Varje skapande handling grundar sig p\u00e5 ett m\u00f6te. S\u00e5 \u00e4r det inom konsten, s\u00e5 \u00e4r det generellt. Konstn\u00e4ren m\u00f6ter det som vill bli till och han ger det gestalt. Han avbildar det inte. Han beg\u00e4r det oerh\u00f6rda: att n\u00e5 fram till den f\u00f6rdolda och s\u00e4llsamma k\u00e4rnan hos det ting eller v\u00e4sen han m\u00f6tt, och att ge det en form. Varje m\u00f6te f\u00f6ruts\u00e4tter d\u00e4rf\u00f6r v\u00f6rdnad och respekt f\u00f6r det v\u00e4sentliga hos det man m\u00f6ter. Varje skapande process m\u00e5ste besj\u00e4las av ansvar – dvs av f\u00f6rm\u00e5gan att ge ett verkligt svar, ett personligt svar- samt av koncentration, disciplin och uth\u00e5llighet.\u00a0<\/p>\n
Konst f\u00f6ds inte ur f\u00f6rs\u00f6k att efterlikna de stora m\u00e4starna. Den som vill bli en ny Chagall kommer aldrig att m\u00e5la en bra tavla och den som vill skriva dikt som Edith S\u00f6dergrahn, kommer aldrig att skriva en enda bra vers. Den som vill skriva visor som Evert Taube kommer att misslyckas. Ingen kommer p\u00e5 domens dag att fr\u00e5ga mig: ”varf\u00f6r var du inte som Alvar Aalto, eller som Erna Tauro”? I st\u00e4llet kommer jag kanske att h\u00f6ra fr\u00e5gan: varf\u00f6r var du inte dig sj\u00e4lv litet mer?<\/p>\n
I min familj har vi alltid spelat och sjungit. Min farfar var k\u00f6rledare i Saronkyrkan i Forsby. Min far var k\u00f6rledare i Betaniakyrkan i Jakobstad. Jag och min bror har fortsatt traditonerna, och de forts\u00e4tter hos de yngre sl\u00e4ktleden, nu i professionell form. Jag har v\u00e4xt upp med str\u00e4ngmusik och k\u00f6rs\u00e5ng, med h\u00e4nf\u00f6relse och harmoni. Som gymnasist spelade jag kontrabas i Jakobstads orkester. Under studietiden betogs jag av Bod Dylans poesi, senare av Leonard Cohens gamlatestamentliga, mustiga bildspr\u00e5k. Alltmer ber\u00f6rs jag av den puls och och de komplexa harmonier jag funnit i jazzen.<\/p>\n
En v\u00e4ndpunkt i min musikaliska utveckling var m\u00f6tet med min gamle folkskoll\u00e4rare, d\u00e5varande chefredakt\u00f6ren vid Jakobstads tidning, Ole Jakobsson. Vi fl\u00f6g en eftermiddag tillsammans fr\u00e5n Helsingfors och b\u00f6rjade tala om det som visade sig vara v\u00e5rt gemensamma intresse, musiken. Jag visade en s\u00e5ng jag gjort; han gav mig ett h\u00e4fte med dikter han skrivit till sin 50-\u00e5rsdag. Detta h\u00e4fte,”I st\u00e4llet f\u00f6r”,\u00a0 blev mitt f\u00f6rsta m\u00f6te med dikt som ville bli s\u00e5ng och det blev upptakten till ett unikt samarbete som fortg\u00e5tt i \u00f6ver tv\u00e5 decennier.<\/p>\n
Jag b\u00f6rjade inse att det inte g\u00e4llde att ”f\u00f6rst\u00e5” orden, eller att fr\u00e5ga vad Ole kan ha menat med det han skrivit. F\u00f6rst n\u00e4r jag ber\u00f6rdes p\u00e5 samma s\u00e4tt som varje fiber i en violin vibrerar n\u00e4r str\u00e5ken ber\u00f6r str\u00e4ngarna, var jag redo att ge ett \u00e4kta svar. Jag m\u00e5ste l\u00e5ta mig drabbas av ordens f\u00f6rborgade hemlighet och tolka denna hemlighet i melodi och harmoni. F\u00f6r mig var och \u00e4r detta alltfort ett m\u00f6dosamt arbete. Jag har aldrig f\u00e5tt n\u00e5gon s\u00e5ng gratis. Varje s\u00e5ng har jag h\u00e4mtat fram i anstr\u00e4ngd handling, vilket