Publicerat i MST augusti 2008<\/p>\n
Denna kr\u00f6nika f\u00e5r s\u00e5 h\u00e4r p\u00e5 sensommaren bli ett collage.<\/p>\n
V\u00e4rlden \u00e4r inte ett vara utan ett vardande. Av den anledningen m\u00e5ste m\u00e4nniskan inte endast ta emot v\u00e4rlden; hon skapar den st\u00e4ndigt. Alla ting befinner sig \u00e4nnu i dag i skapelse. Att skapa \u00e4r m\u00f6dosamt.<\/p>\n
Vad f\u00e5r m\u00e4nniskan ut av all sin m\u00f6da under solen fr\u00e5gar sig Salomo f\u00f6rsamlaren, han som samlade st\u00f6rre visdom \u00e4n n\u00e5gon annan f\u00f6re honom i Jerusalem, och som ins\u00e5g att stor visdom \u00e4r stor sorg och mer kunskap mer pl\u00e5ga, att vishet och kunskap \u00e4r galenskap och narraktighet, att allting \u00e4r tomhet, ett jagande efter vind. Dimmornas dimma\u2026 allt \u00e4r dimma. Ja vad f\u00e5r m\u00e4nniskan ut av all sin m\u00f6da n\u00e4r varje dag \u00e4r sm\u00e4rta, var syssla f\u00f6rtretlighet, n\u00e4r natten inte ger ro och tr\u00f6ttnadens tvivel f\u00f6rt\u00e4r.<\/p>\n
Salomo \u00e4r inte ensam.<\/p>\n
N\u00e4r vi f\u00f6ds, s\u00e4ger Plinius den \u00e4ldre, kastas vi nakna ut p\u00e5 den nakna jorden f\u00f6r att endast gny och gr\u00e5ta; och han forts\u00e4tter:<\/p>\n
\u201dInget annat djur f\u00f6ds till t\u00e5rar\u2026.S\u00e5 kommer sjukdomarna och alla dessa medikamenter som utt\u00e4nks mot kr\u00e4mporna och som genast blir \u00f6verspelade av nya kr\u00e4mpor\u2026 m\u00e4nniskan kan inget (n\u00e4r hon f\u00f6ds) utan m\u00e5ste l\u00e4ra allt: hon kan inte tala, g\u00e5, \u00e4ta, kort sagt \u2013 hon har ingen annan medf\u00f6dd f\u00e4rdighet \u00e4n gr\u00e5ten\u201d<\/p>\n
\u00a0<\/em>I samma melankoliska tonl\u00e4ge skaldar Dan Andersson:<\/p>\n \u201dtill en vild och evig l\u00e4ngtan f\u00f6ddes vi av m\u00f6drar bleka, ur bekymrens f\u00f6dselv\u00e5nda steg v\u00e5rt f\u00f6rsta j\u00e4mmerljud. Sl\u00e4ngdes vi p\u00e5 berg och sl\u00e4tter f\u00f6r att tumla om och leka, och vi lekte \u00e4lg och lejon, fj\u00e4ril, tiggare och gud\u201d.<\/p>\n och Ole Jakobsson:<\/p>\n Vi kommer fr\u00e5n ingenstans och skall ingenstans, men \u00e4nd\u00e5 l\u00e4ngtar vi b\u00e5de d\u00e4rifr\u00e5n och dit. L\u00e4ngtan liksom vindar \u00f6ver gr\u00e4set\u2026.<\/em><\/p>\n Texterna handlar om insikter om m\u00e4nniskans unika v\u00e4sen och om en l\u00e4ngtan som i vissa perioder gr\u00e4nsar till ot\u00e5lighet. Som f\u00f6r mitt barnbarn Tyra, d\u00e5 3 \u00e5r, n\u00e4r hon betraktar sig i spegeln<\/p>\n \u2026\u201daaahh, mina bj\u00f6st \u00e4j s\u00e5 sm\u00e5 ja baja v\u00e4ntaj \u00e5 v\u00e4ntaj. De taj s\u00e5 l\u00e4nge tills man blij gammal \u00e5 b\u00f6jaj skolan \u00e5 ajbeta, tills man blij lika gammal som gamla famo Maggit\u2026\u201d Gamla farmor Margit \u00e4r 92 \u00e5r och mycket har hon \u00e4lskat och mycket \u00e4r hon \u00e4lskad och hon sjunger inifr\u00e5n gl\u00f6mskan innerligt med i Hultmans s\u00e5ng \u201dmorgonrodnaden\u201d en s\u00e5ng jag minns henne sjunga en ny\u00e5rsvaka i sent 40-tal:<\/p>\n \u201dOch h\u00f6gt \u00f6ver v\u00e5gor h\u00f6r jag de samlade m\u00e5sarnas skri<\/em><\/p>\n De s\u00e4ger att land \u00e4r n\u00e4ra, att f\u00e4rden \u00e4r snart f\u00f6rbi<\/em><\/p>\n D\u00e5 springer jag uppf\u00f6r st\u00e4ven och h\u00e4lsar med jubels\u00e5ng<\/em><\/p>\n Den ljuvliga stilla hamnen jag s\u00e5g i min dr\u00f6m en g\u00e5ng\u201d<\/em><\/p>\n <\/p>\n Tyra har \u00e4nnu mycket att l\u00e4ra. (just nu har hon l\u00e4rt sig s\u00e4ga rrr); hon har f\u00f6rhoppningsvis en l\u00e5ng f\u00e4rd framf\u00f6r sig och hon har mycket att l\u00e4ngta efter och k\u00e4mpa f\u00f6r.