Spr\u00e5ket skiljer oss fullst\u00e4ndigt fr\u00e5n alla andra levande varelser. M\u00e4nniskan \u00e4r best\u00e4md som ande och ande \u00e4r ord. Spr\u00e5ket \u00e4r oss givet. Inte s\u00e5 att spr\u00e5ket installerats i oss som man installerat ett program i en dator. Spr\u00e5ket finns inte i oss; vi finns i spr\u00e5ket. Dess ursprung finns hos Gud, och det \u00e4r genom spr\u00e5ket Gud uppenbarar sig f\u00f6r oss. Spr\u00e5ket \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r livets mest vitala uttryck. Allt sant tal \u00e4r som en ny skapelse, eller mera precist: sant tal f\u00f6regriper en verklighet i vardande. Sant tal, inte det ordin\u00e4ra, det slitna, kallnade spr\u00e5ket. Men inte ens pladdret kan existera om inte det sanna talet funnes. N\u00e4r pratet tar \u00f6verhand g\u00e5r emellertid den skapande kraften f\u00f6rlorad. Sorgligt nog h\u00e5ller vi allt mer p\u00e5 att f\u00f6rlora ordets kraft och d\u00e4rmed nyskapande energi. Vi l\u00e5ter munnen g\u00e5, men lyssnar inte l\u00e4ngre och har ingenting att s\u00e4ga. Vi diskuterar men samtalar inte l\u00e4ngre med varandra<\/p>\n
Varje sant tal f\u00f6r\u00e4ndrar verkligheten och skapar den p\u00e5 nytt. Bek\u00e4nnelsen i en domsal f\u00f6r\u00e4ndrar verkligheten. Domarens domslut f\u00f6r\u00e4ndrar verkligheten. Att f\u00f6rklara krig mot n\u00e5gon f\u00f6r\u00e4ndrar verkligheten. Att st\u00e5 inf\u00f6r Gud och m\u00e4nniskor och i sanning s\u00e4ga sitt ”ja” till den man \u00e4lskar f\u00f6r\u00e4ndrar verkligheten. Tilltalen: ”jag \u00e4lskar dig”, ”f\u00f6rl\u00e5t mig”, skapar nya f\u00f6rh\u00e5llanden. Sann b\u00f6n f\u00f6r\u00e4ndrar verkligheten. Sann f\u00f6rkunnelse skapar ny substans. Problemet \u00e4r att v\u00e5r vana att pladdra tenderar att infiltrera v\u00e5r b\u00f6n och hindrar oss fr\u00e5n att be genuint. V\u00e5r b\u00f6n saknar d\u00e4rmed kraft. Tragiskt \u00e4r att f\u00f6rkunnelsen f\u00f6rfaller till teologiska eller ideologiska f\u00f6rel\u00e4sningar, d\u00e4r talaren begr\u00e4nsar Gud genom att tala om honom i st\u00e4llet f\u00f6r att f\u00f6rmedla Guds f\u00f6rl\u00f6sande tilltal; predikningarna blir utl\u00e4ggningar d\u00e4r levande ord stelnat till begrepp och abstrakta slogans som bildar flockar och myrstackar ist\u00e4llet f\u00f6r gemenskap och f\u00f6rsamlingar. Budb\u00e4raren har inte lyssnat in det han skall b\u00e4ra bud om. Inte heller k\u00e4nner han folkets behov. Talet saknar uppenbarelse och d\u00e4rmed energi. Annorlunda med det sanna talet. Det f\u00f6regriper alltid verkligheten samtidigt som det skapar den.<\/p>\n
F\u00f6r att Adam, den av jorden tagna, skulle kunna h\u00e4mta fram sin egen verklighet och hitta sig sj\u00e4lv, f\u00f6rde Gud allt levande fram inf\u00f6r honom. Gud ville se hur han skulle tilltala dem, och det ber\u00e4ttas att s\u00e5som Adam anropade en levande varelse skulle dess namn vara. M\u00e4nniskan, skapelsens mest karakteristiska uttryck \u00e4ger f\u00f6rm\u00e5gan att kommunicera med naturen. Hon \u00e4r, <\/em>som Goethe s\u00e4ger det, ”det organ, genom vilket naturen avsl\u00f6jar sina hemligheter. I den subjektiva personligheten visar sig v\u00e4rldens djupaste inneh\u00e5ll… I sj\u00e4lva den m\u00e4nskliga anden ligger medlet att avsl\u00f6ja naturens drivkrafter”.<\/em> Adams ursprungliga dialog med naturen handlade d\u00e4rf\u00f6r\u00a0 om naturens samtal med sig sj\u00e4lv, om en kommunikation d\u00e4r objekt och subjekt blandades och f\u00f6rvandlades i igenk\u00e4nnandets handlingar. Han t\u00e4nkte inte ut varelsernas namn. <\/em>I sann dialog med de levande varelserna k\u00e4nde Adam igen dem i sig sj\u00e4lv och kunde tilltala dem med – som TS Elliot skulle uttrycka det – deras v\u00e4sens namn. Verkligheten f\u00f6r\u00e4ndrades och sj\u00e4lv f\u00f6rvandlades \u00e4ven han. Spr\u00e5ket skapade och omskapade.<\/p>\n Ande \u00e4r ord. Spr\u00e5kets ursprung finns hos Gud. Spr\u00e5kets vitalitet \u00e4r beroende av v\u00e5rt f\u00f6rh\u00e5llande till v\u00e4rlden och till Gud.