{"id":99,"date":"2004-04-18T12:00:26","date_gmt":"2004-04-18T10:00:26","guid":{"rendered":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/?p=99"},"modified":"2009-01-06T20:48:05","modified_gmt":"2009-01-06T18:48:05","slug":"torget","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/2004\/04\/torget\/","title":{"rendered":"Torget"},"content":{"rendered":"<p><span style=\"color: #999999;\">\u00a0<em>(Publicerad i <a href=\"http:\/\/www.rakennustieto.fi\/lehdet\/ry\/index\/lehti.html\" target=\"_blank\">Rakennettu Ymp\u00e4rist\u00f6-lehti <\/a>18.04.2004)<\/em><\/span><\/p>\n<p>Vi lever i en v\u00e4rld som just nu genomlever drastiska f\u00f6r\u00e4ndringar, socialt, politiskt, ekonomiskt. Vi drivs p\u00e5 en g\u00e5ng av en vilja till f\u00f6r\u00e4ndring &#8211; att omvandla oss sj\u00e4lva och den v\u00e4rld vi lever i &#8211; och av en skr\u00e4ck f\u00f6r vilsenhet och uppl\u00f6sning. Tydligare \u00e4n n\u00e5gonsin tidigare anar vi betydelsen av paradoxen i Marx\u00b4 k\u00e4nda ord: <em>&#8221;allt som \u00e4r fast f\u00f6rflyktigas&#8221;<\/em>.\u00a0 De fasta samh\u00e4llsformationerna runt omkring oss: de sociala m\u00f6nstren, de uppr\u00e4tth\u00e5llande stadsrummen &#8211; allt det som v i tidigare uppfattat som h\u00e5llbart &#8211; visar sig falla is\u00e4r; <em>&#8221;kraften fr\u00e5n centrum f\u00f6rsl\u00e5r inte&#8221;<\/em> .\u00a0 Georg Henrik von Wright beskriver situationen som ett andligt kaos, ett v\u00e4rdetomrum som uppkommit i den sekulariseringsprocess, som p\u00e5g\u00e5r sedan flera \u00e5rhundranden. Den kristna moralen, som tidigare h\u00e5llit samh\u00e4llet samman, f\u00f6rfaller gradvist n\u00e4r trosf\u00f6rest\u00e4llningarna f\u00f6rvittrar. Det jag talar om \u00e4r inte en allm\u00e4n sekularisering, utan den anti-etiska sekularisering som karaokelikt s\u00f6ker instant- upplevelser: \u00f6gonblickliga sensationer, \u00f6gonblickliga fakta, \u00f6gonblickliga k\u00e4nslor. I denna v\u00e4rld baseras allting p\u00e5 immansens koder i st\u00e4llet f\u00f6r p\u00e5 transcendens. I en s\u00e5dan v\u00e4rld r\u00e4knas allting, d\u00e4rf\u00f6r att allting kan vara n\u00e5got att r\u00e4kna med. I en s\u00e5dan v\u00e4rld kan allt k\u00f6pas och s\u00e4ljas, allt handlar om bytesv\u00e4rdet &#8211; det m\u00e5 sedan g\u00e4lla varor, byggnader, eller m\u00e4nniskor. I en s\u00e5dan v\u00e4rld \u00e4r allting m\u00f6jligt &#8211; f\u00f6r att tala med Raskolnikov i Brott och straff. I denna v\u00e4rld sugs m\u00e4nniskan ned i m\u00f6jligheternas malstr\u00f6m och sjunker allt djupare i bortv\u00e4ndhet. Hon \u00e4r inte d\u00f6d, men saknar del i livet ( som Robert Musil l\u00e5ter &#8221;mannen utan egenskaper&#8221; s\u00e4ga: &#8221;Ich bin nicht tot, im Leben hab&#8217;ich nicht teil&#8221;).<\/p>\n<p>Stadsplanerarna har varit fogliga redskap f\u00f6r de faustiska krafter som fragmenterat och atomiserat samh\u00e4llet. Och arkitekterna har blivit uppt\u00e4ckare i effekter, i exponeringar, i skyltningskonst; virtuosa alltigenom med hemliga tillg\u00e5ngar till allt som f\u00f6rf\u00f6r, lockar tvingar, kullkastar; lystna efter det fr\u00e4mmande, det exotiska, det vidunderliga.