Det lackar mot jul i v\u00e5r splittrade v\u00e4rld. Vad \u00e4r det?, skulle Luther ha fr\u00e5gat.<\/p>\n
Vi kanske vet vad julen \u00e4r, och vi k\u00e4nner eventuellt till att ”lacka mot” betyder lida mot, sakta skrida fram emot, n\u00e4rma sig, nalkas. Vi vet ocks\u00e5 m\u00f6jligen att ”splittrad” inneh\u00e5ller betydelserna ”fragmenterad”, ”krossad”, ”s\u00f6nderspr\u00e4ngd”, ”slagen i spillror”. Men betydelsen i ordet ”det” <\/strong>vet vi ingenting om.<\/p>\n Allts\u00e5: vad \u00e4r ”det”<\/strong>?, detta hemlighetsfyllda ord, detta neutrum, detta subjekt med s\u00e5 m\u00e5nga egenskaper som helt saknar ljud, ber\u00f6ring, dofter och smaker… personlighet: ”Det”<\/strong> blir nog bra, ”Det<\/strong>” \u00e4r inte sant, ”det”<\/strong> \u00e4r sant, ”det”<\/strong> bl\u00e5ser, ”det”<\/strong> sn\u00f6ar eller ”det” <\/strong>regnar. ”Det”<\/strong> vart en g\u00e5ng ljus, vart morgon och afton. Den nya bibel\u00f6vers\u00e4ttningen har, n\u00e4r den beskriver hur allt blev till, delvis l\u00e4mnat bort det egendomliga ordet ”det”.<\/strong> H\u00e4r st\u00e5r att ljuset blev till, men fortfarande blir ”det”<\/strong> morgon och afton och ”det”<\/strong> \u00e4r fortfarande den f\u00f6rsta, andra, tredje, fj\u00e4rde, femte och sj\u00e4tte dagen.<\/p>\n I den hebreiska grundtexten finns inget ”det”. <\/strong>H\u00e4r st\u00e5r inte ”det blev kv\u00e4ll”… H\u00e4r st\u00e5r: ” Kv\u00e4ll blev och morgon blev: en dag… Gud gjorde valvet och \u00e5tskiljde vattnet som var under valvet och vattnet som var ovanom valvet. S\u00e5 skedde. Texten beskriver exakt vad som \u00e4gde rum.. Den k\u00e4nde atomfysikern David Bohm (1917-1992) menade att v\u00e5ra spr\u00e5k isolerats fr\u00e5n sina ursprungliga sammanhang och att de uttrycker ingenting annat \u00e4n abstraktion och splittring. V\u00e4rlden m\u00e5ste enligt honom i st\u00e4llet uppfattas som en helhet (jfr hel, helig, h\u00e4lsa; helande) och inte som en samling separata delar. Han f\u00f6respr\u00e5kade en restaurering av spr\u00e5ken, f\u00f6r att vi p\u00e5 nytt skulle kunna f\u00f6rst\u00e5 och uttrycka de djupa sammanhangen och processerna. Han ben\u00e4mner detta ”reomodo”<\/p>\n Allts\u00e5, varf\u00f6r s\u00e4ger vi: ”det regnar” ist\u00e4llet f\u00f6r ”regnet faller ned” (i kaskader eller duggande). Varf\u00f6r s\u00e4ger vi ”det bl\u00e5ser litet hur som helst” ist\u00e4llet f\u00f6r ”vinden bl\u00e5ser vart den vill, du h\u00f6r den bl\u00e5sa, men du vet inte varifr\u00e5n den kommer eller vart den far.<\/p>\n Nu n\u00e4r ”det”<\/strong> lackar mot jul \u00e4r det kanske sk\u00e4l att begrunda julens budskap om fred p\u00e5 jord, om \u00e5terl\u00f6sning och helande.