<\/p>\n I varje begynnelse finns energiladdad tomhet, ett kaotiskt gl\u00f6dande m\u00f6rker. Men i begynnelsen finns ocks\u00e5 ordet. I Bubers \u00f6vers\u00e4ttning av skapelseber\u00e4ttelsen st\u00e5r det: ”I begynnelsen<\/em><\/strong> skapade Gud himmel och jord \/ Men jorden var irrf\u00e4rd och virrvarr \/ M\u00f6rker \u00f6ver urvirvelns ansikte”.<\/em> Gud ser p\u00e5 detta m\u00f6rkret och s\u00e4ger: ”Ljus bliv till!”<\/em> och\u00a0 ”Ljus blev till”. <\/em>Enligt judisk f\u00f6rest\u00e4llning var ljuset redan skapat. Det fanns invikt i det av virrvarr flammande m\u00f6rkret, i det som mystikern Jakob B\u00f6hme kallade ”den svarta elden”. Gud tilltalade detta ljus och h\u00e4mtade d\u00e4rmed fram det ur m\u00f6rkret. Ljuset alstrade sedan ordningar p\u00e5 samma s\u00e4tt som laserstr\u00e5len f\u00e5r hologrammet att framtr\u00e4da ur ett till synes meningsl\u00f6st virvelm\u00f6nster. Men ordet var f\u00f6re ljuset; tilltalet: ”ljus bliv till”, f\u00f6regrep verkligheten. Matti Bergstr\u00f6m beskriver en energifylld tomhet i v\u00e5ra hj\u00e4rnor. David kanske menar samma sak n\u00e4r han i Ps 18 t\u00e4nker p\u00e5 sig sj\u00e4lv, sin egen svarta eld, sina passioner, p\u00e5 urvirveln i sig. Han hade lyssnat in Guds tilltal, bejakat det och utbrister efter det att verkligheten f\u00f6r\u00e4ndrats: ”Ja, det \u00e4r du, som lyser upp min fackla.\/- HAN, min Gud, genomlyser mitt m\u00f6rker.” <\/em>(Buber)<\/p>\n Vi \u00e4r tagna fr\u00e5n jorden; vi \u00e4r varelser av k\u00f6tt och blod. Vi \u00e4r inte \u00f6verm\u00e4nniskor, inte m\u00e4nniskogudar, inte \u00e4nglar, inte dj\u00e4vlar. Men den som f\u00f6rs\u00f6ker bli en \u00e4ngel tenderar snabbt att bli en dj\u00e4vul eller en skuggbild. I ”Anteckningar fr\u00e5n k\u00e4llarh\u00e5let” s\u00e4ger Dostojevskij: ”Det har till och med g\u00e5tt dith\u00e4n att vi ser det som en belastning att vara m\u00e4nniskor – m\u00e4nniskor av \u00e4kta k\u00f6tt och blod, v\u00e5rt eget k\u00f6tt och blod; vi blygs \u00f6ver det, ser det som n\u00e5got att sk\u00e4mmas f\u00f6r, och vi f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra om oss till n\u00e5gotslags vidunderliga allm\u00e4nm\u00e4nniskor. Vi f\u00f6ds d\u00f6da……..Snart kommer vi v\u00e4l att t\u00e4nka ut ett s\u00e4tt av avlas ur en ide\u00b4”.<\/em><\/p>\n Vi har v\u00e5rt s\u00e4te i det jordiska och inte f\u00f6r ett \u00f6gonblick f\u00e5r vi f\u00f6rneka detta, men f\u00f6rm\u00e4nskligade, sanna m\u00e4nniskor, blir vi endast genom att svara p\u00e5 gudomligt tilltal. D\u00e4rf\u00f6r lever vi och \u00e4r levande endast genom f\u00f6rnimmelsen av att st\u00e5 i ber\u00f6ring med, som Dostojevskij s\u00e4ger det, ”andra hemlighetsfulla v\u00e4rldar”. <\/em>Om denna k\u00e4nsla f\u00f6rsvagas eller utpl\u00e5nas i oss, d\u00f6r det som v\u00e4xt upp i oss och vi blir likgiltiga f\u00f6r livet. ”V\u00e5ra ord tr\u00f6ttnar och kallnar”,<\/em> som Ole Jakobsson uttrycker saken.<\/p>\n M\u00f6tet med Gud bortom tid och rum \u00e4r spr\u00e5kskapande. ”V\u00e5ra ord kommer tillbaka och vittnar om gl\u00e4djen som finns vid m\u00e5let i eviga livets k\u00e4lla” <\/em>(Jakobsson). Ordet f\u00f6regriper en verklighet i vardande; det alstrar nya ordningar.\u00a0 Ordet blir k\u00f6tt och blod, br\u00f6d och vin. Sj\u00e4len blir till ett. Bibeln p\u00e5st\u00e5r att detta \u00e4r m\u00f6jligt endast genom det sant m\u00e4nskliga, genom tron p\u00e5 gudam\u00e4nniskan Jesus Kristus. Tror vi verkligen p\u00e5 det?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Spr\u00e5ket skiljer oss fullst\u00e4ndigt fr\u00e5n alla andra levande varelser. M\u00e4nniskan \u00e4r best\u00e4md som ande och ande \u00e4r ord. Spr\u00e5ket \u00e4r oss givet. Inte s\u00e5 att spr\u00e5ket installerats i oss som man installerat ett program i en dator. Spr\u00e5ket finns inte … L\u00e4s mer