{"id":146,"date":"2004-04-25T12:00:32","date_gmt":"2004-04-25T10:00:32","guid":{"rendered":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/?p=146"},"modified":"2009-01-06T23:17:30","modified_gmt":"2009-01-06T21:17:30","slug":"skapande-eskatologi","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/2004\/04\/skapande-eskatologi\/","title":{"rendered":"Skapande eskatologi"},"content":{"rendered":"

”om att tillreda br\u00f6d och bereda vin”\u00a0
\nBetania 25.04.2004\u00a0\u00a0<\/span><\/em>\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/h4>\n

Eskatologi: (grek: e\u00b4schatos = sist, ytterst), l\u00e4ran om de yttersta tingen<\/p>\n

Formulering och gestaltning av den k\u00e4nsla av annalkande katastrof och av v\u00e4rldens underg\u00e5ng som k\u00e4nneteckat den judiskt-kristna anden. Denna k\u00e4nsla h\u00e4nger samman med att allt f\u00f6refaller br\u00e4ckligt ( allt som \u00e4r fast f\u00f6rflyktigas), att m\u00e4nniskorna \u00e4r utsatta f\u00f6r d\u00f6dsfara och att allt i historien \u00e4r \u00f6verg\u00e5ende och liksom h\u00e4ngande \u00f6ver en avgrund.<\/p>\n

Eskatologin tillm\u00e4ts en avg\u00f6rande betydelse f\u00f6r kristendomens v\u00e4sen<\/p>\n

Tv\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt:<\/p>\n

    \n
  1. Vi kan inte ung\u00e5 \u00f6det. det som profeterna f\u00f6rutsagt. Det som Johannes skriver kommer att ske d\u00e4rf\u00f6r att det \u00e4r f\u00f6rutbest\u00e4mt att ske.<\/li>\n
  2. \u00d6det \u00e4r inte oundvikligt – och just detta \u00e4r profeternas tro. Vi \u00e4r kallade att med oss sj\u00e4lva som insats – i skapande handlingar skapa p\u00e5tagliga f\u00f6r\u00e4ndringar, p\u00e5verka \u00f6det – f\u00f6rverkliga gudsriket<\/li>\n<\/ol>\n

    \u00a0
    \nDet f\u00f6rsta betraktelses\u00e4ttet\u00a0 \u00e4r passivt; det stannar vid \u00e5terl\u00f6sningen och fr\u00e4lsningen. M\u00e4nniskan tror sig undkomma f\u00f6rintelsen genom att bege sig\u00a0 till v\u00e4ntrummet, d\u00e4r hon isolerar sig i v\u00e4ntan p\u00e5 apokalypsen som ett oundvikligt\u00a0 \u00f6de, som hon kanske, kanske – m\u00e5h\u00e4nda skall kunna undkomma…. om hon koncentrerar sig p\u00e5 sin egen helgelse, en helgelse som hela tiden undflyr henne<\/p>\n

    Belfrage, Thorell och planscherna, upph\u00e4ngda i krokar p\u00e5 v\u00e4ggarna……ce ce ra, ce ra….\u00a0 katastrofen som ordnad verklighet. Hemligheten f\u00f6rklarad.???… men den som k\u00e4nner hemligheten ang\u00e5ende tidens slut kan inte f\u00f6rkunna den. Den som f\u00f6respeglar att han k\u00e4nner den avsl\u00f6jar att han inte har en aning om den.<\/p>\n

    Josef Wingren beskriver sin egen barndom och de eskatologiskia predikningarna, fulla av helvetesskildringar…. ”fr\u00e5gan \u00e4r om dessa m\u00f6ten alltid var s\u00e5 l\u00e4mpliga f\u00f6r ett k\u00e4nsligt barnasinne”. Den avg\u00f6rande fr\u00e5gan blir om man \u00e4r med bland de utvalda som undkommer vederm\u00f6dan. Denna fr\u00e5gest\u00e4llning leder till \u00e4ngslig sj\u00e4lvbetraktelse och d\u00e4rifr\u00e5n till passivitet och f\u00f6rnekande av\u00a0 skapande uppgifter.<\/p>\n

    Vi har som Jona alltid haft mycket l\u00e4tt att f\u00f6rkunna v\u00e4rldens underg\u00e5ng och att utifr\u00e5n grumliga ambitioner spela p\u00e5 k\u00e4nslor, och affektioner. Grogrunden f\u00f6r en s\u00e5dan ideologi finns i apatin, kraftl\u00f6sheten och r\u00e4dslan. Ur s\u00e5dant kan inget positivt komma.\u00a0 Samtidigt \u00e4r det ett l\u00e4tt liv. ”Det \u00e4r l\u00e4tt att vara pilgrim om man inte beh\u00f6ver f\u00f6r\u00e4ndras av det, om man f\u00e5r bli densamme som f\u00f6rr i alla fall”,<\/em> s\u00e4ger pilgrimen i P\u00e4r Lagerkvists ”Det Heliga Landet”<\/p>\n

