{"id":129,"date":"2003-03-23T18:00:34","date_gmt":"2003-03-23T16:00:34","guid":{"rendered":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/?p=129"},"modified":"2009-01-06T22:53:24","modified_gmt":"2009-01-06T20:53:24","slug":"svenska-osterbottens-kulturfond","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/2003\/03\/svenska-osterbottens-kulturfond\/","title":{"rendered":"Svenska \u00d6sterbottens kulturfond"},"content":{"rendered":"

Cronhjelmsskolan, Larsmo 23.03.03<\/span> <\/em><\/h3>\n

\u00a0<\/p>\n

M\u00e4nniskans bildskapande f\u00f6rm\u00e5ga skiljer henne fr\u00e5n alla andra levande varelser. Det \u00e4r en farlig egenskap. Men endast med den kan hon bli m\u00e4nniska.<\/p>\n

Det ber\u00e4ttas att HAN, den H\u00f6gste s\u00e5g att de bildverk som m\u00e4nniskorna skisserade i sina hj\u00e4rtan var onda alltsedan begynnelsen (hela dagen) Inte s\u00e5 att m\u00e4nniskan var rutten, en d\u00e5lig skapelse- Nej, efter det att HAN, den H\u00f6gste fullkomnat skapelsen n\u00e4r HAN av jordens stoft skapade m\u00e4nniskan till sin bild och likhet utbrast HAN ju: se det \u00e4r mycket gott! – nej HAN, den H\u00f6gste s\u00e5g att ondskan i m\u00e4nniskans handlingar h\u00e4rr\u00f6rde fr\u00e5n ondskan i de bildverk som m\u00e4nniskan planerade i sitt hj\u00e4rta. Gr\u00e4nserna f\u00f6r det till\u00e5tna \u00f6verskreds. N\u00e4r ingen riktning finns, finns ingen v\u00e4g tillbaka; ingen v\u00e4g som leder fram\u00e5t. Allt blev endast en lek med m\u00f6jligheter, allt blev m\u00f6jligt….”om Gud inte l\u00e4ngre finns \u00e4r allting m\u00f6jligt”, sade l\u00e5ngt senare Ivan i Br\u00f6derna Karamasov.<\/p>\n

M\u00e4nniskan virvlande omkring i m\u00f6jligheternas malstr\u00f6m.<\/p>\n

D\u00e5 \u00e5ngrade Den H\u00f6gste att han skapat m\u00e4nniskan, Den stora urvirvelns m\u00f6rker br\u00f6t fram, v\u00e4snades och fradgades, och himmelens luckor \u00f6ppnades och utpl\u00e5nade allt levande fr\u00e5n jordens yta. \u00d6ver m\u00e4nniskor och djur sl\u00f6t sig sedan havet, s\u00e5som den H\u00f6gste velat. Men Noa och hans familj undkom f\u00f6rintelsen. Noa var p\u00e5litlig; det han gjorde, gjorde han helhj\u00e4rtat. N\u00e4r Noa \u00e5terigen betr\u00e4dde fast mark byggde han \u00e5t Honom, den H\u00f6gste en slaktplats och l\u00e4t rogivande dofter fr\u00e5n de djur han offrade stiga upp mot skyn.<\/p>\n

Herren \u00f6ver liv och d\u00f6d, HAN, den H\u00f6gste, f\u00f6rnam r\u00f6ken och talade s\u00e5: ”aldrig mer skall jag f\u00f6rbanna jorden f\u00f6r m\u00e4nniskans skull, d\u00e4rf\u00f6r att hon alltifr\u00e5n begynnelsen i sitt hj\u00e4rta skisserat bildverk, som \u00e4r onda… aldrig mer skall alla varelser utpl\u00e5nas av st\u00f6rtfloder”. Han erinrade sig d\u00e5, n\u00e4r allt blev till, det bildspel som liksom i en dr\u00f6m utspelades i Evas hj\u00e4rta (strax innan stormen bl\u00e5ste upp ur sj\u00e4lva paradiset) och han mindes de bilder av m\u00f6jligheter som m\u00e5lades upp i Kains hj\u00e4rta, de febriga f\u00f6rest\u00e4llningar som \u00e5terspeglades i hans dysterf\u00e4rgade ansikte och som ledde till det f\u00f6rsta brodermordet.<\/p>\n

S\u00e5dan \u00e4r m\u00e4nniskan som jag skapade till min bild och likhet. Skapelsens fullkomning. Han s\u00e5g \u00e5terigen p\u00e5 allt han skapande gjort, Han s\u00e5g, och se: det var mycket gott.<\/p>\n

M\u00e4nniskans f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6rest\u00e4lla sig \u00e4r v\u00e4sentlig f\u00f6r personens och m\u00e4nsklighetens utveckling.<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

