Publicerat i mst april 2011<\/p>\n
F\u00f6rr i tiden fanns familjel\u00e4ger p\u00e5 Hummelholmen. Vi var n\u00e5gra familjer som ville svara p\u00e5 det konkreta behov som vi tyckte oss finna hos barnfamiljerna. V\u00e5rt koncept var enkelt: barnsk\u00f6tsel, gedigna interaktiva studier av skriften, god mat, kaffe och spontana samtal, sport och hantverk, och p\u00e5 kv\u00e4llarna musikcaf\u00e9 med inbjudna samtals- och musikg\u00e4ster. Var och en av oss i arrang\u00f6rsfamiljerna hade ett eget ansvarsomr\u00e5de. Varje torsdag hade vi fest. En s\u00e5dan torsdag l\u00e4rde jag mig inneb\u00f6rden i Jesajas ord: \u201dden som tror h\u00e5sar int\u201d[1]<\/a>. (\u201dHe who believeth does not hasten\u201d)<\/p>\n Vi var inte de f\u00f6rsta som i SBUF:s namn ordnade familjel\u00e4ger, men vi var de f\u00f6rsta som f\u00f6rlade tyngdpunkten till m\u00f6te och samverkan. N\u00e4r jag talar om \u201dm\u00f6te\u201d menar jag inte t\u00e4ltm\u00f6tet, jag menar de livf\u00f6rl\u00f6sande processer, detta p\u00e5tagliga liv, som Martin Buber karakteriserar med orden \u201dallt verkligt liv \u00e4r m\u00f6te\u201d, m\u00f6ten mellan m\u00e4nniskor av alla \u00e5ldrar, m\u00f6ten med naturen och m\u00f6ten med \u201ddet eviga Duet\u201d. N\u00e4r jag i b\u00f6rjan av 1980-talet i Jakobstad b\u00f6rjade f\u00f6rkunna torget som plats f\u00f6r m\u00f6tet, kommenterade en fullm\u00e4ktigeledamot: \u201dnu har a blivi alldeilis p\u00f6llo hadi Wingren…. m\u00f6\u00f6tin p\u00e5 torji… int f\u00e5r man ju na t\u00e4lt att halldas t\u00e4r…. veit a int att torji luutar…!<\/p>\n N\u00e5gra \u00e5r innan vi \u00f6vertog ansvaret f\u00f6r familjel\u00e4gren hade en \u201di hela Amerika v\u00e4lk\u00e4nd evangelist\u201d i kostym, med vit skjorta och slips en sommar sk\u00f6tt om undervisningen. Hans f\u00f6rkunnelse beh\u00f6vde l\u00e4gerg\u00e5rdens talarstol och talarstolen f\u00f6rvandlades under veckan till det yttersta beviset f\u00f6r trov\u00e4rdigheten i det evangelium han f\u00f6rkunnade. Tung var den men p\u00e5 hans befallning bar vi den dag efter dag mellan l\u00e4gerg\u00e5rden, en liten hydda och m\u00f6test\u00e4ltet, kanske p\u00e5 samma s\u00e4tt som n\u00e4r l\u00e4rjungarna bar Jesu predikstol upp p\u00e5 berget den g\u00e5ngen han skulle prisa dem saliga som s\u00f6rjer, l\u00e4ngtar och likt leran l\u00e5ter sig formas… eller n\u00e4r hans predikstol d\u00e4r vid Genesarets sj\u00f6 s\u00e5 slarvigt spikades fast i botten p\u00e5 Simon Petrus fiskeb\u00e5t, att hela b\u00e5ten h\u00f6ll p\u00e5 att sjunka… eller n\u00e4r Jesus i templet v\u00e4lte omkull borden f\u00f6r dem som v\u00e4xlade pengar och stolarna f\u00f6r dem som s\u00e5lde duvor, varefter l\u00e4rjungarna p\u00e5passligt och k\u00e4ckt bar in predikstolen i templet och Jesus fr\u00e5n den kunde utropa: \u201dmitt hus skall kallas ett b\u00f6nens hus f\u00f6r alla folk, men ni har gjort det till ett r\u00f6varn\u00e4ste\u201d.<\/p>\n P\u00e5 v\u00e5ra familjel\u00e4ger anv\u00e4ndes inte l\u00e4gerg\u00e5rdens predikstol, men vi hade fest varje torsdag. Varje torsdag berikade Janne H l\u00e4gret med sin n\u00e4rvaro och l\u00e4gerkocken fick ledigt. Vi \u00e5t helstekt gris, ugali, heta chilir\u00e4tter… n\u00e4mn vad ni vill. Ett \u00e5r \u00e5t vi hangi. Hangi uppenbarade f\u00f6r mig trons vila, detta att inte h\u00e5sa, och insikten att Guds rike blir till i det f\u00f6rdolda och att l\u00f6nen f\u00f6r m\u00f6dan \u00e4r gl\u00e4djen vi f\u00e5r. Hangi \u00e4r maoriernas specialr\u00e4tt.<\/p>\n Maoriernas f\u00f6rf\u00e4der paddlade 800 \u00e5r e.kr i kanoter \u00f6ver Stilla havet fr\u00e5n Polynesien till det nya land som senare kom att heta Nya Zeeland. H\u00e4r livn\u00e4rde de sig p\u00e5 jakt och fiske och odlade fr\u00f6n och plantor som de tagit med sig hemifr\u00e5n. Maten tillagade de i jordugnar. S\u00e5 gjorde ocks\u00e5 vi p\u00e5 Hummelholmen.