Femme fatale \u00e4r per definition en kvinna som medvetet eller omedvetet ut\u00f6var ett f\u00f6rd\u00e4rvbringande inflytande p\u00e5 m\u00e4nnen. Historien \u00e4r fylld av dessa\u00a0 \u00f6desdigra kvinnor. Den f\u00f6rsta \u00e4r Eva. Utan henne skulle ingen historia finnas.<\/p>\n
Historien tar sin b\u00f6rjan efter det att Gud f\u00f6rvisat m\u00e4nniskan fr\u00e5n lustg\u00e5rden och satt keruber och l\u00e5gan i det svingande sv\u00e4rdet att vakta livets tr\u00e4d. Mannen d\u00f6ms till att med stor m\u00f6da bruka jorden. Hans plikt \u00e4r h\u00e4danefter att h\u00e5lla ordning p\u00e5 kvinnan som lockat dem b\u00e5da in i el\u00e4ndet; kvinnans endast att \u00e5tr\u00e5 honom och att under stor vederm\u00f6da och v\u00e5nda f\u00f6da sina<\/em> barn. B\u00e4gge deporteras till den v\u00e4g, d\u00e4r d\u00f6den blir livets viktigaste inneh\u00e5ll. M\u00e4nniskan landsf\u00f6rvisas, men domen d\u00f6ljer en v\u00e4lsignelse. Hon s\u00e4nds ut p\u00e5 en v\u00e4g, hennes egen, m\u00e4nniskans v\u00e4g. \u00d6ster om Eden tr\u00e4der hon in i historien. Och historien har en mening.<\/p>\n Orsaken till utvisningen k\u00e4nner vi. Kvinnan leker i ett demoniskt dr\u00f6mspel med det mest f\u00f6rbjudna, och med orden – liksom ormen, listigast av alla vilda djur,\u00a0 lekte med orden. Den gamle ormen fr\u00e5n urtiden, han som f\u00f6rf\u00f6r hela v\u00e4rlden, talar som om han endast hade en vag f\u00f6rest\u00e4llning om vad han, av allt att d\u00f6ma, exakt k\u00e4nde till…”om nu Gud sade…uttryckte han det s\u00e5?…att ni skulle d\u00f6, d\u00f6?…nej.. nej, inte s\u00e5….nej…om ni \u00e4ter av frukten kommer ni att bli lika Gud och kan umg\u00e5s f\u00f6rtroligt med gott och ont, som han… som Gud…. bli lika Gud!”… ”bli lika Gud?” Och kvinnan ser <\/em>i sitt tillst\u00e5nd mellan dr\u00f6m och verklighet, att umg\u00e4nge med gott och ont smakar v\u00e4llust. Hon fylls av lystnad, tar som i trans av tr\u00e4det, \u00e4ter och ger av frukten \u00e5t mannen och \u00e4ven han \u00e4ter. I ett nu ser de sig sj\u00e4va s\u00e5 som i en spegel och verkligheten drabbar dem med h\u00e4nsynsl\u00f6s kraft. De \u00e4r inga gudar, inga m\u00e4nniskogudar, endast erbarmliga, av gyttja neds\u00f6lade varelser, snarlika djur.<\/p>\n Mannen skyllde p\u00e5 Kvinnan; Kvinnan skyllde p\u00e5 ormen. Men mannen och kvinnan hade b\u00e4gge f\u00f6rlorat sin oskuld, och oskuld f\u00f6rloras endast genom skuld. S\u00e5 Gud l\u00e4t domen falla. Gud f\u00f6rbannade marken och han f\u00f6rbannade ormen, men sade att kvinnans avkomma h\u00e4refter st\u00e4ndigt skall s\u00f6ka f\u00f6rverkliga sig sj\u00e4lv genom att beh\u00e4rska det onda, men att sanningen d\u00e5 skall f\u00f6rvandlas liksom till feberyrsel. N\u00e4r m\u00e4nniskobarnen trampar p\u00e5 hans huvud skall han \u00e5ter och \u00e5terigen hugga dem i h\u00e4len, sade Gud, och han skall spruta in sina hallucinogener, som s\u00f6ver dem, framkallar skenbilder och lockar dem att avvika fr\u00e5n den v\u00e4g som \u00e4r den enda sanna. <\/em>Och <\/em>aldrig, aldrig skulle m\u00e4nniskor betrakta sig som s\u00e5 kloka och s\u00e5 i sanning orubbliga som just dessa f\u00f6rgiftade.<\/p>\n Efter domen anropade Adam sin kvinna med ett st\u00f6n: ”Chawwa”,<\/strong> (Eva,”liv”). Liv var det namn han gav henne). Som ett otr\u00f6stligt barn kr\u00f6p han ihop i hennes famn och med Guds hj\u00e4lp gav hon sedan liv \u00e5t en verklig man, Kain. Kain blev den f\u00f6rsta m\u00f6rdaren.