Bildkonsten<\/h3>\n

Bildkonsten intar en alldeles s\u00e4rskild plats i m\u00e4nniskans bildskapande f\u00f6rm\u00e5ga. H\u00e4r handlar det inte bara om bilder med \u00e5tf\u00f6ljande handling utan om konstn\u00e4rlig gestaltning. Den konstn\u00e4rliga gestaltningen utg\u00e5r inte fr\u00e5n fantasier; den \u00e4r en gestaltningskraft som utg\u00e5r fr\u00e5n m\u00f6tet och sammanf\u00f6r splitter till en helhet.<\/p>\n

Bildkonst framst\u00e4lls medvetet av m\u00e4nniskor som engagerat sig med tanke, k\u00e4nsla och vilja. Bildkonst handlar om den f\u00f6r konstn\u00e4ren s\u00e4regna viljeyttringen (att offra p\u00e5 formens slaktplats och l\u00e5ta r\u00f6ken stiga upp mot skyn), lidelsen att forma ett konkret ting f\u00f6r n\u00e5got annat \u00e4n den praktiska anv\u00e4ndbarhetens skull. Arbetet bottnar i m\u00e4nniskans l\u00e4ngtan efter den fullkomliga relationen, eller kanske snarare efter fullkomligheten i relationen. All livserfarenhet \u00e4r en dr\u00f6m om enande. Verkligheten \u00e4r uppfyllelsen av denna dr\u00f6m och verkligheten \u00e4r relation. Buber s\u00e4ger att ”allt verkligt liv \u00e4r m\u00f6te”.<\/p>\n

I den judiska traditionen finns begreppet ”de spruckna k\u00e4rlen”, ”the broken vessels”, som inneb\u00e4r att hela v\u00e4rlden splittrats och att sk\u00e4rvorna ligger utspridda utan sammanhang. M\u00e4nniskans uppgift \u00e4r att finna dem och \u00e5terigen sammanf\u00f6ra dem. Chassiderna som var f\u00f6rtrogna med begreppet s\u00e5g betydelsen av att helga (hela ) vardagen. Det s\u00e4gs att n\u00e4r de talade om himmelska ting talade de om dem som om de funnes till i deras omedelbara n\u00e4rhet; n\u00e4r de \u00e5terigen talade om vardagliga ting talade de om dem, som om de vore v\u00e4vda av himmelskt garn. V\u00e4rldstiden m\u00f6tte det tidl\u00f6sa.<\/p>\n

I samma anda s\u00e4ger David Bohm, en av 1900-talets st\u00f6rsta fysiker, att bakom den splittrade och begr\u00e4nsade v\u00e4rlden finns en annan verklighet vars ljus fl\u00f6dar \u00f6verallt. Den ryske filosofen Nikolaij Berdjajev s\u00e4ger att det konstn\u00e4rliga skapandet inte \u00e4r en gestaltning av det begr\u00e4nsade, utan ett avsl\u00f6jande av det o\u00e4ndliga. Leonard Cohen tangerar temat i sin s\u00e5ng ”Anthem”: ”Ring the bells that still can ring: Forget your perfect offering: There is a crack in everything. That’s where the light gets in”<\/p>\n

Wassily Kandinsky menar att konstn\u00e4ren aldrig sj\u00e4lv kan skapa n\u00e5got nytt – han kan endast avt\u00e4cka mer och mer av ett existerande kosmos. Kandinsky anv\u00e4nder i likhet med Martin Buber ord som avt\u00e4cka, blotta, uppt\u00e4cka… aldrig anv\u00e4nder de orden skapa eller uppfinna.<\/p>\n

Den konstn\u00e4rliga gestaltningen handlar inte om att konstn\u00e4ren tillverkar f\u00f6rem\u00e5l eller kalkerar eller efterapar verkligheten. Ett konstverk \u00e4r inte heller en symbolisk notering av en inh\u00e4mtad eller insedd kunskap. Konstn\u00e4ren gestaltar det han sk\u00e5dat, den gestalt som kom honom till m\u00f6tes i sj\u00e4lva m\u00f6tet. Konstens k\u00e4nnetecken \u00e4r ”f\u00f6rkroppsligandet”, n\u00e5got osynligt tar form. N\u00e4r den unge mannen fr\u00e5n paleoliticum m\u00e5lade en r\u00f6dbrun bisonoxe i grottans tak, en bild vars uttryckskraft knappast \u00f6vertr\u00e4ffats under de f\u00f6ljande \u00e5rtusendena, handlade det inte bara om j\u00e4garens iver att beskriva sitt byte. Bakom allt kan vi sk\u00f6nja ett oklart, f\u00f6rmedvetet beg\u00e4r hos honom att n\u00e5 fram till den f\u00f6rdolda och s\u00e4llsamma k\u00e4rnan hos det v\u00e4sen han m\u00f6tt.<\/p>\n

