Vi lever i en v\u00e4rld som just nu genomg\u00e5r drastiska f\u00f6r\u00e4ndringar, socialt, politiskt, ekonomiskt. Vi drivs p\u00e5 en g\u00e5ng av en vilja till f\u00f6r\u00e4ndring – att omvandla oss sj\u00e4lva och den v\u00e4rld vi lever i – och av en skr\u00e4ck f\u00f6r vilsenhet och uppl\u00f6sning. Tydligare \u00e4n n\u00e5gonsin tidigare sk\u00f6njer vi betydelsen av paradoxen i Marx\u00b4 k\u00e4nda ord: ”allt som \u00e4r fast f\u00f6rflyktigas”<\/em> Allt det som vi tidigare uppfattat som h\u00e5llbart – de fasta samh\u00e4llsformationerna runt omkring oss – visar sig falla is\u00e4r, ”kraften fr\u00e5n centrum f\u00f6rsl\u00e5r inte”<\/em>.<\/p>\n Vi ser allt tydligare att\u00a0 priset f\u00f6r det v\u00e4sterl\u00e4ndska framsteget har inneburit en s\u00f6ndervittring av m\u00e4nniskogemenskapen och en f\u00f6rlust av trygghet, lugn och v\u00e4rdighet. Den moderna m\u00e4nniskan \u00e4r f\u00f6rslavad av de system hon sj\u00e4lv skapat. Hon har\u00a0 likt Yima, demonernas herre i Avesta – myterna, sj\u00e4lv blivit f\u00e5nge hos de demoner hon satts att h\u00e4rska \u00f6ver. Det \u00e4r inte f\u00f6rv\u00e5nande att man i en s\u00e5dan situation s\u00f6ker nya v\u00e4rdek\u00e4llor. Konceptet ”h\u00e5llbar<\/em> utveckling” <\/em>\u00e4r ett uttryck f\u00f6r detta.<\/p>\n Begrepp \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndiga – med dem drar vi slutsatser och formulerar objektiva uttalanden.\u00a0 Samtidigt \u00e4r de farliga, d\u00e4rf\u00f6r att de tenderar att bli abstrakta slogans som i f\u00f6rl\u00e4ngningen skapar massor, skr\u00e4nande flockar som anv\u00e4nder sig av begreppen utan att l\u00e4ngre k\u00e4nna dem vid deras egentliga namn.\u00a0<\/p>\n Vi kan inte bygga v\u00e4rlden med koncept, endast med k\u00e4rlek – med livsvilja. Och vilja till liv \u00e4r kultur. Bonden Paavo k\u00e4nde kanske inte till begreppet kultur, men n\u00e4r han i\u00a0 en skapande aktivitet – d\u00e4r mening och gl\u00e4dje str\u00f6mmade in i all m\u00f6da, och aktning och offervilja i all egendom –\u00a0 r\u00e4ddade familj och granne fr\u00e5n hungersn\u00f6d , uttalade han omedvetet dess v\u00e4sensnamn.<\/p>\n Vilka \u00e4r v\u00e4sensnamnen i begreppet h\u00e5llbar utveckling – i ”h\u00e5llbar”, i ”utveckling” och i ”h\u00e5llbar utveckling” – och hur kan dessa l\u00e4ggas till grund f\u00f6r en utbildningsstrategi?<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/p>\n Marx konstaterar att allt fast f\u00f6rflyktigas. Fysikerna talar om f\u00f6r oss att det fasta<\/em> – den materiella verkligheten – endast \u00e4r en liten krusning p\u00e5 ytan av ett ofantligt hav. Det fasta<\/em> \u00e4r inte omedelbart livsavg\u00f6rande, endast f\u00f6rmedlande. Detta g\u00e4ller s\u00e5v\u00e4l f\u00f6r den ursprungliga materiella verkligheten som f\u00f6r den konstskapelse vi i en kulturprocess sj\u00e4lva \u00e5stadkommit, det som vi kallar civilisation och som vi uttrycker i byggnader, lagar och system. Den bakomliggande energin \u00e4r i v\u00e4sentlig bem\u00e4rkelse grunden f\u00f6r v\u00e5r existens, och f\u00f6rsvinner denna grund upph\u00f6r allt liv omedelbart. Betydelsen av det fasta <\/em>, det som f\u00f6rflyktigas kan d\u00e4rf\u00f6r ses f\u00f6rst n\u00e4r vi upplever den fullhet i vilken materien, lagarna och systemen\u00a0 har genererats och getts varaktighet, och i vilken de slutligen skall f\u00f6rsvinna.