<\/p>\n<p>Vi lever i en tid i vilken sk\u00e5despelare &#8211; alla slag av sk\u00e5despelare (politiker, journalister, l\u00e4rare, jurister, tj\u00e4nsteinnehavare inom stat och kommun&#8230;) &#8211; innehar den reella makten. \u00c4ven arkitekten blir en sk\u00e5despelare, vars konst alltmer utvecklar sig som en talang att ljuga. I st\u00e4llet f\u00f6r att finnas med i de processer, d\u00e4r den fragmenterade m\u00e4nskliga gemenskapen helas &#8211; d\u00e4r m\u00e4nniskans hem repareras och ges ny form &#8211; f\u00f6rskansar han sig i estetiska elfenbenstorn, fr\u00e5n vilka de nya trenderna ropas ut som b\u00f6netimmarna fr\u00e5n minareterna.<\/p>\n<p>Med &#8221;m\u00e4nniskans hem&#8221; menar jag inte bostaden. M\u00e4nniskans hem \u00e4r staden. Inte s\u00e5 att staden \u00e4r ett av m\u00e4nniskans hem. Staden \u00e4r m\u00e4nniskans hem, det m\u00e4nskligas hem; den \u00e4r kulturens vagga och dess full\u00e4ndning.<\/p>\n<p>Detta hem \u00e4r slaget i spillror, eller som Lewis Mumford skulle uttrycka saken: staden har exploderat och fragmenten av den ligger utspr\u00e4ngda i terr\u00e4ngen. Effekten av detta \u00e4r f\u00f6r\u00f6dande. Den svenske sociologen Johan Asplund h\u00e4vdar att processen lett till att m\u00e4nniskan blivit platsl\u00f6s &#8211; inte rotl\u00f6s eller heml\u00f6s &#8211; utan just platsl\u00f6s. Han s\u00e4ger att &#8221;platsl\u00f6shet&#8221; \u00e4r olust d\u00e4rf\u00f6r att man inte kan l\u00e4ra k\u00e4nna sin milj\u00f6 i djupare bem\u00e4rkelse. Det \u00e4r en stum v\u00e4rld som man varken kan l\u00e4ra sig k\u00e4nna eller k\u00e4nna igen. En \u00e4kta plats \u00e4r en plats \u00e4r d\u00e4r man k\u00e4nner igen sig sj\u00e4lv, blir igenk\u00e4nd och bekr\u00e4ftad. Den djupa platsk\u00e4nslan \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r alltid mellanm\u00e4nsklig. N\u00e4r milj\u00f6n talar, s\u00e5 talar den med kollektiv st\u00e4mma. En \u00e4kta plats m\u00e5ste ha en viss permanens; den m\u00e5ste vara tillg\u00e4nglig flera p\u00e5 varandra f\u00f6ljande generationer. D\u00e4rf\u00f6r finns d\u00e4rf\u00f6r inga &#8221;instant-platser&#8221;, s\u00e5dana h\u00f6r till &#8221;liksom-v\u00e4rlden&#8221;. En platsl\u00f6s person, s\u00e4ger Asplund, \u00e4r inte bara hem- och rotl\u00f6s; han saknar del i livet, saknar empatisk f\u00f6rm\u00e5ga och han ers\u00e4tter behovet av en responsiv mil\u00f6 med surrogat: passiv konsumtion av ljud och bilder, leverade av n\u00f6jesindustrin; st\u00e4ndigt nya varufetisher (Marx); och det stummaste av alla surrogat, TV:n. I en tragisk landsflykt fr\u00e5n livet har han gjort sig livegen under skenbildernas herrav\u00e4lde.\u00a0 I hans spegelrum\u00a0 f\u00f6rsvinner syn, h\u00f6rsel, smak, ber\u00f6ringsk\u00e4nsla och f\u00f6rm\u00e5gan att k\u00e4nna dofter; f\u00f6rsvunnen \u00e4r estetisk och etisk k\u00e4nslighet, v\u00e4rderingar, k\u00e4nslor, intentioner, sj\u00e4l och ande.<\/p>\n<p>Staden \u00e4r verk, snarlik konstverket. Den har en andlig grundval. Den \u00e4r transcendent. D\u00e5 staden byggs och de sociala f\u00f6rh\u00e5llandena i staden produceras handlar det djupast om att m\u00e4nniskor f\u00f6rverkligas genom m\u00e4nniskors verk. Varje handling blir anledning till andra handlingar, beslut och tankar, och allt som sker knyts oskiljaktigt samman med allt som kommer att ske. En fysiskt splittrad &#8221;liksomv\u00e4rld&#8221; \u00e5stadkommer alienerade, desintegrerade m\u00e4nniskor.<\/p>\n<p>Vi lever i spillrorna av en kultur som med seglens hj\u00e4lp landade i den grekiska \u00f6v\u00e4rlden f\u00f6r 3000 \u00e5r sedan. \u00c5rtusenden tidigare hade man vid floderna i Mesopotamien och i Egypten byggt st\u00e4der. Europa var en senkomling, men h\u00e4r fick staden sina speciella egenskaper tack vare andra f\u00f6rh\u00e5llanden och annorlunda f\u00f6ruts\u00e4ttningar. H\u00e4r blev m\u00e4nniskan zoon politicon, ett gemenskapsdjur.