I triangeln Gud, v\u00e4rld, m\u00e4nniska, finns de tre fundamentala aspekterna i den historiska processen: Gud, v\u00e4rlden, m\u00e4nniskan. Vad som \u00e4r, vad som kunde vara, vad som borde vara. Verklighet och m\u00e4nniskans s\u00f6kande efter verklighet.<\/p>\n
Bibeln beskriver genomg\u00e5ende m\u00e4nniskan som f\u00f6rvaltare eller som tj\u00e4nare, som st\u00e4llf\u00f6retr\u00e4dare till HONOM, den H\u00f6gste. M\u00e4nniskan sattes att tj\u00e4na och v\u00e5rda den jord fr\u00e5n vilken hon var tagen och som hon sj\u00e4lv var en omistlig del av. Efter det att en storm bl\u00e5ste upp ur paradiset och jorden f\u00f6rbannades, f\u00f6rvandlades uppdraget till att genom h\u00e5rt arbete och stor m\u00f6da \u00e5terl\u00f6sa jorden fr\u00e5n f\u00f6rbannelsen. N\u00e4r hon g\u00f6r s\u00e5, tj\u00e4nar hon Gud men utan Gud kan hon inte g\u00f6ra det. Tj\u00e4nandet bygger p\u00e5 att f\u00f6rh\u00e5llandet mellan m\u00e4nniska och Gud \u00e4r verkligt. Det bygger p\u00e5 trohet, f\u00f6rtroende, \u00f6msesidighet. Det hebreiska uttrycket f\u00f6r detta f\u00f6rh\u00e5llande mellan Gud och m\u00e4nniska \u00e4r Chefsed, som betecknar den trohet och tillgivenhet som finns mellan l\u00e4nsherren och hans vasall. Den p\u00e5litlige f\u00f6rvaltaren, som Gud har behag till och bekr\u00e4ftar, f\u00f6rverkligar n\u00e5got i enlighet med HANS, den H\u00f6gstes vilja, samtidigt som han sj\u00e4lv f\u00f6rverkligas dvs. blir en sann m\u00e4nniska. V\u00e4sentligt handlar det om helgelseprocessen. ”V\u00e4gen till helgelse g\u00e5r med n\u00f6dv\u00e4ndighet genom handling”, s\u00e4ger Dag Hammarskj\u00f6ld. Buber uttrycker saken koncist: ”endast den som skapar blir skapad”.<\/p>\n
F\u00f6rh\u00e5llandet mellan HONOM, den H\u00f6gste och m\u00e4nniskan, har emellertid en dimension som mycket s\u00e4llan ber\u00f6rs av uttydare, n\u00e4mligen f\u00f6rvaltarskapet i form av ett k\u00e4rleksf\u00f6rh\u00e5llande mellan man och kvinna. Begreppen tj\u00e4nare, bitr\u00e4de, torpare f\u00f6rdjupas och f\u00f6rinnerligas hos Hoschea, Hesekiel och Johannes. Gud \u00e4r man, m\u00e4nskligheten hans kvinna. Hosea talar om det judiska folket som Guds hustru, Hesekiel om Jerusalem som Guds \u00e4lskade; Johannes om det nya Jerusalem som Kristi brud.<\/p>\n
I ber\u00e4ttelsen om det som h\u00e4nde n\u00e4r allting b\u00f6rjade, s\u00e4gs att Gud skapade m\u00e4nniskorna till sin bild, till Guds bild skapade han dem, manlig, kvinnlig skapade han dem. .<\/p>\n
P\u00e5 samma s\u00e4tt som man och kvinna \u00e4r ett, \u00e4r Gud och m\u00e4nniskan ett. Liksom det inte var gott f\u00f6r mannen att vara allena, vill Gud inte vara allena. Han s\u00f6ker sin ”hj\u00e4lp” i m\u00e4nniskan, som i likhet med kvinnan i ”S\u00e5ngernas s\u00e5ng” f\u00f6rl\u00f6ser honom. P\u00e5 samma s\u00e4tt som mannen beh\u00f6ver ett motstycke, kvinnan, beh\u00f6ver Gud sitt motstycke, m\u00e4nniskan, f\u00f6r att skapelsen skall fullbordas. Orden som i den hebreiska grundtexten beskriver f\u00f6rh\u00e5llandet mellan man och kvinna, \u00e4r samma ord som det som anger f\u00f6rh\u00e5llandet mellan solen och jorden. Solen s\u00f6rjer f\u00f6r livet p\u00e5 jorden och verkar genom jorden. Mannen s\u00f6rjer f\u00f6r kvinnan, liksom solen verkar genom jorden. Kvinnan \u00e4r liksom jorden den som mottar och f\u00f6rl\u00f6ser.<\/p>\n