S\u00e5 utg\u00e5r varje sann konstn\u00e4rlig gestaltning fr\u00e5n m\u00f6tet, ur en genuin relation. M\u00f6tet \u00e4r inte andligt, och bildskapandet \u00e4r inte ett uttryck f\u00f6r m\u00e4nniskans andlighet. M\u00e4nniskan \u00e4r visserligen best\u00e4md som ande (Kierkegaard), men det \u00e4r inte anden som g\u00f6r henne till Guds bild och likhet. Det \u00e4r hela m\u00e4nniskan, som kroppsligt, sj\u00e4lsligt, andligt v\u00e4sen, och det \u00e4r denna enhet som satsas i m\u00f6tet med v\u00e4rlden i en genuin dialogisk relation. Bildskapandet \u00e4r verk och vittnesb\u00f6rd av f\u00f6rh\u00e5llanden som \u00e4ger rum MELLAN det v\u00e4sentligt m\u00e4nskliga och det v\u00e4sentligt tingliga (mellan substantia\u00a0 humanum och substantia rerum).<\/p>\n

Bildkonsten (liksom all konst) g\u00f6r det m\u00f6jligt f\u00f6r oss att \u00f6vervinna v\u00e5rt fr\u00e4mlingsskap i v\u00e4rlden. Konstens mening ligger n\u00e4mligen \u00e4ven d\u00e4ri att den f\u00f6rutskickar nygestaltning av v\u00e4rlden, vilket omvittnats av m\u00e5nga, bl.a. Georg Henrik v. Wright. Wassily Kandinsky ser konstn\u00e4ren som en profet, en sk\u00e5dare, som ser och visar v\u00e4g. Konstn\u00e4ren vill g\u00e4rna avst\u00e5 fr\u00e5n sin h\u00f6gsta g\u00e5va, som k\u00e4nns som ett tungt kors. Men det \u00e4r om\u00f6jligt. Den som ser, ser, och hans jublande vision motsvaras av en lika om\u00e5ttlig inre sorg<\/p>\n

P\u00e5 1800-talet var v\u00e4rlden f\u00e4rdigt f\u00f6rklarad i enlighet med Descartes filosofi och de lagar som Newton uppt\u00e4ckt och beskrivit. Det var en fragmenterad, reduktionistisk och deterministisk v\u00e4rld, d\u00e4r m\u00e4nniskan i ett v\u00e4rdetomrum alltmer blev del av en stor apparat.<\/p>\n

D\u00e5 framtr\u00e4dde sk\u00e5darna. Dostojevskijs polyfona romaner bar vittnesb\u00f6rd om djupet i det m\u00e4nskliga.<\/p>\n

\u00a0Munch h\u00f6rde naturens skrik vid en tidpunkt d\u00e5 naturen uppfattades som en maskin. Van Goghs universum brann och sj\u00f6ng. Picasso och Braque beskrev en ny f\u00f6rst\u00e5else av rummet och blottlade v\u00e4rlden som en komplicerad v\u00e4v av h\u00e4ndelser i vilka samband av olika slag alternerar, \u00f6verlappar varandra och ing\u00e5r en m\u00e5ngfald av kombinationer. Helheten best\u00e4ms av v\u00e5rt s\u00e4tt att iaktta dessa h\u00e4ndelser.<\/p>\n

F\u00f6rst d\u00e4refter uppenbarade sig vetenskapsm\u00e4nnen: Einstein, Bohr, Heisenberg, Bohm och litet senare Prigogine som f\u00f6r egen del p\u00e5visade att denna f\u00f6renklade, passiva v\u00e4rld h\u00f6r till det f\u00f6rg\u00e5gna. Den tidigare v\u00e4rldsbilden d\u00f6dades- inte med filosofisk kritik, utan genom vetenskapens egen interna utveckling. Men det var konsten som f\u00f6rutskickade vetenskapens nya f\u00f6rst\u00e5else av v\u00e4rlden. Konsten s\u00e4tter oss i r\u00f6relse mot ett harmoniskt m\u00e5l som ligger utanf\u00f6r oss och framf\u00f6r oss. I grunden handlar det om – som Dostojevskij s\u00e4ger det -t\u00f6rsten efter sk\u00f6nhet. Enligt honom g\u00e5r ett folk utan visioner mot sin underg\u00e5ng. L\u00e4ngtan efter sk\u00f6nhet, d\u00e4remot, formar folken, och s\u00e4tter dem i r\u00f6relse. Det \u00e4r en kraft som f\u00e5r dem att g\u00e5 till v\u00e4gens \u00e4nda och som samtidigt f\u00e5r dem att inse att det inte finns n\u00e5got slut. Men l\u00e4ngtan efter sk\u00f6nhet inneh\u00e5ller alltid lidande, eftersom denna t\u00f6rst aldrig kan sl\u00e4ckas. Konsten har d\u00e4rf\u00f6r en katharsiseffekt, en renande inverkan, men ocks\u00e5 en befriande s\u00e5dan. Kanske Dostojevskijs hemlighetsfyllda ord ”sk\u00f6nheten som skall fr\u00e4lsa v\u00e4rlden” f\u00e5r en del av sitt svar just i detta.<\/p>\n

