Publicerat i MST mars 2008<\/p>\n
Den religi\u00f6sa romanlitteraturen saknar rumslighet och sinnlighet. Detta p\u00e5st\u00e5r professorn, litteraturvetaren Markku Ihonen. H\u00e4r saknas beskrivning av gator, hus, tr\u00e4d och blommor, av\u00a0 havsvind och br\u00e4nning, binas surr, koltrastens morgonrop, doften av ros, av nybakat br\u00f6d och s\u00f6ndagsstek, syner av purpurf\u00e4rgad himmel och gr\u00e5 makadam, h\u00e4r n\u00e4rmar sig inte \u00e4lskaren sin \u00e4lskade omdunstad av myrra och offer\u00f6k medan dagen svinner h\u00e4n och skuggorna veknar, h\u00e4r \u00e4ter man inte, dricker man inte och berusar sig inte med k\u00e4rlek (nej, Gud bevare oss!).<\/p>\n
Enligt Ihonen kan detta bero p\u00e5 den k\u00e4nsla av fr\u00e4mlingskap i v\u00e4rlden som leder till att livet uppfattas som ett v\u00e4ntrum till till himlen.<\/p>\n
F\u00f6r ett antal \u00e5r sedan kontaktades jag av en amerikansk kollega som ville v\u00e4rva mig till en sammanslutning f\u00f6r kristna arkitekter. N\u00e4r han kom till tro, ber\u00e4ttade han, ins\u00e5g han att arkitektur och stadsplanering styrdes av demoniska krafter och att enda m\u00f6jligheten var att hoppa av processerna. Hans nya mission var att upplysa sina kristna kolleger om detta.<\/p>\n
Jag tackade nej.<\/p>\n
Varf\u00f6r? Jo, f\u00f6r att skulle betyda att f\u00f6rneka Gud, hans skapelse och hans fr\u00e4lsningsverk.<\/p>\n
Den ideologiska bakgrunden till r\u00e4dslan f\u00f6r rumslighet och sinnlighet hos m\u00e5nga kristna r\u00f6relser finns i Platons id\u00e9er om att v\u00e4rlden egentligen inte \u00e4r verklig, den \u00e4r endast som en skugga p\u00e5 grottv\u00e4ggen. Verkligheten finns i id\u00e9ernas v\u00e4rld, i kunskapen.<\/p>\n
Den kristna formen av Platons id\u00e9r kallar vi \u201dgnosticism\u201d. H\u00e4r g\u00e4ller att kunskapen \u00e4r det enda verkliga, inte skapelsen med dess f\u00f6rvirrade mots\u00e4ttningar, dess kamper, lidelser och lidanden. Jesu lidande p\u00e5 korset var f\u00f6ljaktligen inget verkligt lidande.<\/p>\n
Ivan i br\u00f6derna Karamazov utbrister i gnostisk anda: \u201dallts\u00e5 accepterar jag Gud… jag accepterar hans allvishet, ocks\u00e5 hans m\u00e5l och syften…. men ser du, n\u00e4r det kommer till kritan accepterar jag inte denna Guds v\u00e4rld, \u00e4ven om jag vet att den existerar\u201d. \u201dF\u00f6r Ivan existerar ingen Gud, kommenterar brodern Aljosa, \u201dhan har bara sin egen id\u00e9.<\/p>\n
V\u00e5r uppfattning av verkligheten vilar fortfarande huvudsakligen p\u00e5 den v\u00e4rldsbild som utformades p\u00e5 1500-1700-talen. Till v\u00e4sentliga delar bygger denna p\u00e5 Ren\u00e9 Descartes\u00b4 (1596-1650) filosofi och p\u00e5 de lagar Newton utvecklade f\u00f6r mekaniken. Ande och materia representerar h\u00e4r tv\u00e5 skilda v\u00e4rldar som inte kan f\u00f6renas, v\u00e4rldsalltet \u00e4r som en maskin. En maskin kan utnyttjas och den som k\u00e4nner v\u00e4rlden som n\u00e5got att anv\u00e4nda sig av och bruka, k\u00e4nner inte heller Gud p\u00e5 annat s\u00e4tt. Sven Lidman ironiserar och menar att m\u00e5nga \u201dfrommas\u201d liv karakteriseras av att de \u201d\u00e4ter bakelser och v\u00e4ntar Jesus\u201d.<\/p>\n
