Publicerat i Mst april 2006<\/p>\n
1999 \u00f6versatte jag H\u00f6ga Visan till svenska utg\u00e5ende fr\u00e5n Bubers tyska \u00f6vers\u00e4ttning. Enligt vedertagen uppfattning inom judendomen \u00e4r \u201ds\u00e5ngernas s\u00e5ng\u201d den mest andliga av alla b\u00f6cker i gamla testamentet.<\/p>\n
Under arbetet l\u00e4rde jag mig att bibeln m\u00e5ste l\u00e4sas som en<\/em> bok. Ingen av delarna f\u00e5r f\u00f6rbli sluten; varje del m\u00e5ste h\u00e5llas \u00f6ppen mot alla andra delar. F\u00f6r att genomskinligheten skall \u00e4ga best\u00e5nd f\u00e5r ingen bok f\u00f6rvisas till en viss sf\u00e4r: till det religi\u00f6sa, det estetiska, det historiska eller det filosofiska. Bibeln handlar om det m\u00e4nskliga livet – m\u00e4nniskornas samliv – och hur Gud i historien och genom historien uppenbarar sig sj\u00e4lv och meningen med detta liv. S\u00e5ngernas s\u00e5ng f\u00e5r d\u00e4rf\u00f6r inte l\u00e4sas isolerat. Den \u00e4r inte enbart en sansl\u00f6st vacker k\u00e4rleksdikt. Den korresponderar med alla andra b\u00f6cker i Bibeln, inte bara med de gammaltestamentliga, utan \u00e4ven med b\u00f6ckerna i det Nya Testamentet.<\/p>\n F\u00f6rh\u00e5llandet mellan man och kvinna \u00e4r ett centralt tema i Bibeln. Vi finner det f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i ber\u00e4ttelsen om hur allting b\u00f6rjade, och temat \u00e5terkommer st\u00e4ndigt, \u00e4nda till Bibelns sista blad. Hur kunde det annat vara. Sammanv\u00e4vda \u00e4r man och kvinna Guds bild och likhet.<\/p>\n P\u00e5 samma s\u00e4tt som man och kvinna \u00e4r ett, \u00e4r Gud och v\u00e4rlden ett \u2013 eller borde vara det. Liksom det inte var gott f\u00f6r mannen att vara allena, vill Gud inte vara allena. Han s\u00f6ker sin \u201dhj\u00e4lp\u201d i m\u00e4nniskan, som i likhet med kvinnan i \u201dS\u00e5ngernas s\u00e5ng\u201d f\u00f6rl\u00f6ser honom. P\u00e5 samma s\u00e4tt som mannen beh\u00f6ver ett motstycke, kvinnan, beh\u00f6ver s\u00e5ledes Gud sitt motstycke, m\u00e4nniskan och hennes verk, f\u00f6r att skapelsen skall fullbordas.<\/p>\n D\u00e4rf\u00f6r utm\u00e5lar Bibeln konsekvent f\u00f6rh\u00e5llandet mellan Gud och det m\u00e4nskliga i bilder av man och kvinna. Det judiska folket i dess socio-kulturella sammans\u00e4ttningar och manifestationer, beskrivs som Guds hustru; den heliga staden, det nya Jerusalem, sk\u00f6nhetens fullkomning, som Kristi brud. I dessa metaforer framtr\u00e4der alltid renhetens och trohetens motbild: Hoseas liderliga hustru Gomer, Den promisku\u00f6sa Oholiba ( Jerusalem) hos Hesekiel, och den prostituerade, det stora Babylon hos Johannes.<\/p>\n S\u00e5ngernas s\u00e5ng visar p\u00e5 k\u00e4rleken som just genom sinnligheten blir fattbar. K\u00e4rleken beh\u00f6ver k\u00f6nsligheten f\u00f6r att kunna f\u00f6rkroppsligas, och k\u00f6nsligheten beh\u00f6ver k\u00e4rleken f\u00f6r att f\u00f6randligas.<\/p>\n I \u201dS\u00e5ngernas s\u00e5ng\u201d finns tv\u00e5 ord f\u00f6r k\u00e4rlek. K\u00e4rleken som vi k\u00e4nner den, men \u00e4ven ett ord som beskriver ett k\u00e4rleksfullt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt: en f\u00f6r\u00e4rande, hyllande, tj\u00e4nande k\u00e4rlek med stark erotisk pr\u00e4gel. Den som \u00e4ger detta f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt dyrkar, \u00e4lskar hyllar, tj\u00e4nar sin \u00e4lskade samtidigt som hon f\u00f6rl\u00f6ser honom.<\/p>\n \u201dS\u00e5ngernas s\u00e5ng\u201d handlar om djup och innerlig samlevnad mellan man och kvinna, men \u00e4ven om ett innerligt f\u00f6rh\u00e5llande mellan Gud och det m\u00e4nskliga.