\u00a0Petrus skriver att ”dj\u00e4vulen g\u00e5r omkring som ett rytande lejon och s\u00f6ker efter n\u00e5gon att uppsluka<\/em>”. Det \u00e4r s\u00e4kert sant, men jag tror att han \u00e4r mycket farligare n\u00e4r han inte ryter, n\u00e4r han g\u00f6r sig osynlig och tyst ligger i f\u00f6rs\u00e5t. Nu t\u00e4nker jag emellertid i f\u00f6rsta hand inte tala om dj\u00e4vulen. Jag vill till och med p\u00e5st\u00e5, att vi \u00e4r alldeles f\u00f6r ben\u00e4gna att skylla allt p\u00e5 Fan. N\u00e4r vi g\u00f6r s\u00e5 fr\u00e5nk\u00e4nner vi oss skyldigheten och r\u00e4tten att b\u00e4ra ansvar f\u00f6r det liv vi har att leva. M\u00e4nniskan \u00e4r inte bara en biologisk eller social varelse. M\u00e4nniskan \u00e4r framf\u00f6r allt Homo Eticus. Friheten \u00e4r grunden f\u00f6r hennes existens, ansvarigheten hennes adelsm\u00e4rke; behovet av straff f\u00f6r beg\u00e5gna brott ett vitalt andligt behov, behovet av sanning heligare \u00e4n n\u00e5got annat.<\/p>\n L\u00e5t mig tala om Kain.<\/p>\n Ber\u00e4ttelsen om Kain \u00e4r en koncis beskrivning av vad som h\u00e4nder i en m\u00e4nniska som genom obeslutsamhet l\u00e5ter sig demoniseras. Ber\u00e4ttelsen \u00e4r en urbild; den handlar samtidigt om dig och mig.<\/p>\n Bibel\u00f6vers\u00e4ttningen \u00e4r fr\u00e5n Buber. Arkaisk, rak och avskalad.<\/p>\n Gud, som rannsakar v\u00e5ra hj\u00e4rtan, ser att Kains sj\u00e4l stod i l\u00e5gor. ”Han talade till Kain: Varf\u00f6r \u00e4r du s\u00e5 uppblossad, varf\u00f6r har ditt ansikte sjunkit. \u00c4r det inte s\u00e5 h\u00e4r:\u00a0 menar du gott , b\u00e4r det h\u00f6gt, menar du inte gott: invid d\u00f6rren synden, en som ligger p\u00e5 lur, till dig hans beg\u00e4r – men du, r\u00e5d \u00f6ver honom”<\/em>…. Passa dig, synden v\u00e4ntar p\u00e5 dig som ett vildjur tyst och kamouflerad inv\u00e4ntar sitt byte.\u00a0 En demon ligger p\u00e5 lur vid tr\u00f6skeln till din sj\u00e4ls kammare. Den \u00e5tr\u00e5r dig. Ge den inte chansen. Beslut dig f\u00f6r det goda. V\u00e4nd dig mot mig…. lyft upp ditt ansikte.<\/p>\n I v\u00e5r nya \u00f6vers\u00e4ttning l\u00e4ser vi inte ”om du menar v\u00e4l”,<\/em> utan ”om du handlar r\u00e4tt”.<\/em> Jag tror att \u00f6vers\u00e4ttarna inte riktigt f\u00f6rst\u00e5tt djupet i ber\u00e4ttelsen. Vid denna tidpunkt hade n\u00e4mligen Kain inte skridit till aktion. Endast hans dysterf\u00e4rgade ansikte speglade dramat i hans sj\u00e4l.<\/p>\n Den hebreiska grundtexten r\u00f6r sig p\u00e5 ett djupare plan. Den ger en fingervisning om vad som f\u00f6rsigg\u00e5r i Kains sj\u00e4l innan han m\u00f6rdar, vad som \u00e4ger rum i sj\u00e4len f\u00f6re sj\u00e4lva handlingen, intoneringen till dr\u00e5pslaget.\u00a0 ”Om du menar v\u00e4l… om du inte menar v\u00e4l ”<\/em> antyder tankelek, fantasier, ett dr\u00f6mlikt upphetsande spel med m\u00f6jligheter.