    Det andra f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4ttet inneb\u00e4r en skapande eskatologi, vars syfte \u00e4r att omdana v\u00e4rlden… och detta sker som Jesus s\u00e4ger det genom att ”s\u00f6ka gudsriket”.\u00a0 Denna aktivitet koncentreras p\u00e5 gudsriket och inte p\u00e5 den egna helgelsen. Gudsriket \u00e4r platsen d\u00e4r vi bor och verkar: staden, hemmet, kontoret, laboratoriet, sjukhuset, fabriken, skolan.\u00a0 Den skapande eskatologin \u00e4r fylld av energi d\u00e4rf\u00f6r att m\u00e4nniskan h\u00e4r g\u00e5r ut ur sig sj\u00e4lv; den \u00e5stadkommer ny materia i v\u00e4rlden, och den helgar m\u00e4nniskan. Hon omskapas. En s\u00e5dan pilgrimsf\u00e4rd \u00e4r inte l\u00e4tt, men den \u00e4r fylld av mening, och h\u00e4r dricker pilgrimen ur livets k\u00e4lla, ”som inte har smak av mossa eller jord, ingen metallsmak, ingen smak av bergh\u00e4ll eller av n\u00e5gonting annat, inte av n\u00e5gonting jordiskt. Inte heller s\u00e5vitt han kunde f\u00f6rst\u00e5 av n\u00e5gonting icke-jordiskt. Det var bara rent och svalt och gott att sl\u00e4cka t\u00f6rsten med. Och den som dricker av det f\u00f6rstod att han aldrig skulle t\u00f6rsta mer” (Lagerkvist)<\/em><\/p>\n

    I den skapande eskatologin \u00e4r v\u00e4rldens slut beroende av m\u00e4nniskans aktivitet. De apokalyptiska profetiorna \u00e4r betingade, och inte fatala ( de implicerar m\u00f6jligheter; \u00f6det \u00e4r inte ob\u00f6nh\u00f6rligt) Kristi andra tillkommelse – d\u00e5 n\u00e4r han kommer i makt och h\u00e4rlighet –\u00a0 \u00e4r beroende av m\u00e4nniskans skapande aktivitet. M\u00e4nniskan \u00e4r kallad att f\u00f6rbereda Hans andra tillkommelse; hon m\u00e5ste aktivt g\u00e5 den till m\u00f6tes. Gud vill inte uppenbara sitt rike innan vi lagt grunden till det. Jesus Kristus tar emot sin krona som v\u00e4rldens konung f\u00f6rst n\u00e4r han mottagit den av oss. Det \u00e4r s\u00e5 Gud i Kristus sammanfattar all i himmel och p\u00e5 jord.<\/p>\n

    \u00a0<\/p>\n

    Tv\u00e5 exempel beroende av m\u00e4nniskans aktivitet<\/h4>\n

    Trons fader…. Sodom…. deras synd \u00e4r mycket stor. ”Vill du f\u00f6rg\u00f6ra den trogne tillsamman med den onde: 50, 45, 40, 30, 20, 10…….Tio trogna finns inte: Gud verkst\u00e4llde domen.<\/p>\n

    Profeten Jona och den stora staden Nineve, den stora staden inf\u00f6r Gud ( som sj\u00e4lvf\u00f6rh\u00e4rligande som Nimrod – den v\u00e4ldige j\u00e4garen – hade rest sig upp mot livet och livets Herre)….Jona f\u00f6rkunnar domen, men konungen\u00a0 och folket g\u00f6r bot och b\u00e4ttring och Jona k\u00e4nner sig lurad. ”jag visste ju att du \u00e4r en n\u00e5dig Gud, jag visste att du var barmh\u00e4rtig…..det var d\u00e4rf\u00f6r jag inte ville predika f\u00f6rintelsen….det var d\u00e4rf\u00f6r jag flydde…..Vad jag k\u00e4nner mig lurad…..jag vill hellre vara d\u00f6d \u00e4n leva… s\u00e5 jag sk\u00e4ms”.\u00a0<\/p>\n

    Han bygger sig en hydda ( ett v\u00e4ntrum) p\u00e5 en kulle \u00f6sterom staden och Gud l\u00e5ter en ricinbuske v\u00e4xa upp f\u00f6r att ge honom skydd f\u00f6r solens hetta. Men f\u00f6rintelsen intr\u00e4ffade aldrig och ricinbusken \u00e5ts upp av maskar och vissnade och Jona blev alltmer bitter, men Gud sade \u00e5t honom att han verkligen \u00e4lskade dessa syndare i Nineve, dessa som inte kunde skilja p\u00e5 h\u00f6ger och v\u00e4nster.<\/p>\n

    Nineve, staden d\u00e4r folket inte kunde skilja p\u00e5 h\u00f6ger och v\u00e4nster. \u00c5 vad Gud \u00e4lskade dessa m\u00e4nniskor…. s\u00e5 mycket att han utgav sin enf\u00f6dde son.l<\/p>\n

    \u00a0<\/p>\n

    STADEN<\/h4>\n

    Bibeln beskriver m\u00e4nsklighetens \u00f6de i form av en stadsprocess. Processen tar sin b\u00f6rjan i en stad, den f\u00f6rsigg\u00e5r i en stad, och det som skall komma \u00e4r stad. S\u00e5 skriver Hesekiel och de \u00f6vriga profeterna; s\u00e5 beskriver Johannes framtiden. Johannes ser himlen \u00f6ppna sig f\u00f6r en ny inkarnation, det nya Jerusalem, d\u00e4r Gud bor.<\/p>\n