<\/p>\n Alldeles som maorierna gr\u00e4vde vi s\u00e5ledes ett stort h\u00e5l l\u00e5ngt ned i marken och i detta h\u00e5l lade vi ned heta stenar, s\u00e4nkte ner maten och t\u00e4ckte \u00f6ver allt med jord. Att s\u00e4ga att vi gr\u00e4vde ett h\u00e5l \u00e4r inte sant; vi gr\u00e4vde fem, ty l\u00e4gerdeltagarna var m\u00e5nga: etthundratjugo personer medr\u00e4knat kvinnor och barn.<\/p>\n Vi b\u00f6rjade allts\u00e5 med att gr\u00e4va fem gropar. Dessa gropar t\u00e4ckte vi sedan med travar av en meter l\u00e5nga bj\u00f6rkvedsklabbar \u00f6ver vilka vi i h\u00f6nsn\u00e4tskorgar sp\u00e4nde fast stora stenar. Att gr\u00e4va en grop \u00e4r tungt; att gr\u00e4va fem gropar \u00e4r m\u00f6dosamt; att g\u00f6ra detta i trettio graders hetta \u00e4r olidligt och mycket of\u00f6rst\u00e5ndigt med tanke p\u00e5 den egna skr\u00f6pligheten och brandfaran. N\u00e4r det var klart t\u00e4nde vi b\u00e5len som sprakande likt k\u00e4ttarb\u00e5l p\u00e5minde oss om att livet \u00e4r en f\u00f6rt\u00e4rande eld som slocknar n\u00e4r ingenting mer finns att f\u00f6rt\u00e4ra och Thanatos, nattens son, v\u00e4nder facklan upp och ner.<\/p>\n N\u00e4r allt hade rasat ner i groparna skyfflade vi d\u00f6dsf\u00f6raktande bort gl\u00f6den ur h\u00e4rdsm\u00e4ltan, skyddade mot den br\u00e4nnande hettan av Nils J W och fru W d.\u00e4., tillf\u00f6rordnade skydds\u00e4nglar, som utan att f\u00f6rtr\u00f6ttas sprutade vatten \u00f6ver oss p\u00e5 det att vi inte skulle g\u00e5 f\u00f6rlorade.<\/p>\n Efter det b\u00e4ddade vi in stora m\u00e4ngder av n\u00f6tk\u00f6tt, grisk\u00f6tt, h\u00f6ns, rotfrukter och l\u00f6k i korgar fodrade med k\u00e5lblad, fem korgar, var och en korg f\u00f6r sin grop, t\u00e4ckte korgarna med handdukar och jutev\u00e4v, skyfflade med spadar tillbaka jorden som n\u00e4r man skottar igen en \u00f6ppen grav efter ett sista farv\u00e4l, och slutligen: likt profeten Elia p\u00e5 berget Karmel befallde vi att vatten skulle b\u00e4ras fram, sex \u00e4mbar per grop, sammanlagt trettio \u00e4mbar vatten.<\/p>\n D\u00e4refter blandade vi till s\u00e5serna, tomatbaserade s\u00e5ser med mycket l\u00f6k och vitl\u00f6k, m\u00e4ngder av zaziki, svalare gr\u00e4ddfilsbaserade s\u00e5ser och mycket, mycket mer.<\/p>\n S\u00e5som avvanda barn i moderns famn bidade vi sedan i f\u00f6rtr\u00f6stan.<\/p>\n N\u00e4r skuggorna blev l\u00e4ngre spred sig ot\u00e5lighet och oro i l\u00e4gret och h\u00f6vdingarna i menigheten b\u00f6rjade knota och l\u00e4ngta efter k\u00f6ttsoppa. \u201dVar \u00e4r detta ni utlovade? \u00c4r det s\u00e5 att vi alla som \u00e4r samlade h\u00e4r skall sv\u00e4lta ihj\u00e4l? Har ni gjort detta tidigare, n\u00e4r f\u00e5r vi mat?\u201d. Den mannen Janne H kn\u00e4b\u00f6jde i saktmod vid en av groparna, ber\u00f6rde varligt den varma marken med sin handflata liksom n\u00e4r den \u00e4lskande smeker sin \u00e4lskade, lyfte upp sina milda \u00f6gon mot den sp\u00f6rjande och sade: \u201defter femtio till femtiofem minuter skall ni f\u00e5 mat\u201d.<\/p>\n S\u00e5 blev det. Efter femtio minuter gr\u00e4vdes gravarna upp p\u00e5 nytt, korgarna \u00f6ppnades och vi f\u00f6rnam en lugnande doft av ljuvlighet. Det blev en sagolik anr\u00e4ttning. Det som i ringhet sattes ned uppstod i h\u00e4rlighet och profetens ord besannades: \u201dden som tror h\u00e5sar int\u201d.<\/p>\n Sj\u00e4lv hann jag aldrig njuta av min m\u00f6da, men gl\u00e4djen jag fick var s\u00e5 stor att den kanske r\u00e4cker \u00e4nda in i himmelen.<\/p>\n <\/p>\n [1]<\/a> Jesaja 28:16 .Wer vertraut wird nichts beschleunigen wollen\u201d (Buber) \u2026 \u201cDen som har tro f\u00f6rhastar sig inte\u201d<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Publicerat i mst april 2011 F\u00f6rr i tiden fanns familjel\u00e4ger p\u00e5 Hummelholmen. Vi var n\u00e5gra familjer som ville svara p\u00e5 det konkreta behov som vi tyckte oss finna hos barnfamiljerna. V\u00e5rt koncept var enkelt: barnsk\u00f6tsel, gedigna interaktiva studier av skriften, … L\u00e4s mer
<\/p>\n
\n