<\/p>\n Vi vet inte vilka tankebilder\u00a0 Kain producerade n\u00e4r han i sin febriga sinnesst\u00e4mning l\u00e4t fantasin spela. Vi vet inte heller varifr\u00e5n impulsen till dessa tankar h\u00e4rstammar. Det \u00e4r i sj\u00e4lva verket on\u00f6digt att h\u00e4r spekulera i denna sak. Vad Kain t\u00e4nkte och varf\u00f6r han t\u00e4nkte s\u00e5, saknar relevans f\u00f6r ber\u00e4ttelsen. V\u00e4sentligt \u00e4r att hans fantasier genomsyrades av allt annat \u00e4n v\u00e4lvilja. V\u00e4sentligt \u00e4r att han d\u00e4rmed uts\u00e4tter sig f\u00f6r demonisk attack. S\u00e5 st\u00e5r det. H\u00e4r uppenbaras verkligheten.<\/p>\n \u00a0Processen tar sin b\u00f6rjan i sj\u00e4lens f\u00f6rkammare. H\u00e4r finns motsatserna gott och ont. Gott \u00e4r att vilja det goda; ont att inte vilja det goda. \u00c5 ena sidan l\u00e4ngtar vi efter det h\u00f6gsta goda. Vi l\u00e4ngtar efter den relation d\u00e4r vi, som Jesus uttrycker det, i full frihet utbrister ”Abba Fader”. \u00c5\u00a0 andra sidan finns hos oss en disposition i riktning mot fr\u00e5nvaron av det goda, mot fr\u00e5nvaron av positiv energi, negationen, en riktning mot de destruktiva instinkter som finns dolda i varje m\u00e4nniskas sj\u00e4l, eller som Dostojevskij uttrycker saken: ”I varje m\u00e4nniska d\u00f6ljer sig ett vilddjur, ett l\u00e4ttretar vilddjur som blir v\u00e4llustigt uppt\u00e4nt av de pl\u00e5gade offrens skrik, ett ot\u00e4mjt vilddjur som sl\u00e4pps loss”. <\/em>S\u00e5 har Gud i sin stora vishet skapat oss och ”allt vad Gud har skapat \u00e4r gott”<\/em>, l\u00e4ser vi. Efter att ha skapat m\u00e4nniskan utbrister han till och med: ”det \u00e4r mycket gott”.<\/em> Det \u00e4r mycket gott, n\u00e4r m\u00e4nniskan i full frihet v\u00e4nder sig till Gud, som fullbordar hennes vilja och lik en herde visar v\u00e4g. Men d\u00e4r gudstillv\u00e4ndheten saknas suddas gr\u00e4nserna ut; allting blir m\u00f6jligt och m\u00e4nniskan blir skyddsl\u00f6s. D\u00e5 ligger demonen p\u00e5 lur f\u00f6r att f\u00e5nga och uppsluka sitt byte.\u00a0<\/p>\n Vi k\u00e4nner igen oss. Vi k\u00e4nner verkligen det onda n\u00e4r vi k\u00e4nner oss sj\u00e4lva, eller r\u00e4ttare sagt, k\u00e4nner igen processerna inom oss. Fantasierna, tankeleken, upphetsningen, k\u00e4nslan av att sv\u00e4va i fara; skr\u00e4ckens njutning n\u00e4r man n\u00e4rmar sig m\u00f6rkrets hj\u00e4rta – det onda; ”f\u00f6r att riktigt njuta av min skr\u00e4ck”, <\/em>som Mitja s\u00e4ger i Br\u00f6derna Karamasov. Alla andra namn med vilka vi ben\u00e4mner ont, \u00e4r blott och bart speglad illusion.<\/p>\n N\u00e4r vi sl\u00e5r d\u00f6v\u00f6rat till f\u00f6r den r\u00f6st som varnar, ligger demonen p\u00e5 lur i f\u00f6rmaket till v\u00e5r sj\u00e4l. Den \u00e5tr\u00e5r oss. K\u00e4ttjefull, lysten och skaml\u00f6st beg\u00e4r den oss. Och n\u00e4r den, i en stund vi inte kunnat f\u00f6rutse, f\u00e5tt oss i sitt v\u00e5ld, har v\u00e5r sp\u00e4nnande, fantasieggande tankelek f\u00f6rvandlats till tv\u00e5ngstankar som driver oss mot sj\u00e4lvf\u00f6rintelsen, mot d\u00f6den, eller mot d\u00f6den mitt i livet, relationsl\u00f6sheten.\u00a0 Det onda har valt oss.