    M\u00e4nniskans f\u00f6rsta myter ber\u00e4ttar om en gyllene tid, en nu f\u00f6rsvunnen guld\u00e5lder, ett paradis. I de flesta religioner finns visionen om ett evigt paradis; de s\u00e4lla jaktmarkerna, tr\u00e4dg\u00e5rdarna, ett ideal, d\u00e4r naturen bringat fred; en v\u00e4ntan p\u00e5 den dag, d\u00e5 m\u00e4niskan inte l\u00e4ngre beh\u00f6ver k\u00e4mpa f\u00f6r att \u00f6verleva i naturen. I alla dessa dominerar en r\u00f6relse tillbaka mot det som en g\u00e5ng var gott, en l\u00e4ngtan efter ett liv, fritt fr\u00e5n de bekymmer och lidanden som h\u00f6r det verkliga livet till.<\/p>\n

    Hos andra finns f\u00f6rest\u00e4llningen om en evig livsf\u00f6rnyelse, en rening, det obefl\u00e4ckade utan varje tillsats av det historiska. H\u00e4r finns inget slut, endast en evigt ny b\u00f6rjan.<\/p>\n

    Hos andra finns ingen framtida v\u00e4rld, ingen slutlig r\u00e4ttvisa, det magiska beh\u00e4rskar varat.<\/p>\n

    Endast den judisk-kristna uppfattningen \u00e4r historisk<\/strong>. Endast i denna ande finns medvetenheten om en historisk f\u00f6rveckling.<\/p>\n

    Paulus antyder det n\u00e4r han s\u00e4ger att\u00a0 ”Gud\u00a0 i Jesus Kristus skall sammanfatta allt i himmel och p\u00e5 jord”.<\/em><\/p>\n

    Johannes \u00e4r tydligare och talar om staden som skall komma, om staden som skall inkarneras.\u00a0 Han knyter an till den judiska uppfattningen att det m\u00e4nskliga \u00f6det \u00e4r en j\u00e4sningsprocess som har en b\u00f6rjan och ett slut. Genom att historien har ett slut f\u00e5r det m\u00e4nskliga \u00f6det en mening.<\/p>\n

    Det Paulus och Johannes s\u00e4ger uppenbarar en annan sanning, n\u00e4mligen samtidigheten, eller mera precist: m\u00e4nniskans \u00f6de \u00e4r i Kristus sammankopplat med ett gudomligt \u00f6de. Den jordiska historien \u00e4r i Honom sammankopplad med den himmelska. Gud \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r inte ointresserad av vad m\u00e4nniskan g\u00f6r. Tv\u00e4rtom. Han \u00e4r nyfiken p\u00e5 vad hans skapade varelse hittar p\u00e5. Uppt\u00e4cker…….. avsl\u00f6jar …. Och oms\u00e4tter, s\u00e5som m\u00e4nniskan kan skapat<\/p>\n

    Fr\u00e5n himlen blickar HAN ned
    \n<\/em>han ser alla adamsbarn,
    \n<\/em>fr\u00e5n sitt s\u00e4tes f\u00e4ste besk\u00e5dar han
    \n<\/em>alla dem som p\u00e5 jorden satt sitt bo ( jordens bos\u00e4ttare…Siedler)
    \n<\/em>dem, <\/em>vilkas hj\u00e4rtan han formar
    \n<\/strong><\/em>han urskiljer i synnerhet alla deras verk<\/strong> (Gem\u00e4hte..allt de gjort…\u00e5stadkommit)<\/em><\/p>\n

    \u00a0<\/em>Konst, vetenskap – och deras oms\u00e4ttningar – politik, men i synnerhet alla de vardagliga handlingarna, d\u00e5 m\u00e4nniska m\u00f6ter m\u00e4nniska.<\/p>\n

    Gud \u00e4r intresserad, d\u00e4rf\u00f6r att m\u00e4nniskans handlingar \u00e4r r\u00e5materialet f\u00f6r en ny skapelse, den himmelska, den nya staden, det nya Jerusalem.<\/p>\n

    M\u00e4nsklighetens \u00f6de \u00e4r f\u00f6rbundet med stadsprocessen. Staden \u00e4r liksom ett j\u00e4sk\u00e4rl, d\u00e4r vin blir till. Den \u00e4r kulturens vagga och dess full\u00e4ndning.<\/p>\n

    J\u00e4sningsprocessen tar sin b\u00f6rjan i Kajins stad Chanoch<\/strong> och avslutas genom fullst\u00e4ndig destruktion i Babylon, den stora sk\u00f6kan som bor vid stora vatten. N\u00e4r allt \u00e4r krossat \u00f6ppnar sig himlen och en ny skapelse, det Nya Jerusalem, Kristi brud, Yahweh Schammah, Guds stad, ”sk\u00f6nhetens full\u00e4ndning”, s\u00e4nker sig ner.<\/p>\n

    Jag vill \u00e4n en g\u00e5ng p\u00e5peka, att det inte \u00e4r paradiset, de s\u00e4lla jaktmarkerna eller himlarna som s\u00e4nker sig ned p\u00e5 jorden. Inte det diffusa ”all ena”, inte heller f\u00f6rsamlingen eller kyrkan \u00e4r den brud som Johannes beskriver.<\/p>\n

    Johannes ser en stad<\/strong>, en stad s\u00e4nker sig ned. Staden stannar inte ”ovan molnen,<\/em> ovan jordiska dimh\u00f6ljda l\u00e4nder”<\/em>. Den landar. Gud bor nu bland m\u00e4nniskorna i sin stad,\u00a0 Inte i sitt tempel som i Hesekiels Jerusalem. I sk\u00f6nhetens full\u00e4ndning finns inget tempel.<\/p>\n

