{"id":788,"date":"2009-07-02T14:45:56","date_gmt":"2009-07-02T12:45:56","guid":{"rendered":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/?p=788"},"modified":"2009-08-20T05:48:25","modified_gmt":"2009-08-20T03:48:25","slug":"hogmod","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/2009\/07\/hogmod\/","title":{"rendered":"H\u00d6GMOD"},"content":{"rendered":"

(Kr\u00f6nika i Missionsstandaret nr 7, 3 juli 2009)<\/em><\/p>\n

P\u00e5ven Gregorius formulerade \u00e5r 600 e.kr. listan \u00f6ver de sju d\u00f6dssynderna s\u00e5dan vi k\u00e4nner den i dag. H\u00f6gmodet \u00e4r en av synderna.
\nH\u00f6gmod (superbia) \u00e4r att j\u00e4mf\u00f6ra sig med andra. Man \u00f6verskattar sig sj\u00e4lv, tror att man kan n\u00e5got man egentligen inte kan eller s\u00e5 utmanar man \u00f6det alldeles f\u00f6r mycket, liksom n\u00e4r Nimrod, den v\u00e4ldige j\u00e4garen utmanade Gud.<\/p>\n

Man brukar s\u00e4ga att h\u00f6gmod g\u00e5r f\u00f6re fall. Om detta vill jag ber\u00e4tta. Men jag vill ocks\u00e5 ber\u00e4tta om den befriande f\u00f6ruts\u00e4ttning, som kallas \u00f6dmjukhet (humilitas)<\/p>\n

<\/strong><\/p>\n

Tidigare har jag ber\u00e4ttat om frosseriet<\/a>, hurusom katten Filippos, b\u00f6rdig fr\u00e5n Lazise invid Gardasj\u00f6n h\u00e4ngav sig \u00e5t denna synd och tappade sina t\u00e4nder i kampen med resterna av de kalvkotletter vi f\u00f6rt\u00e4rt. Jag f\u00f6rmodade d\u00e5 att han skulle d\u00f6 en pl\u00e5gsam d\u00f6d i sv\u00e4lt. Men livets Herre var honom n\u00e5dig. D\u00e4rf\u00f6r kan jag nu fyra \u00e5r efter\u00e5t f\u00f6rkunna att han lever. Frosseri var i hans fall inte en synd till d\u00f6ds. Sitt frosseri sonar han nu genom hunger och sannolikt flytande f\u00f6da. Filippos \u00e4r inte s\u00e5 glupsk som i g\u00e5ngna tider och hans \u00f6gon har blivit skumma som Isaks \u00f6gon, men han lever.<\/p>\n

Nu skall jag ber\u00e4tta om h\u00f6gmodet och vad som h\u00e4nde p\u00e5 den tiden n\u00e4r Mannerheim, Paasikivi och Kekkonen var presidenter i Finland. D\u00e5 f\u00e4rdades alla baptister till midsommarkonferens. Var och en reste fr\u00e5n sin by eller sin stad f\u00f6r att liksom h\u00e5lla ting p\u00e5 den plats som ledningen f\u00f6r r\u00f6relsen beslutat att skulle st\u00e5 v\u00e4rd just det \u00e5ret. Det kunde vara i Jakobstad, Vasa, Esse, Purmo, Larsmo, Malax eller som just detta \u00e5r jag skall ber\u00e4tta om, i Forsby. Konferensen p\u00e5gick i dagarna tre. D\u00e5 det d\u00e4rst\u00e4des inte fanns plats i h\u00e4rb\u00e4rget, ja d\u00e5 det \u00f6verhuvudtaget inte fanns h\u00e4rb\u00e4rgen, gick man ut p\u00e5 f\u00e4ltena ock \u00f6vernattade hos sl\u00e4ktingar, v\u00e4nner och bekanta.<\/p>\n

P\u00e5 den h\u00e4r konferensen i Forsby f\u00f6rhandlade man som alltid, h\u00e4r predikades och sj\u00f6ngs som alltid. Far Rafael ledde som alltid konferensk\u00f6ren och spelade till psalms\u00e5ngen p\u00e5 den Anderss\u00e9norgel som inf\u00f6rskaffades till Herman och Hanna Wingrens br\u00f6llop; mor Margit spelade piano. Vi pojkar var inte intresserade av den yttre eller inre missionen, inte heller av h\u00e4lsningar fr\u00e5n eller till presidenten eller huruvida det var l\u00e4mpligt att s\u00f6ka intr\u00e4de i den v\u00e4rldsekumeniska r\u00f6relsen som av m\u00e5nga uppfattades som Antikrist, inte heller av predikningar eller k\u00f6rs\u00e5ng.<\/p>\n

