Publicerat i MST\u00a0 mars 2010<\/p>\n
\u00c5ret var 1952, det var olympiad, jag var 8 \u00e5r. P\u00e5 en resa med v\u00e5r \u00e4nnu fabriksdoftande tudelsbakrutade, reservbensinkranade Volkswagen s\u00e5g jag under v\u00e5r f\u00e4rd hur olympiaelden testamenterades fr\u00e5n man till man och jag l\u00e4rde mig k\u00e4nna mitt f\u00e4dernesland, ja hela v\u00e4rlden och alla dess f\u00f6rborgade hemligheter. Den sommaren s\u00e5g jag bakom st\u00e4ngslet i olympiabyn en svart man med cocacolaflaska i handen och upplevde larmet fr\u00e5n de stora vattnen n\u00e4r Helsingfors under n\u00e5gra veckor blev l\u00e4ndernas huvudstad.<\/p>\n
N\u00e5gonstans invid en landsv\u00e4g stod en lastbil. P\u00e5 d\u00f6rren fanns bokst\u00e4verna TVH. N\u00e4r jag fr\u00e5gade mor Margit vad de betyder svarade hon blixtsnabbt och insiktsfullt: \u201dtills vidare h\u00e4r\u201d.<\/p>\n
Mor Margit \u00e4r inte l\u00e4ngre h\u00e4r. Hon h\u00e4mtades hem.<\/p>\n
Margit Ulrika f\u00f6ddes p\u00e5 Raaks i Purmo. De f\u00f6rsta \u00e5ren lekte hon bland gravstenarna p\u00e5 Sisbacka, d\u00e4r pappa Wilhelm f\u00f6restod lanthandeln. Fem \u00e5r gammal flyttade hon till S\u00f6dermalm i Jakobstad, Wilhelm hade \u00f6ppnat butik med spottkopp och allt. H\u00e4r f\u00f6ljde hon tillsammans med sin b\u00e4sta v\u00e4ninna Maja bykt\u00e5get till platsen d\u00e4r fruarna, pigorna och dr\u00e4ngarna st\u00e4llde upp grytorna, t\u00e4nde eldarna, skvallrade, och tv\u00e4ttade allsk\u00f6ns byke alltmedan barnen plaskade omkring i det levande vatten som klart som kristall gick ut fr\u00e5n Lappfj\u00e4rden invid Peders\u00f6re kyrka. I dag har k\u00e4llorna sinat, diket kallas \u201drapakanalen\u201d. P\u00e5 s\u00f6ndagarna \u00e5kte hon ibland med Majas familj till b\u00f6nhuset i Skutn\u00e4s, upplevde laestadianernas m\u00e4ktiga s\u00e5ng och \u201ds\u00e5g dem falla i fr\u00f6jd\u201d<\/em>. Med styvmor Ester gick hon till Betania, med far Wilhelm n\u00e5gon g\u00e5ng till b\u00f6nhuset p\u00e5 Skolgatan.<\/p>\n Mor Margit visste var hon befann sig, varifr\u00e5n hon kom och vart hon var p\u00e5 v\u00e4g. F\u00f6r henne innebar \u201dtills vidare h\u00e4r\u201d att vara n\u00e4rvarande just d\u00e4r man \u00e4r, att inte l\u00e5ta sig luras av skenbilder, att inte ge sig.<\/p>\n Rafael s\u00e5g henne och betogs. Hon var v\u00e4lv\u00e4xt, vacker och klok, med g\u00e5tfulla sk\u00e4lmaktiga \u00f6gon, leende karmesinsn\u00f6reliknande l\u00e4ppar och en s\u00e5ngr\u00f6st med s\u00e4llsamma \u00f6vertoner… och hon kunde spela piano. Rafael var mejeridisponent, k\u00f6rdirigent, organist och t\u00e4vlingscyklist, p\u00e5 s\u00f6ndagarna t\u00e4vlade han f\u00f6rst\u00e5s aldrig. Men n\u00e4r kv\u00e4llsm\u00f6tet var \u00f6ver i Saronkyrkan i Forsby hoppade han upp p\u00e5 sin racercykel och likt en gasell eller hjortbock dansade han fram \u00f6ver de barr- och k\u00e5dadoftande kullarna vid Benn\u00e4s, \u00f6kade p\u00e5 Remsor\u00e4\u00e4to farten s\u00e5, att m\u00e5ngfaldige finske m\u00e4staren, Finlands representant i Berlin OS 1936, Thor Porko, mannen som den g\u00e5ngen i Gamlakarleby slog honom med en futtig decimeter (1 decimeter!!!), hade sett sig tvungen att se honom f\u00f6rsvinna och uppl\u00f6sas i solnedg\u00e5ngens bl\u00e4ndande ljus. Vid kvarnen visste Rafael att m\u00e5let var n\u00e4ra; avstannande cyklade han sedan genom Parentesen och strax d\u00e4rp\u00e5 spejade han in genom f\u00f6nstret och bultade p\u00e5 hennes d\u00f6rr.