<\/p>\n I evangelierna ber\u00e4ttas om hur Jesus f\u00f6rh\u00e5ller sig till utsatta kvinnor som tilltufsats av livet.<\/p>\n Vid brunnen invid Sykar ser vi kvinnan som avverkat fem m\u00e4n och nu levde ihop med en som inte var hennes egen. Jesus bejakar hennes t\u00f6rst, men s\u00e4ger till henne att det vatten hon f\u00f6rs\u00f6ker sl\u00e4cka den med inte duger. Han erbjuder henne ett vatten som g\u00f6r att hon aldrig n\u00e5gonsin skall t\u00f6rsta.<\/p>\n N\u00e4r de religi\u00f6sa ledarna f\u00f6rde fram en gift kvinna, som under sj\u00e4lva akten ertappats med en annan man, v\u00e4nde Jesus str\u00e5lkastarljuset mot dem sj\u00e4lva och uppmanade den som \u00e4r utan synd att kasta f\u00f6rsta stenen. Ingen v\u00e5gade detta. Inte heller Jesus f\u00f6rd\u00f6mde henne, men han uppmanade henne att inte g\u00f6ra om det. R\u00e4tteg\u00e5ngsprotokollet skrev han i sanden f\u00f6r att pl\u00e5nas ut av vind och regn.<\/p>\n Maria fr\u00e5n Magdala var ett offer f\u00f6r sj\u00e4lvf\u00f6rintelsens och icke-varats ande, dessa demoner som inifr\u00e5n fr\u00e4ter s\u00f6nder personligheten. I sin trasighet l\u00e4ngtade hon efter befrielse och satte sin tillit till Jesus. I Simons hus v\u00e4tte hon Jesu f\u00f6tter med sina t\u00e5rar och torkade dem med sitt h\u00e5r. Hon kysste hans f\u00f6tter och sm\u00f6rjde hans huvud med balsam. Jesus f\u00f6rl\u00e4t hennes synder och befriade henne.<\/p>\n Kvinnan vid brunnen \u00e5terfick m\u00e4nniskov\u00e4rdet, \u00e4ktenskapsbryterskan undslapp att bli stenad och Maria fr\u00e5n Magdala befriades fr\u00e5n f\u00f6rd\u00e4rvsmakterna i tillvaron<\/p>\n P\u00e5 samma s\u00e4tt f\u00f6rh\u00e5ller sig Gud till v\u00e4rlden, den v\u00e4rld som han \u00e4lskade s\u00e5 h\u00f6gt att han offrade sin enf\u00f6dde son p\u00e5 v\u00e4rldens slaktplats, f\u00f6r att var och en som s\u00e4tter sin tillit till honom inte skall f\u00f6rsvinna i intet likt agnar som vinden bl\u00e5ser bort, utan leva f\u00f6r evigt. P\u00e5 samma s\u00e4tt som Jesus inte d\u00f6mde m\u00e4nniskor i tr\u00e5ngm\u00e5l, d\u00f6mer Gud inte v\u00e4rlden, hur hemsk och hur s\u00f6ndersliten av passioner och neds\u00f6lad av laster den \u00e4n \u00e4r.<\/p>\n Gud dyrkar, \u00e4lskar hyllar, tj\u00e4nar sin \u00e4lskade v\u00e4rld samtidigt som den f\u00f6rl\u00f6ser honom. F\u00f6runderligt.<\/p>\n M\u00e4nniskans framtid finns i Jahweh Shammah, det nya Jerusalem. Denna nya v\u00e4rld \u00e4r inte bara himmelsk utan ocks\u00e5 en transformerad jordisk verklighet. Denna v\u00e4rld \u00e4r en kvinna, Jesu \u00e4lskade, hans syster och brud. Tillsammans \u00e4r de ett. Ja, vi ser henne redo som en brud, nardusdoftande, smyckad f\u00f6r sin man. Bed\u00e5rande \u00e4r hennes kedjeh\u00e4ngen, hennes hals i fl\u00e4tverk av p\u00e4rlor.\u00a0 <\/em>\u201dHon bryter fram som morgonrodnadens glans, sk\u00f6n s\u00e5som m\u00e5nen, klar s\u00e5som gl\u00f6dklotet\u201d. <\/em>Och hon s\u00e4ger:<\/p>\n \u201dJag \u00e4r min \u00e4lskades, till mig st\u00e5r hans \u00e5tr\u00e5.<\/em><\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Publicerat i Mst april 2006 1999 \u00f6versatte jag H\u00f6ga Visan till svenska utg\u00e5ende fr\u00e5n Bubers tyska \u00f6vers\u00e4ttning. Enligt vedertagen uppfattning inom judendomen \u00e4r \u201ds\u00e5ngernas s\u00e5ng\u201d den mest andliga av alla b\u00f6cker i gamla testamentet. Under arbetet l\u00e4rde jag mig att … L\u00e4s mer