Vi tyckte om r\u00f6dlimonad och grisar.<\/p>\n

Under en s\u00e5dan paus fr\u00e5n det andliga begav vi oss p\u00e5 midsommardagen f\u00f6rledda av storpojkarna till H\u00f6gforsen d\u00e4r Ivar Nars fyra \u00e5rtionden tidigare hade verkat som s\u00e5gverksf\u00f6rest\u00e5ndare. Ivars far Kalle hade blivit fr\u00e4lst och i Amerika insett att var och en ansvarar f\u00f6r sitt liv och att ingenting \u00e4r om\u00f6jligt f\u00f6r den som tror. Kalle s\u00e4nde i enlighet med denna insikt sonen Ivar f\u00f6r att avtvinga H\u00f6gforsen dess kraft. Ivar var d\u00e5 12 \u00e5r gammal. Hans syster Elna sk\u00f6tte hush\u00e5llet \u00e5t honom, hon var 11 \u00e5r. Ivar Nars kom sedan att bli min sv\u00e4rfar och hans syster Elna gifte sig med min farbror Valter.<\/p>\n

Men om detta visste vi ingenting n\u00e4r vi frejdigt och i motsats till Ivars \u00f6dmjukhet, m\u00e5h\u00e4nda med ett drag av sj\u00e4lv\u00f6verskattning utmanade \u00f6det och liksom f\u00f6r att retas med forsen, kastade purilar i det d\u00e5nande vattnet.<\/p>\n

N\u00e4r mor Margit slutat spela piano undrade hon \u00f6ver vart hennes gossar tagit v\u00e4gen. N\u00e5gon i folkmassan pekade i riktning mot bruset i fj\u00e4rran. Hon sprang dit i \u00e5ngest och \u00e5terh\u00e5llen vrede. Hur hon l\u00e4ste lagen f\u00f6r oss minns jag inte, jag kommer endast ih\u00e5g att vi drabbades av skam, skuld och synda\u00e5nger. Fr\u00e4lsta fr\u00e5n H\u00f6gforsens lockelser och f\u00f6rs\u00e5tliga raseri f\u00f6ljde vi henne sedan fogligt tillbaka till Saronkyrkan, d\u00e4r de trogna sj\u00e4larna blommade som liljor i Hans v\u00e5rd.<\/p>\n

P\u00e5 eftermiddagen samma midsommardag, d\u00e5 n\u00e4r dagen hettade till,\u00a0h\u00e4nde n\u00e5got f\u00f6runderligt. Invid Saronkyrkan fanns ett lider och i detta lider ett avtr\u00e4de. Pl\u00f6tsligt \u00f6ppnade sig underjordens luckor och en m\u00e4rklig varelse som syntes tillh\u00f6ra gyttjefolket kr\u00f6p ut, omgiven av orenliga dunster.<\/p>\n

I Saronkyrkan fanns inga toaletter. N\u00e4r man k\u00e4nde att det var dags gick man emellertid inte avsides som n\u00e4r konung Saul i En-gedis bergsbygder\u00a0gick in i en grotta, l\u00e4t sin mantel falla ned och satte sig bredbent p\u00e5 huk framf\u00f6r David och all hans muntra gossar, eller som den g\u00e5ngen d\u00e5 Baal gick s\u00e5 l\u00e5ngt avsides att han inte h\u00f6rde hur hans profeter anropade honom om eld. Nej man gick inte avsides. Hur skulle det f\u00f6rresten ha sett ut om tv\u00e5hundra m\u00e4n f\u00f6rutom kvinnor och barn skulle ha g\u00e5tt avsides mitt i byn. Man gick till avtr\u00e4det. D\u00e4r steg man upp f\u00f6r en h\u00f6g trappa liksom till en offerplats och tr\u00e4dde in i ett rum och i detta rum fanns en b\u00e4nk med h\u00e5l anpassade efter vars och ens fason. F\u00f6r de sm\u00e5 fanns sm\u00e5 h\u00e5l, f\u00f6r de mellersta h\u00e5l som vare sig var stora eller sm\u00e5 utan just anpassade f\u00f6r dem som inte var stora eller sm\u00e5, och f\u00f6r de stora fanns stora h\u00e5l. S\u00e5 var det \u00f6verallt. P\u00e5 de stora stadsg\u00e5rdarna i Jakobstad fanns tolvh\u00e5lare. Tolvh\u00e5lare! Avtr\u00e4det p\u00e5 min morfars g\u00e5rd p\u00e5 S\u00f6dermalmsgatan hade sex h\u00e5l. Jag tror mig minnas att avtr\u00e4det invid Saronkyrkan hade tre eller fyra h\u00e5l,<\/p>\n

