{"id":124,"date":"2005-05-05T12:00:07","date_gmt":"2005-05-05T10:00:07","guid":{"rendered":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/?p=124"},"modified":"2009-01-06T23:46:48","modified_gmt":"2009-01-06T21:46:48","slug":"polyfon-planering","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/2005\/05\/polyfon-planering\/","title":{"rendered":"Polyfon planering"},"content":{"rendered":"
ARKITEKTURPOLITISKA PROGRAM – ARBETSREDSKAP F\u00d6R DEN OFFENTLIGA SEKTORN
\nFORUM 4
\nKONKURRENSKRAFT OCH IDENTITET – BETYDELSEN AV GOD PLANERING
\nRoger Wingren, ordf\u00f6rande<\/em><\/span><\/h5>\n

<\/em><\/span>\u00a0<\/h3>\n

Under sessionen framh\u00f6lls att arkitekterna b\u00f6r finnas med i beslutsprocesserna som g\u00e4ller byggande, att medborgarinflytandet b\u00f6r \u00f6ka, att spelplanen d\u00e4r planerings- och byggnadsprocesserna \u00e4ger rum, skall synligg\u00f6ras och spelreglerna definieras. Vidare framkom att ekonomiska intressen i allt h\u00f6gre grad styr utvecklingen mot ett tillst\u00e5nd d\u00e4r hela v\u00e4rlden f\u00f6r m\u00e5nga blir en enda stor supermarket.<\/p>\n

Jag vill ytterligare f\u00e4sta uppm\u00e4rksamheten vid f\u00f6ljande:<\/p>\n

L\u00e5t oss anta att arkitekturpolitiska program kan utvecklas till verksamma redskap f\u00f6r den offentliga sektorn. L\u00e5t oss anta att arkitekturpolitiska program fr\u00e4mjar polyfon planering och konsoliderar samh\u00e4llet. L\u00e5t oss anta att arkitekturpolitiska program bidrar till att gynna kvalitet. L\u00e5t oss anta att god arkitektur f\u00f6rst\u00e4rker samh\u00e4llets identitet.<\/p>\n

V\u00e5ra antaganden \u00e4r kanske sanna, men de f\u00f6ruts\u00e4tter insikter och m\u00e5ste s\u00e4ttas in i sina sammanhang.<\/p>\n

L\u00e5t oss b\u00f6rja med att inse, att v\u00e5r tid – som Marshall Berman (1940-) s\u00e4ger det – \u00e4r faustisk, att den k\u00e4nnetecknas av andl\u00f6s fart, vibrerande energi och drastiska f\u00f6r\u00e4ndringar, men samtidigt av ett grunt och tillplattat perspektiv, en f\u00f6renklad, banaliserad skaparkraft och tafatta f\u00f6rs\u00f6k att skapa en helhetssyn och ansvar. Den moderna m\u00e4nniskan personifieras enligt Berman i Faust-gestalten, som i om\u00e4ttat hunger hela tiden jagar bilder i st\u00e4ndig f\u00f6rvandling. Faust \u00e4r handlingsm\u00e4nniska, de stora id\u00e9ernas man, som befriad fr\u00e5n alla moraliska bojor s\u00e4ljer sin sj\u00e4l och betr\u00e4der sj\u00e4lf\u00f6rverkligandets \u00f6ppna v\u00e4g, d\u00e4r allt \u00e4r till\u00e5tet. I dag skulle man ben\u00e4mna honom psykopat. Naturen, den bebyggda milj\u00f6n behandlar han som han behandlar m\u00e4nniskorna, \u00e4ven Gretchen, som han inbillar sig \u00e4lska. Han bem\u00f6ter allt och alla p\u00e5 samma s\u00e4tt: \u00e5t honom har givits makt att h\u00e4rska och njuta. Han \u00e4r f\u00f6rslavad av tre fenom\u00e9n: fart sex och pengar, framf\u00f6r allt farten. ”Sag nie zu der Stunde: verbleibe doch, Du bist so sch\u00f6n” (s\u00e4g aldrig \u00e5t stunden: bliv du hos mig, du \u00e4r s\u00e5 ljuvlig)<\/p>\n