    Men denna nya skapelse, ett verk av den himmelska processen, \u00e4r v\u00e4sentligt beroende av den jordiska historien. I djup innerlig mening \u00e4r den ett resultat av interaktionen ( samverkan) mellan m\u00e4nniska och Gud. Den \u00e4r, f\u00f6r att tala med Berdjajev ”inte bara himmelsk utan ocks\u00e5 en transformerad jordisk verklighet”<\/em><\/strong><\/p>\n

    \u00a0<\/em><\/strong><\/p>\n

    Gud k\u00e4nner de trognas v\u00e4g ( alla tankar, alla handlingar, alla verk), de \u00e4r hans verk, resultatet av att Hans vilja sker p\u00e5 jorden som den sker i himlen.<\/p>\n

    \u00a0<\/p>\n

    Ps 1<\/h2>\n

    ”Ty HAN k\u00e4nner<\/strong> de tillf\u00f6rlitligas v\u00e4g
    \nmen de ondsinnades v\u00e4g f\u00f6rg\u00e5s”
    \n<\/strong>Den r\u00e4ttf\u00e4rdiges v\u00e4g \u00e4ger best\u00e5nd<\/p>\n

    \u00a0<\/p>\n

    Det Nya Jerusalem, Kristi brud, \u00e4r resultatet av m\u00e4nskliga str\u00e4vanden, Guds n\u00e5d och skapande kraft<\/strong>. \u00c4ngeln som guidar Johannes, s\u00e4ger att bruden \u00e4r kl\u00e4dd i de heligas r\u00e4ttf\u00e4rdiga g\u00e4rningar (\u00e5t henne har blivit givet att kl\u00e4 sig). Vi kunde interpretera det och s\u00e4ga: Bruden \u00e4r ikl\u00e4dd allt som m\u00e4nniskan helhj\u00e4rtat och ansvarsfullt gjort i tillit till livet\u00a0 (inte p\u00e5 grund av religi\u00f6sa eller moraliska diktat) i det komplicerade samspelet mellan n\u00f6dv\u00e4ndighetens, frihetens och n\u00e5dens f\u00f6rvandlande element.<\/p>\n

    \u00a0<\/p>\n

    Det hebreiska ordet f\u00f6r n\u00e5d \u00e4r Chessed<\/strong>.\u00a0 Ordet inneb\u00e4r innerlig f\u00f6rbundenhet med den H\u00f6gste, och denna relation \u00e4r liv och tj\u00e4nst. I m\u00f6tet med Gud och i ben\u00e5dningen – f\u00f6rl\u00e5telsen och uppr\u00e4ttelsen –\u00a0 uppenbaras f\u00f6r m\u00e4nniskan meningen med hennes uppgift i v\u00e4rlden. Att vi beh\u00f6ver Gud, mer \u00e4n allt, vet vi alltid i v\u00e5ra hj\u00e4rtan, men inte alltid v\u00e5gar vi som pl\u00e5gas av skam och tyngs av skuld, tro att Gud beh\u00f6ver oss. Vi beh\u00f6ver Gud f\u00f6r att bli verkliga; Gud beh\u00f6ver den enskilda m\u00e4nniskan – till just det som \u00e4r hennes livs mening. V\u00e4rlden best\u00e5r i kraft av omv\u00e4ndelsen och den byggs upp av n\u00e5d… i samspelet mellan m\u00e4nniska och Gud.<\/p>\n

    Mika: ”det enda Herren beg\u00e4r av dig: att du g\u00f6r det r\u00e4tta, lever i k\u00e4rlek och \u00f6dmjukt vandrar med din Gud”. <\/em><\/p>\n

    Detta \u00e4r nog f\u00f6r att Gud skall bygga sin stad.<\/em><\/p>\n

    Vandring. Herren k\u00e4nner den p\u00e5litliges v\u00e4g, s\u00e4ger psalmisten. Gud har intimt umg\u00e4nge med den som h\u00e5ller sig till Honom. Och pilgrimen f\u00f6rvandlas.<\/p>\n

    Djupast \u00e4r processen beroende av K\u00c4RLEKEN<\/strong>, ”\u00f6verlevnadens enda drivverk” (Leonard Cohen) eller med Paulus:”men nu best\u00e5r<\/strong> tro, hopp och<\/em> k\u00e4rlek, dessa tre, och st\u00f6rst av dem \u00e4r k\u00e4rleken”<\/em>. Det enda som best\u00e5r \u00e4r k\u00e4rleken. Det nya Jerusalem \u00e4r ett k\u00e4rleksverk som st\u00e4ndigt byggs n\u00e4r Hans vilja sker p\u00e5 jorden s\u00e5som i himlen. Detta sker varje g\u00e5ng vi g\u00f6r n\u00e5got helhj\u00e4rtat.<\/p>\n

    \u00a0<\/p>\n

    Historien g\u00e5r mot ett faktum och utg\u00e5r fr\u00e5n ett faktum: Uppenbarelsen av Jesus Kristus, hans lidande, hans d\u00f6d och uppst\u00e5ndelse. I honom f\u00f6renas den jordiska och den himmelska historien (Paulus)<\/p>\n

