jag har lyssnat till dem som i TV gav smakprov av vad som komma skall och är av den anledningen böjd att säga som Nalle Puh:

”det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det”,

 i annat fall hittar man endast som Arja Karhuvaara i A-talk (18.12.2008):

 ”[…] öh …klontar- som luktar och smakar som kattpiss å katt.. öh… vem vet vilka andra… lämningar – i din mun […]

 
Men eftersom dina tjänare och tjänarinnor inte kände frågan, eller kanske gjorde det men inte ville höra svaret, eller aldrig ens behövt höra frågan eftersom de redan visste – vad vet jag – hursomhelst var det uppenbarligen lätt för dem att svara. Svaret var: ”vi har rätt, vi har rätt! Tro på oss för vi har rätt”! Enligt dig, fru minister, fick arbetsgruppen helt fria händer och rapporten är noggrann och välunderbyggd. Detta gläder mig. Nu väntar jag med olidlig spänning på sakargumenten. 

Rapportens förespråkare projicerade i radio och TV sina innersta tankar för oss liksom när man visar ljusbilder på väggen. Vi förstod plötsligt att så tänker de ”på sant”, som min sondotter Tyra, 4 år, skulle säga. En flock människor med grumliga, ännu inte identifierade intressen, renodlar liksom i ett eko av någon som ropat i en skog sitt självbedrägeri i hemligt samförstånd och skapar en skenbild. Magi! Så uppstår en sorglig men också mycket farlig situation; blinda leder blinda, sjuka sköter sjuka och de starka härskar över de svaga.

Skrämmande är att man i deras tals andedräkt förnam den omisskännliga stanken av ”den fasansvärde och allvise anden, självförintelsens och ickevarats ande” (Dostojevskij)

Framläggande av bevisen (”vi har rätt och snus är äckligt”) i radio och TV grundar sig (förutom på uppdraget) på en uppfattning av verkligheten  som till väsentliga delar bygger på Descartes filosofi och på de lagar Newton utvecklade för mekaniken. I kölvattnet av dessa tankar har det skett en allmän fragmentering i hela vår inställning till verkligheten. Vi koncentrerar oss på separata problem, även när dessa endast utgör delar av ett större sammanhang, i detta fall folkhälsan. En klyfta har öppnat sig mellan det vi kallar vishet och det som vi gett namnet kunskap – sålunda kan det vara toalettstolarnas fel att vi har hemorrojder. Vi vet mycket men besitter inte förmågan att använda kunskapen på ett adekvat sätt. Nalle Puh uttrycker saken så här:

”Kanin är begåvad och han har hjärna. Jag antar att det är därför han aldrig begriper någonting”

Det djupt tragiska är att vi som medborgare kan förledas att tro att det är makthavarnas sak att ombesörja vårt välbefinnande. Den cartesiska världsbilden har så småningom lett till vanföreställningen att människan måste ledas, att hon är en del av en automat och att hon för sitt välbefinnande är beroende av experter. Etter värre blir det när makthavarna som företrädare för det grova, mekaniska och likgiltiga samhället i storinkvisitorns anda inbillar sig att det är deras skyldighet att leda oss rätt, eftersom vi ju inte kan hantera vår frihet och i själva verket kommer att glädjas över att drivas som en hjord.

Så är det inte fru bastrygghetsminister. Friheten är andens primat över materien, individens befrielse är i Kierkegaards anda personlighetens företräde framom samhället. Förståelsen för livet och dess mening föds endast i frihet – i sann gemenskap, i ansvar (förmågan att själv ge svar) och i kreativitet. ”Mening” är liktydig med energi (David Bohm) och ett meningslöst verkande ett värre straff än döden. Friheten är inte inåtvändhet och isolering, utan friheten är öppenhet och skapande. Yttermera förvisso höjer den hälsonivån hos medborgarna. Så är det fru bastrygghetsminister.

Arja Karhuvaara kopplade i A-talk ihop snuset med de av snus stinkande finlandssvenskarna och förespråkade listigt en rashygienisk lösning genom segregation. Det är skrämmande och jag förnimmer stöveltramp från 30-talet. Jag kommer att återkomma till detta ärende.

Nu handlar emellertid inte snusfrågan om finlandssvenskar, utan om folkhälsan i Finland. Jag påstår att folkhälsan ytterst marginellt är beroende av att man slutar snusa. Så tror jag, men jag kan ju ha fel. Ett vet jag: folkhälsan är väsentligt beroende av det sociala kapitalet – friheten är förutsättningen för det sociala kapitalet och det sociala kapitalet utgör källan till all energi och basen för all samhällsutveckling. Här kan finlandssvenskarna i Österbotten tjäna som exempel, eftersom de lever längre och är friskare än sina finskspråkiga grannar. Trots snus, tobak och alkohol!  Så är det. Läs sakargumenten! Läs uppmärksamt!

Hjärnforskaren, neurologen och författaren Markku T Hyyppä konstaterar att finlandssvenskarna i Österbotten hör till dem som lever längst i världen, i strid med den förutfattade meningen att minoriteter mår sämre. Enligt de epidemiologiska studier forskaren och hans grupp gjort spelar inte renlevnad, utan de sociala nätverken den avgörande rollen. Således lever den svenskspråkiga kvinnan i Österbotten statistiskt sett 4,5 år längre än sin finskspråkiga grannfru och hennes man 9 år längre än sin finskspråkige granne. De har gemensamma gener, äter samma mat och bor bredvid varandra. Livselixiret heter enligt Hyyppä ”ömsesidigt förtroende”, livsmening, finlandssvensk kultur. Detta har en bakgrund.

I dessa frihetens trakter forsade folkrörelserna fram från mitten av 1800-talet, frihetens förkämpar smugglade in vapen och smusslade ut dem till byarna så att vi nu kan leva i ett självständigt Finland. Här röker man, snusar man, super man – på gott och ont. Larsmo, där jag bor, präglas av en tät väv av sammanslutningar, där det ömsesidiga förtroendet frodas, livskvaliteten är hög och folkhälsan god. Larsmo är 2008 enligt Iltasanomat den lyckligaste kommunen i Finland.

Ärade fru bastrygghetsminister Risikko. Skjut inte mygg med kanon; använd litet snusförnuft!

Roger Wingren, pensionär