Den ryske filosofen, Nikolaj Berdjajev (1874-1948) beskriver v\u00e5r tid s\u00e5 h\u00e4r: ”en total och exkluderande dynamik, en hektisk aktivitet som river s\u00f6nder m\u00e4nniskan i bitar, eller f\u00f6rvandlar henne till en maskin. H\u00e4r \u00e4r v\u00e5r tids f\u00f6rskr\u00e4cklighet f\u00f6rborgad”. <\/em>Utvecklingen har enligt Georg Henrik von Wright (1916-2003) lett till att ”i extrema fall uppfattas m\u00e4nniskan som en s\u00e4mre sorts dator. Detta f\u00f6rknippas med den konsekventa avhumaniseringsprocess som p\u00e5g\u00e5r i samh\u00e4llet”.<\/em><\/p>\n

N\u00e4r jag talar om samh\u00e4llet avser jag dess fr\u00e4msta exponent, staden. Staden \u00e4r huvudb\u00e4raren av civilisationens alla form- och v\u00e4rdesystem. V\u00e4rldens kulturella och sociala utveckling eller avveckling \u00e4r intimt f\u00f6rbunden med stadsutvecklingen, eller stadsavvecklingen, det som von Wright kallar ”avhumaniseringsprocessen”. V\u00e4rlden med sin m\u00e5ngfald finns i varje stad och varje stad med sin speciella form av m\u00e5ngfald finns i v\u00e4rlden.<\/p>\n

Staden har i enlighet med Descartes filosofi och Newtons uppt\u00e4ckter sedan l\u00e4nge uppfattats som en maskin, d\u00e4r delarna ytligt sett \u00e4r kopplade till varandra. Endast ytligt och d\u00e4rf\u00f6r utbytbara. I takt med att det mekaniska och fragmentariska s\u00e4ttet att t\u00e4nka alltmer utg\u00f6r grund f\u00f6r civilisationen, triumferar tekniken \u00f6ver anden. Kulturen, inkluderande byggnadskonsten, f\u00f6rlorar sin livsb\u00e4rande funktion och blir en dekoration till det organiserade livet.\u00a0 Id\u00e9erna ers\u00e4tter livet. Estetiken tappar kontakten med etiken och blir endast yta. Varje djup har ju sin yta, men varje yta har inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis djup. Den heliga os\u00e4kerheten i en innerlig sanning, detta som karakteriserar etiken,\u00a0 ers\u00e4tts av objektivitet, normer och trender.<\/p>\n

Den sanna staden \u00e4r ingen maskin. Den \u00e4r levande organism, en t\u00e4t massa av f\u00f6rm\u00e4nskligad substans. Organism \u00e4r f\u00f6rveckling, livsprocesser i r\u00f6relse mot st\u00e4ndigt rikare former. Det finns ingen andlig utveckling som inte \u00e4r beroende av materiella f\u00f6ruts\u00e4ttningar. Stadsliv kr\u00e4ver stadsbyggande. Ett h\u00f6gre stadsliv f\u00f6ruts\u00e4tter ett rikare sammansatt stadsbygge.<\/p>\n

Varje process kr\u00e4ver energi, men vad \u00e4r d\u00e5 energi? Energi \u00e4r r\u00e4tt och sl\u00e4tt f\u00f6rm\u00e5gan att utf\u00f6ra ett arbete, en verksam kraft. Enligt fysikern David Bohm (1917-1992) har all energi sitt utfl\u00f6de ur mening (meaning) och meningen har sin k\u00e4lla i den verksamma kraft som vi kallar k\u00e4rlek. Detta g\u00e4ller enligt Bohm, hela universum, samh\u00e4llet och den enskilda m\u00e4nniskan. D\u00e4r mening saknas uppst\u00e5r meningsl\u00f6shet. Meningsl\u00f6sheten \u00e5stadkommer likgiltighet och likgiltigheten destruktivitet. Bohm talar d\u00e4rf\u00f6r om tv\u00e5 r\u00f6relser: en kontinuerlig skapande r\u00f6relse och en destruktiv r\u00f6relse, en r\u00f6relse mot f\u00f6rintelse.<\/p>\n

