{"id":40,"date":"2004-12-06T12:00:13","date_gmt":"2004-12-06T20:00:13","guid":{"rendered":"http:\/\/www.wingren.fi\/ord\/roger\/?p=40"},"modified":"2009-01-05T20:29:54","modified_gmt":"2009-01-06T04:29:54","slug":"o-kom-lat-oss-tillbedja","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/2004\/12\/o-kom-lat-oss-tillbedja\/","title":{"rendered":"O, kom l\u00e5t oss tillbedja"},"content":{"rendered":"<p><em>&#8221;D\u00e5 stod Herrens \u00e4ngel framf\u00f6r dem och Herrens h\u00e4rlighet lyste omkring dem, och de greps av stor f\u00f6rf\u00e4ran.<\/em><em> I dag har en fr\u00e4lsare f\u00f6tts \u00e5t er i Davids stad, han \u00e4r Messias&#8221;.<\/em><\/p>\n<p>\u00a0Ju mer m\u00e4nniskan blir m\u00e4nniska, desto viktigare \u00e4r det f\u00f6r henne att kunna tillbe.<\/p>\n<p>Efter det att herdarna den f\u00f6rsta julnatten mottagit budskapet fr\u00e5n Guds budb\u00e4rare s\u00f6kte de sig ner till stallet f\u00f6r att betyga den nyf\u00f6dde sin v\u00f6rdnad. Mitt bland kreaturen s\u00e5g de barnet som var lindat och l\u00e5g i en krubba. De s\u00e5g Messias; de s\u00e5g Kristus, de s\u00e5g honom i vilken Gud sammanfattar allt i himmel och p\u00e5 jord. Allt var s\u00e5 som det hade sagts dem. Och de v\u00e4nde tillbaka och prisade och lovade Gud f\u00f6r vad de hade f\u00e5tt h\u00f6ra och se.<\/p>\n<p>De f\u00f6rsta stegen i riktning mot stallet var deras f\u00f6rsta steg mot det egna\u00a0 m\u00e4nniskovardandet. S\u00e5 \u00e4r det f\u00f6r oss alla. V\u00e4gen till gudslikhet g\u00e5r alltid genom det sant jordiska. H\u00e4r m\u00f6ter vi fr\u00e4lsaren. Genom stegvis f\u00f6rvandling, stegvis \u00f6verg\u00e5ng fr\u00e5n en v\u00e4rld till en annan, genom att l\u00e4ra k\u00e4nna nya och dittills helt ok\u00e4nda verkligheter befrias vi. Fullkomnandet \u00e4ger rum i tillbedjan.\u00a0<\/p>\n<p>F\u00f6r att kunna vara fr\u00e4lsare och ge v\u00e5ra sj\u00e4lar liv i den \u00f6vernaturliga f\u00f6rl\u00e4ngning som vi kallar det eviga livet, m\u00e5ste Jesus uppfylla vissa villkor i f\u00f6rh\u00e5llande till v\u00e4rlden. Han m\u00e5ste f\u00f6das av kvinna. Han m\u00e5ste leva och verka i v\u00e4rlden. Han m\u00e5ste d\u00f6. Han m\u00e5ste uppst\u00e5. Endast s\u00e5 blev han Kristus.<\/p>\n<p>Den v\u00e4rld som jag talar om \u00e4r den p\u00e5tagliga, kroppsliga v\u00e4rlden, den naturliga v\u00e4rlden, den som vi kan erfara genom v\u00e5ra sinnen: genom det vi smakar, ser, ber\u00f6r, h\u00f6r, genom att k\u00e4nna dofter. Den som handlar om blod, svett och t\u00e5rar. Jag talar om den v\u00e4rld som Gud s\u00e5 \u00e4lskar.<\/p>\n<p>Denna v\u00e4rld uppfattas i dag av vetenskapen som ett sammanh\u00e5llet aktivt system d\u00e4r medvetenhet och frihet gradvis v\u00e4xer. K\u00e4nnetecknande f\u00f6r processen \u00e4r dess str\u00e4van mot ett h\u00f6gre medvetande, i vilket allt det som \u00e4r v\u00e4sentligt i livets or\u00e4kneliga kraftuppb\u00e5d, sammanf\u00f6rs och organiseras. Ett h\u00f6gre medvetande f\u00f6ruts\u00e4tter alltid en rikare sammansatt materia. Det \u00e4r i denna f\u00f6r\u00e4dlingsprocess som m\u00e4nskan \u00e4r uppfordrad att ge sitt svar. V\u00e4rlden \u00e4r stoft; m\u00e4nniskan \u00e4r kallad att upph\u00f6ja den till ande genom att ge form \u00e5t materien, genom att f\u00f6r\u00e4dla k\u00f6ttet och l\u00e5ta ljuset genomtr\u00e4nga m\u00f6rkret till dess sj\u00e4lva m\u00f6rkret skiner och det inte finns n\u00e5gon \u00e5tskillnad mellan dessa tv\u00e5.