{"id":762,"date":"2009-05-30T10:15:36","date_gmt":"2009-05-30T08:15:36","guid":{"rendered":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/?p=762"},"modified":"2009-05-31T20:29:50","modified_gmt":"2009-05-31T18:29:50","slug":"tankar-i-eu-valets-tid","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/2009\/05\/tankar-i-eu-valets-tid\/","title":{"rendered":"TANKAR I EU-VALETS TID – ANSVAR BEFRIAR"},"content":{"rendered":"

Patrick Wingren<\/strong> kandiderar till EU-parlamentet. Hans valslogan \u00e4r ”ansvar befriar”<\/p>\n

1997 skrev jag texterna till Generalplanen f\u00f6r Jakobstad. Jakobstads fullm\u00e4ktige godk\u00e4nde generalplanen 1998. Texterna k\u00e4nns just nu 12 \u00e5r efter\u00e5t, b\u00e5de tidl\u00f6sa och angel\u00e4gna. Avst\u00e5nden \u00f6kar, alieneringen tilltar. Konturerna av Orwells ”storebror” – eller Dostojevskijs ”Storinkvisitorn – blir allt tydligare i Finland och Europa. Direktiven haglar \u00f6ver oss: direktiv om form och storlek p\u00e5 gurkor, direktiv mot helmj\u00f6lk i skolorna (ytterligare kanske mot den alltf\u00f6r feta modersmj\u00f6lken), snusf\u00f6rbud (trots att den m\u00e5ngfalt farligare r\u00f6ktobaken till\u00e5ts). Med fildelningen som f\u00f6rev\u00e4ndning har vi snart ett datalagringsdirektiv d\u00e4r operat\u00f6rerna tvingas lagra alla telefonsamtal, mail, sms, mms, all internetttrafik: statens totala kartl\u00e4ggning av befolkningen, den totala nedmonteringen av det m\u00e4nskliga v\u00e4rdet.<\/p>\n

Patrick Wingren talar om den enskilde m\u00e4nniskans ansvar f\u00f6r det liv hon har att leva. Detta omfattar v\u00e4sentligt ansvaret f\u00f6r allt liv.<\/p>\n

Nedanst\u00e5ende \u00e4r ett direkt utdrag ur kapitlet om ”f\u00f6rvaltaren”<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

F\u00d6RVALTAREN<\/h2>\n

Jakobstadsbon \u00e4r f\u00f6rvaltare av Jakobstad. F\u00f6rvaltarskap \u00e4r tj\u00e4nande, att r\u00e5da \u00f6ver staden i en best\u00e4md historisk situation. Att r\u00e5da \u00f6ver betyder ocks\u00e5 att utveckla.
\nF\u00f6rvaltarskap inneb\u00e4r inte \u00e4gander\u00e4tt, endast besittningsr\u00e4tt och bruksr\u00e4tt. F\u00f6rvaltaren kan inte k\u00f6psl\u00e5 om sin stad, endast verka i den, men g\u00f6ra detta p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att han kan sj\u00e4lv f\u00f6rverkligas: blir jakobstadsbo i ordets djupaste betydelse och genom denna process ocks\u00e5 v\u00e4rldsmedborgare.\u00a0
\nJakobstadsbon \u00e4r inte spelare vid ett spelbord. Han \u00e4r p\u00e5 en och samma g\u00e5ng spelare, spelbord, kortlek och insats. F\u00f6rsvinner han fr\u00e5n scenen upph\u00f6r allting. Han \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r stadens st\u00f6rsta resurs. Hans f\u00f6rst\u00e5else av sig sj\u00e4lv och hans attityd till den stad han \u00e4r satt att f\u00f6rvalta \u00e4r av vital betydelse f\u00f6r stadens framtid. Jakobstads uppg\u00e5ng eller nedg\u00e5ng beror p\u00e5 honom, han best\u00e4mmer sitt och stadens \u00f6de.
\nV\u00e5rt s\u00e4tt att se p\u00e5 Jakobstad avg\u00f6r v\u00e5r mentala h\u00e4lsa. K\u00e4nnetecknande f\u00f6r oss \u00e4r att vi egentligen inte orkar existera annat \u00e4n med framtidsperspektiv. Ifall vi inte tror p\u00e5 en framtid \u00e4r vi f\u00f6rlorade. Tillsammans med framtiden f\u00f6rlorar vi v\u00e5r andliga h\u00e5llpunkt och f\u00f6rfaller b\u00e5de kroppsligt och sj\u00e4lsligt.
\nDjupare sett handlar det om meningsfullheten i tillvaron och meningen i tillvaron finner vi i v\u00e5ra relationer till andra m\u00e4nniskor, milj\u00f6n och till den kraft som inom oss och utanf\u00f6r oss hela tiden g\u00f6r sig p\u00e5mind. Vi m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r bejaka v\u00e5r m\u00e4nsklighet och betrakta oss sj\u00e4lva i alla dimensioner, den sociala, den kulturella och den kosmiska. En meningsfylld tillvaro hittar vi endast d\u00e4r det finns livskraft i f\u00f6rh\u00e5llandena mellan det psykiska, fysiska och det andliga och detta \u00e4r m\u00f6jligt endast i lokalsamh\u00e4llet, i stadssamfundet. Meningsfullhet handlar om ansvar, gemenskap och skapande.<\/p>\n

