eller<\/p>\n
\u201dDet enda verkliga i v\u00e4rlden \u00e4r beg\u00e4ret att f\u00e5 v\u00e4xa\u201d<\/strong> (Pierre Teilhard de Chardin)<\/p>\n Kultur \u00e4r<\/p>\n den m\u00e4nskliga, s\u00e5v\u00e4l praktiska som teoretiska verksamhet med vars hj\u00e4lp m\u00e4nniskan utvecklas; utvecklar, f\u00f6r\u00e4dlar och uppr\u00e4tth\u00e5ller de naturliga f\u00f6rm\u00e5gor som ing\u00e5r i hennes v\u00e4sen.<\/p>\n Cultus<\/strong>: v\u00e5rd, bearbetning, odling, underh\u00e5ll, sk\u00f6tsel, \u2026. Uppfostran, levnadss\u00e4tt, utbildning, bildning<\/p>\n Cultor<\/strong>: odlare, sk\u00f6tare, lantman, bonde\u2026. Bebyggare, inv\u00e4nare, en som v\u00f6rdar, hyllar, v\u00e4n; \u00e4lskare, dyrkare, tillbedjare\u2026. Tillbedjan, kult. Tre akt\u00f6rer: Gud, m\u00e4nniska, v\u00e4rld.<\/p>\n Cultarius<\/strong>: offerslaktare<\/p>\n Den kulturella utvecklingen \u00e4r till alla delar beroende av\u00a0 att m\u00e4nniskan bygger hus , byar och st\u00e4der. Odlingen av s\u00e5v\u00e4l gr\u00f6da som m\u00e4nskliga f\u00e4rdigheter tar sin b\u00f6rjan i och med att m\u00e4nniskan bos\u00e4tter sig, och bos\u00e4ttning f\u00f6ruts\u00e4tter byggande.\u00a0 Att bygga \u00e4r emellertid inte bara en teknisk angel\u00e4genhet, det \u00e4r en socio-kulturell process genom vilken m\u00e4nniskan inte bara ger form \u00e5t den gemenskap hon tillh\u00f6r, utan\u00a0 genom vilken hon sj\u00e4lv utformas.<\/p>\n I m\u00e4nniskans f\u00f6rsta myter finns ber\u00e4ttelserna om en gyllene tid, en nu f\u00f6rsvunnen guld\u00e5lder, ett paradis\u2026 tr\u00e4dg\u00e5rden. I de flesta religioner finns visionen om ett evigt paradis; de s\u00e4lla jaktmarkerna, tr\u00e4dg\u00e5rdarna, ett ideal, d\u00e4r naturen bringat fred; en v\u00e4ntan p\u00e5 den dag, d\u00e5 m\u00e4nniskan inte l\u00e4ngre beh\u00f6ver k\u00e4mpa f\u00f6r att \u00f6verleva i naturen. I alla dessa dominerar en r\u00f6relse tillbaka mot det som en g\u00e5ng var gott, en l\u00e4ngtan efter ett liv, fritt fr\u00e5n de bekymmer och lidanden som h\u00f6r det verkliga livet till.<\/p>\n Hos m\u00e5nga finns f\u00f6rest\u00e4llningen om en evig livsf\u00f6rnyelse, en rening, det obefl\u00e4ckade utan varje tillsats av det historiska. H\u00e4r finns inget slut, endast en evigt ny b\u00f6rjan.<\/p>\n Hos andra finns ingen framtida v\u00e4rld, ingen slutlig r\u00e4ttvisa, det magiska beh\u00e4rskar varat.<\/p>\n Endast den judisk-kristna uppfattningen \u00e4r historisk. Endast i denna ande finns medvetenheten om en historisk f\u00f6rveckling.