<\/p>\n<p>F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 v\u00e5r egen situation, och kanske finna n\u00e5got delsvar p\u00e5 de fr\u00e5gor vi st\u00e4ller, eller b\u00f6r st\u00e4lla, \u00e4r det sk\u00e4l att kortfattat analysera denna stadsform.<\/p>\n<p>Marcus Tullius Cicero (106-43 f.Kr.) n\u00e4mner tre saker som k\u00e4nnetecknar staden<\/p>\n<ul>\n<li>1. Murarna som innesluter och omsluter gemenskapen och skyddar den mot yttre hot<\/li>\n<li>2. Torget, platsen d\u00e4r stadsborna f\u00f6rsamlas och talar sig samman till ett verkligt samfund, ett m\u00e5ngh\u00f6vdat individuum. H\u00e4r blev man atenare, romare.<\/li>\n<li>3. Den gemensamma kulten, religionen, det sammanbindande, det immateriella fundamentet.<\/li>\n<\/ul>\n<p>P\u00e5 torget (agoran, forum&#8230; piazzan) uppenbarade sig staden som person. Men platsen reflekterade \u00e4ven stadens vitalitet och avsl\u00f6jade dess h\u00e4lsotillst\u00e5nd: v\u00e4xten, mognaden och regressessionen.<\/p>\n<p>Stadsplatsen var sk\u00e5deplatsen f\u00f6r allt m\u00e4nskligt: livet som drama och njutning, som komedi, tragedi, som gl\u00e4dje, sorg, lidande och sm\u00e4rta, som kamp och som k\u00e4rlek. H\u00e4r handlade det om det dagliga br\u00f6det, den nattliga kyssen och om samtalet dygnet runt. Allt som f\u00f6rhandlades om f\u00f6rhandlades h\u00e4r: gr\u00f6nsaker och frukt, k\u00f6tt och fisk, juridiska processer, aff\u00e4rer, politik. H\u00e4r f\u00f6rlovade man sig och h\u00e4r gifte man sig. H\u00e4r torterades man av b\u00f6dlar med j\u00e4rnansikten, h\u00e4r avr\u00e4ttades man med sv\u00e4rd och eld.\u00a0 \u00d6ver platsen skred processioner: festt\u00e5g och likt\u00e5g. H\u00e4r kom alla tillsammans i vrede, i \u00e5ngest till gemensamma beslut, till gemensam g\u00e4rning. H\u00e4r f\u00f6rs\u00f6kte man \u00f6vertyga andra, h\u00e4r bildades opinioner; h\u00e4r f\u00f6renades man eller splittrades man. Alla var delaktiga i livets stora drama. Inget m\u00e4nskligt var h\u00e4r fr\u00e4mmande.\u00a0<\/p>\n<p>Den romerske arkitekten Marcus Vitruvius Pollio, som levde under kejsar Augustus tid postulerade det ideala torget, avsedd f\u00f6r en normal provinsstad:<\/p>\n<ul>\n<li>Dess l\u00e4ngd skall f\u00f6rh\u00e5lla sig till dess bredd som 3 till 2<\/li>\n<li>F\u00f6ljande byggnader skall omsluta torget<\/li>\n<li>Domstol, marknadshall, skattkammare, f\u00e4ngelse, r\u00e5dsbyggnad (r\u00e5dhus), tempel f\u00f6r stadens skyddspatron<\/li>\n<li>P\u00e5 platsen skall uppresas bildstoder av medborgare som utm\u00e4rkt sig<\/li>\n<li>F\u00f6ljande h\u00e4ndelser skall \u00e4ga rum p\u00e5 platsen<\/li>\n<li>Statsbegravningar, statsoffer, inbetalning av skatter, utdelning av offentliga arbeten, upptr\u00e4danden av olika slag och festligheter, samt sk\u00e5despel, som sammanh\u00e4nger med kulten<\/li>\n<\/ul>\n<p>Genom dessa ordningar i rum och tid, blev m\u00e4nniskans sociala och kulturella utveckling sammanbunden med stadsutvecklingen och med den tilltagande\u00a0 sammanfl\u00e4tning av s\u00e5v\u00e4l sociala m\u00f6nster som bebyggelsestrukturer som detta innebar. H\u00e4r g\u00e4llde och g\u00e4ller fortfarande samma lagar som f\u00f6r livsutvecklingen generellt. Biologerna s\u00e4ger oss att livets utveckling sker genom polyfoni; det m\u00e5ngst\u00e4mmiga: genom det lilla och m\u00e5ngfalden. Det \u00e4r ocks\u00e5 bekant att livet utvecklas endast i t\u00e4ta massor.