mst 02.2012
\n\u00c5TER TILL V\u00c4RLDEN
\nElia var som en stormvind, m\u00e4ktig som blixt och dunder. M\u00e4nniskornas sj\u00e4lar ville han v\u00e4lsigna genom tuktan och f\u00f6rmana tr\u00f6tta hj\u00e4rtan i en het malstr\u00f6m. F\u00f6rstenade ville han v\u00e4cka till upphetsat ljus. HONOM s\u00f6kte han p\u00e5 sina stormiga stigar, men fann honom inte.
\nSom elden ville han svinga sig upp och radera ut allt som inte bestod hans prov. M\u00e4ktig s\u00e5som solen ville han sveda v\u00e4rldarna och luttra dem i offerflammor. Med pl\u00f6tslig makt ant\u00e4nde han en ung nolla som blommade ut till ett v\u00e4lsignat poem. HONOM s\u00f6kte han i sin egen flammande avgrund, men fann honom inte.
\nElia kom fr\u00e5n ingenstans. S\u00e4gnerna ber\u00e4ttar att han skurits ut ur sin moders d\u00f6da kropp och att ingen visste vem fadern var. Han var ingens son. Han var getaherde och bodde i Tishbe i Gilead.
\nD\u00e4ruppe p\u00e5 bergsluttningen, h\u00f6rde han en dag HANS r\u00f6st, en mjuk, klar och tydlig r\u00f6st som liksom sv\u00e4vade ut ur hans eget br\u00f6st. \u201dElia g\u00e5\u201d, sade r\u00f6sten och Elia svarade nej, Nej, NEJ… jag v\u00e4grar… du kan inte tvinga mig!\u201d \u201dNej. Elia, jag kan inte tvinga dig.\u201d
\nS\u00e5 Elia gick nedf\u00f6r berget, snart sprang han, sedan stormade han ner lik en orkan och klev med beslutsamma steg genom stadsporten till Samaria, f\u00f6rbi Baals tempel, f\u00f6rbi h\u00e4larna och de skrikigt prutande f\u00f6rs\u00e4ljarna av fallosamuletter och genom terebintall\u00e9n som f\u00f6rde till konungens palats och f\u00f6rbi hovprofeterna som profeterade som kungen ville. Stinkande av svett, getter och dynga st\u00e5r han s\u00e5 med tovigt h\u00e5r och sk\u00e4gg i mantel av getskinn med l\u00e4derb\u00e4lte framf\u00f6r konung Ahab och s\u00e4ger: \u201driv ner Baals tempel och kasta ut horan Isebel\u201d!
\nKonungen sl\u00e4nger sin mantel \u00f6ver axeln och undervisar honom milt \u00f6verl\u00e4gset om det politiskt n\u00f6dv\u00e4ndiga att st\u00e5 p\u00e5 god fot med konungen i Tyrus och att Baal \u00e4r tyrisk gud och utan bist\u00e5nd fr\u00e5n Tyrus klarar vi oss inte och att han sj\u00e4lv h\u00f6gaktar Israels Gud f\u00f6r det han gjorde med folket i Egypten och i \u00f6knen men att det \u00e4r nu s\u00e5 att denne gud inte f\u00f6rst\u00e5r sig p\u00e5 stadsliv, agrikultur och behov av regn \u201ddet f\u00f6rst\u00e5r du v\u00e4l\u201d, och att Baal \u00e4r Isebels gud. Elia avbryter konungens tal och nu s\u00e4ger han med tonen hos en profet: \u201ds\u00e5 sant HAN lever, Israels Gud som jag tj\u00e4nar, framf\u00f6r vilken jag stod och st\u00e5r: vare sig dagg eller regn skall komma, himmelens vatten skall inte fukta landet annat \u00e4n om jag s\u00e5 befaller\u201d.<\/p>\n
Regnet f\u00f6ll inte p\u00e5 \u00f6ver tv\u00e5 \u00e5r och hungersn\u00f6den var stor i Samaria. D\u00e5 h\u00f6rde Elia p\u00e5 nytt HANS r\u00f6st och upps\u00f6kte konung Ahab och konungen meddelade d\u00e4refter Isebel att en konfrontation mellan gudarna \u00e4r oundviklig… \u201dfolket m\u00e5ste f\u00e5 sitt regn… snart g\u00f6r de uppror\u201d.