<\/p>\n Gud var n\u00e4rvarande i den process Kain genomgick. Liksom Gud tilltalade Kain, varnar han oss och r\u00e5der oss att v\u00e4nda oss till honom. F\u00f6r att r\u00e4ddas ur bakh\u00e5llet m\u00e5ste vi sv\u00e4lja v\u00e5r stolthet\u00a0 och i full frihet v\u00e4nda oss till Gud. Helhj\u00e4rtat, ty ingen kan inte tvingas till godhet. Med allt vad vi \u00e4r. Allt, ty ”det finns inte den m\u00e4nskliga last eller irring som inte i sig b\u00e4r evighetens tungom\u00e5l”<\/em> (Emilia Fogelklou),\u00a0 eller som Simone Weil uttrycker saken: ”allt detta (alla laster) rymmer en str\u00e4van efter ett tillst\u00e5nd, d\u00e4r v\u00e4rldens sk\u00f6nhet \u00e4r p\u00e5taglig, sinnligt f\u00f6rnimbar”. <\/em>Vi tar v\u00e5rt ansvar n\u00e4r vi med allt vad vi \u00e4r och i full frihet v\u00e4nder oss till Gud. Ty den som skapat oss kan inte fr\u00e4lsa oss utan oss. Vi m\u00e5ste allts\u00e5 besluta oss. N\u00e4r v\u00e5r obeslutsamhet intensifieras och f\u00f6rst\u00e4rks avg\u00f6r vi oss i praktiken f\u00f6r det onda…. eller mera precist: det onda v\u00e4ljer oss, uppslukar oss. Som f\u00f6r Kain.<\/p>\n Kain lyssnade inte p\u00e5 Guds varning utan fortsatte sin tankelek, piskad av njutningen. Lik en f\u00f6rd\u00f6md g\u00e5r han nedf\u00f6r en avgrundstrappa utan r\u00e4cke och lykta och \u00f6verl\u00e4mnar sig s\u00e5 \u00e5t demonens \u00e5tr\u00e5. Och han dr\u00e4per sin bror. Knappast ens medvetet. Det var tillf\u00e4llet. I obeslutsamhetens malstr\u00f6m, vid den st\u00f6rsta provokationen och det minsta motst\u00e5ndet sl\u00e5r Kain ihj\u00e4l Abel. Han m\u00f6rdar inte; pl\u00f6tsligt har han m\u00f6rdat. Framgent \u00e4r han h\u00e4ktad av sina demoner, \u00f6verl\u00e4mnad \u00e5t b\u00f6delsdr\u00e4ngarna. Hans liv blir ett f\u00f6rkroppsligande av det som \u00e4gde rum i hans sj\u00e4l den g\u00e5ngen han inte menade v\u00e4l, utan berusade sig med sina fantasier. F\u00f6rdriven fr\u00e5n \u00e5kerjorden irrar han ostadig, obeslutsam och lismande omkring utan m\u00e5l i landet Nod, \u00f6ster om Eden. Kain v\u00e5gar inte lita p\u00e5 Guds l\u00f6fte om beskydd, Kain litar p\u00e5 ingen. N\u00e4r han dr\u00e4pte sin bror, slog han ihj\u00e4l sig sj\u00e4lv med ett enda slag och f\u00f6r all tid. Han f\u00f6rlorade f\u00f6rm\u00e5gan att \u00e4lska och d\u00e4rmed att leva. Skulden trampar han som man trampar gyttjeslam. Hans samvetskval livn\u00e4r sig p\u00e5 honom som jordens maskar p\u00e5 kadavret ( f\u00f6r att tala med Baudelaire). St\u00e4ndigt beredd att f\u00f6rsvara sig och sin familj bepansrar han sig, och slutligen bygger han murar runt sina hus. \u00ecyr re\u00b4em \u00e4r de hebreiska orden f\u00f6r stad. De inneh\u00e5ller betydelserna ”skydds\u00e4ngel”, ”h\u00e4mnd”, ”terror”. Kain blir den f\u00f6rsta stadsbyggaren.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" ”ta ditt ansvar som m\u00e4nniska” \u00a0Petrus skriver att ”dj\u00e4vulen g\u00e5r omkring som ett rytande lejon och s\u00f6ker efter n\u00e5gon att uppsluka”. Det \u00e4r s\u00e4kert sant, men jag tror att han \u00e4r mycket farligare n\u00e4r han inte ryter, n\u00e4r han g\u00f6r … L\u00e4s mer