Helt klart \u00e4r att de rationella planeringsmetoder som vi omhuldat och f\u00f6rfinat sedan ren\u00e4ssansens dagar har haft en destruktiv inverkan p\u00e5 stadsutvecklingen. V\u00e4rlden \u00e4r mer \u00e4n logik,\u00a0 eller som Martin Buber (1878-1965) uttrycker saken: ”En ordnad v\u00e4rld \u00e4r inte v\u00e4rldsordningen”.<\/em> Ett p\u00e5 funktionalism baserat stadsbyggande \u00e5stadkommer ingen verklig stad. Det \u00e4r h\u00f6g tid nu att ge plats f\u00f6r ett t\u00e4nkande som samverkar med jordens organiska processer: de biologiska men framf\u00f6r allt med de sociala, med livsprocesserna – de kreativa processerna. En v\u00e4sentlig fr\u00e5ga i detta sammanhang \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r huruvida arkitekturpolitiska program kan fr\u00e4mja dessa processer.<\/p>\n

L\u00e5t oss konstatera att byggnadskonstens framtid inte finns i sj\u00e4lva byggnadskonsten, lika litet som konstens framtid finns i konsten. Konstens framtid \u00e4r uteslutande beroende av m\u00e4nniskans speciella f\u00f6rm\u00e5ga att ge gestalt \u00e5t det hon m\u00f6ter: att gestalta sj\u00e4lva m\u00f6tet, dvs materialisera det levande v\u00e4sen som uppst\u00e5r mellan henne och tingen. Konsten \u00e4r fr\u00e4mmande f\u00f6r iakttagelser och \u00e5h\u00f6rande – konstn\u00e4ren \u00e4r en som varit delaktig i den h\u00e4ndelse han skall beskriva – som en som m\u00f6tt det andra och f\u00e5tt kunskap om det andra. Det hebreiska ordet f\u00f6r kunskap betyder inte teoretisk kunskap utan en \u00f6msesidig k\u00e4nnedom om den andra, en k\u00e4nnedom som v\u00e4xer fram i ett dynamiskt fl\u00f6de mellan tv\u00e5 subjekt. Som n\u00e4r Abraham k\u00e4nde Sara.<\/p>\n

Byggnadskonsten – den som de arkitekturpolitiska programmen skall befordra – \u00e4r aldrig fri fr\u00e5n sina betingelser, aldrig fri fr\u00e5n ekonomi och teknik. Framf\u00f6r allt f\u00e5r den inte negligera den prim\u00e4ra uppgiften att fr\u00e4mja ett sant m\u00e4nskligt liv. Den \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r beroende av att stadsplanerarna g\u00e5r in i en ny roll, en barnmorskeroll f\u00f6r att, som Henri Lefebvre (1901-1991) uttrycker saken, ”f\u00f6rl\u00f6sa vid det m\u00f6jligas barns\u00e4ng”<\/em> och att arkitekterna upp\u00f6var f\u00f6rm\u00e5ga att ge gestalt \u00e5t det mellanm\u00e4nskliga: att gestalta det som finns mellan m\u00e4nniskor, att ge synlig form \u00e5t de krafter som h\u00e5ller samh\u00e4llet samman. (Jag vill med sk\u00e4rpa inflika att ingen annan yrkesgrupp \u00e4ger eller kan \u00e4ga denna f\u00f6rm\u00e5ga). P\u00e5 samma s\u00e4tt som energifl\u00f6dena mellan partiklarna i en sten ger stenen soliditet och identitet, uppst\u00e5r soliditet och identitet i staden endast i den m\u00e5n det f\u00f6rekommer energifl\u00f6den mellan m\u00e4nniskor som individer och i sina sammanslutningar – genom det gemensamma arbete, som Lefebvre kallar ”med det m\u00e4nskliga som verk”. <\/em>P\u00e5 samma s\u00e4tt som den materiella verkligheten (enligt fysikerna) endast \u00e4r en liten krusning p\u00e5 ytan av ett ofantligt hav, \u00e4r den verklighet som vi uttrycker i byggnader, lagar och system – explicit i v\u00e5ra st\u00e4der – v\u00e4sentligt beroende av den bakomliggande energi som finns i meningsfullheten: i gemenskapen, ansvaret och kreativiteten – ytterst i k\u00e4rleken. Vi m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r tro p\u00e5 det specifikt m\u00e4nskliga: p\u00e5 m\u00e4nniskans l\u00e4ngtan efter att f\u00f6renas med andra m\u00e4nskliga varelser. ”Liksom jagets uppgift” enligt S\u00f6ren Kierkegaard (1813-1855), ”inte \u00e4r att forma sig sj\u00e4lv utan att verka, och dock p\u00e5 samma g\u00e5ng formar sig sj\u00e4lv” <\/em>, \u00e4r stadens uppgift inte att forma sig sj\u00e4lv, utan att f\u00f6rverkligas genom ett skapande arbete som inbegriper alla stadsbor. Kreativiteten \u00e4r enligt Nikolaj Berdjajev starkt f\u00f6rbunden med individens personlighetsdaning – med de processer som utbildar personen och h\u00e5ller den samman. Skapandet \u00e4r enligt honom ingen m\u00e4nsklig r\u00e4ttighet, snarare en skyldighet. I likhet med Kierkegaard och Buber s\u00e4ger han att n\u00e4r m\u00e4nniskan skapar f\u00f6rvandlas hon. Endast den som skapar blir skapad.<\/p>\n