<\/p>\n V\u00e5r tid har starkt pr\u00e4glats av ett rent materiellt t\u00e4nkande, av en materialism som f\u00f6rnekat beroendet av en annan verklighet. Det \u00e4r dags att p\u00e5 nytt inse enheten i ande och materia. I Rigveda uttrycks detta p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt: ”Jag \u00e4r b\u00e5dadera, livskraften och det materiella livet, b\u00e5da tv\u00e5 p\u00e5 samma g\u00e5ng” . <\/em>Den k\u00e4nde fysikern David Bohm s\u00e4ger att bakom det existerande finns en h\u00f6gre intelligens som \u00e4r skapande, och han menar att bevisen f\u00f6r detta uppenbaras i den oerh\u00f6rda ordning som finns i universum, i oss sj\u00e4lva och i hj\u00e4rnan. Samma tanke finns hos Berdjajev. Han beskriver m\u00e4nniskan som ett mikrokosmos i vilken hela skapelsen finns som relationsverklighet, och som kan veta allt eftersom allt finns i henne. Analogt uppfattar Simone Weil m\u00e4nniskan som en varelse i vilken v\u00e4rldsordningen inkarnerats.<\/p>\n Den drivande kraft som f\u00f6r\u00e4ndrar materia men som inte sj\u00e4lv f\u00f6r\u00e4ndras av materia har fysikerna gett namnet kvantkraft och hypotesen \u00e4r att kvanternas v\u00e5gfunktioner v\u00e4sentligt \u00e4r ”mentala”, att de i grunden \u00e4r besl\u00e4ktade med medvetandet. ”Medvetandet”,<\/em> s\u00e4ger Bohm, ”\u00e4r troligtvis en v\u00e4sentlig del av universum och m\u00e5ste tas med i en framtida teori om fysiska fenomen”.<\/em>\u00a0 Kvantprocesserna och tankeprocesserna \u00e4r emellertid inte isolerade processer, de \u00e4r p\u00e5 ett grundl\u00e4ggande s\u00e4tt beroende av ett holistiskt informationsm\u00f6nster som bokstavligen finns bortom tid och rum. Erik Fromm kanske menar samma sak n\u00e4r han s\u00e4ger att ”den yttersta makten i universum liksom i m\u00e4nniskan ligger utanf\u00f6r b\u00e5de f\u00f6rnuftets och sinnenas sf\u00e4r. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r varken det ena eller<\/em>\u00a0 det andra”.<\/em>\u00a0 Detta ”holistiska informationsm\u00f6nster”, denna skapande intelligens \u00e4r enligt Bohm genomsyrad av k\u00e4rlek, och h\u00e4r \u00f6ppnar han d\u00f6rren till det verkligt centrala.<\/p>\n Han h\u00e4vdar att endast k\u00e4rlek kan \u00e5stadkomma verkliga f\u00f6r\u00e4ndringar. Kan det d\u00e5 vara s\u00e5, att det enda verkligt best\u00e5ende – det enda h\u00e5llbara, vera firmitas<\/em> – \u00e4r just k\u00e4rleken? Paulus uttrycker det hela mycket koncist: ”men nu best\u00e5r<\/strong> tro, hopp och<\/em> k\u00e4rlek, dessa tre, och st\u00f6rst av dem \u00e4r k\u00e4rleken”.<\/em> K\u00e4rleken \u00e4r det enda h\u00e5llbara<\/em> d\u00e4rf\u00f6r att den aldrig upph\u00f6r, d\u00e4rf\u00f6r att den aldrig ger upp.<\/p>\n K\u00e4rlek handlar inte prim\u00e4rt om k\u00e4nslor. K\u00e4rleken \u00e4r, som Erich Fromm uttrycker det ”aktivitet, inte<\/em> passiv affekt”.