S\u00e4llsamt klingar h\u00e4r Johannes ord om Jesus: \u201d i v\u00e4rlden var han och genom honom har v\u00e4rlden blivit till\u201d…<\/em>och Jesu egna ord: \u201dty s\u00e5 \u00e4lskade Gud v\u00e4rlden<\/strong> att han utgav sin enf\u00f6dde son p\u00e5 det att var och en som tror p\u00e5 honom inte skall f\u00f6rg\u00e5s, utan ha evigt liv\u201d.<\/em><\/p>\n Det \u00e4r sv\u00e5rt att \u00e4lska en v\u00e4rld som \u00e4r motbjudande och f\u00f6rskr\u00e4cklig \u2013 och hur sv\u00e5rt \u00e4r det inte att \u00e4lska sig sj\u00e4lv.<\/p>\n Men de tv\u00e5 v\u00e4rldarna, den jordiska och den himmelska \u2013 den fullkomliga – \u00e4r v\u00e4sentligt en och skall i verklighet bli en. Och det \u00e4r h\u00e4r i det oheliga landet som gnistan skall best\u00e5 provet.<\/p>\n Gud l\u00e4ngtar efter att komma till sin v\u00e4rld och han vill komma dit genom m\u00e4nniskan. Detta \u00e4r hemligheten med v\u00e5r existens. Och Gud bor d\u00e4r man l\u00e5ter honom komma in.<\/p>\n Vi ryser under fr\u00e4mlingsskapet mellan v\u00e5ra jag och v\u00e4rlden. Vi m\u00e5r illa av tingens herrav\u00e4lde och m\u00e4nniskornas intighet. Men i st\u00e4llet f\u00f6r att r\u00e4tta till f\u00f6rh\u00e5llandena dr\u00f6mmer vi oss bort till den v\u00e4rld som skall komma och sjunger: \u201dJorden har ej den frid jag s\u00f6ker…nej jag l\u00e4ngtar till Guds stad\u201d.\u00a0 \u201dOch aldrig f\u00f6rm\u00e5dde jordens ledsamma visor ers\u00e4tta himlal\u00e5ten\u201d,<\/em> s\u00e4ger ryssen Lermontov.<\/p>\n Det \u00e4r sant: Ifall denna l\u00e4ngtan efter den fullkomliga sk\u00f6nheten inte finns hos oss som ljus och hopp \u00e4r vi f\u00f6rlorade. Men l\u00e4ngtan f\u00e5r inte leda bort. Vi beh\u00f6ver en skapande eskatologi som omdanar v\u00e4rlden. D\u00e4rf\u00f6r b\u00f6r vi bejaka Gudsbruset \u00f6ver den jordiska primitiva urkraften i oss, lyssna till det skapande ordet och ta emot den genomtr\u00e4ngande och f\u00f6rvandlande kraft som finns i detta ljus – i detta hopp – och v\u00e4lsigna varje rum som hyst oss och varje rum som vi \u00e4nnu kommer att intaga\u2026.och sjunga lovs\u00e5ngen, sjunga: \u201dh\u00e4rlig \u00e4r jorden, h\u00e4rlig \u00e4r Guds himmel\u201d\u2026 aldrig f\u00f6rstummas tonen fr\u00e5n himlen\u2026.\u201d<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Publicerat i MST mars 2008 Den religi\u00f6sa romanlitteraturen saknar rumslighet och sinnlighet. Detta p\u00e5st\u00e5r professorn, litteraturvetaren Markku Ihonen. H\u00e4r saknas beskrivning av gator, hus, tr\u00e4d och blommor, av\u00a0 havsvind och br\u00e4nning, binas surr, koltrastens morgonrop, doften av ros, av nybakat … L\u00e4s mer