Jag h\u00e4vdar allts\u00e5 att arkitekturens framtid\u00a0 finns i det mellanm\u00e4nskliga\u00a0 – i det urbana. Nu \u00e4r det emellertid s\u00e5 att v\u00e5r tids kris \u00e4r det mellanm\u00e4nskligas kris och i denna kris har vi f\u00f6rlorat det urbana. Den sociala v\u00e4rlden k\u00e4nnetecknas nu av individualism och kollektivism. Individualismen f\u00f6rst\u00e5r endast en del av m\u00e4nniskan, kollektivismen f\u00f6rst\u00e5r m\u00e4nniskan endast som en del. Buber menar att individualismen och kollektivismen \u00e4r uttryck f\u00f6r en och samma m\u00e4nskliga betingelse, endast olika stadier. Detta tillst\u00e5nd, s\u00e4ger han, k\u00e4nnetecknas av en f\u00f6rening av kosmisk och social heml\u00f6shet, skr\u00e4ck f\u00f6r universum och fruktan f\u00f6r livet. Resultatet \u00e4r ett tillst\u00e5nd av o\u00e4ndlig ensamhet.<\/p>\n

I det mellanm\u00e4nskligas\u00a0 kris har vi f\u00f6rlorat konsten att bygga st\u00e4der och konsten att leva i dem och i och med detta har generationer av arkitekter g\u00e5tt vilse eller f\u00f6rskansat sig i estetiska elfenbenstorn fr\u00e5n vilka de nya trenderna utropas som b\u00f6netimmarna fr\u00e5n minareterna.<\/p>\n

V\u00e5r stora utmaning som arkitekter \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r att \u00e5ter tr\u00e4da in i de processer d\u00e4r den m\u00e4nskliga gemenskapen gestaltas, d\u00e4r m\u00e4nniskan hem (staden) utformas, konsolideras och f\u00e5r sin identitet. Lefebvre \u00e4r tydlig p\u00e5 denna punkt. Allt stadsbyggande m\u00e5ste utg\u00e5 fr\u00e5n det sant m\u00e4nskliga, fr\u00e5n m\u00e4nniskans specifika behov. ”F\u00f6r om m\u00e4nniskan \u00e4r d\u00f6d, vem skall vi d\u00e5 bygga f\u00f6r. Om meningen och \u00e4ndam\u00e5let f\u00f6rsvinner, om vi inte kan uttrycka dem i praxis l\u00e4ngre, d\u00e5 \u00e4r ingenting vare sig av betydelse eller intresse”. <\/em>\u00a0Lefebvre \u00e4r inte speciellt v\u00e4lvilligt inst\u00e4lld till oss arkitekter. Han menar att vi st\u00e4ndigt tenderar att missf\u00f6rst\u00e5 v\u00e5r uppgift.\u00a0 ”Nya samh\u00e4llsformer skapas inte genom planer eller system. Det har h\u00e4nt att n\u00e5gon briljant hj\u00e4rna f\u00f6rs\u00f6kt g\u00f6ra det; uppfattat sig sj\u00e4lv som v\u00e4rldens arkitekt, som en m\u00e4nsklig bild av skapelsens gud. Le Corbusier f\u00f6rs\u00f6kte det i en ungdomlig tro p\u00e5 tekniken. Ebenezer Howard f\u00f6rs\u00f6kte det i en av socialt patos pr\u00e4glad faderlig omsorg. Slutresultatet detsamma som f\u00f6r Frankenstein: monstret”<\/em><\/p>\n