ANSVARET<\/h3>\n

Ansvarigheten \u00e4r m\u00e4nniskolivets egentliga v\u00e4sen. Den \u00e4r f\u00f6rbunden med m\u00e4nniskans frihet och bygger p\u00e5 insikten att var och en m\u00e4nniska \u00e4r oers\u00e4ttlig eftersom var och en m\u00e4nniska \u00e4r unik; att varje individs uppgift \u00e4r lika unik som individens speciella m\u00f6jlighet att fylla denna uppgift. Ansvarigheten \u00e4r den tyngd som h\u00e5ller samman den v\u00e4rld m\u00e4nniskan skapat \u00e5t sig. P\u00e5 samma s\u00e4tt som ett skr\u00f6pligt valv f\u00f6rst\u00e4rks genom att man \u00f6kar den vikt som vilar p\u00e5 det s\u00e5 att delarna fogas samman, s\u00e5 blir Jakobstad starkt endast genom ett ansvar som alla Jakobstadsbor delar.<\/p>\n

Problemet just nu – och detta \u00e4r sj\u00e4lvfallet ett universiellt problem – \u00e4r att stadens inv\u00e5nare som enskilda och i en m\u00e5ngfald sociala, kulturella och religi\u00f6sa grupper \u00f6verl\u00e4mnat delar (alltf\u00f6r stora delar) av det gemensamma f\u00f6rvaltarskapet \u00e5t sina valda representanter och tj\u00e4nsteinnehavare inom den kommunala administrationen.
\nI takt med att maktdelegeringen \u00f6kat har ansvaret hos stadsborna minskat. Detta inneb\u00e4r risk f\u00f6r att livet f\u00f6rlorar i mening och i och med detta \u00f6ppnas portarna f\u00f6r likgiltigheten, ledan och destruktiviteten. Meningen i livet \u00e4r f\u00f6rdold i m\u00e4nniskans frihet; friheten \u00e4r historiens skapande subjekt. Men friheten \u00e4r sv\u00e5r, den \u00e4r en tung b\u00f6rda och de flesta m\u00e4nskor \u00e4lskar alls inte friheten och s\u00f6ker den inte heller. Frihet \u00e4r n\u00e4mligen att inta en best\u00e4md h\u00e5llning gentemot betingelserna, verkligt fri \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r endast den som \u00e4r ansvarig.
\nStadssamfundet kan inte sk\u00e4nka stadsborna mening i tillvaron p\u00e5 annat s\u00e4tt \u00e4n genom att \u00f6ka deras r\u00e4tt (och skyldighet) att sj\u00e4lva ge svar p\u00e5 de fr\u00e5gor livet st\u00e4ller dem, att g\u00f6ra dem ansvariga. H\u00e4ri liknar samh\u00e4llets ansvar f\u00f6r\u00e4ldraansvaret, vars prim\u00e4ra m\u00e5l \u00e4r att fostra barnen till sj\u00e4lvst\u00e4ndiga individer som \u00e4lskar den v\u00e4rld de lever i och d\u00e4rf\u00f6r sj\u00e4lva \u00e4r redo att axla ett f\u00f6r\u00e4ldraansvar. Kommunalpolitikens fr\u00e4msta uppgift borde vara att se till att det ocks\u00e5 i framtiden finns en fungerande kommunalpolitik.\u00a0
\nDen nya situationen i Europa aktualiserar just nu fr\u00e5gan om stat, region och kommun och i samband h\u00e4rmed fr\u00e5gan om lokalt sj\u00e4lvstyre. Hittills har kommunerna i stor utstr\u00e4ckning varit starkt styrda av statliga regleringar, vilket lett till att kommunalpolitiken kommit att pr\u00e4glas av partipolitik och ideologier med f\u00f6rankring i den centraliserade makten. Fr\u00e5gan om kommunal sj\u00e4lvst\u00e4ndighet ger oss m\u00f6jlighet, kanske till och med tvingar oss att problematisera begreppen kring den representativa demokratin och ifall m\u00f6jligt, f\u00f6rnya denna utifr\u00e5n gemenskapens v\u00e4sen, dvs. ur en nyf\u00f6dd f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r de element som kan f\u00f6rverkliga en sann m\u00e4nsklig gemenskap. Grunden finns h\u00e4r i f\u00f6rh\u00e5llandet mellan individ och kollektiv.<\/p>\n

