{"id":92,"date":"2008-11-30T12:00:02","date_gmt":"2008-11-30T10:00:02","guid":{"rendered":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/?p=92"},"modified":"2009-01-06T19:21:26","modified_gmt":"2009-01-06T17:21:26","slug":"frosseri","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/2008\/11\/frosseri\/","title":{"rendered":"Frosseri"},"content":{"rendered":"

P\u00e5ven Gregorius formulerade \u00e5r 600 e.kr. listan \u00f6ver de sju d\u00f6dssynderna s\u00e5dan vi k\u00e4nner den i dag. Frosseriet \u00e4r en av synderna. Listan fick stor genomslagskraft under medeltiden och p\u00e5 1300-talet befallde den engelske \u00e4rkebiskopen att alla kyrkans pr\u00e4ster skulle f\u00f6rkunna d\u00f6dssynderna fyra g\u00e5nger om \u00e5ret. Dante beskriver i sin Divina Commedia hur frossarna i sk\u00e4rselden genom t\u00f6rst och hunger rensar ut ”Bolsenas \u00e5l och vinet fr\u00e5n Vernaccia”<\/em>. S\u00e5 heligg\u00f6rs de efter att de levat i m\u00e5ttl\u00f6st frosseri.<\/p>\n

Enligt Emilia Fogelklou, Sveriges lilla helgon, finns det ingen m\u00e4nsklig last eller irring som inte i sig b\u00e4r evighetens tungom\u00e5l – om \u00e4n i f\u00f6rvriden form.<\/p>\n

Frosseri \u00e4r en last men samtidigt en f\u00f6rvriden form av s\u00e4llskaplighet. Gr\u00e4nsen mellan frosseri och s\u00e4llskaplighet kan vara s\u00e5 smal. En julafton f\u00f6r s\u00e5 l\u00e4nge sedan att jag redan gl\u00f6mt det, f\u00f6r\u00e5t jag mig mitt under v\u00e5r familjefest och jag drabbades bokstavligt av frossan. Anfallet varade i tv\u00e5 timmar. Jag trodde jag skulle d\u00f6.<\/p>\n

Synd leder till d\u00f6den, eller \u00e4n v\u00e4rre: till d\u00f6den i livet, en pl\u00e5gsam ofr\u00e5nkomlig d\u00f6d.<\/p>\n

L\u00e5t mig ber\u00e4tta hur jag vet det.<\/p>\n

I maj 2005 reste jag och min hustru Maj-Lis, min bror Pelle och hans hustru Erika till Gardasj\u00f6n i Italien. Erika hade f\u00e5tt r\u00e4tt att disponera sin kusins stuga p\u00e5 den \u00f6stra sluttningen ovanf\u00f6r den lilla staden Lazise i provinsen Verona, mitt i vindistriktet Bardolino, v\u00e4ster om Valpolicella. Vi hade tillg\u00e5ng till ett trivsamt litet hus med fem b\u00e4ddar, en underbar \u00f6rtag\u00e5rd och en liten simbass\u00e4ng. V\u00e5r uppgift var att sk\u00f6ta tr\u00e4dg\u00e5rden och poolen.<\/p>\n

D\u00e4r kom vi att stifta bekantskap med en halvblind lejongul katt. Han h\u00e4lsade oss alla v\u00e4lkomna och p\u00e5pekade omedelbart att han liksom h\u00f6r till huset. Vi kom att kalla honom Filippos, inte Moses, inte David, Inte Elia.<\/p>\n

Elia var definitivt inte hans namn. Profeten Elia kom fr\u00e5n ingenstans. Han hade ingen sl\u00e4kt, varken far eller mor,\u00a0 och efter f\u00f6rr\u00e4ttat v\u00e4rv f\u00f6rsvann han i en stormvind, i en vagn av eld med h\u00e4star av eld. Verklig blev Elia f\u00f6rst d\u00e5 han stod upp mot konung Ahab och drottning Isebel i kampen mot konsumismguden Baal. Han var p\u00e5 berget Karmel\u00a0 n\u00e4r HERRENS eld f\u00f6ll ner och f\u00f6rt\u00e4rde br\u00e4nnoffret, veden, stenarna och jorden. Han s\u00e5g till att Baals profeter slaktades vid b\u00e4cken Kishon. Efter det att HERRENS hand kommit \u00f6ver honom\u00a0 sprang han i \u00f6sregnet framf\u00f6r Ahabs vagn nedf\u00f6r berget \u00e4nda till Jisreel, och sedan l\u00e4ngre och l\u00e4ngre och allt l\u00e4ngre, l\u00e5ngt ut i \u00f6knen d\u00e4r han \u00f6nskade sig d\u00f6d. Sedan m\u00f6tte dundrets och eldens profet HERREN i en r\u00f6st som liksom sv\u00e4vade i tystnaden. Detta s\u00e4llsamma h\u00e4nde i en grotta p\u00e5 berget Horeb.<\/p>\n

Nej katten hette inte Elia. Katten hade en historia. Han h\u00f6rde hemma hos Negendanck\u00b4s. Hans namn var Filippos.<\/p>\n

Det var s\u00e5 h\u00e4r.<\/p>\n

Min bror Pelle har f\u00f6r vana att l\u00e4sa bibeln fr\u00e5n p\u00e4rm till p\u00e4rm. N\u00e4r han l\u00e4st f\u00e4rdigt b\u00f6rjar han p\u00e5 nytt. Han s\u00e4ger sig n\u00e4ra en from f\u00f6rhoppning att n\u00e5got av det han l\u00e4ser till \u00e4ventyrs fastnar.<\/p>\n