Bohm menar att en verklig f\u00f6r\u00e4ndring endast kan ske genom en kreativ process, d\u00e4r vi ser p\u00e5 oss sj\u00e4lva som socio-kulturella och kosmiska varelser och d\u00e4r vi p\u00e5 nytt s\u00f6ker v\u00e4garna till livsk\u00e4llorna. Han menar att m\u00e4nniskan \u00e4r en omistlig del av den st\u00e4ndigt fortg\u00e5ende process som p\u00e5g\u00e5r i v\u00e4rldsalltet. Det som sker i kosmos, sker i m\u00e4nniskan. M\u00e4nniskan \u00e4r v\u00e4sentligt ett mikrokosmos. I henne finns hela skapelsen som relationer och v\u00e4rden. Vi kan som m\u00e4nniskor veta allt eftersom allt finns i oss som m\u00f6jligheter. Han s\u00e4ger vidare att det funnits perioder i m\u00e4nsklighetens historia, vilka mer \u00e4n andra karakteriserats av kreativitet. En utm\u00e4rkande egenskap f\u00f6r dessa sammanhang \u00e4r att m\u00e4nniskan d\u00e4r s\u00f6kt hemligheten i sitt f\u00f6rh\u00e5llande till medm\u00e4nniskan, naturen och till varats mysterium.<\/p>\n

Staden – det urbana – \u00e4r en process som i djupaste mening inte producerar ting utan m\u00e4nniskor. Staden \u00e4r produktion och reproduktion av m\u00e4nskliga varelser genom m\u00e4nskliga varelser. I denna process kan det f\u00f6rflutna, det n\u00e4rvarande och det m\u00f6jliga inte \u00e5tskiljas.<\/p>\n

Av den anledningen f\u00e5r staden aldrig uppfattas som en produkt. Den \u00e4r en socio-kulturell process, ett konstverk som stadsborna tillsammans st\u00e4ndigt m\u00e5ste arbeta p\u00e5. Staden f\u00e5r inte p\u00e5tvingas dem som ett system: som en redan avslutad bok. Den expertstyrda samh\u00e4llsplaneringen \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r i alla avseenden ett f\u00f6rfallsfenom\u00e9n.<\/p>\n

Stadsplanerarna har varit fogliga redskap f\u00f6r de faustiska krafter som fragmenterat och atomiserat samh\u00e4llet. Och arkitekterna har blivit uppt\u00e4ckare i effekter, i exponeringar, i skyltningskonst; virtuosa alltigenom med hemliga tillg\u00e5ngar till allt som f\u00f6rf\u00f6r, lockar tvingar, kullkastar; lystna efter det fr\u00e4mmande, det exotiska, det vidunderliga.<\/p>\n

Vi lever i en tid i vilken sk\u00e5despelare – alla slag av sk\u00e5despelare (politiker, journalister, l\u00e4rare, jurister, tj\u00e4nsteinnehavare inom stat och kommun…) – innehar den reella makten. \u00c4ven arkitekten blir en sk\u00e5despelare, vars konst alltmer utvecklar sig som en talang att ljuga. I st\u00e4llet f\u00f6r att finnas med i de processer, d\u00e4r den fragmenterade m\u00e4nskliga gemenskapen helas – d\u00e4r m\u00e4nniskans hem repareras och ges ny form – tenderar han att isolera sig i sin egen disciplin.<\/p>\n