<\/p>\n Efter detta handlar historien endast om m\u00e4n, om riktiga karlar som avlade s\u00f6ner som domderade, h\u00e4rjade och skoningsl\u00f6st tog livet av varandra, om machos som dr\u00e4pte en man f\u00f6r ett s\u00e5r och en pojkvasker f\u00f6r en skr\u00e5ma, om Kush, som avlade Nimrod, den f\u00f6rste h\u00e4rskaren p\u00e5 jorden. Han var en v\u00e4ldig j\u00e4gare, s\u00e5 m\u00e4ktig att han utmanade Gud sj\u00e4lv.<\/p>\n Genom Abraham fick \u00e4ntligen tre kvinnor namn. Tv\u00e5 femme fatale: Sara, den \u00e4lskade, drottninglik och \u00e5tr\u00e5dd av konungar, hon som sent omsider f\u00f6dde Isak – och Saras egyptiska slavflicka Hagar, som gav liv \u00e5t Ismael, som mer liknade en vild\u00e5sna \u00e4n en m\u00e4nniska. Han skulle sl\u00e5ss med alla och alla med honom, och han skulle komma att bo \u00f6ster om sina br\u00f6ders boplatser. P\u00e5 Saras inr\u00e5dan f\u00f6rdrev den kloke och r\u00e4ttvise Abraham Hagar och Ismael ut i \u00f6knen, d\u00e4r Guds budb\u00e4rare visade dem en brunn med vatten och, som historien senare f\u00f6rt\u00e4ljer, k\u00e4llor med olja. Striden mellan br\u00f6derna fortg\u00e5r och ormens gift f\u00f6rpestar sinnena.<\/p>\n Men en verklig m\u00e4nniska skulle f\u00f6das. en m\u00e4nniskoson, en gudason. Han skulle en g\u00e5ng f\u00f6r alla krossa ormens huvud. I hans sl\u00e4ktregister n\u00e4mns f\u00f6ljande \u00f6desdigra kvinnor.<\/p>\n Den f\u00f6rsta \u00e4r Tamar. Tamar var hustru till Er, Judas f\u00f6rstf\u00f6dde. Jakob var hans farfar. Er var en usling s\u00e5 Gud l\u00e4t honom d\u00f6. Enligt seden om sv\u00e5ger\u00e4ktenskap, skulle f\u00f6ljande son Onan skaffa avkomma \u00e5t \u00e4nkan, men han uppfyllde inte sina plikter till fullo, s\u00e5 Gud l\u00e4t \u00e4ven honom d\u00f6. Yngste sonen Shela var bara ett barn. Juda skickade d\u00e4rf\u00f6r hem Tamar till hennes f\u00f6r\u00e4ldrar f\u00f6r att inv\u00e4nta att han skulle bli vuxen. Juda fruktade att ocks\u00e5 Shela skulle d\u00f6. S\u00e5 Juda, s\u00e5 till s\u00e4gandes, gl\u00f6mde bort Tamar. Tiden gick och ingenting h\u00e4nde. En dag fick Tamar nys om att Juda var p\u00e5 resa. Hon tog av sig \u00e4nkekl\u00e4derna och kl\u00e4dde sig som hora i gr\u00e4ll utstyrsel, smycken och sl\u00f6ja och allt som h\u00f6r yrket till, och liksom av en h\u00e4ndelse r\u00e5kade han, hennes sv\u00e4rfar, som just blivit \u00e4nkling, st\u00f6ta p\u00e5 henne och han k\u00e4nde inte igen henne bakom sl\u00f6jan. ”F\u00e5r jag g\u00e5 in till dig”, mumlade han. M\u00f6tet mellan dem resulterade i ett tvillingpar, Peres och Serach.<\/p>\n Den andra hette Rut. Hon var invandrare fr\u00e5n Moab, \u00e4nka efter Elimelek, en efratit fr\u00e5n Betlehem. Trogen sin sv\u00e4rmor Noomi f\u00f6ljde hon med tillbaka till Betlehem och under axplockning tr\u00e4ffade hon Boas, en f\u00f6rm\u00f6gen sl\u00e4kting till Noomi. En afton f\u00f6rberedde hon p\u00e5 Noomis inr\u00e5dan, en rendezvous med Boas. Hon badade, smorde in sig med v\u00e4lluktande olja, satte p\u00e5 sig finkl\u00e4derna, gick till tr\u00f6skplatsen och bidade sin tid. Boas hade \u00e4tit och druckit och var p\u00e5 ett str\u00e5lande hum\u00f6r. N\u00e4r han vid midnatt hade slumrat in, sm\u00f6g hon sig intill honom, lyfte p\u00e5 t\u00e4cket vid fot\u00e4ndan och lade sig d\u00e4r, vid hans f\u00f6tter. ”Jag \u00e4r Rut, din slavinna”, sade hon n\u00e4r han f\u00f6rundrad vaknade, ”bred ut din mantel \u00f6ver mig”. Kan det s\u00e4gas vackrare. Boas gifte sig med Rut och hon gav liv \u00e5t Obed, Davids farfar.