Publicerat i MST december 2011<\/p>\n
D\u00e5 efter kriget \u00e5t vi lutfisk och risgrynsgr\u00f6t p\u00e5 julafton och Manda Strang som bodde i Blomqvists hus i kvarteret invid och \u00e4nda till sin d\u00f6d deltog med oss i julfirandet, ber\u00e4ttade att hennes pappa sade att man p\u00e5 vits\u00e5sen \u201dsku s\u00e4ta s\u00e5 mytschi svart\u00e5vitpepar att t\u00e5\u00e5ra strittar \u201d.<\/p>\n
Tiderna har f\u00f6r\u00e4ndrats, bordet dignar av mat och vi kan inte l\u00e4ngre r\u00e4tta oss efter uppmaningen till dem som under Moses ledning vandrade i \u00f6knen: tills\u00e4gelsen att \u00a0dagligen f\u00f6rt\u00e4ra allt \u201dp\u00e5 det att intet m\u00e5 f\u00f6rfaras\u201d f\u00f6r att f\u00f6ljande dag inv\u00e4nta br\u00f6det fr\u00e5n himlen och b\u00f6rja fr\u00e5n rent bord (tabula rasa…. \u201dtabberas\u201d).<\/p>\n
Kvar fr\u00e5n efterkrigstidens knapphet \u00e4r julevangeliet och bland r\u00e4tterna lutfisken med vits\u00e5s, fast s\u00e5sen numera kallas b\u00e9chamel efter Louis de B\u00e9chamel, markis fr\u00e5n Nointel. En god b\u00e9chamel kr\u00e4ver gr\u00e4dde och sm\u00f6r… mycket sm\u00f6r. D\u00e5 p\u00e5 40-talet r\u00e5dde i v\u00e5rt hem aldrig brist p\u00e5 sm\u00f6r; pappa var mejeridisponent. I dag finns knappast sm\u00f6r att k\u00f6pa.<\/p>\n
Mycket fokuseras just nu p\u00e5 mat. I Sverige utges ca 350 kokb\u00f6cker per \u00e5r, en kokbok om dagen.<\/p>\n
Samtidigt har en del m\u00e4nniskor i v\u00e5r tid helt tappat lusten att \u00e4ta, andra hets\u00e4ter medan ytterligare en del tillh\u00f6r den skara som Dante m\u00f6tte p\u00e5 sk\u00e4rseldens sj\u00e4tte avsats, dessa som gjort sig skyldiga till frosseri och dryckenskap. Alla hade de s\u00f6kt sann n\u00e4ring och uppfyllelse men f\u00f6rv\u00e4xlat den jordiska matens och dryckernas s\u00f6tma och njutning med den andliga f\u00f6da som de verkligen beh\u00f6vde och innerligt l\u00e4ngtade efter.<\/p>\n
I mitten p\u00e5 90-talet f\u00f6rs\u00f6kte jag en julafton likt Emil och fattighjonen ta \u201dtabberas\u201d men hamnade i st\u00e4llet som kommandoran i varggropen och hems\u00f6ktes av frossan alldeles som n\u00e4r jag \u00e5r 2001 drabbades av en blodf\u00f6rgiftning som fick sjukhuss\u00e4ngen att huttra och sk\u00e4lva likt jorden n\u00e4r den b\u00e4var.<\/p>\n
Jesus \u00e4lskade m\u00e4nniskornas gl\u00e4dje och deras fester med danser, rikligt med mat och drycker; hela den judiska traditionen var grundad i f\u00f6rbundet med HONOM som inte bara \u00e4r utan lovat vara tillst\u00e4des i allt m\u00e4nskligt, en tradition som tog sig uttryck i gemenskapsoffren, omsorgen om n\u00e4stan, fr\u00e4mlingen, de fattiga och utst\u00f6tta. Men likt profeterna gisslade han den religi\u00f6sa elitens inskr\u00e4nkthet, ignorans och f\u00f6rakt f\u00f6r de utst\u00f6tta, f\u00f6r r\u00e4ttvisa och sanning. Ni \u00e4r som vitkalkade gravar…. innerst\u00a0 inne stinker ni, sade han.<\/p>\n
Jesus var en stor satiriker.<\/p>\n