M\u00e4nniskans hem \u00e4r slaget i spillror, eller som Lewis Mumford (1895-1990) skulle uttrycka saken: staden har exploderat och fragmenten av den ligger utspr\u00e4ngda i terr\u00e4ngen. Effekten av detta \u00e4r f\u00f6r\u00f6dande. Den svenske sociologen Johan Asplund h\u00e4vdar att processen lett till att m\u00e4nniskan blivit platsl\u00f6s – inte rotl\u00f6s eller heml\u00f6s – utan just platsl\u00f6s. Han s\u00e4ger att ”platsl\u00f6shet” \u00e4r olust d\u00e4rf\u00f6r att man inte kan l\u00e4ra k\u00e4nna sin milj\u00f6 i djupare bem\u00e4rkelse. Det \u00e4r en stum v\u00e4rld som man varken kan l\u00e4ra sig k\u00e4nna eller k\u00e4nna igen. En \u00e4kta plats \u00e4r en plats \u00e4r d\u00e4r man k\u00e4nner igen sig sj\u00e4lv, blir igenk\u00e4nd och bekr\u00e4ftad. Den djupa platsk\u00e4nslan \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r alltid mellanm\u00e4nsklig. N\u00e4r milj\u00f6n talar, s\u00e5 talar den med kollektiv st\u00e4mma. En \u00e4kta plats m\u00e5ste ha en viss permanens; den m\u00e5ste vara tillg\u00e4nglig flera p\u00e5 varandra f\u00f6ljande generationer. D\u00e4rf\u00f6r finns inga ”instant-platser”, s\u00e5dana h\u00f6r till ”liksom-v\u00e4rlden”. En platsl\u00f6s person, s\u00e4ger Asplund i Martin Bubers anda, \u00e4r inte bara hem- och rotl\u00f6s; han saknar del i livet, saknar empatisk f\u00f6rm\u00e5ga och han ers\u00e4tter behovet av en responsiv mil\u00f6 med surrogat: passiv konsumtion av ljud och bilder, levererade av n\u00f6jesindustrin; st\u00e4ndigt nya varufetisher, och det stummaste av alla surrogat, TV:n. I en tragisk landsflykt fr\u00e5n livet har han gjort sig livegen under skenbildernas herrav\u00e4lde.\u00a0 I hans spegelrum\u00a0 f\u00f6rsvinner syn, h\u00f6rsel, smak, ber\u00f6ringsk\u00e4nsla och f\u00f6rm\u00e5gan att k\u00e4nna dofter; f\u00f6rsvunnen \u00e4r estetisk och etisk k\u00e4nslighet, v\u00e4rderingar, k\u00e4nslor, intentioner, sj\u00e4l och ande.<\/p>\n

Jag h\u00e4vdar att staden inte kan planeras som man planerar en maskin. Den \u00e4r inte att f\u00f6rlikna vid en produkt; den \u00e4r enligt Lefebvre snarlik konstverket, d\u00e4r varje handling blir anledning till andra handlingar, beslut och tankar och d\u00e4r allt som sker oskiljaktigt knyts samman med allt som kommer att ske. Staden kan inte planeras, men inte desto mindre har det urbana en form. Denna form \u00e4r den formerande princip som g\u00f6r att ett samh\u00e4lle blir en stad p\u00e5 samma s\u00e4tt som en ek v\u00e4xer fram enligt de principer som finns inskrivna i ett ekollon. Den urbana formen, eller om vi vill, stadens DNA, \u00e4r enligt Lefebvre\u00a0 SAMTIDIGHET, M\u00d6TE, SAMLING: genomskinlighet mellan skikten i tid-rummet, t\u00e4ta massor som m\u00f6jligg\u00f6r ber\u00f6ringar och kontakter. Den inneb\u00e4r polyfoni, j\u00e4mlikhet-olikhet och fria energifl\u00f6den,\u00a0 och den f\u00f6ruts\u00e4tter vidare komplexa strukturer och kvalificerade simultanrum: platser f\u00f6r m\u00f6te verk och lek, platser d\u00e4r utbytet inte \u00e4r beroende av varan, kommersen eller profiten. Den yttre strukturella komplexiteten – stadsbygget med dess gator och torg och dess manifestationer i byggnadsverk kan bli uttryck f\u00f6r och b\u00e4rare av andlig energi. Rummet, som \u00e4r uppfyllt av tall\u00f6sa enheter f\u00f6rblir under inga omst\u00e4ndigheter en passiv beh\u00e5llare. Det p\u00e5verkar allt som ett aktivt riktnings- och transportmedium i vilket stadens m\u00e5ngfald organiserar sig.<\/p>\n

Ifall staden \u00e4r ett konstverk kr\u00e4vs, enligt Erich Fromm (1900-1980), det som g\u00e4ller f\u00f6r all konstut\u00f6vning: F\u00f6r det f\u00f6rsta beh\u00f6vs disciplin. Utan disciplin f\u00f6rblir livet utan sammanhang, f\u00f6rvirrat och splittrat. F\u00f6r det andra kr\u00e4vs koncentration, en inre samling som kanske kan f\u00f6rliknas vid kontemplation (”med tempel”). F\u00f6r det tredje kr\u00e4vs t\u00e5lamod och uth\u00e5llighet. Vill man ha omedelbara resultat, kommer man ingen vart.<\/p>\n

