Efter att ha l\u00e4st PO Enqvists bok ”Lewis resa”, k\u00e4nde jag ett starkt behov av att \u00e4n en g\u00e5ng l\u00e4sa en roman som jag g\u00e5ng efter annan \u00e5terkommer till, ”Gog och Magog” med undertiteln ”Mellan tid och evighet”. Den \u00e4r skriven p\u00e5 hebreiska och finns \u00f6versatt till en del spr\u00e5k, tyv\u00e4rr inte till svenska. Den engelska titelns undertitel lyder: ”F\u00f6r himlens skull”. P\u00e5 holl\u00e4ndska: ”Innan Messias kommer”. F\u00f6rfattaren \u00e4r Martin Buber.<\/p>\n
\u00a0I likhet med ”Levis resa” handlar ”Gog och Magog” om en v\u00e4ckelser\u00f6relse, som, d\u00e5 n\u00e4r ber\u00e4ttelsen utspelas, var i sin fulla kraft. Ordet levde och formerna hade \u00e4nnu inte blivit karrikerade \u00e5tb\u00f6rder av det ursprungligt \u00e4kta.<\/p>\n
B\u00e4gge romanerna bygger p\u00e5\u00a0 verkliga f\u00f6rvecklingar. ”Lewis resa” beskriver en folkr\u00f6relse p\u00e5 1900-talet; ”Gog och Magog” en judisk fromhetsr\u00f6relse som f\u00f6ddes i b\u00f6rjan av 1700-talet. H\u00e4ndelserna i ”Gog och Magog” utspelas under tiden fr\u00e5n den franska revolutionen till Napoleons slutliga nederlag.\u00a0<\/p>\n
”Lewis resa” handlar om pingstr\u00f6relsen; ”Gog och Magog” om chassidismen. B\u00e4gge r\u00f6relserna karakteriserades av stark messianism<\/p>\n
De k\u00e4nnetecknades ocks\u00e5 av starka karismatiska ledare och h\u00e4ngivna f\u00f6rsamligsmedlemmar. I f\u00f6rh\u00e5llandet mellan ledare och f\u00f6rsamling kan emellertid en skillnad sk\u00f6njas.\u00a0 ”Levis resa” skildrar f\u00f6rh\u00e5llandet mellan de stora predikanterna och ”gumhavet”. I ”Gog och Magog” finns f\u00f6rh\u00e5llandet mellan Zaddickerna och deras l\u00e4rjungar. I pingstr\u00f6relsen talade predikanten fr\u00e5n en upph\u00f6jd plattform, uppbackad av ”de \u00e4ldste”; i chassidernas f\u00f6rsamlingar satt man tillsammans vid\u00a0 m\u00e5ltidsborden. H\u00e4r delade man br\u00f6det. H\u00e4r undervisade man. H\u00e4r predikade man. Framf\u00f6r allt samtalade man.<\/p>\n
I dessa samtal finns en doft av b\u00f6rdig mylla och en h\u00f6g, klar och frisk rymd. Man talade om himmelska ting som om de fanns i ens omedelbara n\u00e4rhet och om jordiska ting som om de var v\u00e4vda av himmelskt garn. D\u00e4remellan teg man, men man teg tillsammans.<\/p>\n
En av huvudpersonerna var Jaakob Jizschak. Han kallades ”Sk\u00e5daren”, d\u00e4rf\u00f6r att han s\u00e5g. Den andra huvudpersonen hade samma namn, men kallades ”Juden” f\u00f6r att undvika f\u00f6rv\u00e4xlingar. Mellan dessa b\u00e5da fanns en stor k\u00e4rlek, men fr\u00e5n ”Sk\u00e5darens” sida \u00e4ven misstro och en svartsjuka som stundom gr\u00e4nsade till hat. I ”Sk\u00e5daren” fanns n\u00e4mligen Sauls sj\u00e4l; i ”Juden” Davids. Medveten om detta bar ”Sk\u00e5daren” i sin ficka en b\u00f6n, som han f\u00e5tt av sin v\u00e4n rebbe Israel fr\u00e5n Kosnitz. Rebbe Israel som ocks\u00e5 kallades ”predikanten” k\u00e4nde sin v\u00e4n v\u00e4l. P\u00e5 papperslappen stod att l\u00e4sa: ”…. bevara oss fr\u00e5n avfall och h\u00f6gmod, fr\u00e5n vrede, fr\u00e5n sorgmod och f\u00f6rtal och alla andra d\u00e5liga seder, och fr\u00e5n allt som g\u00f6r det om\u00f6jligt att utf\u00f6ra din heliga och rena tj\u00e4nst, som \u00e4r oss s\u00e5 dyrbar…”<\/em><\/p>\n I ett samtal mellan ”Sk\u00e5daren” och hans l\u00e4rjunge Naftali utspinner sig f\u00f6ljande i anledning av h\u00e4ndelserna i l\u00e4ndernas huvudstad Paris, det som kallas ”det stora folkupproret”:<\/p>\n ” \u00d6rnen var tvungen att \u00f6verl\u00e5ta f\u00e4ltet \u00e5t gamarna”, sade rebben. ”Snart \u00e4r det kr\u00e5kornas tur”<\/em><\/p>\n ”Skall man d\u00e5 helt f\u00f6rakta kr\u00e5korna?”, fr\u00e5gade Naftali.