    Jesus Kristus lider, d\u00f6r och uppst\u00e5r. St\u00e4ndigt…. i allt. Gud sj\u00e4lv l\u00e5ter sig slaktas p\u00e5 v\u00e4rldens slaktb\u00e4nk….. och uppst\u00e5r.<\/p>\n

    Utan Jesus Kristus funnes ingen r\u00f6relse och ingen r\u00f6relse skulle vara m\u00f6jlig att uppfatta.\u00a0<\/p>\n

    N\u00e4r vi i nattvarden – metaforen f\u00f6r samspelet mellan m\u00e4nniska och Gud –\u00a0 bryter br\u00f6det och dricker vinet f\u00f6renas himmel och jord, och den k\u00e4nslige f\u00f6rnimmer evighetens s\u00e5dd p\u00e5 tidens \u00e5ker.<\/p>\n

    Min gode v\u00e4n Ole Jakobsson skrev n\u00e5gra rader strax innan han dog<\/p>\n

    ”Jordens skugga och himlens hetta
    \n<\/em>m\u00f6ttes i ett famntag<\/em>\u00a0
    \ni en m\u00e5ltidsfest med helgat br\u00f6d och vin
    \n<\/em>s\u00e5 skapade Gud k\u00e4rleken och gav den \u00e5t m\u00e4nniskorna
    \n<\/em>att b\u00e4ra till varandra”.
    \n<\/em><\/p>\n

    Nattvarden: br\u00f6det och vinet \u00e4r varats k\u00e4rna, den sanna verkligheten.<\/strong> Enligt Irenaeus, biskopen fr\u00e5n Lyon ( som f\u00f6r inkarnationen, i kamp mot gnosticismen ( antikroppslighet…. Antim\u00e4nsklighet…. Antikrist) medverkade till att den bibel vi nu l\u00e4ser kom till) menar att nattvarden g\u00e4ller just interaktionen mellan Gud och m\u00e4nniska, detta att m\u00e4nniskan i tillgivenhet odmjukt vandrar med sin Gud.<\/p>\n

      \n
    1. Gud, skaparen, l\u00e5ter vinstocken b\u00e4ra frukt och vetekornet m\u00e5ngfaldigt uppst\u00e5 (den skapande kraften i naturen…detta f\u00f6runderliag samspel)<\/li>\n
    2. M\u00e4nniskan f\u00f6rvandlar genom Guds vishet druvsaften till vin och kornen till br\u00f6d. Den m\u00e4nskliga insatsen \u00e4r kultur, det framh\u00e4mtande umg\u00e4nget med naturen.<\/li>\n
    3. Liksom Jesus Kristus uppstod, skall i sinom tid allt detta uppst\u00e5 till ny skapelse. Allt som har haft sann existens uppv\u00e4cks. H\u00e4r f\u00f6ds lovs\u00e5ngen. Detta \u00e4r eukaristi<\/li>\n<\/ol>\n

      Vinberedning inneb\u00e4r att en ny skapelse uppst\u00e5r genom j\u00e4sprocesser. Druvsaft som j\u00e4ser \u00e4r inte vin, men v\u00e4l vin i vardande.<\/p>\n

      Varje ny skapelse f\u00f6ruts\u00e4tter j\u00e4sning -kaos…. kamp och k\u00e4rlek…. Vilja- motvilja. \u00c5ngest, passioner(svart eld)- k\u00e4rleksljus. Vintillblivelse \u00e4r kamp, lidande och d\u00f6d. N\u00e4r j\u00e4sningen upph\u00f6rt och vinet klarnat h\u00e4lls bottensatsen i slasken. Men utur denna process sker uppst\u00e5ndelsen. N\u00e5got nytt har blivit till.<\/p>\n

      Utan j\u00e4sningen i historien finns ingen skapande r\u00f6relse. Utan skapande r\u00f6relse\u00a0 – utan vardandet – skulle det m\u00e4nskliga varat vara ett ofullst\u00e4ndigt vara.<\/p>\n

      Det Nya Jerusalem \u00e4r i likhet med vinet en ny skapelse
      \n<\/strong>Babylon \u00e4r bottensatsen som h\u00e4lls ut p\u00e5 avtr\u00e4det.<\/strong><\/p>\n

      S\u00e5 handlar historien om kampen mellan gott och ont. Det onda \u00e4r den gudagivna friheten att g\u00f6ra som Gud inte vill. Det goda \u00e4r h\u00e4nv\u00e4ndelsen till honom.<\/p>\n

      Ont och gott handlar v\u00e4sentligt om det innersta i sj\u00e4lva varat; om livsnerven: om trohet eller trol\u00f6shet. Trohet eller trol\u00f6shet mot skapelsen och mot skaparen… om att tr\u00e4da in i n\u00e5den eller att f\u00f6rkasta den.<\/p>\n

      Den historiska f\u00f6rvecklingen inneb\u00e4r en komplexifiering och en stegring av motsatserna mellan gott och ont, mellan ”sj\u00e4lvf\u00f6rintelsens och ickevarats ande”\u00a0 och helhetens ande, den Helige Anden som verkar i relationerna och i fullheten av relationerna<\/p>\n