I sin l\u00e4sv\u00e4rda bok \u201dDet gr\u00e5tande djuret\u201d tar Anders Piltz fram en satir som p\u00e5 1300-talet h\u00f6gl\u00e4stes av medeltida munkar och studenter i Sverige. Jag citerar Piltz text:<\/p>\n
\u201dBer\u00e4ttelsen handlar om en abbots v\u00e4lf\u00f6rsedda garderob och framf\u00f6r allt om hans aftonm\u00e5ltid, med dess or\u00e4kneliga r\u00e4tter av g\u00e5s, h\u00f6ns, \u00e4nder, andra f\u00e5glar samt fisk i form av g\u00e4dda, lax och braxen, \u00e5tta fiskar kokta och sexton stekta och nio tillagade i peppar. Eftersom denne andens man rigor\u00f6st h\u00e5ller p\u00e5 ordensregeln, smakar han d\u00e4remot inte n\u00e5got k\u00f6tt av fyrfota djur. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4ter han inte fl\u00e4sk, utan han l\u00e5ter det koka i panna tills det har f\u00f6rvandlats till spad. Detta kan han inmundiga, eftersom det ingenstans st\u00e5r att det \u00e4r f\u00f6rbjudet att dricka fyrfota djur. S\u00e5 \u00e4ter han \u00e4gg, fem stekta och fem kokta och fem lagade i gryta och fem i panna och fem i k\u00e5l och fem \u201dkolhoppade\u201d, vad det nu \u00e4r. Slutligen \u00e4ter han f\u00f6r s\u00e4kerhets skull ytterligare fem g\u00e5nger fem \u00e4gg. <\/em><\/p>\n Han blir s\u00e5 sm\u00e5ningom t\u00f6rstig, och n\u00e5gra f\u00f6rbud mot att dricka existerar inte. Men han dricker det inte hur som helst, utan varje g\u00e5ng har han ett noga angivet syfte: den heliga Kyrkans v\u00e4lg\u00e5ng, god sk\u00f6rd \u00e5t b\u00f6nderna, syndernas f\u00f6rl\u00e5telse \u00e5t br\u00f6derna i klostret, f\u00f6r klockstapeln i Babylon, f\u00f6r den stora klockan i Lunds domkyrka, att den inte skall spricka. S\u00e5 dricker han sjuttio sinom sju g\u00e5nger. Sedan han l\u00e4st sina b\u00f6ner drar han sig tillbaka, nu f\u00f6r att dricka av mer privata, medicinska sk\u00e4l: f\u00f6r att inte bli \u201dtr\u00e5ngbr\u00f6stad\u201d, det vill s\u00e4ga f\u00f6r att bota sin andn\u00f6d. Denna effekt uppn\u00e5s med en dryck av vin, peppar och ingef\u00e4ra. Genom den \u00e5nga som bildas f\u00f6rsvinner hans h\u00e5rv\u00e4xt, varf\u00f6r alla abbotar \u00e4r \u201dflintskallota\u201d.<\/em><\/p>\n D\u00e5 efter kriget \u00e5t vi lutfisk och risgrynsgr\u00f6t p\u00e5 julafton och Manda Strang ber\u00e4ttade att hennes pappa sade att man p\u00e5 vits\u00e5sen \u201dsku s\u00e4ta s\u00e5 mytschi svart\u00e5vitpepar att t\u00e5\u00e5ra strittar \u201d.<\/p>\n Jag har fortfarande mitt h\u00e5r i beh\u00e5ll fast det glesnat en aning, om detta nu har n\u00e5gon betydelse.<\/p>\n Jag \u00f6nskar er alla en god och v\u00e4lsignelserik jul. \u00c4t och drick vad ni vill, som Paulus s\u00e4ger, men g\u00f6r allt med m\u00e5tta.<\/p>\n <\/p>\n Anders Piltz \u00e4r docent i latin, id\u00e9historiker och katolsk pr\u00e4st, knuten till dominikanorden<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Publicerat i MST december 2011 D\u00e5 efter kriget \u00e5t vi lutfisk och risgrynsgr\u00f6t p\u00e5 julafton och Manda Strang som bodde i Blomqvists hus i kvarteret invid och \u00e4nda till sin d\u00f6d deltog med oss i julfirandet, ber\u00e4ttade att hennes pappa … L\u00e4s mer