GEMENSKAPEN<\/h3>\n

Individ och kollektivEndast m\u00e4nniskan lever i v\u00e4rlden; endast hon kan forma sin v\u00e4rld, besj\u00e4la den och bygga in kontinuitet i den. V\u00e5r tid \u00e4r den alienerade utanf\u00f6rm\u00e4nniskans tid, tiden n\u00e4r den anonyma m\u00e4nniskan dagligen f\u00f6rsvinner och uppl\u00f6ses i flocken. Utvecklingen har g\u00e5tt i tv\u00e5 riktningar: mot en extrem individualism och en extrem kollektivism. I vardera fallet leds vi bort fr\u00e5n det djupt m\u00e4nskliga, fr\u00e5n det unika i var och ens v\u00e4sen och fr\u00e5n behovet av interpersonlig sammansm\u00e4ltning. Individualismen och kollektivismen leder till social heml\u00f6shet, v\u00e4rldsv\u00e5nda och livs\u00e5ngest.
\nFr\u00e5n ett s\u00e5dant tillst\u00e5nd kan inget positivt komma.
\nF\u00f6rvaltarskap inneb\u00e4r utveckling och varje utveckling \u00e4r beroende av fria, kreativa individer. Individen, den enskilda jakobstadsbon, \u00e4r viktigare \u00e4n jakobstadsborna som kollektiv. Endast den enskilda tror, hoppas, \u00e4lskar, endast den enskilda dr\u00f6mmer och drivs av l\u00e4ngtan. Som enskilda f\u00f6ds vi med, f\u00f6r var och en av oss, s\u00e4rskilda egenskaper och m\u00f6jligheter att uppn\u00e5 det sanna m\u00e4nniskovarat p\u00e5 en, f\u00f6r var och en av oss, s\u00e4rskild, egenartad v\u00e4g. Som enskilda d\u00f6r vi och inget allm\u00e4nt kan f\u00f6rst\u00e5 eller tr\u00f6sta oss i den stunden.
\nDen enskilde \u00e4r oers\u00e4ttlig d\u00e4rf\u00f6r att var och en \u00e4r unik. Den enskilde \u00e4r f\u00f6rmer \u00e4n det allm\u00e4nna, men d\u00e4rmed \u00e4r inte allting sagt. Den enskilde som \u00e4r isolerad fr\u00e5n gemenskapen \u00e4r ingenting. Endast den som underordnar sig det allm\u00e4nna \u00e4r f\u00f6rmer \u00e4n det allm\u00e4nna. Individen \u00e4r inget helt, blott en del. Men hemligheten finns f\u00f6rborgad i detta att ju mer unik en m\u00e4nniska \u00e4r, desto starkare \u00e4r hon medveten om att hon endast \u00e4r en del, desto mera \u00e4r hon medveten om gemenskapens betydelse.
\nDen viktigaste fr\u00e5gan i Jakobstad \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r fr\u00e5gan om det \u00e4r m\u00f6jligt att \u00e5stadkomma en kreativ stadsgemenskap med fria individer, vilka just i gemenskapen kan odla det b\u00e4sta inom sig och utvecklas till personligheter med djup samh\u00f6righetsk\u00e4nsla och stark identitet.