<\/p>\n<p>David Bohm (1917-1992, en av samtidens st\u00f6rsta fysiker) talar om en implicit ordning som har en kosmisk dimension men som v\u00e4sentligen utspelas p\u00e5 det socio-kulturella planet. Han namnger den inte, men s\u00e4ger att den \u00e4r genomsyrad av k\u00e4rlek. Paulus personaliserar denna generativa ordning. Han s\u00e4ger att Kristus \u00e4r det universella kosmiska centrum d\u00e4r allting l\u00f6per samman och allting blir f\u00f6rklarat (&#8221;Gud skall i Jesus Kristus sammanfatta allt i himmel och p\u00e5 jord&#8221;). I honom blir allt uppfattat och fr\u00e5n honom kommer alla impulser. Himmel och jord \u00e4r ett och i Honom skall de bli ett.<\/p>\n<p>P\u00e5 samma s\u00e4tt som Gud m\u00e5ste inkarneras, kan vi bli fr\u00e4lsta endast genom att acceptera v\u00e4rlden, f\u00f6renas med universum, bli ett med Hans skapelse. P\u00e5 samma s\u00e4tt som Gud s\u00e5 \u00e4lskade v\u00e4rlden att han gav den sin ende son f\u00f6r att de som tror p\u00e5 honom inte skall upph\u00f6ra att existera, n\u00e5r vi v\u00e5r best\u00e4mmelse (blir Guds bild och likhet) endast genom \u00e4lska v\u00e4rlden. Vi m\u00e5ste l\u00e4ra k\u00e4nna v\u00e4rlden som Abraham k\u00e4nde Sara. Vi m\u00e5ste ha intimt umg\u00e4nge med den. Vi m\u00e5ste i handling uppleva enheten med den. Bara om vi samtycker till v\u00e4rldens existens; bara om vi tror p\u00e5 v\u00e4rlden kan vi bli Guds medhj\u00e4lpare och medskapare och samtidigt sj\u00e4lva omskapas och fullkomnas, fr\u00e4lsas. Bara om vi v\u00e5gar l\u00e4gga v\u00e5r andes armar om v\u00e4rlden, skall v\u00e5ra h\u00e4nder m\u00f6ta de h\u00e4nder som h\u00e5ller den. D\u00e5 blir v\u00e4rlden runtom oss gudomlig. Den \u00e4r inte l\u00e4ngre rymdens m\u00f6rka och \u00f6dsliga kyla, inte bara t\u00f6cken \u00f6ver urvirvelns anlete, inte endast frossande eld eller st\u00f6rtv\u00e5gor fr\u00e5n m\u00e5nga vatten som v\u00e4snas och fradgas.<\/p>\n<p>F\u00f6r m\u00e5nga kristna \u00e4r materien d\u00f6dvikt och illusion. F\u00f6r dem g\u00e4ller endast &#8221;personliga relationer&#8221; i v\u00e4rlden. De reducerar d\u00e4rmed Gud och hans skapelse till &#8221;juridiska personer&#8221;. Samtidigt \u00f6verbetonar de det andliga och det \u00f6vernaturliga s\u00e5 till den grad att sj\u00e4len betraktas som en g\u00e4st i verkligheten och f\u00e5nge i materien. Fr\u00e4lsningen blir en fr\u00e5ga f\u00f6r den enskilde, och den kosmiska utvecklingen, detta att Gud i Jesus Kristus i en skapande process sammanfattar allt i himmel och p\u00e5 jord, har man inget intresse av.<\/p>\n<p>F\u00f6r den som p\u00e5tagligt l\u00e4rt k\u00e4nna Kristi n\u00e5d \u00e4r anden en sammansatt enhet, i vilken m\u00e4nskans helighet fullbordas p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt att hennes speciella egenskaper och resurser utvecklas s\u00e5 l\u00e5ngt det \u00e4r m\u00f6jligt i processer, d\u00e4r n\u00e5gonting fullkomligt nytt k\u00e4mpar sig fram. F\u00f6r en s\u00e5dan m\u00e4nniska \u00e4r v\u00e4rlden inte ett besv\u00e4rande p\u00e5h\u00e4ng utan r\u00e5material f\u00f6r nya skapelser, helt igenom fylld av underbara m\u00f6jligheter. F\u00f6r en s\u00e5dan m\u00e4nniska finns ingen plats och ingen tid i v\u00e4rlden d\u00e4r Guds helighet inte l\u00e5ter sig finnas. En s\u00e5dan m\u00e4nniska var Mose som ombads ta av sig skorna d\u00e4rf\u00f6r platsen i \u00f6demarken var helig. En s\u00e5dan m\u00e4nniska \u00e4r lik en stege som st\u00e4llts p\u00e5 jorden men som r\u00e4cker \u00e4nda upp till himlen. Allt vad han g\u00f6r, allt vad han s\u00e4ger l\u00e4mnar sp\u00e5r i himlen.