Sanna konstn\u00e4rer \u00e4r sk\u00e5dare.<\/p>\n

Samh\u00e4llets ansvar \u00e4r att \u00f6verallt bereda rum f\u00f6r skapande processer. Detta f\u00f6r sin egen skull.<\/p>\n

I synnerhet och med h\u00e4nvisning till det jag f\u00f6rut sagt, g\u00e4ller samh\u00e4llets ansvar konsten. Konstn\u00e4rer har alltid varit beroende av s\u00e5dana messenater, som varit medvetna om att friheten och leken \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndiga element i de kreativa processerna – konsten kan och f\u00e5r inte styras. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det ocks\u00e5 viktigt att messenatansvaret f\u00f6rdelas. Det r\u00e4cker inte med enbart ett statligt eller kommunalt engagemang. .Alla parter i samh\u00e4llsprocesserna – \u00e4ven de som verkar inom det vi kallar n\u00e4ringslivet – b\u00f6r ta sitt ansvar f\u00f6r konsten…. vilket p\u00e5 sikt inneb\u00e4r ett ansvar f\u00f6r samh\u00e4llets sociala, kulturella och ekonomiska utveckling.<\/p>\n

I dag f\u00e5r vi speciellt vara tacksamma f\u00f6r att de finlandssvenska fonderna f\u00f6rvaltats skickligt och vist.<\/p>\n

Jag vill p\u00e5minna oss \u00e4n en g\u00e5ng att bildskapandet \u00e4r en tung b\u00f6rda att b\u00e4ra. Den \u00e4r tung men tung av mening. Men just denna f\u00f6rm\u00e5ga g\u00f6r oss till m\u00e4nniskor.<\/p>\n

Avslutningsvis citerar jag Wassily Kandinsky n\u00e4r han ang\u00e5ende bildkonstn\u00e4rerna talar om ”den inre n\u00f6dv\u00e4ndighetens princip”, den han \u00e4ven kallar \u00e4rlighet, autenticitet… allt detta som karakteriserade Noa, han som var p\u00e5litlig. Han som gjorde allting helhj\u00e4rtat, f\u00f6r det som man g\u00f6r helhj\u00e4rtat kan inte vara av ondo.<\/p>\n

Konstn\u00e4rens ansvar \u00e4r trefaldigt s\u00e4ger Kandinsky<\/p>\n

    \n
  1. konstn\u00e4ren m\u00e5ste \u00e5terg\u00e4lda det pund han givits att f\u00f6rvalta (i evangeliets mening)<\/li>\n
  2. konstn\u00e4rens handlingar, k\u00e4nslor och tankar inverkar omedelbart p\u00e5 den andliga atmosf\u00e4ren; han kan bidra till att f\u00f6rpesta den eller rensa den<\/li>\n
  3. samma handlingar, k\u00e4nslor och tankar ing\u00e5r ocks\u00e5 i hans konst, och d\u00e4rigenom skall de verka l\u00e5ngt efter hans d\u00f6d<\/li>\n<\/ol>\n

    Konstn\u00e4ren \u00e4r verkligen en konung – inte endast d\u00e4rf\u00f6r att hans makt \u00e4r stor, utan ocks\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r att hans plikter \u00e4r m\u00e5nga och tunga.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

    Cronhjelmsskolan, Larsmo 23.03.03 \u00a0 M\u00e4nniskans bildskapande f\u00f6rm\u00e5ga skiljer henne fr\u00e5n alla andra levande varelser. Det \u00e4r en farlig egenskap. Men endast med den kan hon bli m\u00e4nniska. Det ber\u00e4ttas att HAN, den H\u00f6gste s\u00e5g att de bildverk som m\u00e4nniskorna skisserade … L\u00e4s mer →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-129","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-ovriga-texter"],"aioseo_notices":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/129","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=129"}],"version-history":[{"count":5,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/129\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":133,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/129\/revisions\/133"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=129"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=129"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=129"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}