\nGemenskap handlar om mellanm\u00e4nsklighet, om det som finns mellan m\u00e4nniskor.
\nDet finns ingen andlig utveckling som inte skulle vara beroende av materiella f\u00f6ruts\u00e4ttningar och till gemenskapens v\u00e4sen h\u00f6r att den m\u00e5ste ha en praktisk p\u00e5taglig bas. Id\u00e9er och f\u00f6re-st\u00e4llningar som inte lyckas skriva in sig i rummet, bli till gator, torg, parker och byggnader, tenderar att dunsta bort. Liksom en familj beh\u00f6ver hus och hem, m\u00e5ste stadsgemenskapen ha ett stadsbygge. En h\u00f6gre utvecklad stadsgemenskap f\u00f6ruts\u00e4tter ett f\u00f6rfinat och mera komplext stadsbygge.
\nStadsbyggandet kan vara den process d\u00e4r gemenskapen bildas, d\u00e4r det mellanm\u00e4nskliga \u00e4ger rum. Stadsbygget kan bli den gemensamhet som f\u00f6rbinder stadsborna med varandra och st\u00e4rker deras sj\u00e4lvk\u00e4nsla. Men f\u00f6r att s\u00e5 skall ske m\u00e5ste stadsbyggnadsfr\u00e5gorna g\u00f6ras till verkliga kommunalpolitiska fr\u00e5gor och i samband med detta m\u00e5ste stadsborna ges r\u00e4tt och skyldighet att individuellt och kollektivt p\u00e5verka sin livsmilj\u00f6.
\nGemenskapen f\u00f6ruts\u00e4tter j\u00e4mlikhet, total j\u00e4mlikhet mellan individer av olika k\u00f6n, raser, \u00e5ldrar och med olik social, religi\u00f6s och politisk tillh\u00f6righet.
\nHittills har v\u00e5r f\u00f6rest\u00e4llning om verkligheten r\u00f6rt sig i en manlig – faustisk dimension, helt kontrollerad av f\u00f6rnuft och kunskap. En b\u00e4rkraftig utveckling kr\u00e4ver ett helt nytt t\u00e4nkes\u00e4tt, en ny f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r livet och livsprocesserna. Det f\u00f6rl\u00f6sande i kvinnans v\u00e4sen, hennes intuition och omsorg, och hennes f\u00f6rm\u00e5ga till helhetssyn m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r kopplas ihop med det manligt rationella t\u00e4nkandet och handlandet, med mannens jagande efter bilder i st\u00e4ndig f\u00f6rvandling. Endast s\u00e5 kan den dynamik som finns i kraftf\u00e4ltet mellan det manliga och det kvinnliga befrias och aktiveras, s\u00e5 att visdom uppst\u00e5r och det sanna m\u00e4nniskovarat f\u00f6rverkligas.\u00a0<\/p>\n