<\/p>\n<p>Livsgl\u00e4dje uppst\u00e5r endast n\u00e4r vi medverkar, om \u00e4n s\u00e5 litet, till att bygga upp v\u00e4rldens slutgiltiga gestalt. Och ingenting annat f\u00e5r egentligen intressera oss \u00e4n att f\u00e5 frig\u00f6ra den mikroskopiskt lilla del av det absoluta som ligger p\u00e5 v\u00e5rt ansvar. Att f\u00e5 f\u00f6rl\u00f6sa n\u00e5got litet av varat, f\u00f6r alltid. Allt annat \u00e4r betydelsel\u00f6st, tomhet, idel tomhet<\/p>\n<p>Ju mer m\u00e4nniskan blir m\u00e4nniska, desto viktigare \u00e4r det f\u00f6r henne att kunna tillbe. L\u00e5t oss acceptera Guds skapelse i Jesus Kristus. L\u00e5t oss tillsammans med Pierre Teilhard de Chardin hylla v\u00e5r Herre och v\u00e5r Gud. Kom l\u00e5t oss tillbedja Honom som l\u00e4t sig f\u00f6das av kvinna.<\/p>\n<p><em><br \/>\nF\u00f6rklaringens Kristus<br \/>\n<\/em><em>du \u00e4r n\u00e4rvarande i materiens mitt,<br \/>\n<\/em><em>str\u00e5lande centrum av ljus,<br \/>\n<\/em><em>i vilket m\u00e5ngfaldens otaliga linjer<br \/>\n<\/em><em>l\u00f6per samman.<br \/>\n<\/em><em>Makt,<br \/>\n<\/em><em>j\u00e4rnh\u00e5rd som v\u00e4rldens lag<br \/>\n<\/em><em>och \u00e4nd\u00e5 mjuk som livet.<br \/>\n<\/em><em>Du, vars panna \u00e4r av sn\u00f6 och vars \u00f6gon av<br \/>\n<\/em><em>eld,<br \/>\n<\/em><em>du, vars f\u00f6tter skimrar ljusare \u00e4n sm\u00e4ltande guld,<br \/>\n<\/em><em>du vars h\u00e4nder omsp\u00e4nner stj\u00e4rnorna &#8211;<br \/>\n<\/em><em>du \u00e4r b\u00f6rjan och slutet,<br \/>\n<\/em><em>den levande, den d\u00f6de, den uppst\u00e5ndne.<br \/>\n<\/em><em>Du som \u00e4r ofantlig i rikedom<br \/>\n<\/em><em>Omfattande varje smak, varje kraft, varje<br \/>\n<\/em><em>tillst\u00e5nd &#8211;<br \/>\n<\/em><em>hela mitt v\u00e4sen ropar efter dig med en<br \/>\n<\/em><em>l\u00e4ngtan<br \/>\n<\/em><em>stor som universum:<br \/>\n<\/em><em>Du \u00e4r sannerligen min Herre och min Gud<\/em>\u00a0<\/p>\n<p><em>(La Messe sur le monde, 1923)<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>&#8221;D\u00e5 stod Herrens \u00e4ngel framf\u00f6r dem och Herrens h\u00e4rlighet lyste omkring dem, och de greps av stor f\u00f6rf\u00e4ran. I dag har en fr\u00e4lsare f\u00f6tts \u00e5t er i Davids stad, han \u00e4r Messias&#8221;. \u00a0Ju mer m\u00e4nniskan blir m\u00e4nniska, desto viktigare \u00e4r &hellip; <a href=\"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/2004\/12\/o-kom-lat-oss-tillbedja\/\">L\u00e4s mer <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"class_list":["post-40","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-missionstandardet"],"aioseo_notices":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/40","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=40"}],"version-history":[{"count":4,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/40\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":45,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/40\/revisions\/45"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=40"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=40"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=40"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}