<\/em> I ut\u00f6vandet av en aktiv affekt \u00e4r m\u00e4nniskan fri, hon \u00e4r herre \u00f6ver sin affekt. I ut\u00f6vandet av en passiv affekt \u00e4r m\u00e4nniskan ofri. Hon \u00e4r ett objekt f\u00f6r motivationer hon sj\u00e4lv \u00e4r okunnig om. ”K\u00e4nslor”,<\/em> s\u00e4ger Martin Buber, ”\u00e4gs; k\u00e4rleken \u00e4ger<\/em> rum”,<\/em> och d\u00e4rmed menar han att den tar rummet i besittning, f\u00f6rl\u00f6ser det och f\u00f6rvandlar det med sin skapande kraft. Och han forts\u00e4tter: ”k\u00e4nslor bor i m\u00e4nniskan; men m\u00e4nniskan bor i sin k\u00e4rlek. Detta \u00e4r ingen metafor<\/em> utan verkligheten… k\u00e4rleken \u00e4r ett verkande i v\u00e4rlden”.<\/em> I samma anda s\u00e4ger Pierre Teilhard de Chardin att varje skapande akt \u00e4r en k\u00e4rleksakt och ”att detta \u00e4r ingen saga och det \u00e4r mer \u00e4n dikt”<\/em>.<\/p>\n Eli Siegel menar att m\u00e4nniskans illam\u00e5ende och v\u00e4rldens uppl\u00f6sning \u00e4r ett resultat av att m\u00e4nniskan blivit en fr\u00e4mling i sin egen v\u00e4rld. Han h\u00e4vdar att syftet med all utbildning prim\u00e4rt m\u00e5ste vara att l\u00e4ra m\u00e4nniskan \u00e4lska sin v\u00e4rld. Augustinus uppfattade k\u00e4rleken som en generativ ordning – en verkande kraft, en djupare ordning ur vilken tingens manifesterade former p\u00e5 ett kreativt s\u00e4tt kan framtr\u00e4da. Han uttrycker saken ytterst pregnant p\u00e5 spr\u00e5kets h\u00f6gsta stadium, det stadium d\u00e4r det v\u00e4sentliga s\u00e4gs, n\u00e4mligen i tilltalet: ”\u00e4lska och g\u00f6r vad du vill”!<\/em> G\u00f6r vad du vill om du g\u00f6r det i k\u00e4rlek!<\/p>\n K\u00e4rleken binds inte av lagar. Lagar \u00e4r till f\u00f6r att f\u00f6rhindra brott, men i k\u00e4rleken finns inga onda upps\u00e5t. I och med detta missar den aldrig m\u00e5let, den \u00e4r fullkomlig. K\u00e4rleken \u00e4r r\u00e4ttf\u00e4rdig – den ger oss g\u00e5van eller f\u00e4rdigheten att handla r\u00e4tt. Endast k\u00e4rleken \u00e4r fullkomlig och d\u00e4rf\u00f6r h\u00e5llbar. Allt annat f\u00f6rflyktigas eftersom det \u00e4r ofullkomligt och det \u00e4r ofullkomligt eftersom det \u00e4r begr\u00e4nsat.<\/p>\n Det h\u00e5llbaras v\u00e4sensnamn \u00e4r k\u00e4rlek.<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/p>\n Utveckling \u00e4r en process d\u00e4r n\u00e5got utvecklas, dvs vecklas ut\u00a0 – eller viks ut –\u00a0 och d\u00e4r n\u00e5gon utf\u00f6r denna handling, dvs utvecklar eller viker ut. F\u00f6r att denna process skall vara m\u00f6jlig m\u00e5ste det finnas n\u00e5got som kan utvecklas och n\u00e5gon som utvecklar. Det som viks ut finns d\u00e4r redan i invikt form. Ingenting viks ut av ingenting. Utveckling \u00e4r inte heller endast att vika ut n\u00e5got, som n\u00e4r man exempelvis viker ut ett skrynkligt papper s\u00e5 att det blir sl\u00e4tt. Den \u00e4r samtidigt f\u00f6rveckling. F\u00f6rveckling inneb\u00e4r att n\u00e5got n\u00e4r det utvecklas blir allt mer sammansatt, allt mer invecklat, allt mer komplext.