SKAPANDET<\/h3>\n

Skapandet \u00e4r inte en m\u00e4nsklig r\u00e4ttighet, snarare en skyldighet. Det \u00e4r m\u00e4nniskans plikt att f\u00f6rh\u00e5lla sig skapande till sin v\u00e4rld.
\nV\u00e4rlden \u00e4r mer \u00e4n logik. Logiken, fast den \u00e4r en del av v\u00e4rlden \u00e4r inte v\u00e4rlden. En ordnad v\u00e4rld \u00e4r inte v\u00e4rldsordningen. V\u00e4rlden \u00e4r skapelse. Att vara m\u00e4nniska kr\u00e4ver d\u00e4rf\u00f6r mycket mer \u00e4n att till\u00e4gna sig objektiva kunskaper. Det handlar om att sj\u00e4lvst\u00e4ndigt anv\u00e4nda dessa kunskaper. D\u00e4rf\u00f6r f\u00f6ruts\u00e4tter ett sant f\u00f6rvaltarskap kreativitet.
\nEndast individen kan skapa, liksom endast individen kan tro, hoppas och \u00e4lska. Skapelseprocessen har d\u00e4rf\u00f6r en individuell personlig pr\u00e4gel. Men det som g\u00e4ller f\u00f6r tron, hoppet och k\u00e4rleken g\u00e4ller ocks\u00e5 f\u00f6r skapelseakten. Den \u00e4r riktad mot det som har en allm\u00e4nm\u00e4nsklig – mellanm\u00e4nsklig karakt\u00e4r. Skapandet \u00e4r aldrig sj\u00e4lvupptagenhet. I st\u00e4llet \u00e4r det en v\u00e4g f\u00f6r m\u00e4nniskan att tr\u00e4da ut ur sig sj\u00e4lv. Egoismen f\u00f6rkv\u00e4ver, sj\u00e4lvutgivelsen befriar.
\nN\u00e4r m\u00e4nniskan skapar justeras hennes f\u00f6rh\u00e5llande till v\u00e4rlden och v\u00e4rldens f\u00f6rh\u00e5llande till henne. Det \u00e4r ett k\u00e4nt faktum att m\u00e4nniskans s\u00f6kande efter mening i livet ger upphov till inre sp\u00e4nningar i st\u00e4llet f\u00f6r j\u00e4mvikt. Det \u00e4r ocks\u00e5 uppenbart att just denna obalans \u00e4r den n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r mental h\u00e4lsa. Den psykiska h\u00e4lsan \u00e4r beroende av sp\u00e4nningen mellan vad man redan uppn\u00e5tt och vad man b\u00f6r uppn\u00e5, dvs. av klyftan mellan vad man \u00e4r och vad man borde bli. N\u00e4r m\u00e4nskan \u00e4r n\u00f6jd ligger likn\u00f6jdheten, likgiltigheten, ledan p\u00e5 lur. Det \u00e4r n\u00e4r m\u00e4nniskan str\u00e4var efter att justera sitt f\u00f6rh\u00e5llande till v\u00e4rlden som skapandet b\u00f6rjar \u00e4ga rum och i denna process m\u00e5r m\u00e4nniskan v\u00e4l. Den ursprungliga betydelsen av det engelska ordet lycka (happiness) \u00e4r synonym med termen justera, r\u00e4tta till. Skapandet \u00f6vervinner ledan. I skapandet \u00f6vervinner m\u00e4nniskan slaveriet under det utv\u00e4ndiga.
\nN\u00e4r m\u00e4nniskan skapar f\u00f6rvandlas hon sj\u00e4lv. Genom skapandet f\u00f6rverkligar hon sig inte sj\u00e4lv, men skapandet f\u00f6rverkligar henne. Skapandet inneb\u00e4r omv\u00e4lvning och f\u00f6rh\u00f6jande av hela hennes v\u00e4sen. \u00a0
\nVarje m\u00e4nniska \u00e4r skapande.
\nDet \u00e4r en allm\u00e4n missuppfattning att kreativitet skulle vara f\u00f6rbeh\u00e5llet m\u00e4nniskor som sysslar med ”kulturellt” skapande, skapande av vetenskap och konster, skapande av konstn\u00e4rliga verk, skrivande av b\u00f6cker etc. Det \u00e4r i st\u00e4llet s\u00e5 att alla m\u00e4nniskor har en potentiell m\u00f6jlighet att handla kreativt p\u00e5 alla omr\u00e5den som st\u00e4mmer \u00f6verens med respektive m\u00e4nniskors egen f\u00f6rm\u00e5ga, skicklighet och kunskap. M\u00e4nniskans krafter \u00e4r obegr\u00e4nsade. Det finns inga gr\u00e4nser f\u00f6r vad hon kan skapa inom konsten och vetenskapen men ocks\u00e5 i det sociala livet. Skapandet g\u00e4ller f\u00f6r kommunalpolitiken och aff\u00e4rsmannen i lika h\u00f6g grad som f\u00f6r konstn\u00e4ren och uppfinnaren.
\nKreativiteten f\u00f6ruts\u00e4tter tre saker: frihet, lek, kommunikation.<\/p>\n