<\/p>\n Historien tar sin b\u00f6rjan sedan en f\u00f6r\u00f6dande storm bl\u00e5st upp i Tr\u00e4dg\u00e5rden. Gud f\u00f6rvisade m\u00e4nniskan fr\u00e5n Tr\u00e4dg\u00e5rden och satte keruber och l\u00e5gan i det svingande sv\u00e4rdet att vakta livets tr\u00e4d. Mannen d\u00f6mdes till att med stor m\u00f6da bruka jorden; kvinnan till sm\u00e4rta. Dan Andersson skaldar s\u00e5ledes om bleka m\u00f6drar som f\u00f6der oss till en vild och evig l\u00e4ngtan och om att v\u00e5rt f\u00f6rsta j\u00e4mmerljud stiger ur bekymrens f\u00f6dselv\u00e5nda. P\u00e5 berg och sl\u00e4tter sl\u00e4ngs vi sedan f\u00f6r att tumla om och leka, och vi leker \u00e4lg och lejon, fj\u00e4ril, tiggare och gud. M\u00e4nniskan s\u00e4ndes ut p\u00e5 en v\u00e4g, hennes egen, m\u00e4nniskans v\u00e4g. \u00d6ster om Tr\u00e4dg\u00e5rden tr\u00e4der hon in i historien.<\/p>\n M\u00e4nniskan blir \u00e5kerbrukare och stadsbyggare. B\u00e4gge. Samtidigt.<\/p>\n Bakgrunden \u00e4r denna:<\/p>\n De fr\u00e5n tr\u00e4dg\u00e5rden f\u00f6rdrivna blir \u00e5kerbrukare. De avlar Kajin och Abel. Kajin sl\u00e5r ihj\u00e4l Abel. Efter det att Kajin m\u00f6rdat sin broder f\u00f6rdrivs han fr\u00e5n \u00e5kerjorden och irrar ostadig, obeslutsam och lismande omkring utan m\u00e5l i landet Nod, \u00f6ster om Eden, \u201dEast of Eden\u201d. Kajin v\u00e5gar inte lita p\u00e5 Guds l\u00f6fte om beskydd, Kajin litar p\u00e5 ingen. N\u00e4r han dr\u00e4pte sin bror, slog han ihj\u00e4l sig sj\u00e4lv med ett enda slag och f\u00f6r all tid. Han f\u00f6rlorade f\u00f6rm\u00e5gan att \u00e4lska och d\u00e4rmed att leva. Skulden trampar\u00a0 han som man trampar gyttjeslam. Hans samvetskval livn\u00e4r sig p\u00e5 honom som jordens maskar p\u00e5 kadavret ( f\u00f6r att tala med Baudelaire). St\u00e4ndigt beredd att f\u00f6rsvara sig och sin familj bepansrar han sig, och slutligen bygger han murar runt sina hus. \u00ecyr re\u00b4em \u00e4r de hebreiska orden f\u00f6r stad. De inneh\u00e5ller betydelserna \u201dskydds\u00e4ngel\u201d, \u201dh\u00e4mnd\u201d, \u201dterror\u201d. \u00c5kerbrukaren Kajin blir den f\u00f6rsta stadsbyggaren.<\/p>\n De f\u00f6rsta st\u00e4derna vid den dubbla str\u00f6mmen i Mesopotamien blev till ur bruket av jorden och ur beskyddet, h\u00e4mnden och terrorn. Men det var just h\u00e4r som hantverket och konsten f\u00f6ddes: Tuval Kajin blev enligt myterna stamfader till alla kopparsmeder och j\u00e4rnsmeder och Juval blev stamfar till alla dem som spelar lyra och fl\u00f6jt.<\/p>\n Allt sedan dess handlar historien om sambanden mellan natur och kultur\u2026 och om sambanden mellan Gud, m\u00e4nniska och v\u00e4rld.<\/p>\n N\u00e4r \u00e4lskaren i \u201dS\u00e5ngernas s\u00e5ng\u201d beskriver sin \u00e4lskade anv\u00e4nder han tv\u00e5 ben\u00e4mningar- Han f\u00f6rliknar henne s\u00e5v\u00e4l med tr\u00e4dg\u00e5rd som stad.