<\/p>\n Fysikerna talar om f\u00f6r oss att det i universum inte finns n\u00e5gra statiska strukturer \u00f6verhuvudtaget. Det finns visserligen stabilitet, men denna stabilitet k\u00e4nnetecknas av dynamisk balans. ”Hela universum utvecklas som en blomma” <\/em>s\u00e4ger man. David Bohm talar om en invikt ordning, en implicit ordning, som styr processen. I den implicita ordningen \u00e4r allt vecklat in i allt; varje del \u00e4r i en grundl\u00e4ggande betydelse relaterad till helheten och till alla andra delar. Sj\u00e4lva processen kallar han ”Holomovement”, ett helhetsfl\u00f6de d\u00e4r allt sammanh\u00e4nger med allt. K\u00e4nnetecknande f\u00f6r processen \u00e4r dess str\u00e4van mot ett h\u00f6gre medvetande. Ett h\u00f6gre medvetande f\u00f6ruts\u00e4tter emellertid alltid en rikare sammansatt materia. Detta f\u00f6rh\u00e5llande kallar Pierre Teilhard de Chardin ”lagen om komplexitet och medvetande”.<\/p>\n S\u00e5lunda kan vi s\u00e4ga att m\u00e4nniskan implicit fanns med redan n\u00e4r jordskorpan stelnade, men att det inte var m\u00f6jligt f\u00f6r henne att framtr\u00e4da f\u00f6rr\u00e4n hennes tid var inne, dvs f\u00f6rr\u00e4n de materiella f\u00f6ruts\u00e4ttningarna var f\u00f6r handen, eller mera exakt: f\u00f6rr\u00e4n utvikningen och f\u00f6rvecklingen hade n\u00e5tt det stadium d\u00e4r detta var m\u00f6jligt. I\u00a0 den poetiskt sk\u00f6na hebreiska skapelsemyten heter det att m\u00e4nniskan danades av stoft fr\u00e5n jorden. H\u00e4r omn\u00e4mns ocks\u00e5 det kvalitativa spr\u00e5nget i livsprocessen. Det ber\u00e4ttas om hur m\u00e4nniskan blev ett levande v\u00e4sen och om den pl\u00e5gsamma h\u00e4ndelse d\u00e5 hon blev medveten om gott och ont, denna egenskap som skiljer henne fr\u00e5n alla andra levande varelser.<\/p>\n M\u00e4nniskan \u00e4r inte ensam om att \u00e4ga ett medvetande. Det \u00e4r i st\u00e4llet s\u00e5, s\u00e4ger vetenskapen, att ett tunt skikt av medvetande finns t.o.m. i det som vi brukar kalla ”d\u00f6d materia”. Men endast m\u00e4nniskan vet att hon vet, och endast m\u00e4nniskan \u00e4ger medvetande om gott och ont. Hon vet inte bara att hon sammanh\u00e4nger med allt och alla. Hon \u00e4r medveten om att hon just d\u00e4rf\u00f6r – som Dostojevskij uttrycker det – ”st\u00e5r i skuld till alla och f\u00f6r allting” <\/em>och att hon d\u00e4rf\u00f6r beh\u00f6ver f\u00f6rsoning. <\/em>Hos m\u00e4nniskan har medvetandet dessutom en kosmisk utt\u00e4njning och just d\u00e4rf\u00f6r en aura av obegr\u00e4nsad rumslig och tidsm\u00e4ssig kontinuitet. Man kan s\u00e4ga att ju mer en m\u00e4nniska blir m\u00e4nniska desto starkare blir hennes medvetande om att hon r\u00f6r sig mot n\u00e5got gr\u00e4nsl\u00f6st och of\u00f6rst\u00f6rbart nytt. Dostojevskij beskriver detta n\u00e4r han s\u00e4ger att ”Mycket h\u00e4r i v\u00e4rlden \u00e4r f\u00f6rborgat f\u00f6r oss, men i st\u00e4llet har givits oss den hemliga f\u00f6rborgade aningen om v\u00e5r levande f\u00f6rbindelse med en annan v\u00e4rld, en upph\u00f6jd och h\u00f6gre v\u00e4rld, ity att r\u00f6tterna till v\u00e5ra tankar och k\u00e4nslor inte \u00e4r att s\u00f6ka h\u00e4r, utan i andra v\u00e4rldar”. <\/em>Samma sak uttrycker Simone Weil p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt: ”Endast ljuset, det fr\u00e5n himlen oavl\u00e5tligt fl\u00f6dande ljuset, ger tr\u00e4det dess kraft, som kommer dess m\u00e4ktiga r\u00f6tter att tr\u00e4nga djupt ner i jorden. Tr\u00e4det \u00e4r i sann mening rotat i himlen. Endast det som kommer fr\u00e5n himlen \u00e4r i st\u00e5nd att s\u00e4tta ett varaktigt m\u00e4rke p\u00e5 jorden”.