Frihet<\/h5>\n

S\u00e5 l\u00e4nge m\u00e4nniskan \u00e4r fri \u00e4r hon skapande. I friheten finns hemligheten om m\u00e4nniskan och hemligheten om v\u00e4rlden f\u00f6rborgad. Allt i det m\u00e4nskliga livet m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r pr\u00f6vas utifr\u00e5n friheten. Detta g\u00e4ller individen i f\u00f6rh\u00e5llande till den sociala gruppen, samh\u00e4llet och den allm\u00e4nna meningen. Att inskr\u00e4nka friheten \u00e4r alltid en fientlig handling mot individen och mot skapandet. Frihet \u00e4r inte sj\u00e4lvupptagenhet, individualism; den \u00e4r \u00f6ppenhet, kommunikation och skapande, skapandet av gott och ont. Och just h\u00e4r ligger frihetens problem, och h\u00e4r kanske man hittar f\u00f6rklaringen till att varje samh\u00e4lle tenderat att vara fientligt inst\u00e4llt till friheten och ben\u00e4get att f\u00f6rneka individen. I de samh\u00e4llen d\u00e4r dessa tendenser g\u00e5tt s\u00e5 l\u00e5ngt att de \u00f6verg\u00e5tt i tv\u00e5ng och individen assimilerats i massan, b\u00f6rjar emellertid s\u00f6nderfallet av samh\u00e4llet sj\u00e4lvt. Frihetens v\u00e4g \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r sv\u00e5r att vandra. Friheten \u00e4r den tyngsta av alla kategorier, men h\u00e4r finns livets mening och h\u00e4r sker skapandet.<\/p>\n

Lek<\/h5>\n

M\u00e4nniskan blir otillfredsst\u00e4lld n\u00e4r hon endast \u00e4r h\u00e4nvisad till det nyttiga. Till och med djuren vill mera \u00e4n att \u00e4ta, dricka och sova. Det samh\u00e4lle vars enda syfte \u00e4r att uppr\u00e4tth\u00e5lla ett best\u00e4mt ekonomiskt system, vissa materiella v\u00e4rden \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r i grunden ett m\u00e4nniskofientligt samh\u00e4lle. Uttrycket f\u00f6r en l\u00e4ngtan efter n\u00e5got annat – b\u00e5de hos djuren och hos m\u00e4nniskan – \u00e4r spelet och leken. Hos djuren stannar det d\u00e4rmed. Den uppluckrande, frig\u00f6rande leken hos m\u00e4nniskan str\u00e4cker sig emellertid l\u00e4ngre. Samtidigt som den \u00e4r ett v\u00e4rde i sig \u00e4r den en f\u00f6rg\u00e5rd till de skapande krafterna i m\u00e4nniskan.
\nTv\u00e5 ansedda fysiker, David Bohm och David F Peat, tar upp fr\u00e5gan i en bok om ordning och kreativitet i liv och vetenskap. De menar att dagens vetenskap, teknologi och byr\u00e5krati g\u00f6r mer skada \u00e4n nytta och de pekar p\u00e5 n\u00f6dv\u00e4ndigheten av en ny kreativ str\u00f6mning som skulle \u00a0skapa nya ordningar i det s\u00f6nderfall som r\u00e5der. De framh\u00e5ller att det verkligt djupa t\u00e4nkandet uppst\u00e5r vid mental lek och att ”t\u00e4nkande som f\u00f6rs\u00f6ker undvika lek i sj\u00e4lva verket spelar falskt med sig sj\u00e4lv-… lek tycks tillh\u00f6ra t\u00e4nkandets innersta k\u00e4rna” skriver de.
\nLeken l\u00f6ser upp f\u00f6rnuftets rationalitet. F\u00f6rnuftet som analyserar och klassificerar \u00e4r funktionellt. Dess syfte \u00e4r inte att tj\u00e4na upplevelsen, den tj\u00e4nar sig sj\u00e4lvt och l\u00f6per d\u00e4rf\u00f6r st\u00e4ndigt risk att f\u00f6rst\u00e4rka vederlagda tankem\u00f6nster och deterministiska f\u00f6rest\u00e4llningar. N\u00e4r f\u00f6rnuftet inte f\u00f6rnyas genom lek ligger ledan p\u00e5 lut. V\u00e5r v\u00e4rld blir det inferno som Dante i sin gudomliga komedi beskriver som hoppl\u00f6shetens plats.
\nLeken tj\u00e4nar f\u00f6rnyandet av tanken. Den hj\u00e4lper oss att g\u00f6ra sanna erfarenheter, dvs. att varsebli verkligheten i dess omedelbarhet, att g\u00e5 in i verkligheten som den \u00e4r och identifiera oss med den. I leken finns d\u00e4rf\u00f6r visdomen f\u00f6rborgad.<\/p>\n