\nP\u00e5 en avsats p\u00e5 berget Karmel f\u00f6rsamlades s\u00e5 fyrahundra baalsprofeter, Elia ensam, konung Ahab p\u00e5 en portabel tron, samt folket. Israels sanne Gud ant\u00e4nder offret, folket f\u00f6ll ned p\u00e5 sina ansikten och ropade: \u201ddet \u00e4r HAN som \u00e4r gud\u201d och alla Baals profeter flydde, blev inf\u00e5ngade och slaktade vid Kishonb\u00e4cken. N\u00e4r molnen r\u00e4mnade och regnet \u00f6ste ner, f\u00e4ste Elia upp sina kl\u00e4der och sprang f\u00f6re Ahabs vagn som hans h\u00e4rold, och n\u00e4r r\u00e4dslan f\u00f6r h\u00e4mnd f\u00e5tt honom i sina k\u00e4ftar gick han i panik en dagsresa ut i \u00f6knen f\u00f6r att d\u00f6.
\nEn Herrens budb\u00e4rare v\u00e4ckte honom och gav honom att \u00e4ta och dricka. St\u00e4rkt av en gl\u00f6dkaka och ett krus vatten vandrade han sedan fyrtio dagar och fyrtio n\u00e4tter ut i \u00f6knen, raka v\u00e4gen till HANS berg Horeb, den plats d\u00e4r allting b\u00f6rjade, tillbaka till den plats d\u00e4r f\u00e4derna sl\u00f6t f\u00f6rbund med HONOM och dansade runt guldkalven. \u201dH\u00e4r d\u00e4r det b\u00f6rjade, h\u00e4r vill jag d\u00f6. Du har l\u00e5tit mig r\u00e4nna runt som en vettl\u00f6s killing. Alldeles som jag en g\u00e5ng gjorde mot en gr\u00e5 liten killing som till d\u00f6den sargad av vargens k\u00e4ftar sl\u00e4pade sig fram till mig… jag tog den p\u00e5 mina kn\u00e4n och l\u00e4t den d\u00f6 i min famn… alldeles s\u00e5, f\u00f6rv\u00e4gra mig inte detta, l\u00e5t mig d\u00f6 i din n\u00e5d\u201d.
\nEn m\u00e4ktig storm bl\u00e5ste upp. Berg kl\u00f6vs och klippor krossades och Elia sade: \u201dDU \u00e4r inte i stormen\u201d
\nEtt jordskalv f\u00e5r jorden att darra och Elia s\u00e4ger: \u201dDU \u00e4r inte i jordb\u00e4vningen\u201d
\nEld flammar upp och Elia s\u00e4ger: \u201dDU \u00e4r inte i elden\u201d
\nEfter elden stillhet och ut ur stillheten en r\u00f6st som \u00e5ter igen kom ur hans eget br\u00f6st liksom sv\u00e4vande i tystnaden: \u201djag tog v\u00e4rlden p\u00e5 mig n\u00e4r jag skapade den. Jag tog den p\u00e5 mig f\u00f6r att lida med den. De som lider djupt… jag tar del i deras lidande s\u00e5 att de kan n\u00e4rma sig mig. Genom lidandets avgrund kommer v\u00e4rlden i min famn. Lilla killing. Jag tar ditt huvud p\u00e5 mina kn\u00e4n men inte f\u00f6r att du skall d\u00f6 min famn. \u00c5terv\u00e4nd till v\u00e4rlden; uppgifter v\u00e4ntar p\u00e5 dig
\nOch Elia lyssnade och liksom lade sitt \u00f6ra mot det stilla livet hos HANS jord och han f\u00f6rnam hur fr\u00f6 efter fr\u00f6 b\u00f6rjade gro, och hur allt v\u00e4xande omsl\u00f6t honom, puls mot puls och stillheten betvingade honom, det evigt fullkomliga, mjukt och moderligt \u2013 och d\u00e5 ins\u00e5g han att han m\u00e5ste f\u00f6rlita sig p\u00e5 den r\u00f6st som inom honom sj\u00e4lv sv\u00e4var i tystnaden… och d\u00e5 fann han HONOM.<\/p>\n
K\u00e4llor:
\nF\u00f6rsta konungaboken
\nMartin Buber: Elijaha mystery play<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
mst 02.2012 \u00c5TER TILL V\u00c4RLDEN Elia var som en stormvind, m\u00e4ktig som blixt och dunder. M\u00e4nniskornas sj\u00e4lar ville han v\u00e4lsigna genom tuktan och f\u00f6rmana tr\u00f6tta hj\u00e4rtan i en het malstr\u00f6m. F\u00f6rstenade ville han v\u00e4cka till upphetsat ljus. HONOM s\u00f6kte han … L\u00e4s mer