<\/em><\/p>\n I ”holor\u00f6relsen” \u00e4r vi m\u00e4nniskor en omistlig del d\u00e4r v\u00e5r inst\u00e4llning till sj\u00e4lva fl\u00f6det har en avg\u00f6rande betydelse. Vi \u00e4r p\u00e5 en och samma g\u00e5ng b\u00e5de subjekt och objekt. Vi kan s\u00e4ga att det s\u00e4tt p\u00e5 vilket vi handlar gentemot\u00a0 v\u00e4rldsalltet speglar vad v\u00e4rldsalltet betyder f\u00f6r oss och omv\u00e4nt: V\u00e4rldsalltet reagerar mot oss i enlighet med vad vi t\u00e4nker om det. Martin Buber finns mitt i fl\u00f6det och utbrister: ”Skapelse – den sker med oss, den br\u00e4nner sig in i oss, sm\u00e4lter om oss, vi darrar och f\u00f6rg\u00e5s, vi underkastar oss. Skapelse – vi deltar i den, vi m\u00f6ter den skapande, \u00f6verl\u00e4mnar oss \u00e5t honom, medhj\u00e4lpare och medarbetare”. <\/em><\/p>\n Varje process beh\u00f6ver energi. Energi \u00e4r r\u00e4tt och sl\u00e4tt f\u00f6rm\u00e5gan att utf\u00f6ra ett arbete –\u00a0 en verksam kraft. Vi har redan framh\u00e5llit att denna kraft ingenting annat \u00e4r \u00e4n k\u00e4rlek. Det \u00e4r k\u00e4rleken som sk\u00e4nker livet dess mening och meningen utl\u00f6ser energi och styr sj\u00e4lva processen, den anger riktningen. D\u00e4r mening saknas uppst\u00e5r meningsl\u00f6shet. Meningsl\u00f6shet \u00e4r ett f\u00f6rnekande av de skapande krafterna. Meningsl\u00f6shet \u00e5stadkommer likgiltighet och likgiltigheten destruktivitet. Bohm talar d\u00e4rf\u00f6r om tv\u00e5 r\u00f6relser: en kontinuerlig skapande r\u00f6relse och en destruktiv r\u00f6relse, en r\u00f6relse mot f\u00f6rintelse. Den f\u00f6rra bejakar livskrafterna och det m\u00e4nskliga. Den senare f\u00f6rnekar dem och vill s\u00e4tta sig \u00f6ver tillvaron. Jordanden i Goethes Faust, tilltalar Faust med epitetet\u00a0 ”\u00f6verm\u00e4nniska” och fr\u00e5gar sedan: ”varf\u00f6r vill du inte bli m\u00e4nniska”, en riktig m\u00e4nsklig varelse? Vi k\u00e4nner till att Faust sedan ingick pakt med Mefistofeles som presenterar sig med orden: ”Jag \u00e4r anden som<\/em> f\u00f6rnekar! Och det med r\u00e4tt; vart livets fr\u00f6 som spirar h\u00e4r \u00e4r v\u00e4rt att d\u00f6”.<\/em><\/p>\n Processen sker allts\u00e5 inte oberoende av oss; den \u00e4r in sanning beroende av oss och vi av den. Den har en kosmisk dimension men utspelas v\u00e4sentligt p\u00e5 det socio-kulturella planet. Buber uttrycker f\u00f6rh\u00e5llandet p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt: ”V\u00e4rldens uppkomst och underg\u00e5ng finns inte i mig; men de finns inte heller utanf\u00f6r mig; de finns \u00f6verhuvud inte, de sker st\u00e4ndigt, och detta skeende sammanh\u00e4nger ocks\u00e5 med mig, med mitt liv, mitt verk, min tj\u00e4nst, men de \u00e4r ocks\u00e5 beroende av mig, mitt liv, mitt val, mitt verk, min tj\u00e4nst. Men de \u00e4r inte beroende av om jag ”bejakar” eller ”f\u00f6rnekar” v\u00e4rlden i min sj\u00e4l, utan hur jag l\u00e5ter min sj\u00e4lsliga h\u00e5llning till v\u00e4rlden bli till liv, till ett liv som p\u00e5verkar v\u00e4rlden – till verkligt liv…”<\/em><\/p>\n Utvecklingens v\u00e4sensnamn \u00e4r skapelse: att skapa och att bli skapad<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/p>\n M\u00e4nniskan <\/em>\u00a0\u00e4r inte, hon \u00e4r i vardande. I motsats till djuren som f\u00f6ds enligt sin art och som best\u00e4ms av sina instinkter, finns det m\u00e4nskliga hos m\u00e4nniskan endast som en m\u00f6jlighet, som ett val.