Kommunikation<\/h5>\n

Allt sammanh\u00e4nger med allt annat. S\u00e5 h\u00e4vdar vetenskapen. Individen f\u00e5r v\u00e4rde endast i relationer. Fysikerna s\u00e4ger att subatom\u00e4ra partiklar inte \u00e4r ”ting” utan samband mellan ting, och dessa i sin tur \u00e4r sammankopplingar mellan andra ting. Sociologerna s\u00e4ger att en m\u00e4nsklig individ som inte st\u00e5r i ett interaktivt f\u00f6rh\u00e5llande till andra m\u00e4nskliga individer saknar verklighet. Isolering inneb\u00e4r f\u00f6rnekelse av livet, och den m\u00e4nniska som inte kan eller inte vill kommunicera m\u00e5r illa. F\u00f6rm\u00e5gan att kommu-nicera, att leva i \u00f6msesidighet med om-givningen, \u00e4r f\u00f6r en m\u00e4nniska tecken p\u00e5 liv och h\u00e4lsa, p\u00e5 livslust och kreativitet. Och det \u00e4r i sanning s\u00e5 att kreativiteten fl\u00f6dar ur en fri och \u00f6ppen kommunikation.
\nM\u00e4nniskans fr\u00e4msta kommunikationsform \u00e4r spr\u00e5ket, livets mest vitala uttryck. N\u00e4r en m\u00e4n-niska med hela sitt v\u00e4sen tilltalar en annan m\u00e4nniska \u00e4r detta tal likt en ny skapelse. N\u00e4r flera m\u00e4nniskor i \u00e4rlighet och uppriktighet talar med varandra kallas detta tal samtal, dialog. Ordet dialog betyder ”ordet mellan” (dia = mellan; logos = ord, spr\u00e5k). Dialogen \u00e4r den enda kommunikationsform som kan g\u00f6ra en m\u00e4nsklig gemenskap m\u00f6jlig. Spr\u00e5kets v\u00e4sen f\u00f6ruts\u00e4tter en \u00f6msesidig relation mellan m\u00e4nniskor och det \u00e4ger kraft att skapa denna \u00f6msesidighet. I dialogen, i det sanna ordet mellan m\u00e4nniskor, finns skapande energi. N\u00e4r m\u00e4nniskor m\u00f6ts i samtal handlar det i sj\u00e4lva verket om k\u00e4rlek, hopp och tro. En fri dialog \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r ett av de effektivaste s\u00e4tten att komma ut ur den kris som samh\u00e4llet st\u00e5r i, och som inneb\u00e4r att fundamenten f\u00f6r gemenskapen vacklar. Samh\u00e4lle betyder ”den gemensamma grunden”, ”den gemensamma (berg)h\u00e4llen”.
\nSamh\u00e4llet \u00e4r skapat av m\u00e4nniskor som lever tillsammans i lagbundna relationer. N\u00e4r lagarna och f\u00f6rordningarna tappar sin mening b\u00f6rjar uppl\u00f6sningen. Vi lever i en tid av anarkistiskt ifr\u00e5gas\u00e4ttande av tankar och v\u00e4rden.\u00a0
\nF\u00f6rlusten av de objektiva lagar som var avsedda att g\u00f6ra oss moraliskt tillr\u00e4kneliga, och av system vars ursprungliga syften var att underl\u00e4tta livet f\u00f6r oss, \u00e4r i m\u00e5nga avseenden sunda reaktioner. Reaktionerna \u00e4r ber\u00e4ttigade d\u00e4rf\u00f6r att lagarna, normerna, systemen inte l\u00e4ngre f\u00f6rm\u00e5r uppfylla sina funktioner utan i st\u00e4llet bara \u00f6kar den allm\u00e4nna f\u00f6rvirringen. Men att bara f\u00f6rneka r\u00e4cker inte till; f\u00f6rnekelsen skapar ingen riktning i m\u00f6jligheternas malstr\u00f6m. Det som nu beh\u00f6vs \u00e4r att vi tillsammans finner v\u00e4gar till nya v\u00e4rden, till en ny uppfyllelse av lag. I sj\u00e4lva verket finns bara en v\u00e4g, dialogen.
\nAdministrationens stora uppgift \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r att skapa f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r en \u00f6ppen och f\u00f6ruts\u00e4ttningsl\u00f6s dialogbaserad kommunikation mellan de olika delarna av administrationen sj\u00e4lv, men ocks\u00e5 mellan administrationen och de \u00f6vriga delarna av stadssamh\u00e4llet. Detta \u00e4r inte speciellt l\u00e4tt eftersom vi inte \u00e4r vana att samtala i dessa sammanhang. Det meka-niserade och s\u00f6nderdelade samh\u00e4llet pr\u00e4glas av ord som f\u00f6r l\u00e4nge sedan f\u00f6rlorat sin betydelse och av abstrakta koncept vilka tenderar att f\u00f6rvandlas till slogans som bara \u00f6kar klyftorna mellan m\u00e4nniskorna och mellan grupper av m\u00e4nniskor.
\nGenom dialogen kan vi p\u00e5 nytt finna sanningen om oss sj\u00e4lva och v\u00e4rlden och uppt\u00e4cka lagar och system som vi kan binda oss sj\u00e4lva vid. Ett verkligt samfund kan uppst\u00e5 ur det som vi som stadsbor tillsammans kommit underfund med, genom det fynd vi tillsammans gjort (samfund = ett gemensamt fynd). Genom dialogen och endast genom den kan samh\u00e4llet besj\u00e4las p\u00e5 nytt.<\/p>\n