<\/p>\n S\u00e5 f\u00f6renades Margit och Rafael och under brinnande krig flyttade de till mejeritomten p\u00e5 Otto Malmsgatan, ett stenkast fr\u00e5n hennes barndomshem. Tills vidare var hon d\u00e4r och d\u00e4r f\u00f6dde hon tv\u00e5 s\u00f6ner och livet var h\u00e4rligt. I efterkrigstidens krassa verklighet sydde hon tillsammans med sv\u00e4gerskan Mabel v\u00e4skor av konstl\u00e4der fr\u00e5n narsbr\u00f6dernas konstl\u00e4derfabrik, och tillsammans med styvmor Ester sydde hon till Stockmann n\u00e4sdukar kantade med spetsar fr\u00e5n Lassfolks spetsfabrik som \u00e4gdes av Esters kusin Anders. D\u00e4remellan stickade hon v\u00e5ra sockor och tr\u00f6jor och sydde v\u00e5ra kl\u00e4der. P\u00e5 eftermiddagarna, d\u00e5 n\u00e4r mejerilarmet tystnat och b\u00f6nderna och chauff\u00f6rerna f\u00f6r l\u00e4nge sedan l\u00e4mnat v\u00e5r g\u00e5rd, h\u00e4nde det sig att mor Margit vek in en g\u00e4dda eller en sik i sm\u00f6rpapper med nyk\u00e4rnat sm\u00f6r, lindade in allt i tjocka lager tidningar, satte paketet p\u00e5 den sista gl\u00f6den i den \u00e5ngaproducerande pannan och serverade anr\u00e4ttningen med potatis och kanske \u00e4nnu litet av det nyk\u00e4rnade sm\u00f6ret. Hon s\u00e5g m\u00f6jligheterna och hade g\u00e5van att av n\u00e4stan ingenting skapa l\u00e4ckerheter…\u00a0 \u201doch s\u00e5 m\u00e5ste det ocks\u00e5 vara vackert… jag har alltid tyckt om det som \u00e4r vackert\u201d.<\/em><\/p>\n Matbordet dukades i all hast f\u00f6r pl\u00f6tsliga av kriget tilltufsade g\u00e4ster, och hon \u00e5tog sig villigt v\u00e4rdinnerollen n\u00e4r hemmet allt som oftast f\u00f6rvandlades till g\u00e4sthus f\u00f6r predikanter och mission\u00e4rer. Jag minns samtalen vid kv\u00e4llst\u00e9et n\u00e4r jag stor\u00f6gd lyssnade till f\u00f6runderliga ber\u00e4ttelser om de myllrande m\u00e4nniskomassorna p\u00e5 Indiens ofantliga sl\u00e4tter, m\u00f6ten med Jawaharlal Nehru, och de strapatsrika resorna hem med b\u00e5t \u00f6ver d\u00e5nande vatten och tr\u00e5nga passager.<\/p>\n Bland g\u00e4sterna fanns ocks\u00e5 Ingolf Friman och Odin Sikstr\u00f6m. Ingolf var f\u00f6rfattare, typograf, restaurangviolinist, amat\u00f6rarkeolog, hembygdsforskare, fotograf utan film och ensam. Ofta ville han musicera med min bror Pelle, som hela tiden f\u00f6rkovrades i Greta Karlssons pianoskola. Ingolf mindes aldrig riktigt den avtalade tidpunkten, men visste p\u00e5 pricken n\u00e4r vi intog v\u00e5r kv\u00e4llsvard. Odin var kopparslagare, kittelflickare, s\u00e5ngare, komposit\u00f6r, f\u00f6rl\u00e4ggare, skid\u00e5kare, cyklist, roddare och mycket, mycket ensam. P\u00e5 40-talet hade han tillsammans med far Rafael