{"id":135,"date":"1997-11-20T12:00:49","date_gmt":"1997-11-20T10:00:49","guid":{"rendered":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/?p=135"},"modified":"2009-01-06T22:57:58","modified_gmt":"2009-01-06T20:57:58","slug":"arkitekturtendenser","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/1997\/11\/arkitekturtendenser\/","title":{"rendered":"Arkitekturtendenser"},"content":{"rendered":"

Seminarium i Arkitektens Hus i Oslo 20.11.1997<\/span><\/em><\/h3>\n

<\/em>\u00a0<\/h3>\n

Arkitekturens framtid finns inte i arkitekturen sj\u00e4lv, lika litet som konstens framtid finns i konsten. Konstens framtid \u00e4r beroende av m\u00e4nniskans speciella f\u00f6rm\u00e5ga att ge gestalt \u00e5t det hon m\u00f6ter: att gestalta sj\u00e4lva m\u00f6tet, dvs materialisera det levande v\u00e4sen som uppst\u00e5r mellan henne och tingen. Byggnadskonstens framtid \u00e4r beroende av v\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga att ge gestalt \u00e5t det mellanm\u00e4nskliga: gestalta det som finns mellan m\u00e4nniskor. Detta f\u00f6ruts\u00e4tter att vi m\u00e5ste tro p\u00e5 det specifikt m\u00e4nskliga: p\u00e5 m\u00e4nniskans l\u00e4ngtan efter att f\u00f6renas med andra m\u00e4nskliga varelser. ”F\u00f6r om m\u00e4nniskan \u00e4r d\u00f6d, vem skall vi d\u00e5 bygga f\u00f6r. Om meningen och \u00e4ndam\u00e5let f\u00f6rsvinner, om vi inte kan uttrycka dem i praxis l\u00e4ngre, d\u00e5 \u00e4r ingenting vare sig av betydelse eller intresse” (Lefebvre)<\/em><\/p>\n

Det som finns mellan m\u00e4nniskor\u00a0 – det som vi kallar gemenskap, detta v\u00e4sensfyllda vi –\u00a0 \u00e4r inte prim\u00e4rt k\u00e4nslor. \u00c4ven d\u00e4r det \u00e4r k\u00e4nsla \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 alltid en k\u00e4nsla av f\u00f6rfattning, det \u00e4r praktiskt p\u00e5tagligt. \u00c4ktenskapet exempelvis \u00e4r inte k\u00e4nsla, det \u00e4r kontrakt. P\u00e5 basen av denna \u00f6verenskommelse bildas hem, byggs hus och sj\u00e4lva processen d\u00e4r detta sker, f\u00f6der k\u00e4nslor och produkten, eller snarare verket, utl\u00f6ser k\u00e4nslor. V\u00e5r uppgift som arkitekter \u00e4r att finnas med i de processer d\u00e4r den m\u00e4nskliga gemenskapen gestaltas, d\u00e4r m\u00e4nniskan hem utformas. M\u00e4nniskans hem \u00e4r emellertid inte bostaden; m\u00e4nniskans hem \u00e4r staden. Inte s\u00e5 att staden \u00e4r ett av m\u00e4nniskans hem. Staden \u00e4r m\u00e4nniskans hem, det m\u00e4nskligas hem; den \u00e4r kulturens vagga och dess full\u00e4ndning.\u00a0 Staden – det urbana –\u00a0 \u00e4r en process som i djupaste mening inte producerar ting utan m\u00e4nniskor. Denna produktion och reproduktion av m\u00e4nskliga varelser genom m\u00e4nskliga varelser, f\u00f6ruts\u00e4tter emellertid praktiska p\u00e5tagliga handlingar: byggande av hus, gator, torg och parker. I denna process kan det f\u00f6rflutna, det n\u00e4rvarande och det m\u00f6jliga inte \u00e5tskiljas.<\/p>\n

Av den anledningen f\u00e5r staden aldrig uppfattas som en produkt. Den \u00e4r en socio-kulturell process, ett konstverk som stadsborna st\u00e4ndigt m\u00e5ste arbeta p\u00e5. Staden f\u00e5r inte p\u00e5tvingas dem som ett system: som en redan avslutad bok. Den expertstyrda samh\u00e4llsplaneringen \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r i alla avseenden ett f\u00f6rfallsfenom\u00e9n.<\/p>\n