&#8221; Endast s\u00e5 kan det ut\u00f6ka de f\u00f6r sina ber\u00f6ringsf\u00f6rs\u00f6k s\u00e5 n\u00f6dv\u00e4ndiga kontakterna och uppstapla sina m\u00e5ngfaldiga rikedomar&#8221;, s\u00e4ger\u00a0 den franske vetenskapsmannen och pr\u00e4sten Pierre Teilhard de Chardin.<\/p>\n<p>Men t\u00e4theten kr\u00e4ver ordningar och strukturer. T\u00e4thet kr\u00e4ver gator och torg, viktigast av dem \u00e4r torget. Camillo Sitte menade att det p\u00e5 grund av sin socialiserande kraft och sin f\u00f6rm\u00e5ga att bringa samman fragment till helheter, har haft en avg\u00f6rande betydelse f\u00f6r samh\u00e4llets fortbest\u00e5nd. Marshall Berman s\u00e4ger att samh\u00e4llsutvecklingen n\u00e4rap\u00e5 uteslutande sker i och genom de offentliga rummen. &#8221;Gatan och torget \u00e4r&#8221;, s\u00e4ger han, \u00e4r &#8221;medier d\u00e4r alla materiella, psykiska och andliga krafter m\u00f6ts, kolliderar och blandar sina definitiva inneb\u00f6rder och \u00f6den&#8221;.<\/p>\n<p>Torget h\u00e5ller stadssamfundet samman.<\/p>\n<p>Det fr\u00e4msta av torgen \u00e4r den bed\u00e5rande Piazza San Marco i Venedig, platsernas plats, Europas salong. Drottninglik, badande i morgonlandets och aftonlandets solar, liksom sv\u00e4var Venedig \u00f6ver lagunen i det Adriatiska havet, och genom sina tvillingtorg, piazzan och piazzettan h\u00e5ller hon staden samman, besj\u00e4lar den och \u00f6ppnar sig f\u00f6r bes\u00f6kare. Ty Venedig \u00e4r angel\u00e4gen att visa g\u00e4stfrihet. Hon byggdes inte upp med vapenmakt utan genom k\u00f6pmannaskap och utifr\u00e5n principen att gl\u00f6mma det privata och s\u00f6rja f\u00f6r det gemensamma. Venedigs utsatta geografiska l\u00e4ge gjorde henne s\u00e5rbar, s\u00e5 hon m\u00e5ste tillgripa list; hon l\u00e4rde sig f\u00f6rhandlingskonst och hon var pragmatisk i allt. Till pragmatiken h\u00f6rde \u00e4ven g\u00e4stfriheten.<\/p>\n<p>Platsbildningarna med de f\u00f6rf\u00f6rande skenperspektiven och den oemotst\u00e5ndliga utblicken mot havet, tog flera hundra \u00e5r i anspr\u00e5k. Sin slutliga form fick de i slutet av 1500-talet. Platserna domineras av den byzantinskt pr\u00e4glade San Marco, det v\u00e4sterl\u00e4ndska Dogepalatset och Markusbiblioteket. Mellan dem och mellan dem och platserna finns f\u00f6rmedlande \u00f6ppningar, arkader och portaler, vilka inte \u00e4r transportstr\u00e4ckor, utan h\u00e4nf\u00f6rande, f\u00f6r att inte s\u00e4ga h\u00e4nryckande, m\u00e5ngtydiga rum. Denna id\u00e9 om f\u00f6rmedlande mellanrum strukturerar hela rumssammanhanget och den implicerar en omfattande och sinnrik rumslig ordning hos alla byggnader som omger platserna, \u00e4ven hos handelshusen.\u00a0 Energin i de v\u00e4lproportionerade interi\u00f6rerna fl\u00f6dar ut mot platserna och besj\u00e4lar dem, samtidigt som mellanrummen v\u00e4nligt och kvinnligt f\u00f6rf\u00f6riskt leder in fr\u00e5n de \u00f6ppna platserna till byggnadernas innersta. Piazzan och piazzettan f\u00f6rbinds och \u00e5tskiljs genom campanilen med dess loggietta.<\/p>\n<p>Det levande Venedig finns inte mera. Venedig bedriver inte l\u00e4ngre handel med salt och siden och umg\u00e5s inte l\u00e4ngre med jordens furstar. F\u00f6r \u00f6verlevnads skull s\u00e4ljer hon sig sj\u00e4lv, och medan hon sjunker allt l\u00e4ngre ned i det Adriatiska havet, lyfter hon sin kl\u00e4nning allt h\u00f6gre. Hennes storhetstid \u00e4r f\u00f6r l\u00e4nge sedan f\u00f6rsvunnen, och piazza San Marco och piazzettan har f\u00f6rvandlats till en plats f\u00f6r konsumtion och en konsumtion av platsen.