<\/p>\n Den tredje femme fatale \u00e4r Batseba, Urias hustru. David hade vid middagstid sett henne njutningsfullt utstr\u00e4ckt i ett solglittrande, azurbl\u00e4nkande bad p\u00e5 taket nedanf\u00f6r sitt palats och tappade omedelbart balansen. Hon br\u00f6t fram genom hans murar som morgonrodnadens glans, sk\u00f6n s\u00e5som m\u00e5nen, h\u00e4rlig s\u00e5som solen. P\u00e5 natten l\u00e4t han kalla henne till sig. Hon kom villigt och liksom sv\u00e4vande mot honom, och han s\u00e5g hennes sk\u00f6nhet n\u00e4r alla vittnen avl\u00e4gsnat sig. Hennes man l\u00e4t han i hemlighet d\u00f6da. N\u00e4r han blev avsl\u00f6jad murknade hans ben av snyftningar. Herrens hand tryckte ned honom och hans livssaft f\u00f6rvandlades till sommartorka. D\u00e5 bek\u00e4nde han sin trol\u00f6shet f\u00f6r Herren och fick uppleva lyckan att hans f\u00f6rsyndelse blev \u00f6verskyld. Dubbels\u00e4ngens dans hade likafullt varit en d\u00f6dsdans. Barnet, som den natten avlades, levde endast sju dagar. Men fr\u00e5n sin \u00f6dsliga h\u00f6jd sj\u00f6ng David \u00e5terigen sitt Hallelujah. Han upph\u00f6jde Batseba till drottning och hon gav liv \u00e5t Salomo.<\/p>\n Alla dessa kvinnor har genom m\u00e4n inverkat avg\u00f6rande p\u00e5 historiens f\u00f6rlopp.<\/p>\n Annorlunda f\u00f6rh\u00e5ller det sig med Maria, v\u00e4lsignad \u00e4r hon mer \u00e4n andra kvinnor. Ingen har s\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndrat historien som hon. Utan man. Den unga flickan fr\u00e5n Nasaret tror Guds budb\u00e4rare och l\u00e5ter Gud sj\u00e4lv breda ut sin mantel \u00f6ver henne. ”Jag \u00e4r din ringa tj\u00e4narinna,ske din vilja”, viskar hon \u00f6dmjukt, och den M\u00e4ktige g\u00f6r stora ting med henne. Ordet, genom vilket allt blivit till som \u00e4r till och som skall varda, blir k\u00f6tt. Gud blir m\u00e4nniska. Jesus \u00e4r hans namn. Gud \u00e4r med oss. Ormens huvud krossas och skenbilderna ers\u00e4tts av verklighet. Och \u00e5t alla dem som s\u00e4tter sin tillit till honom, ger han r\u00e4tt att bli Guds barn, alla som l\u00e5ter sig f\u00f6das av Gud, inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av n\u00e5gon mans vilja.<\/p>\n N\u00e4r Maria ger liv \u00e5t gudam\u00e4nniskan i den fr\u00e4na boskapslukten i ett f\u00e4hus, h\u00f6rs ingen s\u00e5ng fr\u00e5n \u00e4nglars k\u00f6r, bara \u00e4ngsliga rop och ett f\u00f6rl\u00f6sande skrik. I blodets str\u00f6m och i sm\u00e4rtfylld kamp t\u00e4nds gudalivet p\u00e5 jorden. Maria f\u00f6der sin son, den f\u00f6rstf\u00f6dde, lindar honom och l\u00e4gger honom i en matho. Vad Josef g\u00f6r vet vi inte.<\/p>\n V\u00e4lsignad vare du Maria. Alla sl\u00e4kten prisar dig salig. Var h\u00e4lsad du h\u00f6gt ben\u00e5dade, du som trodde.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Femme fatale \u00e4r per definition en kvinna som medvetet eller omedvetet ut\u00f6var ett f\u00f6rd\u00e4rvbringande inflytande p\u00e5 m\u00e4nnen. Historien \u00e4r fylld av dessa\u00a0 \u00f6desdigra kvinnor. Den f\u00f6rsta \u00e4r Eva. Utan henne skulle ingen historia finnas. Historien tar sin b\u00f6rjan efter det … L\u00e4s mer