<\/p>\n M\u00e4nniskan har m\u00f6jlighet att finnas till i en trefaldigt levande relation: I f\u00f6rh\u00e5llande till v\u00e4rlden och till\u00a0 tingen i v\u00e4rlden, i f\u00f6rh\u00e5llande till andra m\u00e4nniskor – b\u00e5de till individerna och de m\u00e5nga – samt i f\u00f6rh\u00e5llande till varats mysterium, det som filosoferna kallar det absoluta, fysikerna ”en h\u00f6gre intelligens som \u00e4r skapande” och som den troende kallar Gud, och som inte kan uteslutas ur situationen ens av den som f\u00f6rkastar alla ben\u00e4mningar.<\/p>\n Martin Buber s\u00e4ger att m\u00e4nniskan f\u00e5r full verklighet endast i den m\u00e5n samtliga dessa relationer blir v\u00e4sentliga. David Bohm tangerar samma sak n\u00e4r han talar om m\u00e4nniskans individuella, sociala och kosmiska dimension och menar att var och en av dessa m\u00e5ste f\u00e5 den uppm\u00e4rksamhet som tillkommer den. Daniel Bell sv\u00e4nger upp och ner p\u00e5 resonemanget och s\u00e4ger: ”om den naturliga v\u00e4rlden styrs av \u00f6de och tillf\u00e4lligheter och den tekniska av f\u00f6rnuft och entropi, kan den sociala v\u00e4rlden s\u00e4gas existera endast i fruktan och b\u00e4van”.<\/p>\n Den sociala v\u00e4rlden k\u00e4nnetecknas nu av individualism och kollektivism.<\/p>\n Individualismen f\u00f6rst\u00e5r endast en del av m\u00e4nniskan, kollektivismen f\u00f6rst\u00e5r m\u00e4nniskan endast som en del. Ingendera n\u00e5r fram till helheten – eller det heliga –\u00a0 hos m\u00e4nniskan. Individualismen ser m\u00e4nniskan endast i relation till sig sj\u00e4lv. Kollektivismen ser inte m\u00e4nniskan \u00f6verhuvudtaget, den ser endast flocken. I det f\u00f6rra fallet \u00e4r m\u00e4nniskan stympad, i det senare maskerad, dold. Buber h\u00e4vdar att b\u00e4gge aspekterna av livet – individualismen och kollektivismen –\u00a0 hur olika orsakerna till dem \u00e4n \u00e4r, i grunden \u00e4r uttryck f\u00f6r en och samma m\u00e4nskliga betingelse, endast i olika stadier. Detta tillst\u00e5nd, s\u00e4ger han, k\u00e4nnetecknas\u00a0 av en f\u00f6rening av kosmisk och social heml\u00f6shet, skr\u00e4ck f\u00f6r universum och fruktan f\u00f6r livet. Resultatet blir ett tillst\u00e5nd av o\u00e4ndlig ensamhet.<\/p>\n Vi n\u00e4mnde att k\u00e4rleken \u00e4r det enda h\u00e5llbara alternativet eftersom den \u00e4r k\u00e4llan till all energi. K\u00e4rlek ger mening och mening utl\u00f6ser energi. K\u00e4rleken \u00e4r emellertid sv\u00e5r att definiera, och lika sv\u00e5rt \u00e4r att definiera vad\u00a0 mening \u00e4r. Meningen uppenbarar sig p\u00e5 tre omr\u00e5den av det m\u00e4nskliga livet: i gemenskapen, i ansvaret och i kreativiteten. Det \u00e4r h\u00e4r som k\u00e4rleken \u00e4r verksam. Det \u00e4r h\u00e4r energin frig\u00f6rs.