delvis beror p\u00e5 att jag inte beh\u00e4rskar\u00a0 de konstn\u00e4rliga medlen tillr\u00e4ckligt. Men det \u00e4r inte hela sanningen. Konsten ligger inte i flinkhet och rutin, \u00e4ven om konsten inte klarar sig utan teknisk och teoretisk f\u00e4rdighet, och hantverket hela tiden m\u00e5ste upp\u00f6vas f\u00f6r att man skall kunna \u00f6vervinna materialets tr\u00f6ghet. Konstens v\u00e4sen finns i m\u00f6tet med ”det andra” och i beg\u00e4ret att n\u00e5 fram till det g\u00e5tfulla v\u00e4sen hos detta andra, som kommer till m\u00f6tes, i mitt fall dikten. V\u00e4sentligt handlar framh\u00e4mtandet d\u00e4rf\u00f6r om att s\u00f6ka, om att k\u00e4nna vittringen eller ana ljuset och b\u00e4ra vittnesb\u00f6rd om detta, inte om att t\u00e4nka ut och prestera. Det \u00e4r inte n\u00e5gon produkt av den egna sj\u00e4len. Men s\u00f6kandet \u00e4r inte l\u00e4tt. I sj\u00e4lva verket \u00e4r det ett mycket kr\u00e4vande arbete, ett arbete som till en b\u00f6rjan utf\u00f6rs i blindo, uteslutande p\u00e5 k\u00e4nn. Men i stunder av of\u00f6rtj\u00e4nt gunst besannas att ”den som s\u00f6ker han finner”.\u00a0 I mitt famlande har jag dessutom ofta kunnat konstatera, att endast den som g\u00e5r vilse finner nya stigar.<\/p>\n
De erfarenheter samarbetet med Ole Jakobsson gett mig, har \u00e4ven f\u00f6r\u00e4ndrat mitt s\u00e4tt att arbeta som dirigent. Texten har f\u00f6r mig blivit nycklar till frasering av s\u00e5ngerna. Dessutom har jag l\u00e4rt mig att de ”f\u00e4rdiga” s\u00e5ngerna aldrig f\u00e5r bli kultbilder. I m\u00f6tet mellan ord, musik, k\u00f6r och musiker – och inte minst med publiken – kan ny skapelse \u00e4ga rum. H\u00e4r g\u00e4ller samma regel: den som s\u00f6ker, han finner. D\u00e5 kan s\u00e5ngen f\u00e5 liv p\u00e5 nytt. Metamorfosens under kan ske. Det som blivit ett ting och f\u00f6rpuppats genom notskrivna arrangemang, kan i samarbete med k\u00f6r och musiker f\u00f6rvandlas till en fj\u00e4ril som l\u00f6sg\u00f6r sig fr\u00e5n dogmens h\u00f6ljen och lyfter p\u00e5 f\u00e4rgstarka vingar.<\/p>\n
Som nybliven k\u00f6rs\u00e5ngare i s\u00e5ngarbr\u00f6derna vet jag att jag m\u00e5ste vara delaktig i denna process, d\u00e4r s\u00e5ngen i varje enskilt sammanhang f\u00e5r en delvis ny inneb\u00f6rd p\u00e5 samma s\u00e4tt som en f\u00e4rg reagerar i f\u00f6rh\u00e5llande till andra f\u00e4rger. Jag m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r som enskild s\u00e5ngare ta mitt ansvar. Det r\u00e4cker inte att jag \u00e4r en del av en flock som viljel\u00f6st l\u00e5ter sig drivas av ledaren. Jag m\u00e5ste \u00e4ven h\u00e4r i s\u00e5ngargemenskapen ge mitt personliga svar p\u00e5 de fr\u00e5gor varje s\u00e5ng och varje tillf\u00e4lle st\u00e4ller och detta beg\u00e4r \u00e5ter igen min koncentration, min disciplin och min uth\u00e5llighet. Framf\u00f6r allt kr\u00e4ver det min h\u00e4ngivelse.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Varje skapande handling grundar sig p\u00e5 ett m\u00f6te. S\u00e5 \u00e4r det inom konsten, s\u00e5 \u00e4r det generellt. Konstn\u00e4ren m\u00f6ter det som vill bli till och han ger det gestalt. Han avbildar det inte. Han beg\u00e4r det oerh\u00f6rda: att n\u00e5 fram … L\u00e4s mer