\u00a0<\/p>\n N\u00e4r jag var barn kunde jag grabba tag i, h\u00e5lla om och f\u00f6rst\u00e5 v\u00e4rlden. Som ett barn g\u00f6r det. D\u00e5 var den hel. D\u00e5 var staden min: Det var strax efter vederm\u00f6dan, d\u00e5 n\u00e4r sirenerna fr\u00e5n flyganfallet mot Jakobstad 1944 \u00e4nnu lj\u00f6d i mina \u00f6ron. Vi bodde p\u00e5 Jakobstads Mj\u00f6lkcentrals g\u00e5rd vid Ottomalmsgatan, d\u00e4r far Rafael var disponent. H\u00e4r s\u00e5g jag hur sm\u00f6r blev till: k\u00e4nde dofter av mj\u00f6lk, gr\u00e4dde, k\u00e4rnmj\u00f6lk, och smak av nyk\u00e4rnat sm\u00f6r. H\u00e4r slank vi in bakv\u00e4gen till Gunnar Zittra i butiken f\u00f6r att tigga karameller, h\u00e4r sk\u00f6t vi med ”gumiritsor” r\u00e5ttorna som sprang p\u00e5 den nedersta balken i slasklidret och h\u00e4r f\u00e5ngade vi uppe i girarna p\u00e5 taken med f\u00f6rstoringsglas och guttaperka den tidiga v\u00e5rsolens br\u00e4nnheta kraft. Jag minns torget med marknaderna och fr\u00e4lsningsarmens hornmusikk\u00e5r, som jag, tv\u00e5 \u00e5r gammal, f\u00f6ljde \u00e4nda till k\u00e5rhuset p\u00e5 Tavastgatan, likt en som tjusats av r\u00e5ttf\u00e5ngaren i Hameln. Jag minns Kanalesplanaden med dofterna fr\u00e5n kolonialvarubutikerna. Jag minns morfars och mormors \u00e4ppeldignande g\u00e5rd i kvarteret invid, d\u00e4r jag s\u00e5g hur f\u00e5ren slaktades p\u00e5 h\u00f6starna, och d\u00e4r jag i morfars snickarverkstad l\u00e4rde mig snickra. Jag minns Josefs glasm\u00e4steri, munstycksfabriken, h\u00e4starna p\u00e5 v\u00e5r g\u00e5rd (som g\u00f6dslade v\u00e5ra vinb\u00e4rsbuskar), h\u00e4starna p\u00e5 h\u00f6torget, som bundits fast vid den bom som jag tyckte om att balansera p\u00e5 och d\u00e4r jag en g\u00e5ng under outh\u00e4rdlig sm\u00e4rta riskerade att bli barnl\u00f6s. P\u00e5 uthusv\u00e4ggen framf\u00f6r bommen fanns skylten ”t\u00e4ck din h\u00e4st n\u00e4r k\u00f6lden kniper, gl\u00f6m ej att vattna den”. Skylten finns nu p\u00e5 Jakobstads Museum. D\u00e5 var K\u00f6pmansgatan, som l\u00f6pte l\u00e4ngs torgets sydsida, v\u00e5r k\u00e4lkbacke. Polism\u00e4stare Laurell, han med det raka benet och hemma fr\u00e5n Gamlakarleby, bodde mitt emot oss. Han undervisade oss och f\u00f6rmanade oss att vara f\u00f6rsiktiga n\u00e4r vi med k\u00e4lkarna i hisnande fart susade ner mot Ottomalmsgatan: ”det kan komma en bil”, sade han. P\u00e5 K\u00f6pmansgatan, alldeles utanf\u00f6r ”Sch\u00fcttens” kontor drabbades jag av insikten att julgubben inte finns. Vi var sent en kv\u00e4ll p\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e5n JMC:s julfest p\u00e5 Peders\u00f6re Handelslag. Jag meddelade Pelle detta. Han svarade torrt och aningen \u00f6verl\u00e4gset: ”jag har vetat det l\u00e4nge”.<\/p>\n Jag minns lekarna p\u00e5 trottoarerna p\u00e5 v\u00e5rarna. Jag minns fotbollsmatcherna p\u00e5 ”Mannerheims lindo” och skridsko\u00e5kningen p\u00e5 centralplan tv\u00e5 kvarter l\u00e4ngre bort.<\/p>\n Jag kommer ih\u00e5g Tomtebo, barntr\u00e4dg\u00e5rden invid Kanalesplanaden, d\u00e4r jag en julfest s\u00e5g och h\u00f6rde en \u00e4ngel, som med en r\u00f6d femarmad ljusstake i sina h\u00e4nder sj\u00f6ng: ”nu st\u00e5r jul vid sn\u00f6ig port”. Hon kom sedan att bli min hustru och mor till tre barn.