<\/p>\n Ty l\u00e4ngtan \u00e4r m\u00e4nniskans arvedel och l\u00e4ngtan \u00e4r kamp och k\u00e4rlek. L\u00e4ngtan driver skapelsen fram\u00e5t, s\u00e4ger Dostojevskij, inte vishet och kunskap, utan l\u00e4ngtan, \u201dsk\u00f6nhetsl\u00e4ngtan\u201d<\/em>. Dan Andersson beskriver den som n\u00e5got som \u00e4r \u201dutanf\u00f6r alla hj\u00e4rtan och en stj\u00e4rnbana ovan allt vett\u201d.<\/em><\/p>\n Att f\u00f6lja Honom som s\u00e4ger sig vara \u201dv\u00e4gen\u201d \u00e4r vettl\u00f6st; det \u00e4r inte som att \u00e5ka BMW 730 p\u00e5 motorv\u00e4g. Det g\u00e4ller att vandra genom osannolikheternas land och st\u00f6ta p\u00e5 s\u00e4llsamma varelser i ett enda stort och oerh\u00f6rt \u00e4ventyr.<\/p>\n I orons konungad\u00f6me skall man s\u00f6ka Honom som s\u00e4ger sig vara \u201dsanningen\u201d, inte i bokstavens diktatur d\u00e4r dessa uniformskl\u00e4dda med blodfattiga l\u00e4ppar h\u00e4rskar. I helig os\u00e4kerhet n\u00e5r man s\u00e5 fram till en stor stad som \u00e5r efter \u00e5r v\u00e4ntat ens \u00e5terkomst<\/p>\n Om man vill \u201dlivet\u201d skall man \u00e4lska honom i k\u00f6ttets v\u00e4rld, honom som f\u00f6rkroppsligade ordet, och p\u00e5 br\u00f6llopet skall alla stunder dansa av gl\u00e4dje.<\/p>\n <\/em>N\u00e4r den store konung Salomo, f\u00f6rsamlat staden, byggt bef\u00e4stningar, anlagt dammar, ving\u00e5rdar, byggt hus \u00e5t Herren och det st\u00f6rsta huset \u00e5t sig sj\u00e4lv, hopat silver och guld, befr\u00e4mjat kultur och skaffat sig det som \u00e4r mannens lust: ett fruntimmer – ja m\u00e5nga fruntimmer – inser han att hans liv \u00e4nd\u00e5 inte handlat om vad han \u00e5stadkommit eller hur m\u00e5nga kvinnor han haft. Allt blev till av jord och till jord skall allt varda och efter d\u00f6den kan ingen \u00e5terv\u00e4nda f\u00f6r att inspektera. Det enda verkligt goda \u00e5t m\u00e4nniskor givet, \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r gl\u00e4djen i sj\u00e4lva arbetet och den som \u00e4r glad i sitt arbete deltar i skapelsen och den som deltar i den m\u00f6ter den skapande och \u00f6verl\u00e4mnar sig \u00e5t honom som medhj\u00e4lpare fast\u00e4n han eller hon kanske inte ens vet det. F\u00f6r n\u00e4r s\u00e5g vi dig Herre\u2026<\/p>\n Vi kommer fr\u00e5n ingenstans och skall ingenstans , men \u00e4nd\u00e5 l\u00e4ngtar vi b\u00e5de d\u00e4rifr\u00e5n och dit\u2026 och \u00e4nd\u00e5 gl\u00f6der vingen i trons eldar och k\u00e4rleken \u00f6ppnar m\u00f6rkret som \u00e4nnu \u00e4r kvar tills vi \u00e4r framme.<\/p>\n <\/p>\n \u00a0<\/em><\/p>\n \u00a0<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Publicerat i MST augusti 2008 Denna kr\u00f6nika f\u00e5r s\u00e5 h\u00e4r p\u00e5 sensommaren bli ett collage. V\u00e4rlden \u00e4r inte ett vara utan ett vardande. Av den anledningen m\u00e5ste m\u00e4nniskan inte endast ta emot v\u00e4rlden; hon skapar den st\u00e4ndigt. Alla ting befinner … L\u00e4s mer
\n<\/em><\/p>\n