SLUTORD<\/h3>\n

Jakobstadsbo blir man. Ingen \u00e4r det i verklig mening endast genom mantalsskrivning. D\u00e4rtill kr\u00e4vs h\u00e5rt och medvetet arbete. Staden kan f\u00f6rliknas vid ett konstverk eller vid ett konsthantverk som stadsborna tillsammans st\u00e4ndigt arbetar p\u00e5. Ett verkligt hantverk kr\u00e4ver skicklighet, m\u00e4sterlighet och m\u00e4stare blir man endast genom egna, h\u00e5rt f\u00f6rv\u00e4rvade er-farenheter. Ingen blir m\u00e4stare genom att titta p\u00e5 och ”uppleva”, endast genom att leva sig in i det man g\u00f6r, genom att sj\u00e4lv g\u00f6ra erfarenheter, genom h\u00e5rt arbete.<\/p>\n

Att tala om staden som ett konstverk innefattar sj\u00e4lvfallet mycket mer \u00e4n stadens fysiska gestalt. I sj\u00e4lva verket handlar det om att bem\u00e4stra de sammanfl\u00e4tade principer som, utifr\u00e5n de djupaste m\u00e4nskliga behoven, f\u00e5r staden att fungera och utvecklas.
\nI denna process spelar emellertid stadsbygget en avg\u00f6rande roll. Ingen k\u00e4nsla eller tanke \u00e4ger best\u00e5nd som inte f\u00f6rm\u00e5r skriva in sig i rummet, bli till byggnader, gator, torg etc. Henri Lefebvre s\u00e4ger d\u00e4rf\u00f6r, att vi med oss sj\u00e4lva som insats (”med det m\u00e4nskliga som verk”) m\u00e5ste skapa kvalificerade platser, platser f\u00f6r m\u00f6te, verk och lek, platser d\u00e4r utbytet inte endast \u00e4r beroende av varan, kommersen eller profiten. Endast s\u00e5 \u00e4ger stadssamfundet best\u00e5nd, endast s\u00e5 finner m\u00e4nniskan mening i tillvaron. Det sanna m\u00e4nniskovarat handlar om f\u00f6rvaltarskap.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Patrick Wingren kandiderar till EU-parlamentet. Hans valslogan \u00e4r ”ansvar befriar” 1997 skrev jag texterna till Generalplanen f\u00f6r Jakobstad. Jakobstads fullm\u00e4ktige godk\u00e4nde generalplanen 1998. Texterna k\u00e4nns just nu 12 \u00e5r efter\u00e5t, b\u00e5de tidl\u00f6sa och angel\u00e4gna. Avst\u00e5nden \u00f6kar, alieneringen tilltar. Konturerna av … L\u00e4s mer →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[],"class_list":["post-762","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-arkitektur-och-samhalle"],"aioseo_notices":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/762","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=762"}],"version-history":[{"count":25,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/762\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":781,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/762\/revisions\/781"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=762"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=762"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=762"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}