I dessa rum kunde man sitta i gemytligt samspr\u00e5k, l\u00e5ta tiden ha sin g\u00e5ng och l\u00e5ngsamt i anden vandra fr\u00e5n tvivlets dy till sanningsstranden. P\u00e5 den h\u00e4r tiden visste man att den som skyndar i sj\u00e4lva verket tappat tron. Min gode v\u00e4n och broder Bo-Sanfrid H\u00f6glund brukar ber\u00e4tta om hurusom han och trons hj\u00e4lte, evangelisten Frank Mangs en g\u00e5ng i ett s\u00e5dant rum satt och mediterade \u00f6ver livets s\u00e4llsamheter, Frank p\u00e5 ett stort h\u00e5l och Bo-Sanfrid p\u00e5 ett litet, ty p\u00e5 den tiden var Bo-Sanfrid liten.<\/p>\n

N\u00e5v\u00e4l, p\u00e5 konferensen fanns denna dag en gosse som k\u00e4nde att det var dags. I enlighet med denna inre n\u00f6dv\u00e4ndighet skred han f\u00f6rdenskull upp f\u00f6r trappan, s\u00e5g m\u00f6jligheterna, lockades av dem, \u00f6verskattade sig sj\u00e4lv, valde det st\u00f6rsta h\u00e5let och utmanade f\u00f6ljaktligen sitt \u00f6de. H\u00f6gmodet gick f\u00f6re fall. En stund som syntes som evigheten var gossen f\u00f6rtappad, dock icke helt f\u00f6rlorad. Liksom n\u00e4r Dante tr\u00e4dde ut fr\u00e5n Infernot och \u00e5ters\u00e5g himlens stj\u00e4rnor, s\u00e5g den lille pojken genom springorna i luckorna en del av himlens sk\u00f6nhet, slog inifr\u00e5n upp luckorna, kr\u00f6p och slingrade sig ut tills gr\u00e4set famnade honom och han \u00e5ters\u00e5g solen.<\/p>\n

Om aftonen samma midsommardag, d\u00e5 n\u00e4r dagen begynte svalkas och skuggorna vekna, k\u00f6rde en man, tyngd av skuld och skam och med helveteselden brinnande inom sig p\u00e5 motorcykel l\u00e4ngs de i denna stund till synes utr\u00e4tade v\u00e4garna fr\u00e5n Oravais till Forsby. Genom fullheten av Guds ynnest k\u00f6rde han n\u00e4rap\u00e5 fram till f\u00f6rsta b\u00e4nken i Saronkyrkan och kastade sig likt David i fruktan och b\u00e4van framstupa ner inf\u00f6r Herrens heliga domstol. H\u00e4r upplevde han att skulden blev sonad och b\u00f6rdan avlyft.<\/p>\n

S\u00e5 gick det till d\u00e5 baptisterna samlades till midsommarkonferens vid den tid n\u00e4r Mannerheim, Paasikivi och Kekkonen var presidenter i Finland.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

(Kr\u00f6nika i Missionsstandaret nr 7, 3 juli 2009) P\u00e5ven Gregorius formulerade \u00e5r 600 e.kr. listan \u00f6ver de sju d\u00f6dssynderna s\u00e5dan vi k\u00e4nner den i dag. H\u00f6gmodet \u00e4r en av synderna. H\u00f6gmod (superbia) \u00e4r att j\u00e4mf\u00f6ra sig med andra. Man \u00f6verskattar … L\u00e4s mer →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"class_list":["post-788","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-missionstandardet"],"aioseo_notices":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/788","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=788"}],"version-history":[{"count":25,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/788\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":800,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/788\/revisions\/800"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=788"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=788"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=788"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}