Lewis Mumford efterlyser en rekapitulering (”med huvudet f\u00f6re”)\u00a0 av den implosion ur vilken staden f\u00f6ddes ur byn. En ny implosion skulle enligt honom vara motgiftet mot den f\u00f6r\u00f6dande explosion som slagit staden i spillror. Nikolaj Berdjajev efterlyser i samma anda en ny medeltid d\u00e5 krafterna p\u00e5 nytt sammanf\u00f6rs och konsolideras.<\/p>\n

Historien kan l\u00e4ra oss mycket. Bland annat att allt tar sin tid; att \u00e4kta platser – riktiga gator och torg – inte kan byggas i ett huj; att det beh\u00f6vs goda arkitekter f\u00f6r att \u00e5stadkomma god arkitektur och att god arkitektur kr\u00e4ver tid: att entydiga rum skapar enfald och att m\u00e5ngtydiga rum f\u00f6rl\u00f6ser kreativitet. Historien kan ber\u00e4tta att god arkitektur och god stadsbyggnadskonst \u00e4r beroende av samfund som hyllar principen att gl\u00f6mma det privata och s\u00f6rja f\u00f6r det gemensamma. Historien ber\u00e4ttar f\u00f6r oss att byggnadskonstens framtid \u00e4r beroende av v\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga att ge gestalt \u00e5t det mellanm\u00e4nskliga, att gestalta det som finns mellan m\u00e4nniskor. Historien ber\u00e4ttar att det som finns mellan m\u00e4nniskor, detta ”v\u00e4sensfyllda vi”\u00a0 bygger p\u00e5 kontrakt.\u00a0 P\u00e5 basen av \u00f6verenskommelser byggs gudshus och m\u00e4nniskohus och f\u00f6rbinds med gator och torg – stadsrum d\u00e4r visheten l\u00e5ter h\u00f6ra sin r\u00f6st – och processen d\u00e4r detta sker f\u00f6der k\u00e4nslor och sj\u00e4lva verket utl\u00f6ser k\u00e4nslor. Historien ber\u00e4ttar att ingen samh\u00e4llsbyggnadsid\u00e9 \u00e4nnu lyckats \u00f6vertr\u00e4ffa den sanna staden med dess gator och torg; att torget en g\u00e5ng var platsen f\u00f6r allt m\u00e4nskligt och att det fortfarande kan vara s\u00e5; att gatan en g\u00e5ng var rummet d\u00e4r alla ekonomiska, sociala och andliga krafter m\u00f6ttes, konfronterades och blandade sina definitiva inneb\u00f6rder och \u00f6den, och att det alltj\u00e4mt kan vara s\u00e5.\u00a0 L\u00e5t oss allts\u00e5 tro p\u00e5 det specifikt m\u00e4nskliga: p\u00e5 m\u00e4nniskans l\u00e4ngtan efter att f\u00f6renas med andra m\u00e4nskliga varelser.<\/p>\n

L\u00e5t oss hoppas p\u00e5 att de arkitekturpolitiska programmen kan bidra att n\u00e5got av f\u00f6rm\u00e4nskligande b\u00f6rjar \u00e4ga rum.<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

ARKITEKTURPOLITISKA PROGRAM – ARBETSREDSKAP F\u00d6R DEN OFFENTLIGA SEKTORN FORUM 4 KONKURRENSKRAFT OCH IDENTITET – BETYDELSEN AV GOD PLANERING Roger Wingren, ordf\u00f6rande \u00a0 Under sessionen framh\u00f6lls att arkitekterna b\u00f6r finnas med i beslutsprocesserna som g\u00e4ller byggande, att medborgarinflytandet b\u00f6r \u00f6ka, att … L\u00e4s mer →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-124","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-ovriga-texter"],"aioseo_notices":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/124","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=124"}],"version-history":[{"count":4,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/124\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":154,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/124\/revisions\/154"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=124"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=124"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.wingren.fi\/roger\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=124"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}