<\/p>\n<p>Renad p\u00e5 sina inneh\u00e5ll hon har mycket att ber\u00e4tta, och vi har mycket att l\u00e4ra.<\/p>\n<p>\u00a0Bland annat om att allt tar sin tid, om att \u00e4kta platser &#8211; riktiga torg &#8211; inte kan byggas i ett huj, om att det beh\u00f6vs goda arkitekter f\u00f6r att \u00e5stadkomma god arkitektur och att god arkitektur kr\u00e4ver tid: om att entydiga rum skapar enfald och att m\u00e5ngtydiga rum f\u00f6rl\u00f6ser kreativitet. Hon kan ber\u00e4tta att god arkitektur och god stadsbyggnadskonst \u00e4r beroende av samfund som hyllar principen att gl\u00f6mma det privata och s\u00f6rja f\u00f6r det gemensamma. Hon ber\u00e4ttar f\u00f6r oss att byggnadskonstens framtid \u00e4r beroende av v\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga att ge gestalt \u00e5t det mellanm\u00e4nskliga, att gestalta det som finns mellan m\u00e4nniskor. Hon ber\u00e4ttar att det som finns mellan m\u00e4nniskor, detta &#8221;v\u00e4sensfyllda vi&#8221; inte prim\u00e4rt \u00e4r k\u00e4nslor. \u00c4ven d\u00e4r det \u00e4r k\u00e4nsla \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 alltid en k\u00e4nsla av f\u00f6rfattning; att gemenskapen \u00e4r pragmatisk och bygger p\u00e5 kontrakt. P\u00e5 basen av \u00f6verenskommelser byggs gudshus och m\u00e4nniskohus och f\u00f6rbinds med gator och torg &#8211; stadsrum d\u00e4r visheten l\u00e5ter h\u00f6ra sin r\u00f6st &#8211; och processen d\u00e4r detta sker f\u00f6der k\u00e4nslor och sj\u00e4lva verket utl\u00f6ser k\u00e4nslor. Hon ber\u00e4ttar att ingen stadsbyggnadsid\u00e9\u00a0 \u00e4nnu lyckats \u00f6vertr\u00e4ffa torgets; att torget en g\u00e5ng var platsen f\u00f6r allt m\u00e4nskligt; att det fortfarande kan vara s\u00e5. L\u00e5t oss allts\u00e5 tro p\u00e5 det specifikt m\u00e4nskliga: p\u00e5 m\u00e4nniskans l\u00e4ngtan efter att f\u00f6renas med andra m\u00e4nskliga varelser. <em>&#8221;F\u00f6r om m\u00e4nniskan \u00e4r d\u00f6d, vem skall vi d\u00e5 bygga f\u00f6r. Om meningen och \u00e4ndam\u00e5let f\u00f6rsvinner, om vi inte kan uttrycka dem i praxis l\u00e4ngre, d\u00e5 \u00e4r ingenting vare sig av betydelse eller intresse&#8221; (Lefebvre)<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>\u00a0(Publicerad i Rakennettu Ymp\u00e4rist\u00f6-lehti 18.04.2004) Vi lever i en v\u00e4rld som just nu genomlever drastiska f\u00f6r\u00e4ndringar, socialt, politiskt, ekonomiskt. Vi drivs p\u00e5 en g\u00e5ng av en vilja till f\u00f6r\u00e4ndring &#8211; att omvandla oss sj\u00e4lva och den v\u00e4rld vi lever i &hellip; <a href=\"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/2004\/04\/torget\/\">L\u00e4s mer <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[],"class_list":["post-99","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-arkitektur-och-samhalle"],"aioseo_notices":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/99","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=99"}],"version-history":[{"count":5,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/99\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":104,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/99\/revisions\/104"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=99"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=99"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=99"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}