Jag har sagt att arkitekturens framtid inte finns i arkitekturen utan i det mellanm\u00e4nskliga\u00a0 – i det urbana. Nu \u00e4r det emellertid s\u00e5 att vi har f\u00f6rlorat det urbana. Vi har f\u00f6rlorat konsten att bygga st\u00e4der och konsten att leva i dem och i och med detta har generationer av arkitekter g\u00e5tt vilse eller f\u00f6rskansat sig i estetiska elfenbenstorn fr\u00e5n vilka de nya trenderna utropas som b\u00f6netimmarna fr\u00e5n minareterna.<\/p>\n

V\u00e5r uppfattning om verkligheten styr v\u00e5rt handlande. Den v\u00e4rldsbild som fortfarande dominerar v\u00e5rt t\u00e4nkande har sina r\u00f6tter i Descartes filosofi och i de lagar Newton utvecklade f\u00f6r mekaniken. Enligt denna \u00e4r kosmos likt ett urverk d\u00e4r delarna \u00e4r mekaniskt f\u00f6rbundna med varandra. S\u00e5 har vi byggt v\u00e5ra st\u00e4der som man bygger maskiner och inte f\u00f6rst\u00e5tt av vi samtidigt skapat och omskapat oss sj\u00e4lva. Vi har utvecklat stadsbyggnadsmetoder som i sina till\u00e4mpningar gjort oss till fr\u00e4mlingar i den v\u00e4rld vi sj\u00e4lva skapat \u00e5t oss. Platsl\u00f6sa grips vi av v\u00e4rldsv\u00e5nda och livs\u00e5ngest.<\/p>\n

V\u00e5ra gamla f\u00f6rest\u00e4llningar m\u00e5ste ge plats f\u00f6r nya insikter. V\u00e4rlden \u00e4r inte ett urverk, den \u00e4r f\u00f6rveckling, en helhetsr\u00f6relse d\u00e4r allt sammanh\u00e4nger med allt och allting och d\u00e4r individen f\u00e5r v\u00e4rde endast i relationen och d\u00e4r relationernas m\u00e5ngfald best\u00e4mmer livskvaliteten.<\/p>\n

En verklig utveckling av arkitekturen \u00e4r m\u00f6jlig endast ifall den sammankopplas med en utveckling av det mellanm\u00e4nskliga och det\u00a0 kulturella, och detta \u00e5 andra sidan f\u00f6ruts\u00e4tter ett rikare sammansatt stadsbygge som stadsborna ges r\u00e4tt och skyldighet att p\u00e5verka.<\/p>\n

Det g\u00e4ller f\u00f6r oss arkitekter att finnas med i\u00a0 de processer som f\u00f6rvandlar staden utifr\u00e5n den urbana formen. H\u00e4r \u00e4r det inte fr\u00e5ga om stadens yttre form, stadsbilden. H\u00e4r handlar det prim\u00e4rt inte om estetik, utan om etik. Det handlar om en generativ ordning som g\u00f6r att ett samh\u00e4lle blir stad p\u00e5 samma s\u00e4tt som det ur ett ekollon v\u00e4xer en ek. Den urbana formen \u00e4r SAMTIDIGHET, M\u00d6TE, SAMLING. Genomskinlighet mellan skikten i tidrummet, \u00e4kthet i relationerna, t\u00e4ta massor som m\u00f6jligg\u00f6r ber\u00f6ringar och kontakter. Den f\u00f6ruts\u00e4tter m\u00e5ngst\u00e4mmighet, j\u00e4mlikhet-olikhet och fria energifl\u00f6den och den f\u00f6ruts\u00e4tter vidare komplexa strukturer, h\u00f6gklassiga platser, platser f\u00f6r m\u00f6te verk och lek, platser d\u00e4r utbytet inte \u00e4r beroende av varan, kommersen eller profiten.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Seminarium i Arkitektens Hus i Oslo 20.11.1997 \u00a0 Arkitekturens framtid finns inte i arkitekturen sj\u00e4lv, lika litet som konstens framtid finns i konsten. Konstens framtid \u00e4r beroende av m\u00e4nniskans speciella f\u00f6rm\u00e5ga att ge gestalt \u00e5t det hon m\u00f6ter: att gestalta … L\u00e4s mer →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5,7],"tags":[],"class_list":["post-135","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-arkitektur-och-samhalle","category-ovriga-texter"],"aioseo_notices":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/135","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=135"}],"version-history":[{"count":1,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/135\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":136,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/135\/revisions\/136"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=135"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=135"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=135"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}