Bibell\u00e4sningen skedde alltid tidigt p\u00e5 morgonen medan vi andra sov. Innan dess hade han cyklat till den n\u00e4rbel\u00e4gna byn och ink\u00f6pt f\u00e4rskt br\u00f6d till frukosten.<\/p>\n

N\u00e4r han s\u00e5 satt och l\u00e4ste skrifterna hoppade den lejongula halvblinda katten upp i hans famn p\u00e5 samma s\u00e4tt som Filippos steg upp i den etiopiske hovmannens vagn. Och liksom Filippos fr\u00e5gade hovmannen, fr\u00e5gade ocks\u00e5 katten Pelle: ”f\u00f6rst\u00e5r du vad du l\u00e4ser?”. S\u00e5lunda kom katten att heta Filippos och s\u00e5 f\u00f6rgick dagarna. Dag lades till dag. Kapitel till kapitel. Vi bes\u00f6kte den bed\u00e5rande Piazza San Marco i Venedig, platsernas plats, som byggdes utifr\u00e5n principen att gl\u00f6mma det privata\u00a0 och s\u00f6rja f\u00f6re det gemensamma, vi st\u00e4mde m\u00f6te med arkitekten Palladio i Vicenza, vi liksom s\u00e5g Romeo kyssa Julia i Verona, och vi s\u00e5g pappa Rafaels kusin Greta \u00c5gren i en v\u00e4ggstor ren\u00e4ssansm\u00e5lning i Padova. Hon satt i hopen vid Jesu f\u00f6tter. Varje morgon st\u00e4llde Filippos samma fr\u00e5ga.<\/p>\n

S\u00e5 kom Janne inflygande fr\u00e5n Bosnien via Budapest och vi st\u00e4llde till med fest.<\/p>\n

Festen f\u00f6rbereddes genom ink\u00f6p i Lazise. Kalvkotletter och oxfil\u00e9er hos slaktaren, som verkligen inte hette von Liedl. Ostar, salami, prosciutto di Parma och br\u00f6d i v\u00e5r egen butik, d\u00e4r dottern Maria i kassan s\u00e5g till att pappa och mamma fungerade p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt. ”Quattrocento prosciutto di Parma” och allting blev p\u00e5 grammet r\u00e4tt utan att hennes pappa egentligen beh\u00f6vt v\u00e4ga det. N\u00e4r han skar gorgonzolan var det som om kniven sjunkit ned av sin egen tyngd. Janne och jag suckade samf\u00e4llt. \u00c5\u00e5\u00e5\u00e5\u00e5\u00e5\u00e5\u00e5hh.<\/p>\n

Festen blev fin.<\/p>\n

Vi st\u00e4dade undan, satte resterna av kotletterna i plastp\u00e5sar och gick till s\u00e4ngs. N\u00e4r vi vaknade f\u00f6ljande morgon var plastp\u00e5sarna s\u00f6nderrivna och resterna av kotletterna utspridda tillsammans med t\u00e4nder som kunde h\u00e4rstamma fr\u00e5n en katt. Filippos hade frossat p\u00e5 resterna och tappat t\u00e4nderna. Om bibelns Filippos s\u00e4gs att Herrens Ande ryckte honom bort och att han inte syntes mer. Vem som ryckte bort katten Filippos vet jag inte, men vi s\u00e5g honom aldrig igen.<\/p>\n

Sensmoralen av denna ber\u00e4ttelse \u00e4r:<\/p>\n

”Vad hj\u00e4lper det en katt om den vinner resterna av alla grillade kalvkotletter i v\u00e4rlden
\n<\/em>men f\u00f6rlorar sina t\u00e4nder”<\/em>\u00a0<\/em><\/p>\n

N\u00e4r jag skriver detta tycker jag mig h\u00f6rt n\u00e5n s\u00e4ga n\u00e5t liknande f\u00f6rut.<\/p>\n

Hursomhelst.<\/p>\n

Filippos dog uppenbarligen en pl\u00e5gsam d\u00f6d av sv\u00e4lt. En vecka efter festen fick jag en hj\u00e4rtinfarkt och i den p\u00e5f\u00f6ljande angiografin konstaterades att jag bar p\u00e5 en sjukdom som gemenligen kallas ”\u00e4nkemakare”. Jag ”by-pass” opererades omedelbart. Nu m\u00e5r jag bra och frossar inte l\u00e4ngre…i alla fall inte s\u00e5 mycket. Men jag tycker om gott s\u00e4llskap.<\/p>\n

Fortfarande utmanar mig Dantes slutord i s\u00e5ng XXIV, Sk\u00e4rselden, Divina Comedia:<\/p>\n

”Saliga \u00e4r de som n\u00e5den
\n<\/em>upplyser s\u00e5 att k\u00e4rleken till gommen
\n<\/em>ej v\u00e4cker mer beg\u00e4r \u00e4n att de alltid
\n<\/em>skall hungra efter det som \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdigt”.<\/em><\/p>\n

\u00a0Till er alla, fr\u00e5n oss alla: God jul!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

P\u00e5ven Gregorius formulerade \u00e5r 600 e.kr. listan \u00f6ver de sju d\u00f6dssynderna s\u00e5dan vi k\u00e4nner den i dag. Frosseriet \u00e4r en av synderna. Listan fick stor genomslagskraft under medeltiden och p\u00e5 1300-talet befallde den engelske \u00e4rkebiskopen att alla kyrkans pr\u00e4ster skulle … L\u00e4s mer →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"class_list":["post-92","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-missionstandardet"],"aioseo_notices":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/92","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=92"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/92\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":94,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/92\/revisions\/94"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=92"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=92"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=92"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}