      I Bibeln tr\u00e4der staden emot oss som kvinna. F\u00f6rst som Jerusalem, sedan som tv\u00e5 st\u00e4der eller mer precist, som tv\u00e5 kvinnor, vars bilder genomtr\u00e4nger varandra och g\u00f6r anspr\u00e5k p\u00e5 helheten, Babylon, horan, och det nya Jerusalem, bruden. Det onda och det goda. Babylon finns hos oss liksom Jerusalem. ”Det onda kan inte finnas i v\u00e4rlden om det inte f\u00f6rst finns hos oss”<\/em> (Jaakob Jiijzac i ”Gog und Magog, Zwischen Zeit und Ewigkeit”, ”For the sake of Heaven”)<\/p>\n

      \u00a0<\/p>\n

      BABYLON<\/strong><\/p>\n

      Johannes Babylon \u00e4r ickevarats stad, en illusion av verklighet, en pseudoh\u00e4ndelse, ett bl\u00e4ndverk, magi. F\u00f6rh\u00e4rskande \u00e4r relationsl\u00f6sheten. Allt och alla har f\u00f6rvandlats till varor som kan k\u00f6pas och s\u00e4ljas. Babylon k\u00e4nnetecknas av ett svindlande, f\u00f6rvirrande tempo, k\u00f6nsfixering och pengar, av varan , kommersen och profiten. Hon \u00e4r horan med h\u00e4rjad sk\u00f6nhet som ”skrevade med benen f\u00f6r alla som n\u00e4rmade sig” <\/em><\/p>\n

      Georg Henrik v Wright beskriver v\u00e5r situation som ett andligt kaos, ett v\u00e4rdetomrum som uppkommit i den sekulariseringsprocess, som p\u00e5g\u00e5r sedan flera \u00e5rhundranden. Den kristna moralen, som tidigare h\u00e5llit samh\u00e4llet samman, f\u00f6rfaller gradvist n\u00e4r trosf\u00f6rest\u00e4llningarna f\u00f6rvittrar, dvs n\u00e4r vi b\u00f6rjar tala om Gud i st\u00e4llet f\u00f6r att samtala med honom. Det jag talar om \u00e4r inte en allm\u00e4n sekularisering, utan den anti-etiska sekularisering som karaokelikt s\u00f6ker instant- upplevelser: \u00f6gonblickliga sensationer, \u00f6gonblickliga fakta, \u00f6gonblickliga k\u00e4nslor. I denna v\u00e4rld baseras allting p\u00e5 immansens koder i st\u00e4llet f\u00f6r p\u00e5 transcendens. I en s\u00e5dan v\u00e4rld r\u00e4knas allting, d\u00e4rf\u00f6r att allting kan vara n\u00e5got att r\u00e4kna med. I en s\u00e5dan v\u00e4rld \u00e4r allting m\u00f6jligt – f\u00f6r att tala med Raskolnikov i Brott och straff. I denna v\u00e4rld sugs m\u00e4nniskan ned i m\u00f6jligheternas malstr\u00f6m och sjunker allt djupare i bortv\u00e4ndhet. Hon \u00e4r inte d\u00f6d, men saknar del i livet ( som Robert Musil l\u00e5ter ”mannen utan egenskaper” s\u00e4ga: ”Ich bin nicht tot, im Leben hab’ich nicht teil”).<\/p>\n

      Johannes ser staden Babylon, den stora sk\u00f6kan som bor vid stora vatten\u00a0 ”Henne har jordens kungar horat med och jordens inv\u00e5nare har berusat sig med hennes otukts vin<\/em>”. Hon sitter som en drottning p\u00e5 det scharlakansr\u00f6da vilddjuret – m\u00e4nniskodjuret, kollektivet, flocken, den m\u00e4nskliga myrstacken…. dessa som inte \u00e4r d\u00f6da, men som saknar del i livet\u00a0 Hon \u00e4r kl\u00e4dd i purpur och scharlakan, smyckad med guld, \u00e4delstenar och p\u00e4rlor…Babylon, den stora staden: k\u00f6pmanskap, industri, skeppsfart, lyx, sk\u00f6nhet, makt…. Allting till salu, allt och alla har f\u00f6rvandlats till varor: ting, m\u00e4nniskor, kroppar, sj\u00e4lar….framstegskult: en d\u00f6dskult och inte en uppst\u00e5ndelskult….”jag \u00e4r inte \u00e4nka och skall aldrig beh\u00f6va s\u00f6rja”<\/em><\/p>\n

      Babylon, staden d\u00e4r allting slirar i varje riktning, d\u00e4r m\u00e4nniskorna inte kan skilja mellan h\u00f6ger och v\u00e4nster,\u00a0 och d\u00e4r ingenting finns som l\u00e4ngre kan m\u00e4tas. Babylon, staden d\u00e4r v\u00e4rldens \u00f6kenstorm har \u00f6vertr\u00e4tt sin gr\u00e4ns och f\u00f6rryckt sj\u00e4lens ordning. Babylon. \u00c5, vad Gud \u00e4lskar denna stad. Han \u00e4lskade den s\u00e5 att han utgav sin enf\u00f6dde son p\u00e5 det att var och en som tror p\u00e5 honom inte skall f\u00f6rg\u00e5s, utan ha evigt liv.<\/p>\n