<\/p>\n Gemenskap<\/em> handlar om det som finns mellan m\u00e4nniskor, om det mellanm\u00e4nskliga. Det som finns mellan m\u00e4nniskor och som p\u00e5 en och samma g\u00e5ng binder dem samman och f\u00f6rst\u00e4rker deras s\u00e4rskildhet, \u00e4r inte i f\u00f6rsta hand k\u00e4nslor utan rent praktiskt p\u00e5tagliga saker. ”Gemenskap”, s\u00e4ger Buber,”\u00e4r inte k\u00e4nslor och \u00e4ven d\u00e4r k\u00e4nsla finns, \u00e4r det alltid en k\u00e4nsla av f\u00f6rfattning”. Den fysiska milj\u00f6n \u00e4r en s\u00e5dan f\u00f6rfattning. Den svenske sociologen Johan Asplund\u00a0 menar att vi i dag saknar materiella l\u00e4nkar till den v\u00e4rld vi lever i; vi saknar platser. Vi \u00e4r, s\u00e4ger han, ”platsl\u00f6sa”, och detta tillst\u00e5nd g\u00f6r oss till fr\u00e4mlingar i tillvaron. Vi lever i en v\u00e4rld d\u00e4r vi inte k\u00e4nner igen oss sj\u00e4lva och d\u00e4r vi inte blir bekr\u00e4ftade. ”Vi grips”<\/em> s\u00e4ger han, ”av v\u00e4rlds\u00e5ngest”.<\/em> Vi m\u00e5ste p\u00e5 nytt l\u00e5ta k\u00e4rleken \u00e4ga rum, l\u00e5ta den ta rummet i besittning och f\u00f6rvandla det med sin skapande kraft.<\/p>\n Ansvaret<\/em> \u00e4r m\u00e4nniskolivets egentliga v\u00e4sen. Ansvaret \u00e4r f\u00f6rbundet med m\u00e4nniskans frihet och grundar sig p\u00e5 vissheten att varje m\u00e4nniska \u00e4r oers\u00e4ttlig d\u00e4rf\u00f6r att varje m\u00e4nniska \u00e4r unik. Varje m\u00e4nniskas uppgift i v\u00e4rlden \u00e4r lika unik som hennes m\u00f6jlighet att f\u00f6rverkliga denna uppgift. Ansvar handlar om f\u00f6rm\u00e5gan att lyssna och om att kunna och vilja ge svar (an-svara) p\u00e5 de fr\u00e5gor livet st\u00e4ller genom andra m\u00e4nniskor, den bebyggda milj\u00f6n, naturen och\u00a0 kosmos. Det \u00e4r ansvaret som garanterar sammanh\u00e5llningen hos personligheten. Med ansvaret \u00e4r ocks\u00e5 skulden f\u00f6rbunden och med skulden f\u00f6rsoningen.<\/p>\n Kreativitet<\/em> handlar i grunden om att det gr\u00e4nsl\u00f6sa verkar i det begr\u00e4nsade. Bakom den splittrade och begr\u00e4nsade v\u00e4rlden finns en verklighet varifr\u00e5n ljus fl\u00f6dar ut \u00f6verallt. Enligt Berdjajev handlar skapandet inte om att ge form \u00e5t det \u00e4ndliga, utan om att avsl\u00f6ja det o\u00e4ndliga. V\u00e4rlden \u00e4r mer \u00e4n logik. En ordnad v\u00e4rld \u00e4r inte v\u00e4rldsordningen. V\u00e4rlden \u00e4r skapelse. Att vara m\u00e4nniska inneb\u00e4r d\u00e4rf\u00f6r mycket mer \u00e4n att till\u00e4gna sig kunskaper – det handlar om att uppt\u00e4cka och avsl\u00f6ja det som vill bli uppt\u00e4ckt och det som vill bli avsl\u00f6jat. D\u00e4r denna nyfikenhet saknas, saknas ocks\u00e5 framtidshopp.<\/p>\n Kreativiteten \u00e4r starkt f\u00f6rbunden med individens personlighetsdaning, med de processer som utbildar personen och h\u00e5ller den samman. Enligt Berdjajev \u00e4r skapandet d\u00e4rf\u00f6r ingen m\u00e4nsklig r\u00e4ttighet, snarare en skyldighet. N\u00e4r m\u00e4nniskan skapar f\u00f6r\u00e4ndras hon. Hon f\u00f6rverkligar inte sig sj\u00e4lv; hon f\u00f6rverkligas. ”Den som skapar blir skapad” s\u00e4ger Buber, och i denna process erh\u00e5ller hon f\u00f6rm\u00e5gan att handla r\u00e4tt. Hon blir r\u00e4ttf\u00e4rdig.