Jakobstad som unik stad i v\u00e4rlden \u00e4r som en del av den universella staden huvudb\u00e4raren av civilisationens alla form- och v\u00e4rdesystem. Staden \u00e4r kulturens vagga och dess full\u00e4ndning. M\u00e4nniskans\u00a0 sociala\u00a0 och kulturella utveckling har v\u00e4sentligt varit sammanbunden med stadsutvecklingen och med den f\u00f6rt\u00e4tning och den tilltagande\u00a0 sammanfl\u00e4tning av s\u00e5v\u00e4l sociala m\u00f6nster som bebyggelsestrukturer som detta inneburit. I Bibeln f\u00f6rliknas staden vid kvinnan. Detta f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 Leonard Cohens beskrivning av fem olika kvinnotyper. Jag citerar ett avsnitt ur hans bok\u00a0 ”\u00c4lsklingsleken”<\/p>\n
Somliga kvinnor (l\u00e4s st\u00e4der) \u00e4ger sin sk\u00f6nhet p\u00e5 samma s\u00e4tt som de \u00e4ger sin sportvagn eller en fullblodsh\u00e4st. De k\u00f6r den h\u00e5rt till varje m\u00f6te och beviljar intervjuer f\u00e5n sadeln. De lyckliga r\u00e5kar ut f\u00f6r sm\u00e5 miss\u00f6den och l\u00e4r sig g\u00e5 p\u00e5 gatan, eftersom ingen vill h\u00f6ra p\u00e5 en gammal imbilsk, p\u00e5stridig gumma.<\/p>\n
Somliga kvinnor (l\u00e4s fortfarande st\u00e4der) b\u00e4r mossa \u00f6ver sin sk\u00f6nhet och ibland kommer n\u00e5gon och sliter bort den – en \u00e4lskare, ett havandeskap, kanske ett d\u00f6dsfall – och ett otroligt leende lyser igenom, djupa lyckliga \u00f6gon, full\u00e4ndad hy, men det \u00e4r bara tillf\u00e4lligt och snart v\u00e4xer mossan ut igen.<\/p>\n
Somliga kvinnor (st\u00e4der) studerar och efterapar sk\u00f6nheten. Industrier har startats f\u00f6r att betj\u00e4na dessa kvinnor, (dessa st\u00e4der) och m\u00e4nnen uppfodras att hylla dem.<\/p>\n
Somliga kvinnor (st\u00e4der) \u00e4rver sk\u00f6nheten som ett sl\u00e4ktdrag och l\u00e4r sig uppskatta den l\u00e5ngsamt, precis som en \u00e4ttling av en ber\u00f6md sl\u00e4kt blir stolt \u00f6ver en ovanlig haka d\u00e4rf\u00f6r att s\u00e5 m\u00e5nga ryktbara m\u00e4n har burit den.<\/p>\n
Och slutligen….<\/p>\n
Somliga kvinnor, t\u00e4nkte Brewman, kvinnor som Shell (st\u00e4der som Jakobstad), skapar sk\u00f6nheten under sin v\u00e4g, genom att f\u00f6r\u00e4ndra inte s\u00e5 mycket sina ansikten som luften omkring dem. De bryter ner gamla lagar f\u00f6r ljuset och kan inte tolkas eller j\u00e4mf\u00f6ras. De g\u00f6r varje rum originellt.<\/p>\n
K\u00e4raste Shell! K\u00e4raste Jakobstad!<\/p>\n
Ditt jade\u00f6rh\u00e4nge med de fina silvertr\u00e5darna. Jag tecknade det p\u00e5 ditt \u00f6ra. Sedan tecknade jag din ansiktshalva och luftens v\u00e4gar genom ditt h\u00e5r. Sedan ditt ansikte. Till slut hela din sk\u00f6nhet.<\/p>\n
Sedan kom jag ih\u00e5g dina misstankar mot allt lovprisande av sk\u00f6nheten, och d\u00e4rf\u00f6r lovprisade jag din sj\u00e4l, eftersom din \u00e4r den enda jag tror p\u00e5.<\/p>\n
Jag uppt\u00e4ckte d\u00e5 att dina \u00f6gons och din kropps sk\u00f6nhet bara var din sj\u00e4ls vardagskl\u00e4der. Den f\u00f6rvandlades till musik n\u00e4r jag fr\u00e5gade vad den gick kl\u00e4dd i p\u00e5 sabbatsdagen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jakobstad som unik stad i v\u00e4rlden \u00e4r som en del av den universella staden huvudb\u00e4raren av civilisationens alla form- och v\u00e4rdesystem. Staden \u00e4r kulturens vagga och dess full\u00e4ndning. M\u00e4nniskans\u00a0 sociala\u00a0 och kulturella utveckling har v\u00e4sentligt varit sammanbunden med stadsutvecklingen och … L\u00e4s mer