      \u00a0\u00a0<\/p>\n

      JERUSALEM<\/strong><\/p>\n

      Det nya Jerusalem \u00e4r staden som redan \u00e4r men \u00e4nnu inte: Gudsriket.<\/strong> Den \u00e4r livsbejakelse, verklighet, fullheten av\u00a0 relationerna. H\u00e4r fl\u00f6dar livsstr\u00f6mmarna som hos den unga flickan i ”S\u00e5ngernas s\u00e5ng”. En tr\u00e4dg\u00e5rdsk\u00e4lla \u00e4r hon, en brunn med levande vatten, porlande ned fr\u00e5n Libanon. Hon drivs inte av k\u00e4ttja; hennes \u00e5tr\u00e5 \u00e4r fylld av oskuld, hennes h\u00e4nryckning av innerlighet.<\/p>\n

      \u00a0<\/p>\n

      K\u00e4rleken, den verkande kraften i tillvaron – v\u00e5ldsam s\u00e5som d\u00f6den, obarmh\u00e4rtig s\u00e5som d\u00f6dsriket -.har f\u00f6rvandlat hennes m\u00f6rka flammande eld till en ljus och klar l\u00e5ga.<\/p>\n

      Hennes livst\u00f6rst \u00e4r riktad och hon blir i sin \u00e4lskares \u00f6gon som en, vars t\u00f6rst blev sl\u00e4ckt.<\/p>\n

      Hon \u00e4r ”som en lilja bland t\u00f6rnen”.<\/em><\/p>\n

      Babylon och Jerusalem \u00e4r STADEN, v\u00e4rlden som gud s\u00e5 \u00e4lskade.\u00a0 Babylon druvsaften som j\u00e4ser, vinet i vardande; Jerusalem vinet. De \u00e4r inte \u00e5tskilda i tiden; de existerar samtidigt. Babylon \u00e4r relationsl\u00f6shetens v\u00e4rld, Detets v\u00e4rld, Jerusalem relationernas v\u00e4rld, Duets. Babylon \u00e4r f\u00f6rh\u00e4rskande; Jerusalem finns hos oss som l\u00e4ngtan efter sk\u00f6nhet, den ”sk\u00f6nhet som skall fr\u00e4lsa v\u00e4rlden”. Jerusalem vill bli till.<\/p>\n

      Simone Weil, den franska mystikern, menar att v\u00e5r l\u00e4ngtan efter det goda, det rena och det sanna – v\u00e5r l\u00e4ngtan efter sk\u00f6nhet – alltid inneb\u00e4r ett lidande, eftersom denna l\u00e4ngtan aldrig helt kan tillfredsst\u00e4llas. Men hon s\u00e4ger ocks\u00e5 att v\u00e5r t\u00f6rst efter detta oerh\u00f6rda samtidigt s\u00e4tter oss i r\u00f6relse mot ett m\u00e5l som ligger utanf\u00f6r och framf\u00f6r oss. Dostjevskij uttrycker samma sak s\u00e5 h\u00e4r: ”Om ett folk har bevarat sk\u00f6nhetens ideal och behovet av sk\u00f6nhet, \u00e4r detta en garanti f\u00f6r detta folks h\u00f6gsta utveckling”….<\/em><\/p>\n

      Det finns sk\u00f6nhet i livet och det \u00e4r bara genom att \u00e4lska livet, att \u00e4lska sin v\u00e4rld, som m\u00e4nniskan kan fatta livets mening<\/strong>: Det enda Gud beg\u00e4r av oss enligt Mika \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r att vi g\u00f6r det r\u00e4tta, lever i k\u00e4rlek och troget h\u00e5ller oss till honom……”\u00c5 sm\u00e5 gossar, \u00e5 k\u00e4ra sm\u00e5 v\u00e4nner. Frukta inte livet. Hur sk\u00f6nt \u00e4r inte livet om man bara vill g\u00f6ra n\u00e5got som \u00e4r gott och r\u00e4tt” <\/em>(Aljosja i Br\u00f6derna Karamasov)….. n\u00e4r man finns till d\u00e4r man beh\u00f6vs och n\u00e4r man \u00e4r s\u00e5dan att man kan brukas.<\/p>\n

      Vi lever alltmer i en tid som pr\u00e4glas av ”sj\u00e4lvf\u00f6rintelsens och ickevarats ande” Babylon \u00e4r bibelns metafor f\u00f6r detta. Men l\u00e4ngtan efter ”den sk\u00f6nhet som skall fr\u00e4lsa v\u00e4rlden” finns hos oss som hopp och d\u00e4rmed som kraft. V\u00e5r t\u00f6rst efter detta oerh\u00f6rda s\u00e4tter oss i r\u00f6relse mot ett m\u00e5l som ligger utanf\u00f6r och framf\u00f6r oss…v\u00e4gens slut, sk\u00f6nhetens full\u00e4ndning…samtidigt som den f\u00e5r oss att f\u00f6rneka att det finns n\u00e5got slut.<\/p>\n

      Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r n\u00f6dv\u00e4ndigt att\u00a0 l\u00e5ta l\u00e4ran om de yttersta tingen – eskatologin, medvetenheten om tidens slut –\u00a0\u00a0 uppfodra till aktivt skapande<\/strong>.<\/p>\n