<\/p>\n ”En h\u00e5llbar utveckling \u00e4r en socio-kulturell process som utg\u00e5r fr\u00e5n jordens resurser och dess<\/em> toleransf\u00f6rm\u00e5ga”,<\/em> heter det i en definition.. Det v\u00e4sentliga i processen \u00e4r att den \u00e4r fylld av mening och att m\u00e4nniskan d\u00e4r i full relationsverklighet ansvarar, skapar och blir skapad.<\/p>\n Kort och koncist: en h\u00e5llbar utveckling \u00e4r att \u00e4lska v\u00e4rlden.<\/strong><\/p>\n Men ocks\u00e5 detta \u00e4r endast en definition.<\/p>\n Dess skapande kraft finns i imperativet: ”\u00e4lska, och g\u00f6r vad du vill”!<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/strong><\/p>\n Utbildningen \u00e4r i dag i huvudsak inriktad p\u00e5 produktionen. Detta f\u00f6ranleder Matti Bergstr\u00f6m att s\u00e4ga att ”barnen \u00e4r de sista slavarna”. Utbildningen m\u00e5ste i st\u00e4llet inriktas p\u00e5 att l\u00e4ra m\u00e4nniskan att \u00e4lska sin v\u00e4rld, hur f\u00f6rskr\u00e4cklig den \u00e4n verkar vara.<\/p>\n K\u00e4rleken \u00e4r en konst, s\u00e4ger Erich Fromm, och all konstut\u00f6vning st\u00e4ller vissa allm\u00e4nna krav. F\u00f6r det f\u00f6rsta beh\u00f6vs disciplin. Utan disciplin blir livet sammanhangsl\u00f6st, f\u00f6rvirrat och okoncentrerat. F\u00f6r det andra beh\u00f6vs koncentration, en inre samling. Koncentrationen \u00e4r ett n\u00f6dv\u00e4ndigt villkor f\u00f6r att man skall bli m\u00e4stare i sin konst. F\u00f6r det tredje beh\u00f6vs t\u00e5lamod och uth\u00e5llighet. Vill man genast ha resultat, kommer man ingen vart. Utbildningen m\u00e5ste inriktas p\u00e5 att l\u00e4ra m\u00e4nniskan praktisera disciplin, koncentration och t\u00e5lamod i hela sin livsf\u00f6ring.<\/p>\n F\u00f6r att kunna \u00e4lska sin v\u00e4rld m\u00e5ste man l\u00e4ra k\u00e4nna den och att l\u00e4ra k\u00e4nna inneb\u00e4r n\u00e5got helt annat \u00e4n att inh\u00e4mta kunskaper om n\u00e5got. Man m\u00e5ste l\u00e4ra k\u00e4nna v\u00e4rlden som Abraham k\u00e4nde Sara. Man m\u00e5ste ha intimt umg\u00e4nge med den. Man m\u00e5ste i handling uppleva enheten med den. Bara den som samtycker till dess existens; bara den som tror p\u00e5 v\u00e4rlden kan skapa och bli skapad. ”Och om hon ger sig in i detta kan hon heller inte f\u00f6rbli gudl\u00f6s” s\u00e4ger Buber. ”\u00c4lskar vi den verkliga v\u00e4rlden, som aldrig vill l\u00e5ta sig utpl\u00e5nas – om vi \u00e4lskar den i all dess f\u00f6rskr\u00e4cklighet, om vi bara v\u00e5gar l\u00e4gga v\u00e5r andes armar om den – d\u00e5 skall v\u00e5ra h\u00e4nder m\u00f6ta de h\u00e4nder som h\u00e5ller den…. Skapelse – vi deltar i den, vi m\u00f6ter den Skapande, \u00f6verl\u00e4mnar oss \u00e5t honom, medhj\u00e4lpare och medarbetare”.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" eller om hur man l\u00e4r sig \u00e4lska sin v\u00e4rld. Vi lever i en v\u00e4rld som just nu genomg\u00e5r drastiska f\u00f6r\u00e4ndringar, socialt, politiskt, ekonomiskt. Vi drivs p\u00e5 en g\u00e5ng av en vilja till f\u00f6r\u00e4ndring – att omvandla oss sj\u00e4lva och den … L\u00e4s mer Vad \u00e4r h\u00e5llbart?<\/em><\/h2>\n
Vad \u00e4r utveckling?<\/em><\/h2>\n
Vad \u00e4r h\u00e5llbar utveckling?<\/em><\/h2>\n
En utbildningsstrategi f\u00f6r en h\u00e5llbar utveckling<\/em><\/h2>\n