<\/p>\n \u201dEn tillbommad tr\u00e4dg\u00e5rd \u00e4r min syster-brud,<\/em><\/p>\n en f\u00f6rreglad brunn<\/em><\/p>\n en f\u00f6rseglad k\u00e4lla\u201d<\/em><\/p>\n <\/p>\n \u201dSk\u00f6n \u00e4r du, min \u00e4lskade,<\/em><\/p>\n lik Tirza \u201dN\u00e5dens stad\u201d,<\/em><\/p>\n h\u00e4nf\u00f6rande som Jerusalem<\/em><\/p>\n fruktansv\u00e4rd som hon, den av fanor omsvingade\u201d<\/em><\/p>\n Johannes sk\u00e5daren ser l\u00e5ngt senare en ny stad komma ned ur himlen, redo som en brud som \u00e4r smyckad f\u00f6r sin man. I hans syn finns \u00e5terigen den dubbla str\u00f6mmen med livets vatten. Nu omger den gatan. P\u00e5 gatan st\u00e5r livstr\u00e4det som varje m\u00e5nad b\u00e4r frukt. Dess blad \u00e4r l\u00e4kedom f\u00f6r folken.<\/p>\n Nattvarden \u2013 f\u00f6r att anknyta till utst\u00e4llningen h\u00e4r invid – : br\u00f6det och vinet –\u00a0 \u00e4r enligt Irenaeus varats k\u00e4rna, den sanna verkligheten. Enligt honom \u2013 han var biskop i Lyon, och levde under det andra \u00e5rhundradet \u2013 beskriver nattvarden just f\u00f6rh\u00e5llande mellan natur och kultur, mellan Guds verk och m\u00e4nniskans verk, mellan Guds skapelse och m\u00e4nniskans skapelse. Nattvarden beskriver triangeln Gud, m\u00e4nniska, v\u00e4rld. Irenaeus:<\/p>\n Gud, skaparen, l\u00e5ter vinstocken b\u00e4ra frukt och vetekornet m\u00e5ngfaldigt uppst\u00e5.<\/p>\n Odligen av tankar och gr\u00f6dor utgick ursprungligen fr\u00e5n ett ”framh\u00e4mtande umg\u00e4nge” med naturen. Man levde sig in i det s\u00e4tt p\u00e5 vilket naturen ”arbetade” och f\u00f6rs\u00f6kte\u00a0 p\u00e5 olika s\u00e4tt uppt\u00e4\u00e5cka och\u00a0 efterlikna de naturliga processerna i skapelsen. I Bibeln ben\u00e4mns detta Guds vishet<\/p>\n N\u00e4r utveckligen som nu, g\u00e5r\u00a0 i\u00a0 en s\u00e5dan riktning att navelstr\u00e4ngen mellan moder jord och civilisationen klipps av, f\u00e5r detta\u00a0 sociala och kulturella f\u00f6ljdverkningar. Livet blir mera tekniskt. En\u00a0 f\u00f6r\u00e4ndring fr\u00e5n det heliga till det abstrakta och fr\u00e5n det kvalitativa till det kvantitativa \u00e4ger rum. Kulturen f\u00f6rlorar sin livsb\u00e4rande funktion och blir en dekoration till det organiserade livet.<\/p>\n D\u00e5 alieneras vi fr\u00e5n livet och blir fr\u00e4mlingar i den v\u00e4rld vi sj\u00e4lva skapat \u00e5t oss.<\/p>\n \u201dDet enda verkliga i v\u00e4rlden \u00e4r beg\u00e4ret att f\u00e5 v\u00e4xa\u201d, s\u00e4ger Piere Teilhard de Chardin\u2026 och\u2026<\/p>\n \u201dV\u00e4gen till himlen \u00e4r f\u00f6rbunden med jorden\u201d. Aspegrens tr\u00e4dg\u00e5rd visar p\u00e5 v\u00e4gen<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" eller \u201dDet enda verkliga i v\u00e4rlden \u00e4r beg\u00e4ret att f\u00e5 v\u00e4xa\u201d (Pierre Teilhard de Chardin) Kultur \u00e4r den m\u00e4nskliga, s\u00e5v\u00e4l praktiska som teoretiska verksamhet med vars hj\u00e4lp m\u00e4nniskan utvecklas; utvecklar, f\u00f6r\u00e4dlar och uppr\u00e4tth\u00e5ller de naturliga f\u00f6rm\u00e5gor som ing\u00e5r i hennes … L\u00e4s mer \n