      Detta \u00e4r en plikt och ett moraliskt mandat. I varje handling av k\u00e4rlek, barmh\u00e4rtighet, offer, i varje skapande akt, i varje helhj\u00e4rtad n\u00e4rvaro nalkas slutet f\u00f6r Babylon, d\u00e4r hatet, grymheten och girigheten r\u00e5der och d\u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigheten, tr\u00f6gheten, tr\u00e4lbundenheten h\u00e4rskar…. Och en ny v\u00e4rld blir till. Evangeliet \u00e4r det glada budskapet om tillkomsten av Gudsriket…. Tillkomsten av den nya staden, det nya Jerusalem. Vi \u00e4r kallade att f\u00f6rbereda Kristi andra tillkomst; att aktivt g\u00e5 den till m\u00f6tes. Passiv f\u00f6rv\u00e4ntan i fruktan och apati inf\u00f6r ett annalkande fruktansv\u00e4rt slut, duger inte att f\u00f6rbereda den andra tillkomsten – det duger endast att f\u00f6rbereda den yttersta domen.<\/p>\n

      L\u00e5t oss d\u00e4rf\u00f6r l\u00e4ra oss \u00e4lska v\u00e5r v\u00e4rld, \u00e4lska den i all dess f\u00f6rskr\u00e4cklighet. Vi f\u00e5r inte dra oss undan i v\u00e4ntan p\u00e5 himlen<\/p>\n

      F\u00f6r att kunna \u00e4lska sin v\u00e4rld ( staden ) m\u00e5ste man l\u00e4ra k\u00e4nna den och att l\u00e4ra k\u00e4nna inneb\u00e4r n\u00e5got helt annat \u00e4n att inh\u00e4mta kunskaper om n\u00e5got. Man m\u00e5ste l\u00e4ra k\u00e4nna v\u00e4rlden (staden) som Abraham k\u00e4nde Sara. Man m\u00e5ste ha intimt umg\u00e4nge med den. Man m\u00e5ste i handling uppleva enheten med den. Bara den som samtycker till dess existens; bara den som inser att det inte bara \u00e4r s\u00e5 att Gud finns n\u00e5gonstans i staden, utan fastmer s\u00e5, att staden finns i Gud<\/strong>; bara den som innerst inne vet att Gud \u00e4lskar staden som brudgummen \u00e4lskar sin brud (Joh 3:16); bara den som tror p\u00e5 v\u00e4rlden (staden)…. s\u00e5som Gud tror p\u00e5 den kan skapa och bli skapad. ”Och om hon ger sig in i detta kan hon heller inte f\u00f6rbli gudl\u00f6s” <\/em>s\u00e4ger Buber. ”\u00c4lskar vi den verkliga v\u00e4rlden, som aldrig vill l\u00e5ta sig utpl\u00e5nas – om vi \u00e4lskar den i all dess f\u00f6rskr\u00e4cklighet, om vi bara v\u00e5gar l\u00e4gga v\u00e5r andes armar om den – d\u00e5 skall v\u00e5ra h\u00e4nder m\u00f6ta de h\u00e4nder som h\u00e5ller den…. Skapelse – vi deltar i den, vi m\u00f6ter den Skapande, \u00f6verl\u00e4mnar oss \u00e5t honom, medhj\u00e4lpare och medarbetare”.<\/em><\/p>\n

      Och den som har \u00f6ron h\u00f6r vardandets r\u00f6st fr\u00e5n de djupa ravinerna och f\u00f6rnimmer evighetens s\u00e5dd i tidens \u00e5ker.<\/p>\n

      Skapande eskatologi inneb\u00e4r att i varje handlig av k\u00e4rlek,\u00a0 i varje skapande akt,\u00a0 i varje sann relation, nalkas slutet p\u00e5 denna v\u00e4rld. Gud tar sin boning i varje rum vi \u00f6oonar f\u00f6r honom. ”Platsen d\u00e4r vi bor blir en ny jord” (Ylva Eggehorn)<\/p>\n

      S\u00e5 blir ”sk\u00f6nhetens full\u00e4ndning” till…. Det nya Jerusalem, puppan som metamorferats till en fj\u00e4ril som brett ut sina vingar. Den j\u00e4sande livssaften som transformerats till vin, klarnat, och befriats fr\u00e5n alla slaggprodukter. Liksom m\u00f6rker \u00e4r f\u00f6r att ljus skall bli till, finns Babylon f\u00f6r att Jerusalem skall bli till. Den nya verkligheten \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r inte bara himmelsk utan ocks\u00e5 en transformerad jordisk verklighet. Och vi ser henne, den nya staden, det nya Jerusalem ”redo som en brud som \u00e4r smyckad f\u00f6r sin man”…Hon bryter fram som morgorodnadens glans, sk\u00f6n s\u00e5som m\u00e5nen, klar s\u00e5som gl\u00f6dklotet”. <\/em>Och hon s\u00e4ger: ”Jag \u00e4r min \u00e4lskades, till mig st\u00e5r hans \u00e5tr\u00e5….<\/em><\/p>\n

      \u00a0<\/em><\/p>\n

      \u00a0<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

      ”om att tillreda br\u00f6d och bereda vin”\u00a0 Betania 25.04.2004\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 Eskatologi: (grek: e\u00b4schatos = sist, ytterst), l\u00e4ran om de yttersta tingen Formulering och gestaltning av den k\u00e4nsla av annalkande katastrof och av v\u00e4rldens underg\u00e5ng som k\u00e4nneteckat den judiskt-kristna anden. Denna k\u00e4nsla … L\u00e4s mer →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-146","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-ovriga-texter"],"aioseo_notices":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/146","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=146"}],"version-history":[{"count":1,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/146\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":147,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/146\/revisions\/147"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=146"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=146"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=146"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}