<\/p>\n P\u00e5 julaftons kv\u00e4ll \u00e5t vi lutfisk och gr\u00f6t. D\u00e5 hade lastbilsf\u00f6rarna och b\u00f6nderna f\u00f6r l\u00e4nge sedan l\u00e4mnat v\u00e5r g\u00e5rd och Pelle och jag tillsammans med pappa bes\u00f6kt v\u00e4nner och bekanta. Maria From p\u00e5 Rosenlunden gav oss pojkar alltid var sitt kuvert med en sedel i. Hon hade i sin ungdom \u00e4lskat min farfar Herman. Hos oss p\u00e5 julafton fanns alltid tant Manda, som l\u00e4rde oss att s\u00e4tta s\u00e5 mycket vit- och svartpeppar p\u00e5 vits\u00e5sen att t\u00e5rarna strittade. S\u00e5 skulle det vara enligt hennes pappa. S\u00e5 skedde \u00e4ven hos oss. Julottan i Betania h\u00f6lls klockan 7. K\u00f6ren sj\u00f6ng ”O, helga natt”. Far Rafael dirigerade, mor Margit spelade piano, Runar Nylund sj\u00f6ng solo, jag sov.<\/p>\n P\u00e5 den tiden fanns Herman Wingrens \u00e4ttlingar i Jakobstad: 6 barn, 22 barnbarn. Vid julen samlades de till sl\u00e4ktm\u00f6te. Alla f\u00f6rutom Harald, som hade \u00e5kt till Kanada, varit gift i en vecka, drabbats av minsjukan och aldrig f\u00e5tt barn.<\/p>\n S\u00e5dant var livet d\u00e5, efter vederm\u00f6dan. H\u00e4r fanns n\u00e4rhet och trygghet. M\u00f6tesplatserna var otaliga, samverkan stor.<\/p>\n V\u00e5r sargade, mekaniserade v\u00e4rld (”det-v\u00e4rlden”) <\/strong>n\u00e4rmar sig \u00e5ter jul. Av Herman och Hanna Wingrens barn lever endast en, och av deras barnbarn finns blott tre kvar i Jakobstad.<\/p>\n Min 3-\u00e5riga dotterson Tomas kan inte, som en g\u00e5ng jag det kunde, r\u00f6ra sig p\u00e5 egen hand i staden. Avst\u00e5nden har vuxit och h\u00f6rnet mellan K\u00f6pmansgatan och Ottomalmsgatan \u00e4r farligt.<\/p>\n Nu h\u00f6rs \u00e4n en g\u00e5ng s\u00e5ngen med uppmaningen: ”folk fall nu neder”. Denna g\u00e5ng i annorlunda helgedomar. I snabbk\u00f6pen ljuder nu dansbandsversionerna av ”O, helga natt”, ”Stilla natt” ”Jingle bells och andra konsumentv\u00e4nliga s\u00e5nger. \u00d6knens vind, v\u00e4rldens \u00f6kenstorm har \u00f6vertr\u00e4tt sin gr\u00e4ns och f\u00f6rryckt sj\u00e4lens ordning. Vi har f\u00f6rlorat det som kallades vishet, vi har f\u00f6rlorat oss sj\u00e4lva, vi har f\u00f6rlorat det sammanbindande. Vi lever i illusioner och vi bedrar oss sj\u00e4lva. Tillsammans bedrar vi varandra och vi lever i melankolisk nostalgi.<\/p>\n Vad \u00e4r ”det”,<\/strong> eller som mitt yngsta barnbarn Tyra, 2,5 \u00e5r brukar s\u00e4ga: ”vad h\u00e5ller p\u00e5 med?”.<\/p>\n Jo Gud n\u00e4rmar sig alltj\u00e4mnt denna jul i n\u00e5dens \u00e5r 2006 v\u00e5r sargade och desorienterade v\u00e4rld<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det lackar mot jul i v\u00e5r splittrade v\u00e4rld. Vad \u00e4r det?, skulle Luther ha fr\u00e5gat. Vi kanske vet vad julen \u00e4r, och vi k\u00e4nner eventuellt till att ”lacka mot” betyder lida mot, sakta skrida fram emot, n\u00e4rma sig, nalkas. Vi … L\u00e4s mer