Hoschea beskriver f\u00f6rh\u00e5llandet mellan Gud och det utkorade folket i form av sitt egna trasiga \u00e4ktenskap. Gomer, Diblajims dotter, hade l\u00e4mnat sin man Hoschea och l\u00f6pte efter sina \u00e4lskare. Vad l\u00f6saktigheten hos Gomer djupast sett berodde p\u00e5, s\u00e4gs inte. Klart \u00e4r emellertid att hon var ett offer f\u00f6r sin egen livst\u00f6rst. Gomers t\u00f6rst var \u00e4kta; hon t\u00f6rstade efter liv. Hennes misstag var att hon s\u00f6kte sl\u00e4cka t\u00f6rsten vid grumliga k\u00e4llor.<\/p>\n
I evangelierna ber\u00e4ttas om hur Jesus f\u00f6rh\u00e5ller sig till kvinnor, lika Gomer.<\/p>\n
Vid brunnen invid Sykar m\u00f6ter vi kvinnan som haft fem m\u00e4n och levde ihop med en som inte var hennes egen. Jesus bejakar hennes t\u00f6rst, men s\u00e4ger till henne att det vatten hon f\u00f6rs\u00f6ker sl\u00e4cka den med, endast g\u00f6r henne t\u00f6rstigare. Han erbjuder henne ett vatten som g\u00f6r att hon aldrig n\u00e5gonsin skall t\u00f6rsta.<\/p>\n
N\u00e4r de religi\u00f6sa ledarna f\u00f6rde fram en kvinna, som s.a.s. ertappats p\u00e5 bar g\u00e4rning, avsl\u00f6jade Jesus sanningen om dem sj\u00e4lva och uppmanade den som \u00e4r utan synd att kasta f\u00f6rsta stenen. Efter det v\u00e5gade ingen d\u00f6ma henne. Inte heller Jesus f\u00f6rd\u00f6mde henne, men han uppmanade henne att inte synda mer.<\/p>\n
Maria fr\u00e5n Magdala var ett offer f\u00f6r sj\u00e4lvf\u00f6rintelsens och icke-varats ande, som inifr\u00e5n fr\u00e4ter s\u00f6nder personligheten. I Simons hus v\u00e4tte hon Jesu f\u00f6tter med sina t\u00e5rar och torkade dem med sitt h\u00e5r. Hon kysste hans f\u00f6tter och sm\u00f6rjde hans huvud med balsam. Jesus f\u00f6rl\u00e4t hennes synder och befriade henne.<\/p>\n
Gomer \u00e5terfann till slut sin livsuppgift, kvinnan vid brunnen \u00e5terfick m\u00e4nniskov\u00e4rdet, \u00e4ktenskapsbryterskan undslapp att bli stenad och Maria fr\u00e5n Magdala befriades fr\u00e5n tillvarons f\u00f6rd\u00e4rvsmakter.<\/p>\n
P\u00e5 samma s\u00e4tt f\u00f6rh\u00e5ller sig Gud till v\u00e4rlden, den v\u00e4rld som han \u00e4lskade s\u00e5 h\u00f6gt att han offrade sin enf\u00f6dde son f\u00f6r att var och en som s\u00e4tter sin tillit till honom inte skall f\u00f6rsvinna i intet, utan f\u00f6r evigt leva. P\u00e5 samma s\u00e4tt som Jesus inte d\u00f6mde m\u00e4nniskor i n\u00f6d, d\u00f6mer Gud inte v\u00e4rlden, hur hemsk och hur s\u00f6ndersliten av passioner och neds\u00f6lad av laster den \u00e4n \u00e4r.<\/p>\n
M\u00e4nniskans framtid finns i en transformerad verklighet, d\u00e4r Gud bor. Denna nya v\u00e4rld \u00e4r inte bara himmelsk utan ocks\u00e5 en transformerad jordisk verklighet. Och vi ser det Nya Jerusalem ”redo som en brud som \u00e4r smyckad f\u00f6r sin man”…Hon bryter fram som morgorodnadens glans, sk\u00f6n s\u00e5som m\u00e5nen, klar s\u00e5som gl\u00f6dklotet”. <\/em>Och hon s\u00e4ger: ”Jag \u00e4r min \u00e4lskades, till mig st\u00e5r hans \u00e5tr\u00e5….<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I triangeln Gud, v\u00e4rld, m\u00e4nniska, finns de tre fundamentala aspekterna i den historiska processen: Gud, v\u00e4rlden, m\u00e4nniskan. Vad som \u00e4r, vad som kunde vara, vad som borde vara. Verklighet och m\u00e4nniskans s\u00f6kande efter verklighet. Bibeln beskriver genomg\u00e5ende m\u00e4nniskan som f\u00f6rvaltare … L\u00e4s mer