<\/em><\/p>\n ”Kr\u00e5korna”, svarade rebben, ” skall man inte f\u00f6rakta. De \u00e4r mycket livfulla. Men de har tre bet\u00e4nkliga egenskaper. F\u00f6r det f\u00f6rsta: ”ingen ickekr\u00e5ka kan umg\u00e5s med dem. Ingen h\u00f6r vad\u00a0 de s\u00e4ger,\u00a0 de blir \u00f6verr\u00f6stade. F\u00f6r det andra: kr\u00e5korna menar att det i sj\u00e4lva verket inte finns ickekr\u00e5kor i f\u00e5gelv\u00e4rlden. Alla f\u00e5glar som p\u00e5st\u00e5r sig tillh\u00f6ra en annan art, \u00e4r egentligen f\u00f6rkl\u00e4dda kr\u00e5kor, och genom skrik och skr\u00e4n m\u00e5ste man tvinga dem att uppenbara sitt sanna v\u00e4sen. F\u00f6r det tredje: ingen kr\u00e5ka st\u00e5r ut med att vara allena med sig sj\u00e4lv; kr\u00e5kor som f\u00f6rirrar sig fr\u00e5n flocken, d\u00f6r av ensamhet”<\/em><\/p>\n \u00a0<\/em>Samtalet forts\u00e4tter utifr\u00e5n fr\u00e5gan om det \u00e4r m\u00f6jligt att \u00f6rnar och kr\u00e5kor kan leva i en gemenskap. De kommer \u00f6verens om att om det vore m\u00f6jligt, s\u00e5 skulle det vara sv\u00e5rare f\u00f6r kr\u00e5korna. D\u00e4remot menade de att det skulle vara sv\u00e5rare f\u00f6r \u00f6rnen att l\u00e4mna gemenskapen. Kr\u00e5korna har ju i alla h\u00e4ndelser varandra. F\u00f6r \u00f6rnen skulle kontakten till andra levande v\u00e4sen brytas.<\/p>\n \u00a0Efter en stunds tystnad flyter samtalet liksom om\u00e4rkligt fr\u00e5n v\u00e4rldsh\u00e4ndelserna till det som h\u00e5ller p\u00e5 att h\u00e4nda inom f\u00f6rsamlingarna i r\u00f6relsen, d\u00e4r en polarisering mellan ”Sk\u00e5daren” och ”Juden” alltmer b\u00f6rjar sk\u00f6njas. Bilden av \u00f6rnar och kr\u00e5kor bildar emellertid fortfarande bakgrund till det som s\u00e4gs. Naftali, som k\u00e4nde allt som r\u00f6rde sig i l\u00e4rjungakretsen (de hemliga kamperna, intrigerna, fridsf\u00f6rbunden, fridsbrotten) tar upp ”problemen” som g\u00e4llde mannen fr\u00e5n Apta, ”Juden”, som enligt honom d\u00f6ljer sitt verkliga v\u00e4sen i sin l\u00e4rdom. Medveten om b\u00f6nen i sin ficka tar ”Sk\u00e5daren” ”Juden” i f\u00f6rsvar.\u00a0 Detta leder till att Naftali blir allt dristigare i sina insinuationer. Han beskriver kretsen kring ”Juden” och s\u00e4ger ”att deras hj\u00e4rtan brinner mer \u00e4n n\u00e5gonsin f\u00f6rr… ”och sj\u00e4lvfallet f\u00e5r man inte neka de f\u00e5kunniga m\u00f6jligheten att samlas tillsammans med de sina… men att varje samtal, \u00e4ven samtal d\u00e4r de b\u00e4sta deltar, av n\u00e5got dumhuvud dras ned till dennes niv\u00e5…..”<\/em><\/p>\n ”Naftali”, sade rebben l\u00e5ngsamt och betonade varje ord: ”h\u00e4r handlar det inte om \u00f6rnar och kr\u00e5kor. Alla \u00e4r vi vilseg\u00e5ngna s\u00f6ner till en och samme fader…. alla \u00e4r vi belastade av fel. Om felen \u00e4r st\u00f6rre eller mindre spelar ingen roll – , alla \u00e4r vi s\u00f6ner och br\u00f6der”.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Efter att ha l\u00e4st PO Enqvists bok ”Lewis resa”, k\u00e4nde jag ett starkt behov av att \u00e4n en g\u00e5ng l\u00e4sa en roman som jag g\u00e5ng efter annan \u00e5terkommer till, ”Gog och Magog” med undertiteln ”Mellan tid och evighet”. Den \u00e4r … L\u00e4s mer