turnerat i de \u00f6sterbottniska kyrkorna och sjungit Bach och Wennerberg, sedan drabbade scenskr\u00e4cken honom. \u00c4ven Odin visste n\u00e4r aftonm\u00e5let intogs. Efter m\u00e5ltiden ville far Rafael vila en stund eller s\u00e5 var han tvungen att skynda till n\u00e5got sammantr\u00e4de eller n\u00e5got annat och \u00f6verl\u00e4mnade s\u00e5 det sociala \u00e5t mor Margit som bj\u00f6d p\u00e5 kaffe och t\u00e5lmodigt lyssnade till Ingolfs och Pelles musik och empatiskt med Odin samtalade om fader Bach, Dan Andersson, kvinnorna, livet i stort, och om den moderna musiken som \u201dl\u00e5ter som ett pl\u00e5tslageri med s\u00e5ngare som inte verkar m\u00e5 bra\u201d<\/em>, medan han pendlade med det korslagda benet och med j\u00e4mna mellanrum tog ut l\u00f6st\u00e4nderna och pudrade dem.<\/p>\n S\u00e5 f\u00f6rfl\u00f6t tiden. Pelle och jag v\u00e4xte upp, gifte oss och fick barn. Sedan dess kallades mor Margit \u201dfamo\u201d. S\u00e5 l\u00e4nge hon orkade samlade hon hela den v\u00e4xande familjen till m\u00e5ltider som alltid avslutades med s\u00e5ng och musik; s\u00e5ngen vibrerade d\u00e5 av de s\u00e4llsamma \u00f6vertoner som var hennes och som hon givit \u00e5t barnbarnen.<\/p>\n Rafael dog 1992 men famo var beredd; med d\u00f6den var hon f\u00f6rtrogen alltsedan leken mellan gravstenarna p\u00e5 Sisbacka, f\u00f6rlusten av sin mor Johanna n\u00e4r hon var elva \u00e5r och efter det att d\u00f6den med b\u00f6rjan 1954 med tio \u00e5rs mellanrum nafsade Rafael i bakhasorna. Aldrig n\u00e5gonsin s\u00e5g jag henne tappa fattningen. Under 12 \u00e5r bebodde hon ensam l\u00e4genheten p\u00e5 K\u00f6pmansgatan 6 till dess benbrott och demens ledde till att Folkh\u00e4lsan \u00d6stanlid blev hennes hem.<\/p>\n Trots demensen bibeh\u00f6ll hon sin integritet. Hon f\u00f6rlorade i sj\u00e4lva verket aldrig sig sj\u00e4lv; det var i st\u00e4llet s\u00e5, att det som det b\u00e4sta inom henne f\u00f6rutbest\u00e4mt henne att bli, blommade ut. TVH, Tills Vidare H\u00e4r. Alltid absolut n\u00e4rvarande och med en fullkomligt pricks\u00e4ker humor v\u00e4lsignade hon livet och fick andra att v\u00e4lsigna livet.<\/p>\n Den 1.2. klockan 16.25 fattade hon handen som ledde henne \u00f6ver den flod som likt en andning skiljer livet fr\u00e5n det som \u00e4r \u201dutanf\u00f6r alla hj\u00e4rtan och en stj\u00e4rnbana ovan allt vett\u201d.<\/em><\/p>\n Kanske sade hon d\u00e5 \u00e5t v\u00e5r Herre detsamma som hon sade \u00e5t Pelle, n\u00e4r han v\u00e4ckte henne vid matbordet p\u00e5 \u00d6stanlid: \u201djag tror jag har avsomnat\u201d.<\/em><\/p>\n \u201dTack f\u00f6r att vi fick ha henne hos oss\u201d<\/em> sade sk\u00f6terskorna som v\u00e5rdat henne.<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Publicerat i MST\u00a0 mars 2010 \u00c5ret var 1952, det var olympiad, jag var 8 \u00e5r. P\u00e5 en resa med v\u00e5r \u00e4nnu fabriksdoftande tudelsbakrutade, reservbensinkranade Volkswagen s\u00e5g jag under v\u00e5r f\u00e4rd hur olympiaelden testamenterades fr\u00e5n man till man och jag l\u00e4rde … L\u00e4s mer